Stresspåslag och köksinredning

Det här jäkla tvättstugeprojektet vi håller på med har varit nästan lika ångestladdat för mig som lägenhetsköpet! Efter massa velande bestämde vi oss för maskinerna ovanpå varandra och ett städskåp bredvid. Så pappa och jag åkte till Ikea och köpte ett, trodde jag, mycket praktiskt städskåp som Johan och jag byggde ihop på kvällen. Det var bara det att det där jäkla tvättskåpet tog upp nästan hela tvättstugan, men rymde egentligen bara en dammsugare. Nästan direkt ångrade jag att vi inte kört på den andra lösningen med maskinerna bredvid varandra och bänkskiva och hyllor ovanpå. Idag kom pappa med borren för att sätta fast det dessutom extremt rangliga skåpet i väggen och jag kände bara att nääää, det här blev inget bra. Så istället krånglade vi ut skåpet genom den trånga dörröppningen och nu står det i hallen och ser helt förjävligt ut. Jag funderar på att sälja skiten på Blocket för halva priset, en dyrköpt erfarenhet detta... För dyrt var det ju också. Jag klarar inte alls av när såna här praktiska saker inte går vägen, blir superstressad. Att jag har fyra nätter med skitdålig sömn bakom mig hjälper nog inte heller. Elias har börjat vakna prick en gång i timmen nattetid och det är aaaaningens knäckande.. Måste försöka få vila lite idag, men det är inte så lätt med tre barn hemma. Nästa vecka ska vi fixa till tvättstugan med bänkskiva och hyllor, måste försöka bli av med skåpet bara..

Skitsnyggt...

Något som blev mycket bättre var köket. Vi satte upp en tavla på väggen vid köksbordet där det känts väldigt tomt. Det är mammas gamla tavla som vi hade när jag växte upp, jag tycker att det blev bra!

Och så satte vi upp hyllor (med vi menar jag papsen, vad skulle jag göra utan honom??)

Kanske lite i djupaste laget men det blev bra ändå. Eventuellt köper jag lite smalare hyllor och sätter dessa i tvättstugan, vi får se.

So it begins...

Det stora håravfallet. Plötsligt ligger långa mörka hårstrån överallt, och varje gång lillkillen grabbar tag i mitt hår (vilket är ofta...) får han med sig en näve hårstrån.  Det är ju intet förvånande, efter graviditet kommer amning, och någonstans vid femte månaden brukar håret börja rasa av på mig. Men det känns lite tråkigt nu när det äntligen blivit riktigt långt, och så dessutom alldeles lagom rakt. Men det är ju bara att stå ut med och försöka njuta av etappklippt hår framöver... 

Blä, ibland tycker jag att det är så jäkla tråååååkigt att vara vuxen. Vi köpte ju tvättmaskin och torktumlare härom veckan, och imorgon ska de levereras och installeras. Så just nu försöker vi bestämma om de ska stå på varandra eller bredvid (Johan tycker på, jag tycker bredvid men ingen av oss är helt övertygad). Dessutom håller vi på att kolla att Ballofixen verkligen funkar, ringer försäkringsbolaget för att kolla om det är ok att det inte finns nån golvbrunn och konstaterar att fogen till kaklet som lades i somras har spruckit. Mitt i allt detta blir jag sä uttråkad att jag håller på att avlida. Fy fan, vad himla ointressant att syssla med, kan det inte bara vara klart och funka?! Vill bara skita i allt och gå ut och dricka drinkar. Jag är inte mogen för allt detta vardagskrångel, vill jag skrika. Men jag går inte till närmaste bar, jag tittar bara uppgivet på den hög av oplacerbara prylar som flyttat från tvättstugan till arbetsrummet och suckar. Tar fram telefonen och kollar det senaste på Insta. Tänker att jag borde rensa kläder eller gå igenom en hög med räkningar, men stänger dörren och lägger en gnällig bebis istället. Herregud, detta vuxenliv, vad hände?! 

Utveckling

Fyra och en halv månad gammal nu, och här händer det grejer. Av en slump, tycktes det, vände han sig från rygg till mage härom dagen. Ingen av oss såg det, helt plötsligt låg han bara på mage i babygymmet och jag frågade Johan om han vänt på honom. Det hade han inte, men Elias har sedan dess inte upprepat tricket. Olivia hade vänt sig åt båda håll när hon var tre månader, men herregud, är det nåt man lärt sig efter tre ungar är det ju att några månader hit eller dit inte gör den minsta skillnad i det långa loppet. 

