Sommarlov

So long!

En varm och solig helg har lämnat mig lite trött i knoppen. Kanske också för att jag varit ensam med barnen, även om jag fick god och mycket trevlig hjälp av min mamma. En riktigt mysig helg med mammadottersamvaro blev det! När Johan väl kom hem idag var han så bakis att han knappt kunde stå på benen. Ingen vidare hjälp i att packa inför Strömstad imorgon. Efter ett antal språng till toan lyckades han ändå få ned lite mat som jag lagat medan jag försökte lägga Olivia och hålla Nadia på bra humör, och blev faktiskt människa igen. Så nu har vi packat klart och ska bara springa ned med soporna innan vi kallar det en natt.

Nu tar bloggen lite sommarlov eftersom vi inte kommer att ha något internet borta på landet. Önskar alla en mycket skön sommar (även om jag kommer tillbaka långt innan den är slut) och att solen fortsätter skina över Sverige!

Familjen Perfekt

Vid bordet bakom oss vid en middag halvvägs in i Kroatienresan, sätter sig Familjen Perfekt. Detta är den middag då vi bestämt oss för att försöka ha med våra kvällströtta barn. Olivia blir den första att bryta ihop, tätt följd av Nadia. Vi vaggar, vyschar och mutar, med klent resultat. Vårt bord ser efter Nadias köttbullsexperiment ut som ett inferno och jag känner hur vi måste se ut utifrån. För att riktigt addera till den bilden, sätter sig Familjen Perfekt vid bordet intill, som en total kontrast till vårt kaos.

Mamma Perfekt har grått hår i page, uppsatt med två små kammar och ett hårspänne. Hon är lång och slank, har en lång ljus klänning med smalt bälte och skor med lagom hög klack och remmar. Pappa Perfekt har nystruken kortärmad sportskjorta och chinos. Håret är välklippt och nyfriserat. De perfekta barnen är i tonåren, givetvis en tjej och en kille, välartade tonårsbarn som konverserar initierat med sina föräldrar och tycker att det är toppen att vara på familjesemester. Flickan går till buffén och hämtar dryck åt sig och mamman. Ett ögonblick tror jag att det är vin i hennes glas, men inser vid närmare titt att hon förstås dricker cola. Tonårsdotter Perfekt har aldrig ens smakat alkohol.


Under denna tid har våra barn brutit ihop fullständigt. Johan har tillslut tagit med sig Nadia upp för att lägga henne, medan jag sitter med den kallnande maten på tallriken och försöker få Olivia att somna i vagnen. Efter en 40 minuter kommer Johan ned igen. Då har Olivia somnat men mitt vita vin är varmt och vi får ta ny mat. Det blir ingen lång sittning för oss eftersom Olivia snart börjar skruva på sig igen.


Efter det ser jag inte Familjen Perfekt förrän det är dags för hemresa. När vi sist av alla kliver på planet, fullastade med handbagage och bebisar, då inser jag att jag och Olivia ska sitta bredvid mamma och dotter Perfekt. Dessa ser lite besvärade ut då de får oss som ressällskap men är sedan väldigt trevliga. Såklart att Familjen Perfekt är trevliga. De frågar hur gamla barnen är och ler lagom mycket. Mamma och dotter diskuterar mammas bok och vad de handlat på Taxfreen tillsammans. För givetsvis shopppar mamma och dotter Perfekt taxfree-makeup ihop.


När flygpersonalen kommer och säljer dryck tar Mamma Perfekt en öl (och raserar min bild fullkomligt, kylt vitt vin skulle det ju vara!) och säger att maken i raden bakom betalar. Den manliga flygvärdinnan skämtar således med mannen om att "hö hö ja det är klart att mannen får betala, men vad vore han utan sin familj", och jag ryser av obehag. Mamma Perfekt ler avmätt. Könsroller är en självklarhet i hennes liv, och ingenting som behöver diskuteras med främlingar.


När vi ska landa, klockan halv ett på natten, tar Mamma Perfekt upp sin lilla necessär och målar omsorgsfullt läpparna. Jag sitter där, svettig på ryggen och med lite värkande armar efter att hållit min sovande bebis i tre timmar, och fascineras av att det finns sådana där "perfekta" människor i perfekta konstallationer. Hoppas jag aldrig blir en sån.

.

Olivia 3 månader

För ett par dagar sen fyllde Olivia 3 månader och det är dags att summera lite. Den lilla lilla bebisen har blivit lite större, det konstaterar jag om inte annars så när jag ser små nyckläcktingar. Olivia är så mycket mer medveten om omgivningen nu, och hon verkar vilja vara med så mycket hon bara kan. Nacken är starkare än någon så liten bebis jag sett och hon har redan vänt sig åt båda hållen. Hon har fått mycket mer humör än tidigare och säger högljutt ifrån när hon tröttnat på att ligga ensam, vill sova eller äta. Blicken är vaken och följer mig noggrant. Hon ler när man tittar henne i ögonen och när man busar med henne skrattar hon redan högt. Och mitt hjärta bara smälter. Min kärlek till denna lilla varelse är så stark och jag känner mig så lyckligt lottad som fått två så fina barn.

