Mors Dag

...började med sovmorgon (jag hade ju varit ute kvällen innan. Bra film, härligt sällskap, god middag och vin, smarriga drinkar - härligt kväll!!!). Blev sen väckt halv tio av Johan och Nadia som kom med frukost på sängen och en fin smultronplanta till balkongen. Underbart! Och helt oväntat, hade missat att det var Mors dag...

Sen lite morgonmys i sängen när Olivia vaknat.

Mys och bus.

Sen begav vi oss iväg på utflykt till 4H-gården vid Augustendal

Kul med hästar!

Nadia valde sina egna kläder idag - mjukisbyxor och ballerinaskor är en het kombo. Gärna med keps till. Ser ut som vilken fjårtis som helst...

Olivia var mycket fascinerad av djuren. "DÄÄÄJ!!!"

Getter

Nadia tjuvmatade dem med en maskros

Svarta får. Och lamm.

Söta

Olivia kiknade av skratt när de nafsade henne i fingrarna

Sen lekte vi ett tag i parken där, som också var jättekul. Men vi var tvungna att bege oss eftersom vi väntade besök av Mimi och Dylan. Men ingen fight med Nadia, som snällt somnade i vagnen på vägen hem, precis som planerat.

Eftermiddagen ägnade vi sen till att planera smultronplantan i ny kruka.

"Vällit kul" med jorden, tyckte Nadia

Och även att leka med de små faten.

Vi hade ett litet allvarligt snack också om att man inte får vara på balkongen ensam, och att man inte får klättra på stolarna där. Sen kom pappan som varit på möte i bostadsrättsföreningen och nu ska vi snart laga middag. Vilken supersöndag!
.

Olivia

Ibland känns det som att jag nästan bara skriver om Nadia, så här kommer ett inlägg helt dedikerat Olivia. Hon har blivit en sån skön liten person. När hon var riktigt liten var hon så snäll och tyst och lugn och tog aldrig någon plats, så jag fruktade att hon skulle få växa upp i livliga Nadias skugga och bara ta det utrymmet som fanns kvar. Men hon har verkligen vuxit till en egen liten karaktär. Trots att hon har samma lugn som innan, vet hon precis vad hon vill, och blir riktigt förbannad om man försöker göra någonting med henne som hon inte vill. Hon är otroligt social, det säger väl nåt när ens första ord (efter mamma...) är ett entusiastiskt HEJ!, och väldigt intresserad av främst andra barn. Och så djur som fascinerar henne nåt oerhört.

Olivia är så gott som alltid på gott humör. Är hon gnällig är hon alltid trött, och lägger man henne somnar hon på en sekund. Och vaknar lika glad igen. Mot Nadia har hon tydligt tagit rollen av retsam lillasyster. Hon snor nappar ur munnen och gärna andra saker också. Sen pinnar hon iväg så snabbt så balansen tryter, med en trotsig uppsyn i det lilla ansiktet. Även när hon ramlar och blir av med det hon just har stulit. När Nadia puffar henne eller tar hennes saker, vet hon precis hur hon ska låta för att få oss att banna Nadia. Ett år gammal och redan full koll på bitarna. Sköna lilla tjej!

.

Fredag och lördag

Vågar knappt skriva detta, men båda barnen sover och Johan spelar match och jag sitter här och bara njuter av hur lugnt och tyst det är...

Trots en del bråk på morgnarna har ändå barnen sovit till halv sju, sju på sistone och det gör livet lite mer behagligt. Idag fick jag sova vidare och sen fick Johan sova en timme och sedan körde vi städracet eftersom Asha skulle komma på en lördag för ovanlighetens skull.

Jag hade igår en skön fredagseftermiddag med lite ensamtid med Olivia medan Johan övningskörde. Jag mötte upp Sara och hennes lille fina Albert, som verkar vara en riktig liten mönsterbebis. Det är förvisso Olivia också, alltid på gott humör och så social och trevlig. En riktigt kul liten person.

