Föräldrarskap

Förmodligen lättare att vara morbror...

Att vara förälder är som de flesta nog kan tänka sig inte alltid så lätt. Som förstagångare och ganska nybliven sådan är dagarna fyllda med undran om man gör rätt. Varenda ny situation blir ett ställningstagande och en strävan efter att göra så lite fel som möjligt.

Idag råkade jag rycka Nadia i håret när jag skulle sätta på henne mössan, vilket resulterade i gallskrik från hennes sida och ett extremt dåligt samvete från min. Häromkvällen var hon ledsen och stissig när vi kom hem från en middag hos Erika, vilket resulterade över att jag satt gråtfärdig i soffan när hon somnat och kände mig som världens sämsta mamma som tvingar med mitt nyfödda barn på alldeles för mycket aktiviteter. Då hade jag också fått henne att kippa efter andan och sen kaskadkräkas över min axel för att jag försökte trycka in nappen i munnen på henne när hon skulle sova. Jag kände mig vidrig efteråt och var säker på att jag fördärvat min dotter för gott. Men hon var mycket coolare än jag och somnade i min famn där jag satt i soffan med kräks i håret och kall av allt det våta i korsryggen.

Jag försöker generellt att följa mina instinkter och lyssna lagom mycket på alla experter och metoder. Just nu är det stora projektet att lägga henne på kvällarna. Varje kväll hon somnar i sin egen säng utan alltför mycket knotande, är en seger. Men så finns de kvällar då hon bara blir mer och mer ledsen och vi till sist resignerar och tar upp henne och låter henne somna i famnen med oss i vardagsrummet. Det är garanterat mot alla femminutermetoder och förståsigpåares råd, men vår dotter gråter inte mycket och jag kanske är vek, men jag klarar inte av att höra henne vara ledsen och se henne ligga ensam i mörkret. Jag kan inte tro att varken vi eller hon tjänar på att ligga och gråta i sin säng och jag kommer aldrig att låta henne skrika sig hes för att visa vem som bestämmer. Om två sunda och harmoniska människor uppfostrar sitt barn efter sina instinkter, ger henne all sin kärlek och värme, då kan det väl inte bli helt fel iallafall?

Slutsvullat!

Min fina fina flicka! Kärlek!

Efter sex veckors galet chokladintag satte jag P för mig själv i samband med att denna nya vecka drog igång. Det är väl helt ok att vara lite fläbbig efter en förlossning men jag kände inte riktigt igen det där chokladmonstret (tydligen en vanlig reaktion när man börjar amma, men ändå...) och trivs inte riktigt med den lilla limpan ovanför jeanslinningen. Visst kommer det att bli en del fikande även fortsättningsvis men jag behöver ju inte addera på det hela med en chokladkaka per dag. Dessutom började jag känna ett stort behov av att röra på mig, så igår drog jag vagnen till SATS för att testa deras mammabarn-gympa. Det var skönt att komma igång igen och Nadia skötte sig riktigt bra där på träningsmattan. Ska försöka köra en gång per vecka och en gång vanlig träning (utan bebis, med barnvakt) hade jag tänkt. Bra att hålla det hela på en rimlig nivå till att börja med!

Grillkväll

Även Nadia gillar mammas ring

Igår kväll hade vi barnvakt för första gången. Johans mamma kom över för att ta hand om Nadia medan jag och Johan gick ut för att på riktigt fira vår ettårsdag. Vi möttes på Grill som de på nolltid återställt och byggt upp efter branden, och lika mysigt som tidigare. Johan var redan där när jag kom och jag blev visad till bordet av en servitris. I samma ögonblick som jag satte mig kom en annan servitris med två glas champagne. Skumpa! Den dryck jag saknat mest av alla under den långa graviditeten! Jag njöt av varenda klunk och romantiken fortsatte. Jag som inte direkt är någon romantiker blev lycklig och glad av de tre röda rosorna, för att inte tala om asken med ringen som min älskling räckte fram... Ringen, som var en Nadia-ring för att hylla födelsen av vår älskade dotter, hade hennes namn och födelsedatum ingraverat och var helt perfekt. Den sitter på vänster ringfinger som en blandning mellan födelsering och trolovningsring. Jag blir glad varje gång jag ser den och idag ska vi titta på bröllopslokal!

Jo, resten av kvällen var också perfekt. Maten var vädligt god och rödvinet gjorde mig nästan lite lullig. Vi promenerade mätta och nöjda hem genom Vasaparken för att mötas av en glad liten Nadia som uppfört sig exemplriskt och inte alls varit ledsen med farmor. Och jag drog en lättnadens suck och tänkte att detta ska vi göra om!

Studie i fot

När min dotter föddes hade hon tio små tår med tio små små alldeles perfekta tånaglar på. Det är ju helt unikt! Inget annat barn kan någonsin ha fötts på denna jord, så perfekt och alldeles färdig.

Fem veckors klokskap

...och nästan1,5 kg tyngre!

Ettårsdagen

Lördag eftermiddag. Ute är det ruggigt och vi har avklarat dagens uppdrag, att handla på Prisextra medan babyn sov i vagnen. Vi tog en lunchfika på vägen hem, medan den frysta laxen smälte i påsen. Nu sitter vi hela familjen i soffan, Nadia och jag uppkrupna i ena hörnan, jag halvslumrandes, hon helsovandes på mitt bröst. Johan sitter i andra hörnet med gitarren i handen och sjunger och spelar för oss. Lugnet och friden är total. När jag kvicknar till sjunger jag med i de texter jag kan, och går sen och gör oss varsinn caffe latte. Idag firar vi ett år som par och denna fridfulla eftermiddag speglar mer än väl detta år som förflutit, mitt livs hittills bästa år.