Lördagmorgon

Gräsänkehelg. Johan klev upp från Nadias madrass halv nio, plockade ur diskmaskinen, satte upp rufset i en tofs, packade kostymen och gick hemifrån klockan nio. Resegarderob i ena handen, soppåse i den andra. Han är snabbare än jag på att bli klar på morgonen, helt klart.

Vi bestämde innan Kroatienresan att Johan skulle gå på helgens bröllop ensam, eftersom jag inte hade så stor lust att gå på bröllop med Olivia och inte känner mig bekväm med att lämna henne över natten ännu. Nadia skulle varit hos pappa, men han bestämde sig för att han skulle ut och åka båt i det fina vädret. Så jag stannade hemma med barnen, eftersom det ändå var Johans kompis bröllop. Det var inget svårt beslut och kändes inte som någon uppoffring, men nu när han har åkt känns det jättekonstigt att han är på bröllop utan mig. Och väldigt tomt utan honom, eftersom vi i princip umgåtts dygnet runt de senaste veckorna.

Staden är het och tom. De flesta av mina kompisar har dragit iväg på landställen och semestrar och det finns inte så mycket att sysselsätta sig med. Fast igår kväll åt jag middag med Sara G och Cissi och det var så fantastiskt trevligt med vin, god mat och fina vänner. Annars blir nog inte helgen så social, får hänga med mina fina flickor och försöka sysselsätta den största så gott jag kan!

Och på måndag återtar vi familjesamvaron. Då åker vi till Strömstad och byter all inclusive mot all exclusive. För där är lite mer primitivt men jag ser fram emot att vara på landet ett tag. Efter det åker vi till Östergötland en vecka för vistelse på Forshult, Johans barndomsvänners landställe som vi var på förra sommaren. Även om jag älskar lugnet i sommarstockholm ser jag fram emot lite skog, stränder, klippor och hav. Lite bris i tillvaron.

.

Poop & picnic - ej i kombination!

Under semesterns datorfrihet/-löshet formades några blogginlägg i mitt huvuvd. Ett av dem handlar om bajs, detta outtömliga ämne! När Nadia skulle bada utan blöjor, gav det upphov till en del sådana incidenter. Till poolen hade vi förutseende nog köpt badblöjor, men ibland fick hon ju bada i baddräkt eller springa naken och det blev det tydligt att fröken inte är rumsren.

Utan att gå in på detaljer kan jag säga att det har bajsats i baddräkten (som bara växte i rumpan helt plötsligt, okej lite detaljer...), på kaklet vid poolen, på heltäckningsmattan i hotellrummet (som turligt nog redan var bajsfärgad) samt på stolen i restaurangen - då hade hon dock en läckande blöja på sig. Vi gjorde missen att inte ta med nog med blöjor eftersom vi tänkte köpa på plats. Det enda som fanns att tillgå var dock skitdyra, parfymerade, rosa tjejpampers med My Little Pony-motiv. Dessa var på grund av sin flickmodell inte vadderade bakåt, eftersom kroatiska små prinsessor tydligen inte bajsar. Därav läckan. Och tur att man lagt sin kräsmagade personlighet bakom sig, man blir väldigt härdad med småbarn och delar generöst med sig till sin omgivning! Nog om bajs.


Här hemma har vi nu, i likhet med resten av svenskarna skulle jag tro, sköna sköna soliga dagar. Det är så skönt och enkelt att vara hemma. Igår hade jag en mysig heldag med Lina och Alma och på kvällen lämnade Johan och jag den inhandlade middagen åt sitt öde och köpte sushi och åt nere vid Karlbergskanalen med Oskar och Filippa, samt Oskars syster. Jättemysigt att sitta på en filt i den nedgående solen och dricka lite kallt bubbel, även om Nadia trampade runt bland kartongerna och stoppade ned sina små klåfingrar i vår mat.

Några bilder till:

Familjen på Arlanda

Kroatisk barnstol, smidig liten sak

Slutligen, såhär ser vårt skafferi ut nu.. Eko! Har inte vågat kolla om de kommit tillbaka efter rensingen...

Kroatienbilder

Första morgonen - utsikten från vår balkong

Stenstranden roade Nadia.. och mamman beundrade vyerna

Jag älskar den här bilden.. Nadia ser ut som en liten farbror med sin lilla hatt och mage

I barnpoolen badade stora och små

3/4-delar av familjen

Poolpuss

Ice cream party!

Puss fina familj och tack för en underbar semester!


.

Under attack

Detta inlägg hade man kunnat hoppas skulle innehålla lite semesterbilder. Men icke. För vi upptäckte några små äckliga skalbaggar i skafferiet i eftermiddags och efter att vi lyft på lite mjölpaket och annat fann vi en hel massa. Googlande visade att det var några skadedjur vid namn "sågtandad plattbagge" som vi fått på halsen, och vi tvingades tillbringa kvällen med att tömma skåpen och i princip slänga allt utom konserver. Så nu blir det inget bakande på ett tag, alla frön och gryn och allt möjligt kul ligger i soporna med lite äckliga skalbaggelarver i sig (kanske). HOPPAS vi slipper skiten nu.

