Soft soft

Några midsommarbilder som inte har något med texten nedan att göra!

...och idag kom så äntligen den efterlängtade vändningen, från rygg till mage. Men eftersom Nadia inte gillar att ligga på mage så vände hon snabbt tillbaka till rygg igen och ingen mer än jag hann beskåda miraklet.

Vi har haft tidernas softaste dag idag. Nadia vaknar lite mer än tidigare på nätterna nu och äter ofta. Jag tror att hon kommit in i en tillväxtfas. Hursomhelst var vi båda två rätt trötta imorse när Johans väckarklocka ringde och efter att han gått somnade Nadia och jag om och vaknade inte förrän kvart i elva. Då åt jag frukost och sen blev lilltjejen trött igen och lite gnällig så jag lade henne och lade mig själv på sängen och läste min bok, medan regnet formligen vräkte ned utanför. Så enormt mysigt och skönt att ligga inne och titta på hur blommorna på balkongen duckade i det häftiga skyfallet och själv bara få vara inne. Nadia vaknade efter en och en halv timme och då klädde vi på oss och gick ut och njöt av det uppsprickande vädret. Träffade Hanna och Astrid och tog en fika och sen en skön promenad.

I förra veckan hade jag också en riktigt härlig kväll av lite annorlunda karaktär. Jag pussade på min Johan när han kom hem från jobbet och lämnade honom sedan med Nadia för att susa in till city på cykeln. Det var en sådan frihetskänsla att cykla ned längs Torsgatan och jag var utanför Saga-biografen på bara fem minuter. Där mötte jag Maria och Åsa för att se Sex and the City-filmen. Vi var tre av hundratals tjejer därinne, och filmen var allt vi kunnat hoppas på. Grät många tårar och njöt av glitter och glam på ett alldeles lagom simpelt sätt. Efteråt gick vi till Pontus där vi mammalediga blev bjudna på varsin Cosmopolitan av söta Åsa. Vi pratade filmen och diskuterade bröllop, innan Maria var tvungen att återvända till John och jag såsmåningom till Nadia. Jag hade gärna tagit en Cosmo till men när jag cyklade hemåt igen, redo att amma, log jag för mig själv och tänkte att mitt liv är perfekt. Att få uppleva härliga tjejkvällar för att sen cykla hemåt till sin underbara familj. Lyckliga lyckliga jag.

Äntligen fötter!

Ungefär en och en halv månad efter sina jämnåriga i mammagruppen, har nu Nadia äntligen funnit sina fötter. Plötsligt fanns de bara där och nu viker hon sig dubbelvikt för jämnan för att få hålla i de små tårna. Fortfarande har hon inte vänt sig från rygg till mage, men det kanske också kommer nu. Hennes pappa och jag tror att vår dotter är mer den intellektuella än den fysiska typen. Precis som sina föräldrar!

Äter mat gör hon dock två gånger om dan, potatis eller morot (hittills) på dan och gröt på kvällarna. Och allt man serverar henne kastar hon sig över och verkar verkligen tycka om. Ett matvrak. Precis som sin mor.

Annars börjar vi så smått ställa in oss på semester.. Många av mina kompisar har redan lämnat stan och det känns att det är ett annat lunk här nu. Men jag gillar ju stan på sommaren, tycker om kontrasten med lugnet mitt i det snabba livet. Det ska dock bli kul och skönt att komma till västkusten och bara hänga där i några veckor, äta fisk och räkor och ta salta dopp. Jag ser också fram emot att hinna umgås lite mer med Johan och att få vara familj även på dagtid. Men först en sista skön fikavecka hemma i stan!

Something weird happened....

Rivsår med en mening

Någonting helknäppt hände på midsommaraftons morgon. Vi väcktes tidigt av vår kära morgonpigga dotter och eftersom vi ändå skulle upp klockan sju, var det ingen idé att somna om. Så vi packade ihop det sista i lugn och ro och begav oss sen iväg mot båten. När vi kommit ned i porten såg jag att Nadia hade ett stort rivmärke ovanför ena ögat. "Sjuttsiken också, har naglarna redan vuxit så mycket" tänkte jag (eftersom jag klipper dem minst två gånger i veckan) och så resonerade jag lite med mig själv och bestämde mig tillsist att springa upp och hämta hennes nagelsax. Jag kommer upp i trappan och håller på att ramla baklänges. Inte nog att vi lämnat dörren olåst, den står helt vidöppen. I den allmäna förvirringen över att lämna vårt hem en hel helg (...) har vi helt enkelt glömt att stänga och låsa. Jag låser dörren och har aldrig varit så tacksam över att få klippa min dotters naglar. Och har pussat på hennes rivmärke hela helgen. Det kanske finns någon däruppe trots allt...