Fingrarna är ju såååå goda, ständigt en hand i munnen...

Och så upptäckte han sina fötter härom veckan, så nu är det en hand i munnen och en på tårna, för jämnan. 

Igår fick han testa lite gröt för första gången. Tydligen är det ändrat från fyra till sex månader för smakportioner och egentligen är jag inte supersugen på att inleda kladdepoken, men eftersom det gått så bra med de andra två tänkte jag att vi iallafall kan testa lite gröt... Nadia fick vara den som gav honom och jag mindes nostalgiskt första gången vi gav henne gröt... Det var ju inte länge sen och nu ska hon snart börja skolan. 

Han såg mest förvånad ut och jag tror det mesta kom ut igen. Olivias tur att testa ikväll!

Lilla snyggingen på middag hos familjen Back i lördags, i skjortan han fått från dem (och dregglade ned på nolltid...). 

Mystorsdag och tråkfredag

Tänk att två dagar kan vara så olika. 

Igår: Jag började dagen med ett StrongMama-pass på Sats tillsammans med Sofia och Didrik. Elias låg och slappade i vagnen utanför salen halva passet och somnade sen under andra halvan. Han fortsatte sova i vagnen sedan jag kom hem, ända tills jag väckte honom för blöjbyte och amning. Sen tog min svärmor över och jag gick och mötte Johan på Centralbadet. Där åt vi lunch, fick varsin mycket skön och het Hot stone massage och badade lite bubbelpool. Vi bastade en liten stund också, men det var männens bastu som var den gemensamma och det hade tydligen inte alla förstått och jag tyckte att det kändes lite halvt olustigt med alla nakna gubbar...

Sen hem, via Fabrique där vi köpte kardemummabullar och gick hem och fikade med Johans mamma. Allt hade gått jättebra med Elias, trots att han inte längre vill ta flaskan. På kvällen skulle vi ut och äta middag med Johans supertrevliga chef och hans gravida fru, och först hade vi tänkt ta med Elias men vi bokade istället ett senare bord och tänkte lägga honom innan vi gick. Men han var förstås superpigg bara för det och ville inte alls sova, så tillslut var vi tvungna att gå ändå. Men det hade gått jättebra trots det och jag emottog lättat ett sms om att alla sov när vi åt middag. Vi åt gott kött, pommes och bea på Svartengrens, med drink före och gott vin till. Och en massa bra reklam- och marknadsföringsdiskussioner, jag blev nästan sugen på att börja jobba igen. Men bara nästan.

Vid halv tolv skyndade vi hem eftersom Ing-Mari skulle iväg till Arlanda och hämta Pia & Pelle. Själva snackade vi lite om kvällen och gick sen och lade oss. Här kan man val säga att fredagen började (klockan var över tolv). För just som vi landat i sängen vaknade Olivia och grät för att hon hade ont i örat. Vi hörde direkt att hon hade ont på riktigt, så hon fick Alvedon på en gång. Men det tog två timmar och en halv tablett till innan hon kunde somna.. Och således även vi. Tröööött idag. Och tre gnälliga barn turades om att vara missnöjda och det var med en kraftansträngning vi kom iväg ut en liten stund, och då blev det bara en liten tur till Ica och sen till videobutiken där barnen fick välja en film. Det enda de kunde enas om var Barbie och jag gick emot alla mina principer eftersom Elias började vakna, den köpta glassen började smälta och Olivia hade ont i örat igen och snoret rann. Så Barbiefilm blev det men sen när vi kom hem funkade det inte att spela den varken i Mac Minin eller Macbooken, och det är den enda dvdn vi har, så det blev ingen film. Men Elias sov ganska länge i vagnen och jag hann iallafall slumra en stund på soffan medan Olivia kollade på Barnkanalen. Tack och lov kom Johan ganska tidigt från jobbet, och efter en lyx-tacomiddag på pulled beef med mangosalsa var det skönt att lägga barn och få slappa lite framför På Spåret. Får se hur Oliven mår imorgon, hon var ordentligt hängig på kvällen, lila gumman. 