Vi åt lunch och tog en promenad innan det var dags för mig att gå till dagis. Hämtade Nadia som var lite tjurig först (fast hon blev jättejätteglad när det var jag som kom och hämtade) och sen gick vi till "Lilla parken". Vi har alltmer övergett Vasaparken för en liten park som ligger bakom oss i Atlasområdet. Vasaparken är hysterisk såhär års, men horder av barn och föräldrar, lång kö till gungorna och dessutom är den inte inhägnad. När man är ensam med två barn som springer åt varsitt håll, blir man lätt lite stressad. Så då är Lilla parken ett bra alternativ, med en liten sandlåda (som det dock bor jordgetingar i, Johan ringde stadsdelsnämnden eller var det var, härom dagen), två gungor, en gräsmatta och några små andra varianter på gungor. Och alldeles lagom mycket folk. Och ingen glasskiosk så man slipper Nadias obligatoriska glasstjat.

Efter parken gick vi och handlade, och då fick Nadia glass eftersom det var fredag och mamma som hämtade, och Olivia fick vindruvor och smaka på Nadias glass. Vi satte oss på kanten vid gräsmattan på St Eriksplan och åt glassen och pratade och hade en mysig stund, jag och mina fina döttrar. Sen kom Johan som kört klart och så gick vi hem tillsammans och lagade middag. Nadia hade svårt att somna på kvällen, hon var lite för pigg och kom inte till ro, men så länge det bara är så och inga utbrott blir jag inte frustrerad, utan vi försökte mest hjälpa henne att komma till ro. Men många många sånger blev det... Och toabesök.

Idag gick vi ut och handlade när Asha kom, och eftersom vi var tidiga slapp vi lördagsruschen. Sen åt vi lunch i Åhléns restaurang, vilket vi har insett är det mest prisvärda i området, och rätt barnvänligt. Men inte särskilt spännande mat, men man har ju inte så höga krav för en enstaka lunch. Efter det fick det bli bibblan eftersom Nadia var kissnödig men inte ville kissa på stora toan. På bibblan har de barntoa som hon tycker är så kul. Hon imponerar mig alltid med hur duktig hon är på att hålla sig, biblioteket öppnade inte förrän tolv och klockan var tio i, så vi gick en promenad och sen kissade vi när de öppnade (och då hade hon inte varit på toa sen hon vaknade i morse).

Busade runt där en stund och sen hemåt. Sprang på Sara och Erik och tjabbade en stund och sen somnade Nadia i vagnen fastän jag hoppats att hon skulle hålla sig vaken. Vi flyttade nämligen över henne i sängen när hon somnat i vagnen häromdagen, och då vaknade hon och var på uruselt humör hur länge som helst. Och somnade förstås inte om, fastän jag gick ut igen och tog en lång promenad. Så denna gång fick hon ligga kvar i vagnen som vi ställde in i hennes rum, och när Olivia tröttat till sig någon timme senare, fick även hon lägga sig i sin säng. Nadia vaknade till precis innan, men hör och häpna så somnade båda om och Nadia vaknade nu alldeles nyss efter att ha sovit i över två timmar. Rekord på bra länge...

Hon var visserligen iallafall på dåligt humör men ändå! Vi planterade lite blommor som vi köpt till balkongen. Nadia fick välja, så förstås blev de lila. Hon älskar lila och jag gillar ju det också. Nu kollar hon och jag på Laban och äter skinkrostmackor (oh så gott, oh så onyttigt...) och sen ska jag iväg för SATC2-kväll med Mary och Åsa. Hade varit lite roligare att dra på sig en klänning om det inte regnat i sidled, men men...

.

En BRA morgon

Glad och harmonisk i själen efter en morgon helt utan bråk. Barnen sov till sju helt utan ett pip nattetid. Just nu sover de faktiskt hela nätterna (PEPPAR PEPPAR) och vilken skillnad det gör. Även att slippa bråka och klädfightas och bli arg, aaah jag känner mig som en ny människa. En Lina-inspirerad frukost bestående av avocado och keso på knäckebröd och ett kokt ägg gör att jag också känner mig extra fräsch. Plus lite kaffe förstås, mitt favoritgift gör jag inte avkall på. Nu jobb! Sen helg.