Valamar Clubbing

Den gångna veckan var en semester som inte motsvarade någon annan jag varit med om. När jag somnade vid tvåtiden igår natt, sa jag till Johan att jag var lika trött som jag brukar vara när jag kommit hem från att varit ute och backpackat i Sydamerika i några månader. Men vad bra vi har haft det!

Till att börja med valde vi helt rätt land. Kroatien var vackert - det lilla vi såg på väg till och från flygplatsen och på ett par små utflykter under veckan - folk var vansinnigt trevliga och vädret var perfekt (iallafall större delen av veckan, sen började det regna). Sen valde vi också helt rätt ställe. På en liten halvö 4 km utanför Dubrovnik låg denna hotellresort, Valamar Club, med stort poolområde och en närliggande fin stenstrand. Hade vi inte haft barn hade vi förmodligen blivit galna bland alla franska pensionärer och vanliga charterresenärer med svårigheter att sysselsätta sig själva - stället hade nämligen ett helt "animation team" med uppdrag att aktivera folk. De höll i aerobicsklasser, sportturneringar, kvällsunderhållning och delade ut gratis kramar (de kvinnliga medlemmarna då förstås). Men som det nu var kunde vi bara luta oss tillbaka, spela Foppa-toffel-bingo (som jag vann storstilat med 52-26) och njuta av enkelheten på ett sådant ställe.

Vi var inne i det gamla Dubrovnik också den första dagen, en vacker gammal stad men väldigt turistig. Efter att ha skumpat och svettats på lokalbussen med två barnvagnar kunde vi med gott samvete hålla oss runt hotellet resten av veckan!

All mat och dryck var all inclusive och det serverades stora bufféer med grillat och annat tre gånger om dagen. Vi behövde aldrig tänka på vad vi skulle äta, och det var faktiskt rätt praktiskt. Middagen öppnade inte förrän 19 dock, och vi har ju ett gäng kvällströtta döttrar. Men då kunde vi bara gå ned i köket och be om lite mat till Nadia och så kom de med en tallrik full med kött, pasta, ris och grönsaker som skulle mättat en kroppsbyggare på 100 pannor. Serveringspersonalen och alla andra där var så fantastiskt trevliga och tillmötesgående och alla, alla föll för våra döttrar. I synnerhet Nadia charmade alla, och folk kom fram och pussade på henne och lyfte upp henne. Jag älskade det, kände mig inte det minsta orolig med döttrarna i famnen på främlingar (som jag kanske trott att jag skulle) utan bara glad över spontaniteten i att tycka om och se barn. Jag önskar att vi hade lite mer av den varan här hemma.

Nadia älskade poolen, där hon blev modigare för var dag, och stranden där hon kunde sitta hur länge som helst och kasta stenar i vattnet. Vattnet var blått, klart, salt och uppfriskande. Den mesta semesterkänslan fick jag av saltsmaken på läpparna efter ett morgondopp. För jo, tidiga morgnar blev det ju förstås. Alla pensionärer till trots var vi ändå ofta först till frukosten. Sen blev kvällarna lika tidiga, för trots att vi gjorde några försök att ha med barnen på middagen, resulterade det bara i kaos, för även Olivia har utvecklat ett starkt behov att somna före sju och blev jättearg och jätteledsen när hon inte kom till ro. Så efter ett kaosartat middagsförsök mitt i veckan, gav vi upp och återgick till att lägga barnen först och sen låta dem sova i rummet medan vi åt middag med babywatchen. Jag kan inte säga att jag gjorde det helt avspänt. Ingen kan väl undvika att tänka på lilla Madeleine och så var jag rädd att en skulle vakna och väcka den andra.

Men Johan tror att föräldrarna ligger bakom Madeleine-försvinnandet och efter några kvällar visade det sig att ingen av barnen ens vaknade till de första timmarna, så då fortsatte vi på det viset. Men magontet försvann aldrig riktigt och det blev inga långvariga middagssittningar. Istället kröp vi ned i mörkret hos våra barn och läste med hjälp av varsin nyinförskaffad liten lampa som man knäpper fast på boken - bästa köpet! Men det är tur att vi gillar böcker för det bestod våra kvällar av och vi lade oss så tidigt att jag knappt vågar nämna klockslagen.

De sista tre dagarna försvann solen och ersattes av riktiga åskväder med hällregn. Vi tillbringade en hel del tid på hotellrummet men också på Maro Club, en slags lekklubb eller öppen förskola som hörde till hotellet. Superbra! Det fanns också en lekpark och där fick Nadia en liten rysskompis som hette Maxim. Och varje dag kl 16 var det ice cream party där barn (och medföljande vuxna) fick äta så mycket glass de ville.

Så vi har verkligen haft mysiga dagar hela familjen och umgåtts precis hela dygnet runt. Det är ju inte direkt semester med semester med två små, men ändå var det det. Olivia tyckte att det var lite varmt i början och blev betydligt mer nöjd när solen försvann. Själv har jag nog aldrig varit såhär blek efter en solsemester, vi höll oss ju i skuggan och inne när det var som varmast. Nadia ser dock ut som en liten pepparkaka, trots soldräkt och solskyddsfaktor 50. Hon har världens pigment, den lilla.