The wedding planner

Nu har bröllopsplaneringen på allvar tagit fart! Igår träffade vi kocken och kollade på köket i Tvålpalatset och pratade om menyn. Allt prat om mat gjorde oss hungriga, så sen åt vi middag med Erik W på Söder (eftersom vi ändå var i hans krokar) och det är ett under att vi inte är magsjuka idag. Det som såg gott ut på menyn visade sig vara halvdant lammkött och potatisgratäng på härsket smör. När Erik sen tog in en kaffe kom den med mjölk i en kanna med gammal intorkad sprucken mjök runt kanterna. Blä. Jag som normalt är så försigkommen när det gäller att klaga på dålig mat sade inte ett knyst. Och när vi sen såg kocken mådde jag lite illa igen. Men tillbaka till bröllopsplaneringen nu! Vi gick till Rival efteråt för att snacka om bröllopssvit och skulle ringt och bokat idag. Men det glömde vi visst.

Idag åt vi iallafall unch med vår vigselförättare och jag känner mig helt lyrisk efteråt! Han kommer från Humanisterna som värnar om traditioner utan religiösa förtecken och han visade sig vara en skön gubbe som delade de flesta av våra värderingar och som verkligen kommer att hjälpa oss till att forma vår vigsel till något helt unikt. Och det som tidigare mest kändes som ett nödvändigt ont att klara av (fokus på festen...) känns nu som något som kommer att bli en fantastisk ceremoni och ett minne för livet. Vi kommer att utforma den efter oss själva, i samråd med honom och utan att avslöja för mycket tror jag att det kommer att bli riktigt vackert. Fick nästan en klump i halsen bara vid åtanken. Även musiken har vi börjat närma oss att spika, men saknar fortfarande en kärlekslåt som är vi. Vi fnular vidare. Ingångs- och utgångsmusiken har vi nog iallafall bestämt och stråkkvartetten är bokad!

Johan gör ett fantastiskt jobb i planeringen och har nog bättre koll än jag på det mesta. Min fine blivande man. Tänk att vi snart kommer att vara herr och fru. Så sjukt vuxet.

Just nu går vi hemma och plockar, åker ut till Ljusterö imorgon bittida. Ser fram emot några dagar med lilltjejen på landet och att få fira hennes första midsommar!

Liten skrot äter gröt

Nu har Nadia passerat fyra månader och följdaktligen har fast föda gjort inträde i hennes liv. Eftersom hon inte är särskilt tuttig av sig trodde jag nog att hon skulle gilla mat, och den gröt hon hittills fått bekräftar att så är fallet. Varje kväll får hon nu en liten portion som successivt vuxit från en tesked till en halv smakportion. Varje gång hon får gröten in i munnen första gången ser hon makalöst förvånad ut. En ny tuttlös situation som inte förvarnar att mat är på gång. Men sen sväljer hon glatt och vill ha mer. När vi är klara har hon gröt i hela ansiktet, eftersom man inte ska torka bebisar om munnen för att uppmuntra att de själva ska slicka sig om munnen och svälja maten. Man läser så mycket...

Hon har verkligen blivit stor den lilla tjejen. Besöket på BVC förra veckan bekräftade detta, hon ligger över på alla kurvor och sköterskan Anna-Marit sade att hon ser stor ut för sin ålder. Hon är nu 64 centimeter lång och närmar sig stadigt 7-kilosstrecket (6,8). Hon har nästan vuxit ur sin liggvagn och ligger gärna med fötterna uppe på kanten. När hon blivit lite stadigare ska vi byta till sittdel. Babysittern, min bästa barnvakt, är inte det minsta kul att sitta i längre och snart sticker ändå fötterna ut utanför kanten. Det är inte konstigt att hon växer som hon gör när hon äter som hon gör. Just nu äter hon oftare på nätterna än förut, och det blir skönt när den mättnande gröten kan göra så att hon sover lite längre och vill äta lite mer sällan nattetid.

Den här helgen har Johan och jag pryat som tvåbarnsföräldrar genom att ha Dylan hela helgen. Det var mysigt och kul men vi var helt slut på söndagkvällen när mamma hämtade upp honom. Tvåan får nog vänta ett par år för oss...

