Olivia Maria Amanda - och lite till...

Klockan är kvart över sju på måndagsmorgonen och jag vet inte varför jag är vaken egentligen. Barnen sover och Johan är och spelar morgonmatch i reklamserien. Felix och Siri har precis försvunnit ut genom ytterdörren och lämnat lite högar av blöta handdukar och använda lakan bakom sig. De får ingå i dagens projekt; tvätt och pack inför Kroatien.

Pustar ut idag, dagen efter Olivias namngivning och tycker att det blev ganska lyckat ändå. Det ihållande regnet till trots hade vi långtgående planer på att ändå vara i Ekotemplet. Öppnade gardinerna igår morse och konstaterade att tja, ännu en dag med ösregn, det blir en rolig namngivningspicnic... Men så ringde pappa och frågade om vi verkligen skulle köra och droppade hastigt att "ni kan ju vara här om ni vill", vilket kanske inte var så genomtänkt när jag omedelbart nappade. För att vara hemma hos oss kändes som ett så stort - för att inte tala om trångt - projekt, då lämpade sig pappa Göstas stora lägenhet mitt i stan mycket bättre för 60 gäster.

Så vi satte igång att smsa och ringa runt till alla våra vänner och jag hoppas att vi inte glömde bort någon stackare nere i regnet i parken. Men de borde vi väl ha hört vid det här laget isåfall.

Och så finklädde vi barnen, oss själva, och packade vi ihop oss och tog oss in till stan och snabbhandlade massa ost, frukt, kex och alldeles för många baguetter. Och så hem till pappa och skära upp och lägga upp, och så kom vår humanistiske vigselförättare som även skulle hålla i barnvälkomnandet och så var det bara att köra..

Mikael höll ett fint anförande om vikten att ge barn frihet och kärlek och Johan och jag improviserade ihop varför vi valt namnen - Olivia Maria Amanda - och faddrarna. Vi hade ju inte haft tid att prata igenom det så mycket men vi visste ju vad vi ville säga, så jag tycker det blev bra ändå. Och så körde vi fyra; Johan och jag och faddrarna Felix och Pia "Sweet child of mine" och det blev ok även om Johan glömde plektrumet i fickan och hade lite svårt med mandolinsolot (!). Det var lite skoj att framträda och vi avslutade med allsång av Det gåtfulla folket.

Sen minglades det och huvudpersonen Olivia sov mest i någon famn och Nadia höll hov och lekte med Walter och sin älskade Frida. Trots att hon inte hunnit sova någon middag, höll hon tappert ut (Nadia alltså, inte Frida...) ända till klockan fem när vi gick hemåt i det totala ösregnet. Men först hade vi haft lite presentöppning. Vilka FINA presenter, TACK alla ni som var där! Så fina fina saker; böcker, kläder, två röda små gitarrer, ett träd, en basketboll, leksaker... Vi har faktiskt lagt undan allt som Olivia ännu är för liten för för att hon inte ska få dem begagnade av klåfingriga storasyster.


På hemvägen somnade Nadia på en sekund och vi promenerade hem för att hon skulle få sova i vagnen ett tag. När vi kom hem var jag trots regnjacka, kofta, skjorta och linne blöt ända in på bh:n. Av med blöta kläder och ner i mjukisbrallor och en kväll av Thaimat och sova framför tv:n. Mycket skönt.


När jag skriver dessa sista ord är inte klockan sju på morgonen direkt utan snarare halv elva på kvällen. Dagen var lång fastän den bara försvann och jag har knappt suttit ned på många många timmar. Det har tvättats och packats och planerats. För vi kom liksom på att vi behöver planera nästa semesterresa, till västkusten, eftersom vi åker snart efter att vi kommer hem från Kroatien och behöver hyra bil och så. Och så går ju allt så mycket långsammare när man dels behöver packa för fyra, dels konstant blir avbruten av två av de fyra. Dessutom var vi tvugna att ta en parkpaus när Nadia började klättra på väggarna vid fyratiden. Det var ruggigt ute, men ändå skönt med lite luft.


Mamma kom över och lagade två fantastiska lammåltider, lunch och middag och höll lite bebis och lekte med Nadia och så. Det var till stor hjälp, för att inte tala om delikat... Olivia passade förstås på att bajsa ned sig mitt i mitt barnklädespackande, så jag fick släppa allt eftersom Johan hade avstämning med sin kollega just då, och ta av kläderna och bada henne. Men då kom Nadia farandes, JÄTTEARG för att Olivia fick bada och inte hon, och försökte kliva ned i baljan med kläder, samtidigt som hon skulle dra ut Olivia ut vattnet. Olivia började tokskrika och ville inte bada mera och även Nadia bröt ihop. Johan blev tvungen att göra akututryckning och när Olivia lugnat sig och badat klart, fick Nadia ta av sig kläderna och kliva i baljan. Men först kissade hon på badrumsgolvet. Sen fick vi stå och vakta henne medan hon glatt plaskade i en halvtimme innan vi fick muta henne med morgonrocken för att få ur henne ur baljan. Ja det var en liten kaotisk incident från denna måndag. Tror lilla fröken kommer att gilla barnpoolen i Dubrovnik.



Nu har vi iallafall kryssat för det mesta på to do-listan och det börjar bli dags för sängen. Tack och lov går inte flyget förrän 17 imorgon, så vi hinner med lite slutfix på förmiddagen. Gonatt!



Eftersom jag inte riktigt har ork nog att byta dator och välja ut bilder från namngivningen, lämnar jag er med bilden av ett gammalt Guns'n'Roses-par från tiden före barnen - för vi hann ju vara ihop hela två månader innan och då festades det, ska ni veta. Föga anade vi att vi skulle sjunga en Guns-låt på vår andra dotters kalas dryga två år senare...