Mammor på tur

Barnvagnsparkering

Mammor på tur. Frida & Walter, Pernilla & Ellen, Jeanette & Leonie, Ia & Paula

Fredag, och jag känner mig lite slut faktiskt... Det har varit en het och intensiv vecka. Jag måste ha gått flera mil. I onsdags körde vi vår mammapromenad runt hela Djurgården och jag kunde med min nya stegräknare konstatera att vi gått långt över en mil när dagen var slut. Men det var skönt att byta miljö och skönt att få lite fläktar från Saltsjön där vi gick i solgasset. Vi stannade till och åt dyr och halvdålig lunch i närheten av Lisa på Udden, och parkerade barnvagnarna i rad i skuggan. Den långa promenaden kändes i benen när vi kom hem, men då var det bara hem och vända för att åka iväg till Täby på middag hos Sara och Jerker, med NY-Jenny och Alan. Jag som hade lovat mig själv att hålla mig i stan i några veckor nu. Men det var himla trevligt i förorten ändå, mysigt med middag!

Söta paret Walter och Nadia

Pussattack!

Och igår var Frida och Walter hemma hos oss och vi konstaterade att Walter och Nadia redan är ett fint par. Av alla tjejerna i mammagruppen tycker han att Nadia är sötast, det har Frida berättat. Jag kan inte klandra honom förstås. Och även om Nadia egentligen är paxad åt John, måste hon ju vänta tills han vuxit till sig lite. Och det är ju bra med många alternativ.

Hur blev man såhär fånig egentligen? Svaret heter bebismamma. Hör mig själv göra konstiga ljud offentligt, men vad gör man inte för ett tandlöst leende eller ett gurglande skratt.

Imorgon bär det långt ut i förorten igen, för möhippa. Vi ska vara på Centralen kvart i åtta, och är nog inte tillbaka i stan förrän ett halvt dygn senare. Så det är nog läggdags nu. Go'natt!

Tisdag

Nytt färdmedel!

Mammahäng med Hanna och Astrid (extremt dålig bild på lilltjejen, hon har inte Downs syndrom, utan råkar nog bara blinka...)

Jag och sheiken

Lekkamrater - Nadia och Ingrid (som är lite äldre och starkare i nacken)

Rida rida ranka.. lagom kul tycker Nadia

Ny vecka och mammaledigheten knallar på... Otroligt att det kan kännas så fullkomligt normalt att inte jobba. Jag fick en liten reality check igår morse när min chef ringde och berättade att jag är nominerad i finalen till Sveriges mediemäktigaste. Och ändå känns det så ovesäntligt, kan inte tänka mig att jag kommer att vinna. Kände mig lite trött och avtrubbad efter en halvtimmes jobbsnack men återhämtade mig snabbt i solen. Och kände mig ändå lite mäktig en liten stund där bakom barnvagnen. Hängde med Hanna och Astrid större delen av dagen och njöt ännu mer av härlig vår.

Idag var Nadia och jag och tränade och sen kom Linda och Ingrid förbi och fikade och kollade på lägenheten som de inte sett.

Annars är det högtryck på bröllopsplaneringen just nu. Johan sitter just och knattrar på vår hemsida och vi har kommit igång riktigt bra nu. Men det är ju så många delar... Tror dock att det här kommer att bli riktigt bra! Medan Johan programmerar för fullt, skriver jag copy och sitter halvkollar på en dokumentär om försvunna Madeleine. Sen är det en om skräckkällaren i Österrike. Munter kväll.

Imorgon ska vi iallafall på långpromis med mammagruppen, ut på Djurgården tänkte vi ta oss. Det är fler än jag som börjar tröttna på Norr Mälarstrand och Kungsholms Strand...

Mors vecka

Måndagkväll med Lina

Nadia provar superdupergungan hos Harley och Max

Fredagsmiddag på balkongen

Nyklippt och rakhårig!


Dagis i Edsviken


Mys på altanen

Kusinhäng

Dylan och Johan spelar tv-spel

Korv- och baconätarna

Mors dags-brunch!

