Varning för sunk

Favoritskor då och nu

Jag minns en tid då jag aldrig gick hemifrån i någon annan fotbeklädnad än högklackat. Då jag kunde bli besatt av ett par snygga och alldeles för dyra pumps som jag sett i ett skyltfönster och inte kunna släppa tanken förrän jag köpt dem. Då jag kunde vända om halvvägs till jobbet för att jag kom på en handväska som skulle passa bättre till dagens outfit än den jag redan valt. En tid då jag benämndes med epitetet "piffig" och tillbringade varje kväll innan jag skulle somna med att tänka på vad jag skulle ha på mig dagen därpå.

Under graviditeten gjorde jag avkall på klackhöjd eftersom rygg och höfter inte pallade , men lika kul att klä sig var det fortfarande. Nu gällde det att matcha magen och jag fann mängder av nya kombinationer i garderoben, som på olika sätt framhävde den växande magen. Mest kjol och klänning blev det, dels för att det var bekvämast, men också för att det var snyggast och för att det var lite kul med alla komplimanger jag fick.

Den fåfänga tiden är minst sagt passerad nu. Nu när jag vaknar (eller snarare blir väckt) på morgonen rafsar jag åt mig vad som råkar ligga överst i klädhögen på hutchen i sovrummet. Tillbringar dag ut och dag in i mina två år gamla Seven-jeans som är så bekväma att jag skulle kunna sova i dem (och det har säkert hänt), men som definitivt har sett sina bästa dagar och nu bara hålls samman av några få luggslitna trådar, hur mycket jag än försöker laga dem. Tröjval är helt beroende av amningsvänlighet och framknäppta skjortor och koftor är en nödvändighet. Eftersom jag inte har så många går de jag har varma och nästan alltid med en lite halvsunkigt mjölkfläckigt amningslinne inunder. Skoval nuförtiden heter gympadojor. För går man ett par mil om dan oavsett väder är klackedojs liksom inget bra val. Så gamla Nikes blir det, även dessa med sina glansdagar långt bakom sig.

En stor mängd av mina gamla kläder ligger nedpackade sen flytten och finns någonstans på vinden. Eftersom jag var höggravid när vi flyttade har jag ingen aning om var, och eftersom jag är lite lat och det är lite bökigt att ta sig upp på vinden med en bebis, nöjer jag mig med den begränsade garderob som finns i lägenheten. Men jag har överfört min fåfänga till att gälla min bebis och kan numera tillbringa stunden före insomning med att fundera över vilka strumpor som bäst matchar hennes body och om det passar bäst med kofta eller röd omelottjacka... Så lite fåfänga kanske finns kvar, även om det inte direkt syns på mig. Men kajal och mascara ger jag

inte avkall på, nån måtta på sunkigheterna får det vara även för mig!

....

Litet tillägg: Okej då jag erkänner, efter att jag kom på gårdagens inköp, att fåfängan inte är helt död. Köpte ett par Prada-solbrillor. Men vaddå, de satt jättebra och det var ju halva priset! Och jag är ju ute så mycket nuförtiden och så snart solen kommer tillbaka kommer de att göra succé på mammapromenaderna... :-)