Jobbig Nadia

Tuff morgon imorse. Nadia är sjukt jäkla jobbig just nu. Varje påklädnad är en fight utan dess like. Jag får flashbacks till i vintras och försöker glädja mig åt det lilla faktumet att det iallafall är mindre kläder att fightas om nu på våren. Men som vi fightas. Det är som att någon bytt ut min lilla glada skitunge mot en vansinnig illbatting som är helt okontaktbar. Imorse fick vi hålla i henne och bända på kläderna och sen hålla i henne ännu mer när hon försökte slita dem av sig. Allt medan hon vråååålade och ålade så snoret och tårarna sprutade. När vi äntligen kom iväg till dagis var jag helt slut, och hon också förmodligen. Som vanligt kom hon dit halvklädd eftersom hon vägrar något mer än munkjacka, men jag fick på henne fleecen ovanpå när vi kom fram. Och som vanligt förvandlas hon till en liten ängel så fort vi kommer till dagis. Så glad och sprallig och springer och kramar alla och kom springandes till mig och kastade sig i famnen på mig när vi skulle säga hejdå. Och sen skuttade hon iväg för att leka med sina kompisar. Medan mamman stod utmattadd och tittade på och tänkte att det är ju tur att hon trivs på dagis iallafall...

Hemma igen!

Hemma igen. Direktflyget från Newark är mycket smidigt, måste jag säga. Åtta timmar, inga förseningar och så hemma utan problem. Skönt. Det var sååå underbart att träffa barnen. Och de blev ju så glada, de små sötnosarna. Nadia blev ofantligt glad över presenterna vi köpt, men allra mest över de söta pyjamasarna från GAP (så till den milda grad att hon vägrade ta den av sig imorse) och ett par svarta ballerinaskor. De små, överdyra, leksakerna från F.A.O Schwartz visade sig helt överflödiga. Och farmodern fick sina presenter, som även hon blev glad över, och gav sig av hemåt för att pusta ut...

Själva kastades vi tillbaka in i vardagen av en arg Nadia som sov alldeles för kort middag och inte brydde sig ett dyft om hur trötta föräldrarna var. Vi lyckades få slumra lite i soffan medan Olivia sov och Teletubbies gick på repeat på tvn. Och idag var det jobb och ännu mera reality check för mig. Jag skulle kunna ha semester jämt...

Här kommer lite nybadade pyjamasbarn

Last day

Kom på att jag har sladden till mobilen iallafall, så här kommer några små bilder från vår Mojito-dag...

...som började på en uteservering i solen i Meat Packing...

(den där slank ned på ett kick!)

...och slutade på en bar i East Village, många mojitos senare. Och tidernas huvudvärk nästa dag.

Lördagen i New York, vår sista heldag, blev en lång dag. Vi började på morgonen med frukost på ett gammalt favoritställe som visade sig ligga runt hörnet här, Café Colonial. Sen promenerade vi över Williamsburg Bridge för att kolla in Brooklyn. Men jag kan verkligen inte Williamsburg och vi hade ingen karta så vi strosade bara runt en liten stund och insåg att vi borde kommit på kvällen istället, eftersom nästan allt var stängt. Så vi tog tunnelbanan tillbaka till Manhattan och knallade lite där istället innan vi gick tillbaka till hotellet för att kissa... Slappade lite där och sen gick vi ut för lunch. Hamnade på ett superbra ställe på 3rd ave som var fullt med folk och såg väldigt happening ut. Och maten var toppen! Johan åt en stek frites som var helt otroligt god, men jag som fortfarande kände mig lite mätt från frukostens omelett tog bara en sallad. Och det var jag glad för eftersom vi hade middagsreservation på ett helt makalöst ställe.

Men först tog vi oss upp i Empire State Building för att Johan skulle få se New York uppifrån. Och jag tänkte att där har jag ju iallafall inte varit, så det kan ju vara kul även för mig. 30 minuters kö stod det att det var, men så fort kön kom in i ett nytt rum, så var den ännu längre... Jag vet inte hur länge vi köade, men mer än en timme iallafall. Och när vi äntligen kom ut från hissen och ut i utsikten insåg jag att här har jag ju visst varit... Men det var trevligt iallafall, även om det kanske inte var värt allt köande...

Via en Starbuckskaffe (Johans första ever) på Union Square gick vi hem och duschade och sen iväg för kvällen. Kvällen innan hade vi mött upp min gamla kompis Jimmy och hans tjej på en vinbar i Chelsea och Jimmy är fortfarande bra kompis med Scott som var kocken på restaurangen vi alla jobbade på. Scott är numera en riktig hotshot med massor av egna fancy restauranger och utnämnd till årets kock och dessutom med i flera tv-program. Men Jimmy ringde Scott som fixade bord till oss på hans restaurang Scarpetta i Meat Packing.