Och idag tog Nadia och jag tåget till Strängnäs för en första provning av brudklänningen. Det var ett lyckat besök, klänningen verkar bli riktigt fin och Naddisen var på ett strålande humör och låg och pratade och asgarvade på en filt på golvet medan jag snurrade för sömmerskan. Själva tågresan var förutom priset (200 spänn för 45 minuter..) rena lyxen. Nadia sov i vagnen medan jag drack kaffe och läste en bok. Jag började på Flyga Drake när jag var gravid men med alla hormoner i omlopp tyckte jag att den var för hemsk för att läsa vidare. Idag tog jag upp den igen och har sträckläst hela dagen; var tvungen att sätta mig på en parkbänk utanför porten och läsa tills Nadia vaknade och läste medan jag nattade henne och nu på soffan när hon sover. Nu har jag precis läst ut den och känner mig lite illa berörd. Men nu är det dags att sova!

Min stora tjej

Den här bloggen har ju kommit att handla en del om mig och mina mammalediga dagar, snarare om dess huvudperson Nadia. När man mest äter, sover, bajsar gult och åker vagn finns det inte så mycket annat att berätta om. Tills nu. För plötsligen börjar det hända en del med lilltjejen och i övermorgon fyller hon fyra månader. Komiskt nog på dagen ett år efter att hennes föräldrar blev varse den lilla ärtan i livmodern.

Sedan Nadia så tydligt upptäckte sin röst i förra veckan, testar hon olika läten beroende på dagsform. Mest populärt just nu är ett väsande ljud som gör att jag kastar mig fram och kollar om hon håller på att kvävas av sin filt. Men hon bara pratar lite. Storskrattar så att hon nästan kippar efter andan och den lilla kroppen skakar gör hon till vår stora glädje ofta. Ingenting är så smittande som barnaskratt!

Sina händer upptäckte hon ju för ett bra tag sen, och istället för att sedan upptäcka fötterna, vilket hennes jämnåriga gjort för länge sen, stannar Nadia kvar i de övre regionerna. Händerna är stora favoriter som kan tittas och ätas på i evigheter, och nu börjar hon även förstå deras funktion. Hon har sedan några dagar börjat sträcka sig efter saker, greppa dem och stoppa dem i munnen. Plötsligt är leksaker jättekul och babygymmet duger inte bara till att ligga och titta i, utan det ska greppas och ätas. Leksaker är också kul nu och hon fick en uppslattad ny röd liten flodhästsak på Ikea idag.

Något annat hon fick på Ikea, var en barnstol. Hon är fortfarande lite liten för den, men nu är hon så stabil i nacken och vill dessutom alltid sätta sig upp och gärna stå, att hon nog snart kommer att växa i den. Väldigt söt var hon iallafall när hon provsatt och provdregglade idag. Snart ska hon få börja med smakportioner, "smakisar" som vi i bräänschen säger, och då kommer den att vara kanon. Lite läskigt att helamningstiden snart är över, men skönt också att Johan kan ta en del av matningen. Ska också bli spännande att se om hon är ett matvrak som sin mor.

Och idag sjunger vi fint för pappa Johan som fyller 28. Hurra!

Picnic och bröllopsklänningar

Pappa och dotter i gröngräset

Denna vecka flög förbi med mammahäng i Vasaparken, studentmottagning i ett galet hett Gimo och en hel del picnicar. Den sista picnicen ägde rum igår och var en av mig planerad överraskning för att fira min Johan som fyller år på måndag. Han ääälskar att bli uppvaktad, har en charmigt barnslig förtjusning över paket och överraskningar. Och eftersom jag tycker att han är så fantastisk som på nolltid anpassat sig till denna nya värld och blivit världens bästa pappa och pojkvän (snart man!) och är så lätt och mysig att leva med, kände jag att jag ville fira honom lite extra i år. För ett år sedan nästan precis vaknade vi bakfulla efter den årliga Kanal 5-festen och jag uppvaktade med grapefrukt och jordgubbar, som är typ det enda Johan kan äta som bakfull.

Men i år fick han en liten inbjudan till en överraskning och jag hade köpt goda picnictallrikar på Vasastans Ost och bett dem fokusera på salami av olika sorter, som min älskling gillar. Till det hade jag köpt skumpa, mellanöl, jordgubbar, kaffe och bullar och vi vandrade ned mot Hagaparken för att duka upp läckerheterna nedanför Ekotemplets kulle. Vi har aldrig varit där tillsammans, så jag kände att det var på tiden att vi fick kolla in det. Under tiden vi satt i gräset och myste och åt, ägde inte mindre än två bröllop rum i templet. Det gör mig lite nervös att det är så populärt, eftersom det inte går att boka, men ännu mer säker på att denna vackra plats är helt rätt för oss att gifta oss på.