Den passerade veckan har varit aktiv som bara den, så mycket bilder blir det! Vi har i vanlig ordning hängt med Hanna och Astrid, mammapromenerat och fikat och lunchat en hel del med olika kompisar. I måndags åt vi middag med Lina, Nadia och jag. Det var mysigt!

Vi har även gjort inte mindre än fyra nedslag i förorten. I tisdags åkte vi med några före detta kolleger med barn och hälsade på en annan kollega i Sollentuna. Vi blev bjudna på lunch i det så fantastiskt inredda huset, att vår egen lägenhet känns som en knarkarkvart i Husby i jämförelse... I fredags åkte jag och Nadia ut till Stuvsta och hälsade på Rosie och hennes killar Max och Harley i nya huset. På kvällen lagade och åt Johan och jag en fantastiskt god middag ned lammentrecôte och smarrig sallad från vårt nytillskott Ekolådan, samt klyftpotatis och tsatsiki. I vanlig ordning kopplade Nadia på matradarn och vaknade i samma ögonblick som vi satte oss ned för att äta. Jag undrar nästan om hon är synsk, det slår aldrig fel. Eller så vaknar hon av matoset. Men det gjorde inte så mycket, vi stornjöt av de goda smakerna mellan vaggandet och vaggvisorna.

Sen har Johan och jag pryat som tvåbarnsföräldrar genom att ge Mimi lite avlastning och ta hand om Dylan över helgen. På lördag förmiddag åkte Dylan, jag och Nadia tillsammans med Hanna och Astrid hem till Cissi i Sollentuna. Där var även hennes små Teo och Melker, varav den förste numera är lekkamrat till Dylan. Cissis brors tjej Linda med son Erik var också med och oj vilket jättegäng vi blev. Dylan och Teo lekte och vi andra åt lunch och fikade innan vi hoppade på pendeln hem till stan igen. Men på kvällen var det dags igen, Tove hade 35-årsfest i Skogås och vi knallade ned till pendeln ytterligare en gång. Men fest med två småttingar var lite lagom skoj och efter att ha sprungit runt i några timmar och inte hunnit prata med någon, plockade vi ihop oss och åkte hem vid niotiden. Det var ändå mysigt den korta stund det varade, men nu tänker jag på sin höjd åka tunnelbana de närmsta veckorna!

Idag har jag firat mitt livs första Mors Dag! Vi gick ut alla fyra till Vasaparken imorse. Johan och jag drack caffe latte på termos medan Dylan lekte och sen lekte Dylan och Johan Spiderman i näten medan jag ammade i skuggan. Efter det blev jag bjuden på Mors Dagsbrunch på Kompott och Dylan åt en varmkorv, tre prinskorvar och en glass. Hängde ganska länge på den sköna uteserveringen innan vi promenerade hemåt igen. Nu spelar Johan och Dylan Super Mario på Wii, Nadia sover fortfarande i vagnen och jag sitter i fåtöljen med datorn i knät. Lite trött efter att Dylan vaknade tidigt, typiskt eftersom Nadia tog sovmorgon. Men såhär kommer det alltså att bli en vacker dag. Rätt mysigt ändå. Men snart kommer mamma och hämtar upp Dylan och vi återgår till vårt vanliga lilla liv. Och imorgon är det måndag och jag har inte det minsta söndagsångest!

Varning för sunk

Favoritskor då och nu

Jag minns en tid då jag aldrig gick hemifrån i någon annan fotbeklädnad än högklackat. Då jag kunde bli besatt av ett par snygga och alldeles för dyra pumps som jag sett i ett skyltfönster och inte kunna släppa tanken förrän jag köpt dem. Då jag kunde vända om halvvägs till jobbet för att jag kom på en handväska som skulle passa bättre till dagens outfit än den jag redan valt. En tid då jag benämndes med epitetet "piffig" och tillbringade varje kväll innan jag skulle somna med att tänka på vad jag skulle ha på mig dagen därpå.

Under graviditeten gjorde jag avkall på klackhöjd eftersom rygg och höfter inte pallade , men lika kul att klä sig var det fortfarande. Nu gällde det att matcha magen och jag fann mängder av nya kombinationer i garderoben, som på olika sätt framhävde den växande magen. Mest kjol och klänning blev det, dels för att det var bekvämast, men också för att det var snyggast och för att det var lite kul med alla komplimanger jag fick.