Eftersom vi kände Scott, och köksmästaren är KUNG på restaurangerna här (så kanske det iofs är på fina restauranger hemma också...), så fick vi royal treatment hela kvällen! Alla visste att vi var på honeymoon och kom fram och gratulerade, vi fick gratis drinkar och extra förrätter och ett jättebra bord. Och maten var HELT fantastisk. Vi åt förutom makalösa förrätter hälleflundra och drack ett supergott vitt vin till. Jag var så mätt när vi var klara att ingenting annat än den bekväma hotellsängen lockade... Men vilken underbar sistakväll!

Men nu är jag mycket redo att åka hem. Längtar massor efter barnen och vill komma hem och lösa av farmor som jag tror haft det ganska tufft. Hade hoppats på att barnen skulle skärpa sig lite extra med någon annan än föräldrarna, men Nadia har haft några små utbrott. Och då har vi säkert inte fått höra allt ännu... Men på det stora hela verkar det ha gått jättebra! Jag önskar nu att man kunde snabbspola det närmsta dygnet och slippa hela långa resan för att vara hemma NU! Men men... Kommer att sakna den sköna hotellsängen och de som bäddar den och städar två gånger om dagen!

Bebisspaning

Nu har vi varit här i några dagar, och jag börjar längta efter mina små pluttar... I synnerhet när man ser alla små barn med sina nannies. Det är verkligen en spaning jag gjort denna gång, när jag har lite barnperspektiv, hur ofta det är man ser barnen med andra än sina föräldrar. Små, små nykläcktingar som körs runt i vagn av en nanny. Det är lite beklämmande, men samtidigt vet jag ju hur bra vi har det med föräldrarförsäkringen i Sverige och att många här kanske inte har något alternativ.

En annan barnspaning (som förmodligen är HELT ointressant för alla utan barn.. sorry.) är att det inte finns några liggvagnar här! Ett fåtal Bugaboos-liggdelar har jag sett, men som regel körs små nykläcktingar (som i Sverige skulle vara hemma tillsammans med mamma och pappa och bäras runt i silkesschal) runt av mamman eller nannyn i bilbarnsstol fastsatt på vagnchassit och från ca tre månader åker de sittvagn framåtvänt. Inte snack om för mycket intryck här inte.. Det är liiiite befriande med den avslappnade inställning de har, här snackas det nog inte så mycket om risken för skador av bisphenol A i nappflaskorna, men någonstans mitt emellan kanske skulle vara bra...

Igår på tunnelbanan såg vi två uppenbart påverkade personer som stod och skrek åt varandra och bråkade hela resan och vinglade och var påtända. Och med sig i vagn hade de en liten bebis som var så söt och oskyldig att mitt hjärta brast när jag tittade ditåt. Mamman skrek och härjade och skulle torka av sig med våtservett så fort den helborta pappan försökte ta på henne. Lilla killen satt oförstående och jollrade i vagnen. Man kan bara tänka sig vilket liv han har framför sig, lilla lilla stackaren. Jag ville bara hem och pussa på mina pluttar och var tvungen att tänka på annat när vi klev av tåget.

Idag har vi njutit av solsken och 26 grader ungefär. Perfekt temperatur. Vi tog en promenad längs Hudson River på västra sidan och ned till Battery Park och tittade på Frihetsgudinnan på håll. Sen hem via Financial district med lunchstopp på fantastisk god vietnamesisk restaurang. Godaste och billigaste måltiden hitttills! Vågar inte tänka på hur mycket vi spenderat i denna stad...

Jag hade ont i huvudet hela dagen efter de mojitos vi drack tillsammans med mina gamla NY-kompisar Mike och Erich igår och var tvungen att ta pit stop på apotek för att inhandla tabletter. Sen sov vi lite middag och det var guld värt. En eftermiddagssväng på Lower East side och med kaffe i en park i Alphabet City, och nu en dusch innan vi ska gå ut och ta en drink med andra kompisar från förr och sen äta smarrig middag på bokad finrestaurang.

Tyvärr har vi ingen kabel till kameran med, så ni får vänta lite på bilderna...
.