Och så landade vi mitt i natten, efter ytterligare en bra flygresa med våra barn. Det gick verkligen hur bra som helst! Och vädret skulle vara fortsatt ostadigt i Dubrovnik medan prognosen ser strålande ut här hemma! Perfekt. Bilder kommer så snart jag hunnit gå igenom Nikonskörden...

Hemma igen

Tio i två på natten och rätt utpumpad efter en lååång resedag. Och tro det eller ej, vilar ut en stund framför datorn, trots att jag vet att barnen inte kommer att ta sovmorgon imorgon. Men jag bara behövde se annat än bufféer och barn en stund. En liten semester från semestern. Men vi har haft det toppenbra och våra fina barn har charmat hela Kroatien. Återkommer med mer utförlig beskrivning snarast, nu ser jag fram emot att sooooova i vår egen säng!

Snaaart semester...

Efter en förmiddag i samma tempo som gårdagen pustar jag ut ett ögonblick på soffan. Olivia sover och Johan är ute med Nadia och handlar det sista (badblöjor, tetravälling och läslampor) och jag har packat det sista och städat köket. Så nu är vi redo för avfärd! Tänk att det kan krävas så mycket för en ynka veckas semester. Och att barn kräver mer prylar än vuxna (Nadia, inte Olivia) Men jag har alltid, trots alla mina långresor, varit värdelös på att packa rätt och nu med barn känns det viktigt att få med rätt grejer. Blir en utmaning när vi i vinter ska vara borta en hel månad! Nu bara hoppas jag att det kommer att kunna bli lite avslappning därborta och inte bara roddigt med de små. Men det tror jag! Och jag ser verkligen fram emot att besöka Kroatien, att få sol på min lilla nos och att bada i vad som ska vara världens blåaste vatten...

Men nu ska jag koka pasta och sen ska vi frakta ned hela ekipaget till flygbussen. Mot Dubrovnik!

.

Olivia Maria Amanda - och lite till...

Klockan är kvart över sju på måndagsmorgonen och jag vet inte varför jag är vaken egentligen. Barnen sover och Johan är och spelar morgonmatch i reklamserien. Felix och Siri har precis försvunnit ut genom ytterdörren och lämnat lite högar av blöta handdukar och använda lakan bakom sig. De får ingå i dagens projekt; tvätt och pack inför Kroatien.

Pustar ut idag, dagen efter Olivias namngivning och tycker att det blev ganska lyckat ändå. Det ihållande regnet till trots hade vi långtgående planer på att ändå vara i Ekotemplet. Öppnade gardinerna igår morse och konstaterade att tja, ännu en dag med ösregn, det blir en rolig namngivningspicnic... Men så ringde pappa och frågade om vi verkligen skulle köra och droppade hastigt att "ni kan ju vara här om ni vill", vilket kanske inte var så genomtänkt när jag omedelbart nappade. För att vara hemma hos oss kändes som ett så stort - för att inte tala om trångt - projekt, då lämpade sig pappa Göstas stora lägenhet mitt i stan mycket bättre för 60 gäster.

Så vi satte igång att smsa och ringa runt till alla våra vänner och jag hoppas att vi inte glömde bort någon stackare nere i regnet i parken. Men de borde vi väl ha hört vid det här laget isåfall.

Och så finklädde vi barnen, oss själva, och packade vi ihop oss och tog oss in till stan och snabbhandlade massa ost, frukt, kex och alldeles för många baguetter. Och så hem till pappa och skära upp och lägga upp, och så kom vår humanistiske vigselförättare som även skulle hålla i barnvälkomnandet och så var det bara att köra..

Mikael höll ett fint anförande om vikten att ge barn frihet och kärlek och Johan och jag improviserade ihop varför vi valt namnen - Olivia Maria Amanda - och faddrarna. Vi hade ju inte haft tid att prata igenom det så mycket men vi visste ju vad vi ville säga, så jag tycker det blev bra ändå. Och så körde vi fyra; Johan och jag och faddrarna Felix och Pia "Sweet child of mine" och det blev ok även om Johan glömde plektrumet i fickan och hade lite svårt med mandolinsolot (!). Det var lite skoj att framträda och vi avslutade med allsång av Det gåtfulla folket.

Sen minglades det och huvudpersonen Olivia sov mest i någon famn och Nadia höll hov och lekte med Walter och sin älskade Frida. Trots att hon inte hunnit sova någon middag, höll hon tappert ut (Nadia alltså, inte Frida...) ända till klockan fem när vi gick hemåt i det totala ösregnet. Men först hade vi haft lite presentöppning. Vilka FINA presenter, TACK alla ni som var där! Så fina fina saker; böcker, kläder, två röda små gitarrer, ett träd, en basketboll, leksaker... Vi har faktiskt lagt undan allt som Olivia ännu är för liten för för att hon inte ska få dem begagnade av klåfingriga storasyster.


På hemvägen somnade Nadia på en sekund och vi promenerade hem för att hon skulle få sova i vagnen ett tag. När vi kom hem var jag trots regnjacka, kofta, skjorta och linne blöt ända in på bh:n. Av med blöta kläder och ner i mjukisbrallor och en kväll av Thaimat och sova framför tv:n. Mycket skönt.


