"Är du alltid lika glad?" frågar bvc-sköterskan när jag kommer in för Olivias 6-månaderskontroll idag. Jag som stressat genom hagelstorm med lilltjejen i Babybjörn och är både blöt och sen, förutsätter att hon menar Olivia och svarar att "ja, hon är en liten solstråle, nästan alltid glad". "Nej, jag menar dig", säger Anna Marit, "är du alltid lika glad, trots att du har så fullt upp och ibland så jobbigt med barnen?".
Då har jag haft en vecka med dygnetruntsamvaro med två barn. Hemma med en sjuk Nadia, som inte direkt sover mer när hon är sjuk, bara blir lite extra gnällig, på toppen av den vanliga hemmavaron med Olivia, haft mer eller mindre konstant huvudvärk nästan hela veckan, hostat på nätterna, sovit dåligt och så toppat det hela med en stressig morgon där jag röjt i lägenheten inför städerskans ankomst, fått vänta länge på en sen sådan med två trötta och gnälliga barn och sedan fraktat iväg dem till Fridas lägenhet där vi får härbergera medan vår egen blir städad.
Alltid lika glad? Jo jag tackar jag. Kul att man kan lura någon.
PS. Fast det ska tilläggas att jag känner mig rätt grundglad och nöjd med mitt liv i det stora hela och det är väl det som gör att man pallar även de jobbiga veckorna.
PPS Lilla O klarade förstås kollen med glans, och läkaren tyckte att hon var "ett riktigt praktexemplar", stark och välskapt och mitt på kurvan.
.
1 kommentar:
Vet du, jag får också alltid höra att jag är glad och uppåt, men jag, med min sjukdomshistoria är ju defenitivt inte det. Men, jag tror att det du, liksom jag UTSTRÅLAR är ändå en air av lycka och glädje över det vi har :)
Skicka en kommentar