Den fåfänga tiden är minst sagt passerad nu. Nu när jag vaknar (eller snarare blir väckt) på morgonen rafsar jag åt mig vad som råkar ligga överst i klädhögen på hutchen i sovrummet. Tillbringar dag ut och dag in i mina två år gamla Seven-jeans som är så bekväma att jag skulle kunna sova i dem (och det har säkert hänt), men som definitivt har sett sina bästa dagar och nu bara hålls samman av några få luggslitna trådar, hur mycket jag än försöker laga dem. Tröjval är helt beroende av amningsvänlighet och framknäppta skjortor och koftor är en nödvändighet. Eftersom jag inte har så många går de jag har varma och nästan alltid med en lite halvsunkigt mjölkfläckigt amningslinne inunder. Skoval nuförtiden heter gympadojor. För går man ett par mil om dan oavsett väder är klackedojs liksom inget bra val. Så gamla Nikes blir det, även dessa med sina glansdagar långt bakom sig.

En stor mängd av mina gamla kläder ligger nedpackade sen flytten och finns någonstans på vinden. Eftersom jag var höggravid när vi flyttade har jag ingen aning om var, och eftersom jag är lite lat och det är lite bökigt att ta sig upp på vinden med en bebis, nöjer jag mig med den begränsade garderob som finns i lägenheten. Men jag har överfört min fåfänga till att gälla min bebis och kan numera tillbringa stunden före insomning med att fundera över vilka strumpor som bäst matchar hennes body och om det passar bäst med kofta eller röd omelottjacka... Så lite fåfänga kanske finns kvar, även om det inte direkt syns på mig. Men kajal och mascara ger jag

inte avkall på, nån måtta på sunkigheterna får det vara även för mig!

....

Litet tillägg: Okej då jag erkänner, efter att jag kom på gårdagens inköp, att fåfängan inte är helt död. Köpte ett par Prada-solbrillor. Men vaddå, de satt jättebra och det var ju halva priset! Och jag är ju ute så mycket nuförtiden och så snart solen kommer tillbaka kommer de att göra succé på mammapromenaderna... :-)

Min lilla skrotis

Jag VET att jag är partisk, men är hon inte världens sötaste??

Ensamkväll (nästan)

Lerfejs (Erikas och mitt)

Hemmakväll på egen hand. Eller ja, så egen det blir nuförtiden. Men Nadia gjorde inte så mycket väsen av sig, utan somnade snällt i sin säng halv åtta och jag njuter av att bara vara hemma. Insåg idag att jag nästan aldrig är det, iallafall inte på dagtid. Så när vi kom hem efter en heldag med lunch med Cissi och Hanna i Alvik och besök hemma hos Annika i Bromma, bara pustade jag ut. Lade Nadia i babygymmet i köket och satte i ett anfall av huslighet igång att baka bröd. Müsli hade jag slängt ihop i all hast imorse, så den fick bli middag eftersom jag inte orkade laga mat. Tänkte komplettera med en macka sen när brödet är klart.

Johan är borta ikväll och nästan varje kväll denna vecka. Ingen bra vecka ur umgängesperspektiv, för igår var jag själv borta. Följde med några från jobbet på bjudturkbad på Sturebadet. Johan tog Nadia och jag njöt av bastu, ångbastu, helkroppsscrub och lermask. Sen chillade vi i morgonrock framför ett stort fruktfat innan Johan kom och lämnade av Nadia som fick följa med på libanesisk middag. Vårt barn är helt fantastiskt, satt och jollrade i olika famnar, sen en stund i barnvagnen innan hon somnade och vaknade först när jag ätit klart. Då gick vi hem och jag sov i soffan resten av kvällen, nästan lite småpackad av ett glas gott libanesiskt rödvin.

Nu är mitt bröd klart och jag ska ta en kopp te och mysa med min hög av skvallertidningar som jag fick från jobbet idag. Och längta tills Johan kommer hem om ett par timmar.

Ny vändning och tillskott i familjen

Mage...