När jag skriver dessa sista ord är inte klockan sju på morgonen direkt utan snarare halv elva på kvällen. Dagen var lång fastän den bara försvann och jag har knappt suttit ned på många många timmar. Det har tvättats och packats och planerats. För vi kom liksom på att vi behöver planera nästa semesterresa, till västkusten, eftersom vi åker snart efter att vi kommer hem från Kroatien och behöver hyra bil och så. Och så går ju allt så mycket långsammare när man dels behöver packa för fyra, dels konstant blir avbruten av två av de fyra. Dessutom var vi tvugna att ta en parkpaus när Nadia började klättra på väggarna vid fyratiden. Det var ruggigt ute, men ändå skönt med lite luft.


Mamma kom över och lagade två fantastiska lammåltider, lunch och middag och höll lite bebis och lekte med Nadia och så. Det var till stor hjälp, för att inte tala om delikat... Olivia passade förstås på att bajsa ned sig mitt i mitt barnklädespackande, så jag fick släppa allt eftersom Johan hade avstämning med sin kollega just då, och ta av kläderna och bada henne. Men då kom Nadia farandes, JÄTTEARG för att Olivia fick bada och inte hon, och försökte kliva ned i baljan med kläder, samtidigt som hon skulle dra ut Olivia ut vattnet. Olivia började tokskrika och ville inte bada mera och även Nadia bröt ihop. Johan blev tvungen att göra akututryckning och när Olivia lugnat sig och badat klart, fick Nadia ta av sig kläderna och kliva i baljan. Men först kissade hon på badrumsgolvet. Sen fick vi stå och vakta henne medan hon glatt plaskade i en halvtimme innan vi fick muta henne med morgonrocken för att få ur henne ur baljan. Ja det var en liten kaotisk incident från denna måndag. Tror lilla fröken kommer att gilla barnpoolen i Dubrovnik.



Nu har vi iallafall kryssat för det mesta på to do-listan och det börjar bli dags för sängen. Tack och lov går inte flyget förrän 17 imorgon, så vi hinner med lite slutfix på förmiddagen. Gonatt!



Eftersom jag inte riktigt har ork nog att byta dator och välja ut bilder från namngivningen, lämnar jag er med bilden av ett gammalt Guns'n'Roses-par från tiden före barnen - för vi hann ju vara ihop hela två månader innan och då festades det, ska ni veta. Föga anade vi att vi skulle sjunga en Guns-låt på vår andra dotters kalas dryga två år senare...

Språk

Jag håller på att författa ett inlägg om gårdagens namngivningsparty, men denna dag är så fylld av tvätt, pack och fix att jag inte riktigt hinner. Ska försöka skriva klart ikväll, men innan dess lägger jag bara in ett litet mellanspel om Nadias språkliga utveckling.

De senaste veckorna har det hänt mycket på den fronten nämligen. Det började en dag när jag stod och skar upp en bit gurka och försökte få henne att säga gurka. Hon har aldrig velat imitera tidigare, men plötsligt kom ett tydligt "GU-KAAAH". Och sen rullade det på med Mimmi (moster), Mamie (mormor på franska), kaka och lite annat. Det gulligaste just nu är när hon eller någon annan ska gå ut eller när hon ska gå och lägga sig, så vinkar hon och säger "Hej-gå"! Helt logiskt.

Annars kommer det en hel del nonsenssnack, som att hon övar på hur det ska låta när man pratar. Väldigt roligt är det ibland när hon får tag på en telefon eller fjärrkontroll eller bankdosa (eftersom alla dessa förstås kan liknas vid telefoner). Då går hon runt i cirklar på golvet, med telefonatrappen tätt tryckt mot örat och ser djupt koncentrerad ut medan hon babblar "hallåå, ja.. ja.. babababababba".

.

Att bli som sin mamma

Under hela mitt liv har jag revolterat mot det mesta man sagt åt mig. Aldrig gått med på självklarheter om jag blivit tillsagd dem. Gått med handväskan vidöppen i protest när en orolig mormor ville att jag skulle akta mig för ficktjuvar.

Bestämd som barn, vidrig som tonåring och fortfarande ganska obstinat som 33-åring. Med en mor född på varmare breddgrader och med ett konstant tillstånd av frysande, blev jag för jämnan tillsagt att klä på mig ordentligt. Mössan skulle på, även om den alltid åkte av så fort jag gått runt kröken. Jag fick aldrig gå ut med blött hår och blev alltid tillsagd att jag skulle bli sjuk om jag blev kall. Otaliga är de gånger jag fräst "Man blir inte sjuk av kyla, utan av VIRUS" och gått ut utan jacka i ren protest.

Och här är jag nu. Mamma själv. Och vad gör jag? Jo, oroar mig över att barnen har för lite kläder på sig, bylsar på dem för fullt och går och känner i nacken att de inte är kalla. Och säger till Johan "Ja, men tänk om hon blir sjuk" när han tycker att jag är lite övernitisk. Han som förstås känner till hela den här historien, tittar lite milt på mig och upprepar orden ovan, fast med snäll ton och utan obstinat betoning. Och jag inser; jag är ju precis som min mamma. Tur att jag har en sån bra mamma!

.

En regning lördagseftermiddag

Och regnet det bara öser ned...