Pulled beef before:

Och after:

Pussar på pojke - lite om genus och barn

I den eminenta boken "Ge ditt barn 100 möjligheter istället för 2", som jag nästan skulle vilja beordra alla föräldrar att läsa, står en hel del tänkvärda saker om hur vi skapar könsroller och petar in våra barn i fack redan som spädbarn. Bland annat står det att forskning visar att små pojkar redan som bebisar bemöts annorlunda än flickbebisar; de får mindre fysisk beröring, mindre kramar och pussar, och talas till på ett annorlunda sätt. Helt sanslöst! Jag känner ett stort ansvar - och glädje! - nu som pojkmamma att bidra till att skapa en vettig och mjuk kille (precis som hans far), och i synnerhet nu med tanke på den senaste tidens debatt om samtycke och hur vi idiotförklarar män och reducerar dem till sexuellt drivna robotar som våldtar om tillfälle finns. Elias får hur mycket kärlek, pussar och gos som helst av fyra familjemedlemmar, och att han älskar det... Han sluter ögonen, ler och mmmmmar när man pussar honom i nacken. Jag har otroligt svårt att förstå hur man kan agera annorlunda mot en liten bebis!

Jag upplevde mitt första genusfail som pojkmamma när Elias och jag köpte matta i förra veckan. Det manliga biträdet lutade sig ned över vagnen och sade med kuttrande röst "ååh, är det en liten flicka?". "Nej en pojke", svarade jag och ångrade mig i samma sekund. Biträdet sänkte sitt röstläge flera oktaver, tuffade till sig och sade "Amen, tjeeena grabben!". Sjukt!!

Läs för sjutton! Och tänk sedan efter hur vi beter oss inför och mot våra barn. Jag tänker på detta nästan varje dag, och inte alltid lyckas jag... Men det är vårt ansvar som föräldrar att skapa förutsättningarna för nästa generation, att ge våra barn självkänsla och värde, mod att säga nej. Boken ger bra och handfasta råd för hur man kan agera i många vanliga situationer.

Jag vill också dela med mig av dessa 8 små tips ur en artikel ur en gammal Vi Föräldrar (5/2013) som jag dök på, skriven av bästa Katrine Kielos. Artikelns titel är "Så stärker du din dotters självkänsla" och nedan finns det summerat i åtta punkter, som jag tycker att alla kan läsa och begrunda. Det handlar både om hur vi bemöter våra egna barn, och andras. Hur många gånger har inte föräldrar försökt tvinga till sig kramar till okända vuxna från motvilliga barn till exempel? Det minns jag själv väl från min egen barndom, där man skulle pussa gamla illaluktande gubbar på kinden.. Låt våra döttrar (och söner för all del) få mandat att säga nej redan från början, det kommer att hjälpa dem i livet!

Aktiviteter

Denna termin bestämde vi oss för att göra det lite enklare för oss och strunta i barngympa på olika dagar. Det känns lite tråkigt att Nadia inte får träffa Emilia så ofta nu, men det blev bara för roddigt förra terminen. Istället tänkte vi att barnen ska få prova Streetdance för barn på dansskolan mitt emot oss, på söndagar klockan 10. Känns alldeles lagom jobbigt! Men först ska vi testa att gå på öppet hus den 9 februari, innan vi bokar. Sen har vi även anmält Nadia till kommunala simskolan i mars, och det känns jättebra eftersom simkunskaper varit ett av mina dåliga samveten. Det är ju så mycket barnen ska lära sig som våra barn inte kan; simma, cykla, åka skidor (och det kommer väl aldrig att ske med en vinterhatande far som absolut inte vill åka på skidsemester...), skridskor (tack för Vasaparken..). Jag får prestationsångest! 

Så det blir bra med simskolan iallafall, Olivia får köra igång nästa termin eftersom barnet måste vara fem vid bokningstillfället och dessutom är jag rädd att hon får Nadia att inte vilja gå om de går tillsammans, som sist i somras... 

Sen är jag lite sugen på att anmäla Elias till babysim också, det har inget av våra barn gått på men det verkar ju väldigt bra för vattenvanan och jag tror att han skulle gilla det. Men så kommer nästa aspekt, förutom tid att hinna allt detta: pengar! Dansen kostar 1650 per barn, simskolan 700 (otroligt mycket billigare med den kommunala iallafall!) och babysim typ 1800. Det blir ju... jättemycket pengar!! Hur ska man ha råd med allt detta, är alla människor som vi känner så mycket rikare än vi att de bara anmäler sina barn till två tre aktiviteter per barn utan att tänka på kostnaderna? Hur resonerar ni kring detta?