...och rygg!

.

I måndags vände sig Nadia för första gången! Hon låg på mage vilket hon inte tycker är skitkul, och efter lite stånkande och kämpande med ena axeln, lyckades hon plötsligt rulla runt den lilla

kroppen och så låg hon på rygg. Jag var där med kameran och kände mig väldigt stolt. Men nu

gäller det att se upp på skötbord och annat, risken är annars stor att hon druttar ned om man

vänder ryggen till ett ögonblick. Att hon ska landa i badrumskaklet är min största fasa...

.

.

Sen har vi fått tillökning i familjen i form av en Hortensiaplanta. Nadia fick den av Karin med familj på releasen och det är en riktigt fin växt. Men det kräver nästan lika mycket uppmärksamhet som fröken själv! Vattnar man den inte två gånger om dagen slokar den omedelbart och hur dessa plantor överlever i det vilda är mig ett under. Nu står den iallafall på balkongen och får lite regn på sig. För var hände med vädret??? Kallt och ruggigt som bara den och nu vräker det ned. Blä.

Nya vänner

Utefika med Frida och Walter

Vårblomstret Frida har stans flashigaste barnvagn!

Nadia och jag har som jag tidigare nämnt, gjort lite nya bekantskaper genom vår mammagrupp. Frida och jag fann varandra redan vid första träffen, och nu har hon nästan blivit den person jag umgås mest med på dagarna. Hennes son Walter är 3,5 vecka äldre än Nadia och en synnerligen trevlig och trygg liten grabb. Alltid kolugn och på ett strålande humör. Berätterlserna om hans perfekta nattsömn gör mig lite avundsjuk.. Frida och jag har förstås bebisarna gemensamt men också en massa annat. Det känns skönt att kunna varva amningssnack, förlossningshistorier och sovstatus med lite jobbtankar, chefskap och allmänt prat.

Idag var vi alla fyra uppe tidigt och på BVC redan halv tio. Vi hade blivit tillfrågade att vara med i en pilotgrupp för babymassage. Nadia hade sovit lite dåligt på morgontimmarna och det var med grus i ögonen jag stängde av den nuförtiden väldigt sällan använda väckarklockan när den ringde halv nio. Väl på BVC fick vi ändå vänta som vanligt. De har ingen vidare organisation där, men vår sköterska Anna-Marit är så gullig att det inte spelar så stor roll.

Nadia gillade sin massage, denna gång med fokus på ben och fötter, men sen blev hon akuttrött eftersom det var mitt i morgonluren. Lade henne i vagnen och sen gick Frida och jag ut en sväng. Vi åt lunch i Observatorielunden och tog senare en efterrättsvåffla för 10 kr i Vasaparken. Sen tog vi en promenad runt Lilla Essingen och stannade och drack caffe latte på vad jag antar kan kallas dagens tredje fika. Helgens värme var utbytt mot betydligt kallare väder, men vi njöt ändå i sofforna på den mysiga uteserveringen och jag konstaterade som så många gånger förr att detta liv är allt bra soft. Promenerade hemåt och kom hem med den vanliga sköna tröttheten efter en hel dag ute i friska luften. Dessutom rätt ont i kroppen efter gårdagens pump-pass (farmor Ing-Mari var barnvakt och tog Nadia på promenad - ett kanonupplägg!), får se om jag alls kan hålla min bebis imorgon...

Nu kom Johan äntligen hem och vi ska lägga Nadia och sen äta crêpes. Och så njuta av vår enda gemensamma kväll denna vecka. Kommer nog bli en kort kväll dock, fortfarande trött efter Nadias "jag är pigg kl fem-morgon".

Superhelg!

Far och dotter i gröngräset

Min fina familj

Amningsjouren redo att rycka in

Farsor på stan

Vilken härlig helg vi nu har bakom oss! Alla svenskar känner nog ungefär så efter första helgen med sommarvärme, men alla svenskar har ju inte min familj... I veckorna lever ju jag och Nadia vårt eget lilla liv med våra mammalediga kompisar, men på helgerna är det familjeliv för hela slanten. Dock är vi nog minst lika sociala som tidigare, och jag älskar den kombinationen. Livet är perfekt!