Idag fick vi besök från Oslo av min bror Felix och hans Siri, som kommit för att närvara vid Olivias namngivning imorgon. Denna utomhuspicnic blir ett spännande kapitel under rådande väderförhållanden. Hursomhelst ska Felix vara fadder och kom flygandes för detta.

Med sig när de kom idag hade de vår systerson Dylan eftersom mamma och Mimmi kommer på middag senare. Johan försvann iväg och spelade fotbollsmatch och vi andra packade ihop oss och tog oss ut i regnet.

För ute öste det ned, och i parken var vi nästan ensamma. Nadia gungade och gungade, väl skyddad av sina galonisar men Dylan som var lite mindre regnklädd blev ganska våt. Så vi gick hem efter ett tag och nu lagar Felix och Siri en pasta bolognese som ser fantastisk ut, medan Dylan och Nadia bygger med lego på vardagsrumsgolvet. Eller snarare, Dylan bygger och Nadia raserar. Tur att han är så snäll. Och Olivia gungar i babysittern bredvid mig och nu ska jag återgå till alla mina barn. Vad härligt det är att ha huset fullt av folk!

Perspektiv

Sitter och läser lite gamla blogginlägg. Det är lite nyttigt för att få lite perspektiv på tillvaron ibland. Jag inser då hur mycket lättare det blivit de sista veckorna. Nadia har inte fått några raseriutbrott på länge och är oftast glad. Inte heller slåss hon längre, utan har faktiskt övergått till att klappa och krama andra barn. Det är ju fantastiskt, att jag inte tänkt på det! Hoppas att det bara var en övergående fas, så känns det nu iallafall.

Det enda som försämrats är väl vädret, som övergått från härligt försommarväder till konstant oktoberrusk. Idag har det regnat precis hela dagen, och när vi kom hem efter att ha hämtat våra nya pass hos Polisen var båda barnen lite blöta efter att det regnat in i vagnen trots regnskyddet. Nadia lyckades kränga av sig tröjan och med lite hjälp även byxorna och såg så rolig ut där hon sprang runt i blöja och sandaler med strumpor i.

Efter att ha sovit i soffan nästan hela kvällen känner jag mig ganska pigg igen, men nu är det sängdags på riktigt. Adios!

.

Bildtillägg

Måste addera en bild till syskonserien nedan. Jag skrattade när jag såg den. Precis sån här är hon, vår Skrotunge. Många är de barn hon skrämt livet ur med sina glädjetjut.

.

Nadias nya dagis

Igår på dagen gick vi på spontanbesök på Nadias nya dagis. Vi smet in genom porten när någon gick ut och sen knackade vi på och frågade om det möjligtvis gick för sig att vi kom in och kikade lite. Och personalen var jättetrevlig och tog emot oss utan problem. Tjejen som visade oss runt pratade inte så mycket om pedagogiken eller så, men vi ville egentligen bara få en känsla och bilda oss en uppfattning, så den lilla rundturen räckte gott. Nadia kutade in och började leka med en stor gungleksak och gick fram och klappade de andra barnen, och det kändes lite varmt i hjärtat. Jag tror verkligen att dagis kommer att vara bra för henne och att det kommer att vara jättelätt att skola in henne. Lokalerna var inte jättefina, men personalen verkade bra och de hade egen kock, vilket vi tycker känns viktigt. Nu när vi har en sån allätare till dotter, vore det ju så tråkigt om hon skulle tvingas äta prefab varje dag. Så idag tackade jag ja via websidan och om blott två månader börjar vår stora lilla tjej på dagis, och nästa kapitel i våra liv som småbarnsföräldrar inleds.




Nadia i sitt nya favoritplagg - morgonrocken. Denna vill hon gärna ha på sig ovanpå jeans och kläder och gå omkring i halva dagarna. Även när hon vattnar blommor på balkongen, lite husvagnsvarning nästan...

Love and marriage

Igår gifte sig världens finaste Maria med världens finaste Micke. Det var en magisk kvällsceremoni på KB (Konstnärsbaren), med tända ljus och världens finaste Johan som spelade och sjöng Here comes the sun och Your song. Maria såg ut som en vacker älva i sin vita korta klänning med skira vida ärmar och deras kärleksord var så vackra att tårarna rann både på dem själva och oss andra. Jag fick hålla hårt i min man efteråt, när bruden med anhang tittade på honom med fuktiga ögon och konstaterade att hon kanske, kanske gift sig med fel man. Hoho.

Förutom det vackra i kärleken i ett bröllop, var det så otroligt härligt att få umgås en kväll med mitt gamla gäng. Det är en sån skön samling människor som jag känt sen gymnasietiden, tycker otroligt mycket om, och numera träffar alldeles för sällan.

Vi shakade förstås loss på dansgolvet som vi alltid gör eller iallafall brukade göra och framförallt var det så himla kul att få dansa lite med Johan igen. Kvällen fördunklades aningen av frekventa rapporter hemifrån av mamma och Mimi som var barnvakter. Det gick inte så bra med Olivia som man kunnat önska, hon ville inte sova och var gnällig och tidvis ledsen. Jag var redo att åka hem, men sen somnade hon och då lade jag faktiskt ifrån mig handväskan med mobilen och kopplade bort ett tag och fokuserade på festen. Jag fick mängder att komplimanger för min second handklänning med seriemotiv som jag köpt någon vecka innan. Jag hade förstås inte med någon kamera men ska försöka tigga lite bilder att lägga upp.