Vinterfredag

Ledig fredag igen för barnen igår och vi bestämde oss för att försöka oss på skridskobanan i Vasaparken. Grannarna Hanna, Rufus och Bruno, samt Jenny med Ingrid och Sebastian hängde på. Fast först tog det ju oss en smärre evighet att komma iväg såklart. Detta med tre lager kläder och dessa evighetskrångliga barn, det känns som att jag är med i en fars om småbarnslivets vedermödor ibland! Nadia hade kliigt underställ och jag bara oooorkade inte så efter mycket om och men fick hon köra vanliga kläder under. Hon är tillräckligt stor nu för att få ta konsekvenserna ibland, tycker jag. 

När vi så äntligen kom ut snöade det ymnigt, men isbanan var nästan tom. Olivias avdelning på dagis körde ju skridskoskola förra vintern och satte precis igång igen, så hon har lärt sig åka genom det. Det var jättekul att äntligen få se det på riktigt! Även för Nadia gick det helt okej, hon ramlade inte alls lika mycket som förra vintern. 

På med grillorna!

Nadia på isen

Olivia 

Rufus och Olivia gjorde en isängel

Vi hade med oss varm choklad och kaffe så vi fikade lite och åkte även lite pulka men sen blev det så himla kallt och tårna var som isbitar, så det var skönt att komma hem!

Pappa kom förbi med lite kanelbullar och även grannarna hängde hos oss. Men Elias hade nog blivit kall därute, han var kall om kroppen och verkade hängig. Jag kände mig usel, i synnerhet som han började tokkräkas (kan man göra det av  nedkylning, eller kan det varit de få dropparna ersättning jag lyckades få i honom på förmiddagen? Sist han kräktes sådär hade han också fått ersättning..) och sen somnade han i babygymmet och sov sen på stora sängen resten av kvällen... Men nästa morgon var han pigg igen, skönt!

 

Olivia och Rufus kollar tv...

Och gör lite konster!

Igår tog jag bort babynestet som Elias vuxit ur och bäddade fint med rosa... Här ligger han och brottas med grävlingen han fick i julklapp av gammelfarmor Ingrid. Resten av dagen ägnade vi åt kalas hos Douglas och under tiden hängde jag hos Elin (Johan var och klippte sig) och ytterligare en sväng på Barnskospecialisten, nu 70% rabatt, och jag köpte gummistövlar och sandaler till Elias. Blir spännande att se om jag lyckats pricka några storlekar...

Och nu söndag och Elias vaknade redan vid sju. Hade tänkt träna idag men har lite ont i halsen och känner mig lite hostig så vi får se... Olivia ska på kalas iallafall och Nadia och jag tänkte träffa Astrid och Hanna. 

Duktig-dag

Idag har jag haft en riktig duktig-dag. Tyvärr började den med lite för lite sömn, hade gärna legat kvar en stund i sängen imorse men Johan behövde hjälp med klädtrilskande barn (som börjar på N..) och så skulle städerskan komma 9:30 så det var lika bra att pallra sig upp. Hann med en kopp kaffe i lugn och ro när de andra gått och Elias fortfarande sov (för den lilla natt-trilskaren passade minsann på att ta sovmorgon...), sen var det bara att sätta fart. När Asha kom gick jag till Sats och körde Strong Mama. Elias skötte sig som vanligt exemplariskt, ända till omklädningsrummet då han blev paniktrött men inte kom till ro och jag tvingades paniksnabbduscha medan han låg i vagnen och skrek. Det var inte direkt en avkopplande stund medan jag gjorde mig iordning men han somnade så snart vi kom ut. Då gick jag och plockade upp ett par Blocket-skridskor till Nadia i närheten, sen ner på stan. 

I en mattaffär mitt emot mitt jobb köpte jag en måttskuren gråsvart matta till lilla hallen - perfekt i dessa slaskiga dagar! - och en likadan bit att ställa vagnen på. Det blev jättebra när jag kom hem sen! Efteråt gick jag till Gallerian och mötte upp Johan, vi tog en snabb wrap till lunch och gick sen till MediaMarkt för att kolla på tvättmaskin. Det slutade med att vi köpte både tvättmaskin och tumlare, vi har ju en liten tvättstuga som vi bara har som förråd och städskrubb och där ska nu äntligen bli tvättstuga på riktigt! Skönt att slippa den i källaren, även om vi förmodligen kommer att fortsätta med den ibland, för lakan och sånt. 