I lördags tog vi oss vårens första picnic i Vasaparken, tillsammans med Oskar. Vi åt baguetter och glass, kollade på folk, fick fästingar (jag), brände oss på axlarna (Johan) och bara softade på en filt. Sen gick vi hem och lagade god röding som vi intog med ett glas kall Chablis på balkongen. Oskar och Filippa kom över och delade flaskan med oss. Johan och jag hade tvättid och sprang lite upp och ned i tvättstugan. Medan jag stod och manglade lakan för glatta livet och tänkte på vilken liten cool familj vi är som kombinerar vår vardagsgnet med social vardagslyx, hade Nadia vaknat i lägenheten och när jag tillslut kom upp hade våra gäster gått och lilltjejen var alldeles till sig. Ammade och tröstade och lade henne sen i sin egen säng - hon hade fått sova i lilla rummet så att vi kunde sitta på balkongen. So much för mina små skryttankar, men det var en härlig kväll ändå!

Och idag var det ju ännu varmare och vi var bjudna till Erik på brunch. Vi tog en skön promenad till Söder, dit Erik flyttat och mötte honom, Malin, Micke och Maria med lille John och Lisa på gården. Där var det uppdukat massa smarrig mat och vi högg in, hungriga efter vår långa promenad. Sen bara hängde vi och hade en riktigt skön och trevlig dag innan vi knallade hemåt igen på eftermiddagen.

Värsta bästa helgen!

Nadia's day out

Ååååh vad det är jobbigt att vara mammaledig!

Moderlig simultankapacitet - Jenny hindrar Felicia från att äta småsten, kasta sig i vattnet och jaga humlor, samtidigt som hon bokar kvällens aktiviteter på telefon

I faster Pias famn på Josefinas

Partykitet

Igår morse vaknade Nadia som sitt vanliga jag igen (jippey!) och vi satte oss på en buss till Värmdö för att hälsa på min vän Jenny och hennes Felicia. Jenny, aka Tori är en tidigare partypingla av stora mått, som nu lämnat NewYork och Stureplans partyscenes och flyttat ut till en liten stuga på Värmdö med sin man Johan och ettåriga dottern Felicia. Jag är grymt imponerad av Toris anpassningsförmåga, från klubbhäng och glamliv till att diska utomhus i november utan varmvatten. Fortfarande bor de i vad som tidigare var en sommarstuga på 18 kvadrat i väntan på bygglov för nytt hus och Toris duschar aldrig hemma för att vattnet (de har fått varmvatten nu...) luktar illa. De har torrdass och en liten liten sovstuga. Ändå lyckas hon alltid se lika nyfönad ut och med samma perfekt lagda makeup jämt. Världens skönaste Tori!!

Så, efter diverse bussbyten klav vi av bussen nästan rätt ned i en dike och med en äng med hästar framför oss. En 20-minuters promis och sen fick vi kika på Toris stuga som var mysig! Tori gjorde vääärldens godaste sallad som vi tog med oss ned till stranden. För de bor nära havet, och gud så skönt det var att sparka av sig skorna och sätta sig ned på en filt på en tom strand och höra vågorna klucka och någon enstaka båt brumma i bakgrunden.

Vi hängde där i några timmar, drack kaffe i termos och myste. Tills Felicia blev asförbannad för att hon inte fick bada mer än fötterna (vad kan det ha varit för temperatur, 10-12 grader..?) och även Nadia tröttnat på stillasittande. Då promenerade vi hemåt och sen tog jag en kokande varm och proppfull buss tillbaka till stan.

Efter ytterligare några bussbyten och en pitstopp för amning på bänk på Strandvägen landade vi på Josefinas på Djurgården för fredagsöl med Johan och lite gamla MEC-are. Mamma J fick en efterlängtad Dagens att svalka sig med och vi hängde där ett par timmar eller så. Sen tröttnade både Nadia och vi på bratsen och vi gick och åt lite Thai med resten av gänget. Sen var det stopp för fröken och folk tittade lite underligt på oss när hon skrek så att hela Östermalm vaknade. Då var det dags för hemgång och vi tog en lång skön promenad hem.