Men ibland är det inte kul att heta Julia. Jag tror att jag föddes helt utan finmotorik, jag känner nog ingen som är lika fumlig och klumpig som jag. Det är både tröttsamt och oekonomiskt. För jag tog en sväng in på toan med pumpen, för att göra mig av med det värsta trycket. Men då hade jag druckit några glas skumpa och pratade med Johan som var med och gestikulerade och efter att ha pumpat ena bröstet skulle jag bara tömma flaskan och köra nästa. Istället tappade jag pumpen i stengolvet, och plasten krossades med ett kras. Jävlaskit. 800 kronor åt helvete och framförallt tvingades jag tillbringa kvällen med ett stenhårt silikonbröst som växte i takt med att musiken tilltog. Och så deppade jag av att min nyvunna pumpfrihet nu är över. Men Johan sade "Släpp det, det är värt att vi köper en ny!" så då gjorde jag det och hade roligt ända till halv två när vi tog en taxi hem och jag kröp ned hos Olivia och fick henne att hjälpa mig att bli av med trycket. Sen somnade jag men som alltid när jag druckit lite alkohol sover jag dåligt som sjutton och vaknade flera gånger innan jag gick upp vid åtta. Nu känner jag mig inte direkt superpigg, men det är man ju ganska van vid!

.

Syskonkärlek

Happy times!

Puss och slick

Buäääh...

Stora soffkliv

Ikväll har det tagits stora kliv här i soffan. Dels har jag med lite assistans från min programmerande man lagt till en besöksräknare på bloggen. Även om jag allra helst skulle vilja se antal läsare per inlägg, var det här så nära jag kom. Blir ändå spännande att se om det egentligen är någon som läser allt det jag skriver och skriver...

Det andra stora är att vi fått dagisplats till Nadia! Vi har ju redan tidigare blivit erbjudna två privata alternativ, men båda låg borta vid Vanadislunden, vilket är ungefär så långt bort man kan komma inom Norrmalm. Detta som vi nu fått plats på är vårt tredjehandsval (ettan och tvåan tillhör Stockholms mest populära dagis eller förskolor som det heter, så det var väl tydligen givet att vi inte skulle få några av dem) och ligger vid Odenplan, vilket är bra för oss eftersom det är nära hem men på väg till jobbet. Så jag ska ringa imorgon och se om vi kan få komma och titta.

...och regnet det bara öser ned och det känns väldigt skönt att det är 28 grader i Dubrovnik. Idag ville jag knappt gå ut alls. Vi får hoppas att det klarnar upp lite på söndag inför namngivningen, men sen kommer iallafall vi att få en varm midsommar oavsett (peppar peppar, man vet ju aldrig). Åh vad det ska bli skönt med lite semester, har faktiskt inte varit utomlands på två år och det är nog rekord i mitt liv!

.

Tänk så bra man har det ändå!

Jag har just kommit hem från en träff på BVC med en syskonmammagrupp. Alltså en föräldragrupp för folk som nyligen fått sitt andra barn. Denna timme lämnade mig både glad och lite uppgiven. Uppgiven för att man blir lite trött av att sitta i en timme och lyssna på folk som gnäller, och glad för att jag inser att vi inte har det så illa ändå, att det faktiskt verkar vara ännu jobbigare att ha barn som är 2-3 år i åldersskillnad.

Men trots att de alla suttit i en halvtimme och gnällt över svartsjuka barn, krångel på dagis osv är alltid den automatiska reaktionen "ÅH vad JOBBIGT" när jag berättar att vi har 13 månader mellan våra döttrar. Jag måste säga att jag tycker att det verkar som att vår vardag fungerar så mycket smidigare än de jag hörde om idag, och det känns ju faktiskt lite skönt! Men jag tror också att det beror mycket på pappan i vår familj. Flera av tjejerna sa idag "Ja, min man jobbar ju så mycket, så jag är väldigt mycket ensam med barnen". På något sätt känns det som att familjeproblemen är mammans problem i de där familjerna och att barnen är mammans sak. Känns extremt lite 2000-tal och vad glad jag är att vi inte har det så. Att det i vår familj finns två föräldrar med lika ansvar.

Hursomhelst kände jag att jag inte hade någonting alls gemensamt med de där mammorna. Eftersom det inte lades något fokus alls på det lilla barnet, vilket ju var det enda vi hade gemensamt, kunde jag lika gärna suttit och delat problem med ett gäng hockeyspelare. Så när de efter att BVC-tanterna avslutat bestämde tid att ses - inte för att promenera eller fika utan för att praaaata av sig - samt började diskutera litteratur (jag avskyr självhjälpsböcker...), kände jag att jag fått nog och tackade för mig. Tror inte jag kommer att dyka upp på de där träffarna, och nästa vecka är vi ju dessutom bortresta.

Jag nöjer mig gott med de vänner jag redan har, oavsett hur många barn de har!

.

...och så finaste kidsen

Nadia äter yoghurt. Inte alls kladdigt.