...och så vaknade Nadia, förbannad och hungrig och friden försvann. Men ganska mysigt ändå, men nu fort fram med bröstet!

Nadia 1 månad!

Två födelsedagsbarn och en pappa

Cool aunt Mimi

Nya bekantskaper...

Spännande och lite läskigt, tyckte Dylan

Pappa med indianflicka

I tisdags firade vi Nadias enmånadsdag! Först med att äta tårta hemma hos mormor och träffa kusin Dylan för första gången. Och sova gott i faddermoster Mimis trygga famn. Sen gjorde Nadia sin restaurangdebut på kvällen då vi även firade faster Pias födelsedag med att gå ut att äta. Det var verkligen inga problem att ha med Nadia på restaurang, så länge toleransen för offentlig amning är hög så kan man ha med henne nästan överallt.

Nu en dryg månad gammal växer lilla tjejen så det knakar och har förutom några dyrbara längdcentimetrar, även lagt på sig 1,2 kilo sen födseln! Många nya fina valkar också och ett par härliga äppelkinder. Undra på att hon har ont i magen, sade BVC-sköterskan och tillade att det bör bli bättre inom ett par veckor. Att mamma J åt indiskt två dagar i rad gjorde ju inte saken bättre heller, utan straffades med en näranog sömnlös natt.

Annars börjar dagarna inta sin stilla lunk och går snabbare än man tror. Vi börjar vänja oss vid varandra alla tre och även om vi fortfarande trevar oss fram, börjar vi så smått lära känna denna lilla varelse och hennes behov. Nu börjar hon dessutom fira av sådana små leenden som går ända upp till ögonen och smälter vilket hjärta som helst.

Mammaledig

Alltså, jag måste ju bara säga att det här med att vara mammaledig är ju grymt skönt. Vem var det som satte citationstecken kring ordet ledighet i sammanhanget? Jag njuter av varenda jobbfri sekund! Dagarna går, och visst blir det en del rutin med amning, blöjbyten, diskmaskingstömning och allting som hela tiden kretsar kring Nadia. Kanske är detta nyhetens behag men jag tycker det känns så enormt skönt att slippa tänka, planera och vara proffsig.

Istället går vi långa promenader - det var länge sen jag fick så mycket dagsljus - träffar mammalediga kompisar med kids och lunchar och fikar, ute där vi upptar halva caféer och restauranger, och hemma hos varandra, där vi ammar i kanon. Jag planerar in max en aktivitet per dag och slipper på så sätt passa en massa tider. Visst blir det en hel del barnsnack - jamen det är väl inte så himla konstigt när man inte har ett jobb att prata om och är off singelmarknaden för gott - detta är ju mitt liv just nu! Och visst shoppas det en del på Babyland och handlas lättlagade middagar på Ica, men jag trivs med aktiva och samtidigt lata dagar.

Det liv Nadia och jag lever dagtid bryts av när vi kommer hem på eftermiddagen och börjar längta efter Johan. Då känns det så härligt när det rasslar i låset och min man kommer hem med stora pussar till sin lilla familj. Jag är löjligt nykär i båda mina älsklingar och sömnbrist, bajsblöjor och en genomdammig lägenhet (även om jag går och fångar lite råttor här och där är det svårt att hitta tid för dammsugning, skittråkig aktivitet hursomhelst) kompenseras lätt av all denna kärlek! Och efter en utedag där Nadia sovit som en stock i vagnen och jag njutit av varma vårsolstrålar, känns allt bara prima primör. Avslutade med en latte på Seven, som sig bör!

Sömn

Jag som är en kvällstrött människa har alltid sett fram emot den stunden på kvällen då man äntligen får krypa ned i sängen, dra upp täcket till hakan och inte vakna mer förrän det är ljust igen. Jag kan nu säga att det där har ändrats rätt ordentligt. Man ser liksom inte fram emot att gå och lägga sig när man vet att man kommer att väckas minst varannan timme den kommande natten och dessutom behöva brottas med en gnällig bebis.

Nadias nattsömn har varit långt ifrån vad man kunnat önska. Hon har ingen av sin mammas kvällströtthet, utan verkar ladda med sömn hela dagen för att kunna hålla sig vaken nattetid. Och så knotas det, fäktas med armar och ben och ett par envisa stora mörka ögon lyser vakna natten igenom. När morgonen kommer känner jag mig nästan bakis av all sömnbrist. Vi insåg att det var dags att pröva alternativa metoder, och att arm- och benfäktandet kanske hade med magont att göra.

Så i förrgår började vi med miniform-droppar som ska ges före varje måltid. Det är ganska roddigt, men det tar bort gaser och knip så jag tänkte att det kunde vara värt det. De gav inget resultat första natten, jag tror att jag fick sammanlagt max fyra timmars sömn. Men igår parade vi detta med att lägga henne i egen säng. Hon somnar ju oftast mitt i sitt knotande men håller framförallt mig vaken med sparkar i ömma bröst. Så nu fick hon somna av sig själv, även hjälpt av en napp som hon verkar gilla. Och tro det eller ej, men hon sov som en baby i fina Lexingtonlakan och vaknade bara var tredje, fjärde timme för att få mat. Och jag kunde dessutom få krama lite på hennes pappa och sova sked igen! Så idag känner jag mig både ganska pigg och hoppfull inför kommande nätter. Hoppas det håller i sig...