Vilken bra dag!

Vaccination

Somnade utmattad på mammas bröst

Idag fick Nadia sin tremånaders vaccinspruta och det var minsann ingen rolig upplevelse för någon av oss. Två feta sprutor simultant i de små tjocka bebislåren, och på nolltid förvandlades joller och leenden till storgråt. Tydligen gör den ena av dem riktigt ont och det märktes tydligt. Hon lugnade sig ändå ganska snabbt och var vid ganska gott humör under eftermiddagens häng i Vasaparken och mammapromenad. Men när vi kom hem bara brast det och hela den lilla kroppen skakade av gråtattackerna som kom stötvis. Hon somnade utmattad på min arm, klibbig i ögonfransarna av alla tårar, för att vakna kort därpå med ny gråt. Det var så uppenbart ledsengråt och inte arggråt, och det var så hjärtskärande att jag var nära att göra henne sällskap.

Jag har suttit ganska paralyserad med henne i famnen hela kvällen och efter en Alvedon i stjärten somnade hon och sov i min famn på ett utslaget sätt som hon inte gjort sedan hon var nyfödd. Johan, min älskling, handlade, lagade mat och servade mig i soffan. Nu har vi lagt henne och hoppas hoppas på att hon ska få sova inatt och vakna som sitt glada babblande morgonjag imorgon bitti. Älskade lilla skrotisen.

Landethelg

Asgarv med pappa

En läser, den andra har hittat sina händer

Som sagt, vi tog båten till Ljusterö på onsdag morgon. För en gångs skull var vi i god tid och med barnvagnen fullastad med helgens proviant klev vi ombord allra först. Båtresan gick utan anmärkning och Nadia sov nästan hela vägen. Framme i stugan satte vi oss på altanen med våra nyinköpta deckare och njöt av lite vårsol medan Nadia sov i vagnen. Solen försvann dock ganska snabbt abkom moln och tallar, bebisen protesterade i vagnen och kvällens grillmiddag fick intas inomhus. Efter lite amning framför brasan somnade Nadia snällt klockan sju och Johan och jag satt sedan i soffan med våra deckare resten av kvällen. Jag tror knappt att vi bytte tre ord och kunde inte gå och lägga oss innan mördaren var avslöjad. Detta skedde för min del kring tolvtiden på natten, medan Johan lät sin bero till dagen därpå.

Vi sov alla tre ihopklämda i 120-sängen och jag lyckades avhålla mig från att lägga mig på bebisen till morgonen därpå. Högljudda protester följde. Överhuvudtaget har fröken utvecklat ett jäkla humör och är hon trött och man försöker sig på något elakt som att mata henne fast hon inte är hungrig, blir hon tokförbannad och kan gå igång rejält. Skrik och gråt har plötsligt blivit en del av vår vardag, fast hon är ganska lätt att trösta och på det hela en rätt glad tjej ändå. Men det gäller att man får henne i säng i tid, innan humöret tryter. Detta hände nästa kväll, då hon vägrade somna tills vi efter 173 vaggvisor och en näranog sönderskuttad säng (hon gillar när det sudsar när hon ska somna..) slutligen resignerade och lät henne somna i famnen. Visa av detta bestämde vi oss för att åka hem redan nästa kväll istället för morgonen därpå som vi planerat, eftersom Johans mamma med man skulle komma och det kändes lite jobbigt med våra bristande kvällsrutiner när det var fler människor i den lilla stugan. Men vi hann med några mysiga dagar med promenader längs havet och mycket stugsoftande. Även om allt blir lite mindre på ens egna villkor nuförtiden, men så är det ju.

Fröken Nadia (som BVC-sköterskan kallar henne) har förövrigt upptäckt sina händer och kan sitta skelögd i timmar och betrakta dessa innan det hörs högljudda smackanden från henne, då hon lyckats få in dem i munnen och börjat suga. Mamma säger att det ser ut som att hon sitter och stickar, och det stämmer faktiskt. Sött är det hursomhelst.

PS Slutnoteringen för förra helgens releaseparty landade på 88 festglada personer! Inte illa!