Tipping

Kort bara. Igår kväll när vi sippade skumpa som bäst knackade det på dörren och utanför stod hotellets "maid" med ett litet fat med kakor som jag tog emot lite paff. "You need sleepers?" frågade hon och efter en stund förstod jag att hon menade tofflor. Det behövde vi inte. "You need turn down service?" frågade hon sen och efter ytterligare en liten stund fattade jag att hon undrade om hon skulle vika ned våra lakan. "No thanks" sa jag och sen stängde jag dörren och efter en liten stund kom jag på att jag väl borde tippat... Samma sak med killen som tog våra väskor från taxin in i lobbyn, men det kom vi inte på förrän ganska långt senare. De kommer att hata oss på det här hotellet innan vår vistelse är över... Det är ett sånt helt nytt sätt att tänka med allt detta dricksande, och jag har ju aldrig bott på hotell i NY förut... På restaurangerna tippar vi friskt, men jag kommer nog aldrig vänja mig vid att de inte blir det minsta tacksamma över vad man själv ser som en generös dricks.

Nu ska vi snart ned i West Village och äta frukost på ett litet ställe som min gamla NY-vän Jenny rekommenderat. Ikväll ska vi träffa Mike och gänget, då finns nog risk för mer alkohol. Pust. Vi sov i några timmar till imorse iallafall, skönt!!

.

New York, första dagen

Ett litet blogginlägg från New York. Vi har datorn med oss och wifi på rummet, så kombinerat med att jag inte kan sova fastän klockan bara är halv sex på morgonen (men halv tolv svensk tid - värsta sovmorgonen!), känns bloggande som en bra idé.

Allting gick så bra igår. Avskedet till barnen som vi lämnade över till pappa gick helt smärtfritt utan tårar på någon. Fast Nadia darrade lite på underläppen, jag tror hon förstod innebörden av att vi skulle vara borta. "Mamma och pappa ska åka bort i några dar. Då kommej farmor. Det blir JÄTTEROLIGT" gick hon runt och sa de sista dagarna.

Flyget gick också bra, trots alla rigorösa säkerhetskontroller (det var annat förr...) och att jag tydligen var utvald för extrakoll och fick body check med vita handskar och händer och kläder testade för sprängämnen. Men sen flöt det på, och när vi landat tog vi historiens dyraste taxi (åttio dollars!) till hotellet och checkade in. Och vilket rum. Vi hade ju sagt att vi var honeymooners och bett om ett fint rum och det fick vi. Ett hörnrum på nionde våningen med fönster åt två håll. Ljuvligt. Och så en massa härliga produkter i badrummet...

Men vi nästan bara vände på hotellrummet, för vi var hungriga och ville se stan. Landade ganska snabbt på ett litet kubanskt ställe, väldigt enkelt men sååååå gott... Sen blev det en liten shoppingrunda i SoHo och vi kom hem ganska mycket fattigare. Men glada. Och ännu gladare blev vi när vi såg att det stod en flska champagne från hotellets manager på rummet. Så vi tog en dusch, svepte in oss i varsin morgonrock, och sippade sen skumpa, lyssnade på New York-låtar på Spotify och hade det fint.

Lite tipsy begav vi oss sen ut i East Village för att äta lite middag, trots att vi egentligen inte var så hungriga. Hittade min gamla favorititalienare, som fortfarande låg där den brukade. Efter mat och lite rödvin var jag trött, eftersom klockan var typ fyra på natten svensk tid, och vi gick till tillbaka till hotellet och kröp ned bland de sköna kuddarna och täckena...

Nu tänker jag på barnen därhemma och hoppas att det går bra med allt och att de inte saknar oss... Och känner mig lite bakis, inte bra. Tur att detta är landet bakismats förlorade paradis!

Hjärnsläpp

Igår kväll insåg vi, när vi kollade bokningsbekräftelsen igen för New Yorkflyget, att vi kommer hem en dag senare än vi trott... Inte klokt. Fattar inte hur vi kunnat missa att det förstås måste vara dagen efter klockan 07:15 som vi landar, och inte 10 timmar innan avresa... Så nu blir det totalt fem nätter borta och det är en jäkla tur att vi har barnens farmor som ställer upp i alla väder! Ikväll packning, instruktioner och tvätt... puh! Och så lite ångest slash resfeber...

Fraser

Sköna små fraser från Nadia just nu:

- Det där är INTE så trevligt, Olivia! (Lillasyster har bajsat i blöjan)

- Mamma, jag ääääälskar dig!

- Jag behöver kissa förstås

- Jag behöver kissa iallafall

- Mamma, vad gööööör du? (väldigt ofta ställd fråga. Kollar väl läget lite bara)

- Jag längtar pappa ska komma hem!

- Mamma är JÄTTEglad! (När Nadia själv är glad)

- Mamma, jag typper om dig!

Söta lilla unge!

Olivia, hon har i helgen lärt sig säga både farmor och Henning! Gullunge.