Efter det tog jag mig hemåt, via mattaffären för att plocka upp mattrullen. Hann vara hemma i en halvtimme ungefär, en kopp kaffe och matning av hungrig bebis, innan det var dags för handling och dagis. Lagade Minestrone-soppa till middag, jättegod blev den och till och med barnen åt. Men jag blev ju hungrig nästan direkt igen och nu äter jag Finn Crisp med Keso. Gott. Oj vilket spännande inlägg detta blev...

Muntrar upp med några bilder på när Elias var prins-rekvisita i de stora barnens lek ikväll...

Vintergnäll, skoshopping och lite om sömn.

Två vardagar med snö och minusgrader och jag är redan urled. Urled på klädkrånglande barn, på stickiga kragar, för trånga overaller, fleeceunderställ, kalla tår och kladdiga golv. Idag har jag både lämnat och hämtat på dagis och känner mig helt slut. Jag hade gärna nöjt mig med grådaskig höst hela vintern, men nu får jag härda ut i flera månader till. Men det är klart att det är lite enklare nu när barnen iallafall kan klä sig själva, men det är aaaaaningens tålamodsprövande när någon av dem kommer på att någonting sitter konstigt, börjar gråta och åma sig på golvet och sliter av sig alla kläder för att börja om på nytt. Alltmedan den andra blir överhettad och börjar åla runt och gnälla den med... Andas djuuuuuuuupt. Och då har jag inte ens nämnt lillebrorsan, som än så länge håller låg profil. Gode Gud, låt honom inte bli som sina systrar när det kommer till kläder...

Sura barn kom äntligen iväg till dagis... Sen gick jag hem och fixade lite. Försöker få lite ordning i arbetsrummet, detta ständiga projekt. Jag lyckades iallafall bringa lite ordning på ytan, vi måste få bättre koll på våra papper...

Här är planen att det ska bli lite bättre koll än tidigare, får väl se om vi lyckas hålla den övre lådan tom (tveksamt..)

Lilla älsklingen fyra månader - i dagens första outfit. Sen bajsade han ned denna och en till. Och kräktes på en tredje. Fyra olika outfits innan pyjamasdags, det måste vara något slags rekord... 

Är han inte söt som en docka så säg?!

Så ville lillfisen sova så jag bylsade på oss och gick ut. Vi skulle äta lunch med Lina på Kungsholmen, mycket perfekt att hon jobbar så nära!

Elias vaknade när vi ätit halva salladen men då fick Lina träffa honom i lite vaket tillstånd. 

Sen knallade jag tillbaka till Vasastan och  hamnade på Barnskospecialisten där de hade utförsäljning på hela sortimentet till 60% rabatt. Efter en låååång butiksvistelse med knutar på hjärnan och en turligt nog sovande bebis köpte jag höst- och vinterskor till Elias, samt allvädersstövlar. Otroligt svårt att tänka sig ett år fram i tiden och försöka pricka rätt storlek. Fick rådgöra både med Johan och granne Hanna som har en ettåring. Men jag tänker att jag behåller kartongerna och säljer dem på Blocket om de inte passar... 

Nadia och Olivia fick varsitt linne i ylle och silke och funktionsstrumpor och Johan och jag en skokräm. 1000 spänn för hela kalaset. 

Älskar de små söta Kavat-skorna till vänster... 

Idag funderar jag på om jag inte borde köpa gummistövlar och sommarsandaler till lillkillen också (har tydligen sålt och gett bort de små storlekarna från de andra barnen), men det har visst sinat på bankkontona och ett tag kvar till lön och föräldrapenning...

Jag är lite trött idag för Elias har stökat lite de två senaste kvällarna och nätterna. Han vaknar flera gånger efter att man lagt honom på kvällen och jag ammar och ammar. Sen på natten vill han inte sova i sin egen säng, utan ligga bredvid mig och amma lite för ofta. Ingen bra utveckling, måste ta tag i det där. I synnerhet som jag har så svårt att sova på dagen och dessutom är det ju inget bra att han nästan alltid somnar antingen vid bröstet eller i vagnen. Försöker komma ihåg hur vi gjorde med de andra, men förutom det överdrivna vaggandet med Nadia (ett misstag vi inte upprepar) är det ganska blankt. Får försöka tänka logiskt helt enkelt, och vara lite uthålligare... Men det är en lite svår ålder detta, för vi har fortfarande inga riktiga fasta rutiner och tider. Somnar han inte så tänker jag oftast att han väl inte är trött ännu och tar upp honom, och under dagen sover han lite hipp som happ. Och är det något man lärt sig efter några ungar så är det ju att inget är konstant och att saker brukar lösa sig med tiden. Men också att bra sömndisciplin, bra sovvanor och inga barn i vuxensängen är investeringar man har igen i flera år framöver. Så vi ska nog se till att få ordning även på denna unge...

