Den hemliga resan var en tripp till Sicilien med min kusin Josefine som medhavd barnvakt. Mycket bra överraskning! Inte förrän vi satt på planet visste jag vart vi skulle och då ville jag nästan inte veta heller... Sen hade vi tre sköna dagar med sol och 25 grader men dag 4 satte det igång att ösregna och sen fortsatte det på så vis ända tills vi åkte hem. Lite segt och Cefalú var visserligen vackert men extremt turistigt med gator fullsmockade av pensionärer i turistgrupper och massa butiker med krimskrams, och det tog inte så lång tid att "göra stan". Så de sista dagarna blev lite sega i allt regn, men värst av allt blev det när vi skulle åka hem. Vi gick upp 3:45 för att påbörja den långa resan med två tåg och en buss och upptäcker klockan 6 på morgonen på en öde mörk tågperrong, med vinden vinandes och regnet piskandes, att tåg nummer 2 är inställt. Total panik när vi skulle börja baxa väskor och barnvagn nedför och uppför trappor till nästa perrong, för att ta ett tåg åt fel håll för att försöka få tag på en buss mellan Palermo och Catania. Det var INTE muntert den halvtimmen där vi inte alls visste om vi fattat rätt beslut, enbart baserat på vad en förvirrad italienska med knapphändig engelska sagt åt oss att göra. Vi kom fram till Palermo och rusade till bussen som skulle gå först en halvtimme senare, ta tre timmar och enligt tidtabell anlända 3 timamr senare, 35 minuter innan flyget skulle gå. Men vi hade inget annat alternativ och såg inget annat val än att hoppa på den bussen och hoppas på det bästa. Barnen sov alla tre och vi kunde njuta av vackra vyer när bussen körde av motorvägen och upp i bergen. Fast bara en liten stund för sen slog det oss att det här var nog inte ordinarie väg och bussen gick väldigt långsamt när den fick möten i kurvorna. Olivia vaknade och började kräkas och vi såg hur klockan tickade iväg alldeles för snabbt. Vi hade ändå tur och lyckades få kontakt med en svensk Airtours-representant (vi flög inte med dem, men hon hjälpte oss ändå) på flygplatsen som checkade in oss och sa att vi måste komma senast 35 minuter innan avgång. Och det var hon som när bussen blev allt senare, skickade ett sms och sa att vi tyvärr missat planet. 10 minuter senare var vi framme och bestämde oss ändå för att chansa och ruuusa till incheckningen, men då var den redan stängd och planet missat. Den uppgivenheten! Vad gör man?! Sex personer och massa bagage, skulle vi ens kunna hitta nya biljetter hem?! Så många gånger som jag flugit och aldrig har jag varit med om att missa ett plan...
Vi lämnade Jossan med barn och bagage och begav oss till Alitalias disk där vi hade två minuter på oss att bestämma oss för att köpa nya biljetter för 2400 euros och komma hem via två mellanlandningar. Vid det laget ville vi bara hem, kosta vad det kosta ville, så vi köpte dem. Men köpet tog en evig tid och när vi äntligen var klara med att få igenom våra kreditkort och hämta ut cash till deras commission så visade det sig att vi nästan höll på att missa nästa flyg också. Sorry, it's too late sa tjejen i incheckningen men då VÄGRADE jag acceptera det och hon släppte in oss ändå och tog emot vårt bagage som hon checkade in med slutdestination Tyskland, innan vi upptäckte felet. Jeeesuz.
En kort flight till Rom, sedan direkt på nästa flyg till Berlin. Där somnade Elias och under hela dagen åt vi alla bara godis och chips till lunch och middag. Till frukost hade vi iallafall några medhavda mackor, men vi hann inte äta någonting mellan våra flighter. I luften mot Berlin insåg vi att flyget hunnit bli 25 minuter försenat och att det skulle bli tight att hinna med nästa flight som skulle avgå 13 minuter efter vår beräknade landningstid. Vi satt och hoppade sista minutrarna och gjorde upp en plan hur vi skulle ta oss till rätt gate på kortast tid och pratade med dem bakom oss i planet så att vi skulle få tränga oss förbi dem. Så landade vi och LUBBADE med handbagage och barn, bara för att mötas av ytterligare en huvudskakande flygplatsanställd. Vi hade missat vårt sista flyg.
Eländes skit, denna resa började alltmer likna en fars. Olivia bröt ihop fullständigt då hon insåg att vi skulle missa (Nadias) Halloweenfest med klassen på kvällen, och tjöt och skrek (ett tema som hon tröttsamt nog redan hade kört hela semesterveckan) så folk vände sig om och undrade vad som stod på. Johan gick och kollade när nästa flyg skulle gå och smsade sen beskedet att det var 21:30, 4,5 timme senare.. Jossan brötihop eftersom hon skulle skriva Högskoleprovet klockan 8 nästa morgon och jag fick jonglera barnen medan Johan var borta och fixade nya biljetter och matcheckar. Jag hittade iallafall, turligt nog, en spartansk lekhörna och i den roade sig våra barn i timmar, tills det var dags att ÄNTLIGEN kliva på sista flyget. Klockan 23 landade vi således äntligen i Stockholm och jag har nog aldrig varit så glad över att komma hem. Glädjen förtogs något av en återigen vrålande Olivia som somnat på flyget och var arg över att ha blivit väckt, men vi fick iallafall allt vårt bagage, vilket jag verkligen inte hade förväntat mig efter den resan. Och Nadia och Elias var tappra kämpar som höll humöret uppe hela vägen hem. Jag var så otroligt glad över att vi hade tagit bilen och investerat i terminalnära parkering, även om vi blev sena även till den.
Och såhär i efterhand kan man ju inte annat än skratta åt detta elände och jag känner också att det är så skönt att Johan och jag är så bra på att tillsammans hantera sådana här situationer, att vi båda lyckades hålla humöret uppe och bara lösa problemen, trots att de var så många. Och det är SÅ lyxigt att ha en man som fixar såna här överraskningar och går igenom allt detta för att planera en fin födelsedagsresa till mig - så mest av allt blev jag ledsen för hans skull, att det blev så eländigt på slutet. Men gladare blev jag när vi pratat med vårt fantastiska försäkringsbolag If och får tillbaka hela kostnaden utan självrisk på försäkringen! Nu hoppas vi bara att Jossans försäkringsbolag är lika flexibla, men oavsett är ju den största kostnaden iallafall täckt.
Och det är så ofantligt skönt att vara hemma igen och nu efter utlandsresa nummer åtta detta år, vill jag inte åka någonstans på mycket länge! Iallafall inte innan februari eller så, då jag kommer att börja tråna efter värme och sol.