Efter några timmars romantiskt mys med min lilla familj dök Johans kompisar upp med mera skumpa och öl. Jag hade konspirerat lite med dem att komma och överraska Johan och ta med den hårt slitande bebispappa ut på en kväll med killarna. Så efter ett tag knallade jag och Nadia hemåt medan de partajade vidare. Halv fyra imorse ramlade en illaluktande men glad Johan in och nu lär han sova halva dagen. Men bakfyllesova ingick i presenten, så jag sitter här och knappar medan Johan förpestar sovrummet med sin spritdoft...

På förmiddagen innan picnicen tog Åsa - min vän och blivande toastmadame - en sväng på några av stadens bröllopsbutiker. Hittade ganska snabbt ungefär vad jag vill ha, vilket är bra eftersom Johans mamma och jag ska besöka en skrädderska imorgon. Tanterna i första butiken var aningen udda dock. Jag sade något om att jag fött barn för några månader sedan, och den ena sa "Jasså, det är därför du är lite mjuk" och pekade på min mage. Tack för den.

I butik nummer två skulle Åsa skoja till det lite och tvinga på mig en riktig bakelse. Hon valde någonting med mycket tyll och blommor och världens släp. Problemet var bara att jag var lite för snygg i den för att skämtet skulle bli så kul.. :-) Snörningen i ryggen kändes lite fånig men gjorde att den satt väldigt bra. Och faktum är att det fått mig att tveka över om jag verkligen ska ha kort klänning som jag tänkt. Hur många gånger i livet får man festa loss i en riktig långblåsa...? Lägger upp en bild här, det kommer ju garanterat inte att bli en klänning av denna stil!

Ta da! Framifrån...

Whohow... toktyllsläpet bakifrån

Möhippa och lat söndag

The bride to be!

Brygghäng




Sara, Jenny B, Jenny Tori, Natte

På båten

Igår var det så dags för Jenny Bees möhippa. Alan hade lurat ut henne till Ornö där hon skulle hälsa på Anna med familj, dagen innan de skulle åka tillbaka till New York. Trodde hon. (hon fick inte sitt visum i tid, och inte skulle hon få en lugn sista dag heller) Men där stod alla vi tjejer på bryggan och väntade med ett bord uppdukat med mängder med godsaker. Solen sken från klarblå himmel, vattnet kluckade och glittrade och Nadia sov snällt i vagnen medan mamma sippade på ett glas champagne. Dagen var perfekt och den blivande bruden blev överraskad och fällde stora tårar. Sen hängde vi där och bara myste medan Jenny fick massage och sen gick vi alla iväg till bykrogen och åt lunch och drack vin. Efter det väntade en taxibåt på oss för att föra hela ekipaget båtvägen in till stan. På båten var det dunka dunka med åttiotalskavalkad och Jenny Birgitta Berglund-quizz med ett antal mer eller mindre pinsamma minnen. Nadia var så tapper, på gott humör trots den allt högre musiken, och i takt med att flaska efter flaska gick åt, den allt högre verbala ljudvolymen. Hon lyckades till och med sova ett par gånger i vagnsinsatsen. Men tre timmar senare när vi började närma oss stan, började hon få nog och faktiskt även jag. "Jag har aldrig" är inte riktigt lika kul när man är nykter... Och även om det hade varit schysst att dricka lite mer skumpa med tjejerna på bryggan vid Strandvägen, var det rätt skönt att få promenera hemåt i den nedgående solen och lägga Nadia hemma i tystnaden.

Gatorna var fortfarande avstängda efter dagens marathonlopp och de sista stackarna kom stånkandes där vi knallade hemåt. Väl hemma hade Johan gjort kycklingsallad och efter maten somnade jag som en stock i soffan. Hade tänkt möta upp tjejerna för en drink men solen hade svett mina axlar och bröst och energin var bara helt slut! Men vilken bra dag, jag hoppas att de hade lika kul på kvällen sen!

Söndag = baddag!

Idag har vi inte gjort nånting. Jag sade till Johan redan i fredags att svaret på alla mina "vad ska vi göra idag?" skulle vara "ingenting!". Så vi gick bara ned med en filt i Vasaparken och lade oss. Nadia sov nästan hela tiden och resten av tiden låg hon och pratade högljutt. Det är som att hon idag insett att hon har en röst, för hon har inte varit tyst sen imorse när hon vaknade (förutom när hon sovit då!). Babbel babbel babbel, så söt! Efter parken köpte vi en dyr (38 spänn för två kulor...) men god italiensk glass som vi åt innan vi gick och handlade mat. Åt middag på balkongen när Nadia somnat och nu sitter Johan och knackar det sista på bröllopssiten, innan inbjudningarna går ut denna vecka. Nu börjar det verkligen hända saker och tänk... nästa möhippa jag går på kanske är min egen... (vågar man ens tänka så? Nej.. men ändå)