4 månader

Jag kan: kissa, bajsa, prutta, kräkas, skratta, le, gosa, suga på mina händer, prata och "gladgorma" med hög röst, nästan ta tag i saker jag ser... Och inte så mycket mer!

Jag är: gosig, glad, superkittlig, lugn, musikintresserad, söt, snäll och världens gulligaste bebis

Jag gillar: att bli pussad, att amma, att vara nära, sällskap, mina systrar, mamma och pappa, Tummen i mitt babygym, att bada, mobilen ovanför skötbordet, när mamma sjunger "Hjulen på bussen" och gör rörelser med mina armar - då skrattar jag så att jag kiknar. 

Jag gillar inte: att ligga på mage, att bli lämnad ensam, när man drar tröjor över huvudet på mig eller pillar bort skorv från mitt huvud. Usch och fy!

En liiiiten stund går bra, men sen blir jag trött i nacken och sur, fastän mamma säger att jag måste träna mera. 

Och nu sitter mamman och tittar på inlägg från när Nadia och Olivia var 4 månader och konstaterar som tidigare att Elias är en perfekt blandning av dem två. Nadias mun och näsa och Olivias ögon, ögonbryn och panna. Fortfarande blåögd dock, undra om det håller i sig. Vore ju lite coolt om det blev en av varje ögonfärg; brun, grön och blå!

Helg med snö

Söndagkväll och jag känner mig rätt slut efter en intensiv helg. Men den bättrade på sig efter fredagsmiddagen. På lördagen skulle vi ha folk hemma och jag tänkte baka till det. Men så hade det ju snöat så jag tänkte att barnen ju måste få komma ut lite, de var inne hela fredagen. Eftersom det var tidigt tänkte jag att vi skulle hinna ut före alla andra vasastansbor, men så blev det förstås inte. Det tog sin tid att komma iväg med tre barn och en morgontrött make och dessutom hade vi tvättstugan. Barnen åkte pulka och stjärtlapp i en ganska så proppfull Vasapark, men efter ett tag började jag frysa och känna mig lite stressad eftersom jag skulle baka och vi behövde städa lite. Pappas tjej Tittis barn med respektive och barn skulle komma på besök, alltså våra barns bonuskusiner. 

Så jag tog Elias och gick hem via Ica och stressbakade sedan kärleksmumsmuffins och hallongrottor, med lite hjälp från barnen som kommit hem via varmkorvslunch och borttappad vante. Så kom hela gänget och det var mycket trevligt och fikat var väldans gott. När de gått städade jag och Johan barnens bombnedslag till rum för andra gången på två dagar och nu vill jag inte ha besök på länge igen... På kvällen åt vi meguezer från La Gazelle i Hötorgshallen och sen fick Olivia sin blöjpresent som kommit från lekmer.se, en docka som hon önskat sig och jag beställt. Hon blev så glad att hon knappt visste vart hon skulle ta vägen, så gulligt!

Idag började jag dagen med veckans bad och hårtvätt för de stora två, sen via korvkiosken (idag igen...) till Sats och Mini-Sats, och jag körde ett jobbigt Shape-pass. Duschade där, plockade upp barnen, snabbt hem och byta barn och så direkt iväg med Elias för att fika med Kristin. Hon hade köpt lite smink och en liten Marc Jacobs-handväska till mig i New York på beställning, mycket kul att få! Sen en liten sväng till Lindex för att lämna tillbaka en barnjacka och råkade handla lite barnkläder på rean, bl.a. varsitt par strumpbyxor som Nadia grät över halva kvällen sen för att hon ville ha likadana som Olivia fick. Suck, hon är som en riktig liten fjårtis just nu! Smäller i dörrar, och blockerar dörren till sitt rum med stolar och ligger på sängen och gråter och gråter av anledningar som hon själv nog knappt minns.. 

De fick varsin tröja/klänning från NY också, av snälla Kristin. Först grääät Nadia och ville ha Olivias men sen ångrade hon sig och blev nöjd. Inte helt lätt att hänga med i alla svängar...