Nybadad (tyvärr lite suddig) Olivia med nalleöron

Fin födelsedag för finaste mannen

Sitter här lite lagom mätt i magen efter vår delikata middag bestående av helstekt kalventrecôte, ungsbakade rotfrukter (potatis, palsternacka, morot, rödbetor och fänkål - det kanske inte direkt räknas som rotfrukter), sallad och en hemlagad bearnaiesesås som pricken över i:t. Och så rödvin till och jordgubbar med vispgrädde till efterrätt. Min Johan fyller 29 år idag och det har vi firat med världens godaste middag tillsammans med hans familj. Trevligt och gott!

Och förutom denna trevliga kväll som också avslutades med att våra fina döttrar somnade nästan ovaggade, hade jag en alldeles väldigt härlig dag med mina fina bästisar. Stella, Lina och Rosie med döttrar kom hit imorse och hade med sig en massa smarriga frukostingredienser. Så vi hade som vanligt en skön och mysig förmiddag som fyllde mig av energi. Och faktum är att jag faktiskt inte känner den där stressen längre, som lägrade mig i början av veckan. Kanske för att vi sen träffade vigselförättaren som ju nu ska hålla i Olivias namngivning och att det då inte kändes lika uppstyrt och formellt som jag lite känt på sistone. Det kommer att bli bra!

Och även om jag fortfarande snorar och mina döttrar likaså (den här envisa förkylningen verkar aldrig vilja ge med sig...) känns livet så fantastiskt och jag njuter av dem jag har turen att ha så nära. Lilla Olivia har blivit så medveten och när man tittar på henne och pratar med henne ler hon med hela kroppen och jag blir varm i hjärtat bara av tanken. Kära älskade familj.

I brist på bild av kvällens kalasmiddag, blir det en av en annan vanligt förekommande köksaktivitet hos oss - nappkokning! Kanske inte fullt så vanlig som den borde vara, men ibland händer det...

Busy little life

Jag påbörjade ett inlägg igår om allt jag har att göra denna vecka, men jag blev så stressad att jag var tvungen att sluta skriva och stänga av datorn. Så nu nöjer jag mig med att säga att det är en späckad vecka (men med mycket roligt också och jag nöjer mig med att rabbla dessa - min älsklings födelsedag, date med tjejerna och Rosies lilla Havanna, M&M's bröllop, ny syskonmammagrupp på BVC, Olivias namngivning mm) och att jag känner mig lite trött och lite slagen av den envisa förkylning som får hela familjens näsor att ringa sedan flera veckor tillbaka och aldrig ger med sig. Tror också att två möhippor två lördagar i rad tagit ut sin rätt - man är ju inte direkt någon rutinerad partymänniska nuförtiden. Så jag kurar ihop mig i soffan med min Johan ikväll och struntar i att platta håret och städa som jag hade tänkt. Återkommer med lite mer spännande inlägg när energin återkommit.

.

Baddräkt

Igår bokade vi en charterresa för hela familjen! En vecka i Kroatien blir det och det ska bli både skönt och så lite spännande att resa med stora familjen för första gången. Inspirerad av kommande bad köpte jag en baddräkt på PoP åt Nadia. Den var så fin. Och lagom tjejig. Framförallt i ett stycke. Det kommer att kräla feta likmaskar i min kropp innan jag låter mina småtjejer ha tvådelade baddräkter med bikiniöverdel. Over my dead body...

Tevetagg

Sitter i ett hem som är alldeles alldeles tyst. Tyst och tokstädat, båda lika ovanliga fenomen på T27. Olivia sover och Nadia är ute med Johan. Skulle kännas mycket bättre om jag inte hade en liten liten tagg i hjärtat. Anledningen till det nystädade tillståndet är att SVT varit här på morgonen och filmat sista delen av dokumentären. Denna gång skulle det vara i familjemiljö och visa Johans pappalediga vardag. Familjen bestod i detta fall av Nadia som fångade programledarens hjärta och fick vara med i bild och talas om. Därav min lilla tagg. För programledaren ställde frågor som "kommer du att berätta för Nadia om pappas alkoholism?", "vad kommer du att berätta om farfar för Nadia?" osv. Ingen som ser det programmet kommer att kunna ana att Johan har två barn, och Olivia kändes helt icke-existerande. Johan kände samma sak och sade till efter ett tag, men hos mig stannade den lilla taggen kvar i någon slags farhåga att detta kommer att bli representativt för Olivias framtid; oönskad och bortglömd. Samtidigt så vet jag ju att hon inte är något av dessa och nu när jag skrivit dessa rader rycker jag på axlarna och drar ut taggen. Adjöss. Nu njuter Olivia och jag av lite ovanlig lugn i hemmamiljö. Aaaaah....


.

.

Lite vårbilder

Äntligen t-shirtväder!

Olivia myser med morfar och gammelfarmisen

Vår stora lilla tjej!

...når inte riktigt ned till pedalerna.

Tankfull Olivia i Linas fina 70-talskofta

Partymorsan

På väg på fest

"Måste du se så sur ut?"

Johan ler ansträngt "tycker inte att det här känns helt avslappnat..."

Tycker jag! Och kolla vilka fina tänder!

Nadia kittad och klar!

Söt trapptjej på grillning i kolonilott vid Tanto igår kväll