Sen gjorde vi iallafall Wallenbergare med potatismos och haricots verts och härliga Kalle kom på middag, alltid lika mysigt. Maten blev otroligt god också, 5 dl vispgrädde brukar ju kunna hjälpa till.. När alla barn äntligen somnat gick han och Johan  på bio och här sitter jag nu i soffan och tänker att jag nog inte kommer att kunna hålla mig vaken genom Miss Secret Agent 2 som går på TV. Men det gör nog inget...

Lillskrutt börjar bli storskrutt

Allt ser bättre ut på bild

Fredagsmiddag. Det ser så fint ut på bild, låter så mysigt i teorin och ser så härligt ut i sociala medier. Så låt mig presentera verkligheten. 

Nadia gråter för att hon måste äta mer än två pyttesmå potatisklyftor för att få mer kött. Johan och jag försöker förklara för henne att hon måste äta, och att det inte blir nåt fredagsmys utan middag. Olivia är ömsom glad och spexig, ömsom gråter för att ingen lyssnar på henne. Jag är trött efter en dag med åtta barn (på tre vuxna visserligen) hemma, och less på Nadia som bara bråkar med mig just nu. Känner mig irriterad och låter det gå ut över Johan som blir arg på mig. Nadia springer gråtandes till sitt rum för att hon inte får gå och titta på Wild Kids på TV. Tystnaden lägger sig över bordet och bryts bara av Nadias hulkande och Elias joller. Den enda som är glad är Elias men bara för att han får sitta i min famn när jag äter. Egentligen är han lika trött som vi andra. Kvällen slutar med att det blir läggning utan tv, och inom kort sover alla barn. Jag kraschar i soffan, bara för att höra av Elias vaknat när de andra somnat. Vissa kvällar är bättre än andra. Vissa sämre. 

Torsdag och lite blandat

Herregud, redan torsdag! Denna vecka har jag... hmmmmm... inte gjort något speciellt mer än att kolla födelsemärket under armen hos läkaren (fick godkänt men får inte raka mig. Vilket jag struntar i, inte redo för håriga armhålor. Men köpte en parfymfri deo iallafall) och samma dag laga sista hålet i tänderna (dyrt igen, ännu dyrare eftersom jag bytte tillbaka till privattandläkaren, men det får vara som det är. Fick ny tid i september 2015 så jag har lite tid att spara ihop till nytt kapital...) 

Och så har jag spontanhandlat lite på mellandagsrean, en kofta på MQ som jag spanade in före jul och som nu var nedsatt till halva priset och ett par, lyssna här, manchesterjeans i min normala storlek som inte börjar på en trea! Detta trots mitt julsvullande och att magen fortfarande har lite degkonsistens. Mycket nöjd. Köpte även en jacka till Nadia som födelsedagspresent och varsin pyjamas till de stora. 

Igår hängde jag med Mia och Vincent fick lunch, kaffe och promenad. Det var mysigt! Idag ska jag strax iväg på Strong Mama men njuter i träningskläder i soffan en stund medan lillfis sover. Sen ska Elias och jag träffa farmor och fika. 

I måndags städade vi bort all jul, så otroligt skönt. Pepparkakshuset mötte sin baneman hammaren på kvällen...

Nu är glada julen slut slut slut...

Igår läste jag ut den första bok jag läst sedan Elias kom "En man som heter Ove". Jag köpte den för rätt länge sen  men har inte hunnit läsa. Eftersom Elias sover i vårt sovrum och vaknar om man tänder är mitt naturliga läsställe för närvarande ockuperat. Men man kan läsa i soffan också, så jag läste den på två dagar och satt uppe i soffan till tolv och läste och grät igår kväll. Lite trött idag men oj så bra den var! Gillar det Fredrik Backman skriver och kom på att jag känner hans fru genom jobbet. 

Läs!!

Nadia funderar och planerar sitt kalas just nu och igår hade hon gjort följande lista. En del namn saknas (Thea och Alma bl a) men jag är mycket imponerad av hennes "mind mapping", ingen aning om vart hon snappat upp detta! Sedan gjorde hon en lista som börjar med Äta också men hann bara till Tårta. Hon har iallafall sagt att hon vill ha ett buffébord som jag hade när jag fyllde år. Hon vet precis hur hon vill ha det, den tjejen, undra vart hon fått det ifrån...