.

Kort

Tillbaka i stan efter tre dagar på Ljusterö. Tre sköna dagar men också jobbiga med läggfighter och jag insåg någonstans mitt i att jag gör fem läggningar per dag när jag är ensam och Nadia inte är på dagis. Puh. Sjukt trött på att lägga och glad att jag just klarat av ännu en. Resan hem gick bra men jag var lite på tårna hela tiden. Nu äntligen nyduschad och mycket redo för sängen.

Halvdag

En kort vecka passerad och plötsligt är det helg, fastän det bara är onsdag. Jag hade sett fram väldigt mycket mer emot denna helg om Johan varit här och trots att han bara varit borta i några timmar saknar jag honom hela tiden. Jag känner mig inte direkt laddad för långhelg ensam, för det har varit lite tungt på sistone eftersom det just nu bara är jag som för Nadia får ta läggningen eller gå upp om hon vaknar på natten. Så sömnminuset är stort just nu, och energin likaså. Men vi ska ut till Ljusterö med farmor och det ska bli skönt med lite lantliv. Hon kommer och tar båten med oss imorgon bitti, skönt med lite hjälp och sällskap!

Idag var Nadia med mig på jobbet. Inte någon speciell anledning egentligen, mer än att jag vill att hon ska ha en bild av "jobbet" som mamma går till varje dag, att det ska vara någonting mer än rent abstrakt. Och att det idag var den sista halvdagen denna vår. Sen kommer hon förmodligen växa upp och tro att alla mammor, pappor och fastrar jobbar på samma ställe, men det är en annan sak! För mig var det iallafall väldigt praktiskt, kanske inte lika mycket för fastern som hade fullt upp men en liten brorsdotter som bara ville "kissa med Pia" och gå ned till henne hela tiden. Man kan säga att det funkade med tuschpennor, vindruvor, glassar och macka i två timmar ungefär, sen tröttnade hon. Men vi hade ju halvdag och det var rätt lugnt ändå. Och varmkorven som vi alltid får vid halvdag var mycket uppskattad, Nadia åt tre stycken... Och det var mysigt att cykla dit med henne och att ha henne hos mig på jobbet, även om hon tröttnade efter en stund och jag nog inte kommer att göra om det på ett tag...

.

Mulle Meck

Idag kände vi för att trotsa det skittråkiga vädret och göra en liten utflykt. Vi bestämde oss för Mulle Meck-parken, bara två stopp med pendeln från Karlberg för oss. Johan ringde sina vänner Kalle och Klara också, som båda bor i närheten av parken. Och det visade sig vara en superrolig park, och inte alltför mycket folk, förmodligen tack vare det ruggiga vädret.

En liten lastbil som var kul

Som vanligt kör Nadia och Olivia åker med som passagerare

Blött i sanden, på med galonisarna. Olivia hade riktigt kul i denna trappa, men hon vill lite mer än vad motoriken klarar av och är dessutom en riktig våghals, så man kan inte släppa henne med blicken en sekund.

Nadia klättrade

...och gick i en labyrint.

Hittade med lite hjälp in till mitten och blomman där.

Olivia körde lite stridsplan

...hon var ju tvungen med den mössan!

Ännu en kul liten bil

Med knappar och ratt

Kaffe- och bananpaus

Klara och Matte kom med kaffe, mycket uppskattat!

...och Olivia gungade. En mycket kul och annorlunda park som jag verkligen rekommenderar! Dessutom helt gratis!

Oro

Just nu är mitt huvud fullt av oro. Inte den där stora oron, den där som formligen brädade mig när jag blev mamma och plötsligt insåg hur mycket jag älskar, hur mycket jag har att förlora och hur sårbara små små barn är. Den tanken vill jag inte ens tänka till slut, den undviker jag så mycket jag kan. Den oro som nu fyller mig är mycket ner praktisk och rör de kommande två helgerna. Först och främst över hur det ska gå nästa helg ensam med barnen, nu när Nadia är så jobbig främst på nätterna men också så fort någon slags påklädnad ska ske. Ensam är allt jobbigt mer än dubbelt så jobbigt. Jag måste också fundera på om jag fixar att åka ut ensam till Ljusterö till barnens svärmor. Dit får jag nog sällskap, men orkar jag åka båten och bussen hem ensam med två små som aldrig kan sitta stilla? Och så all packning. Måste fundera lite till, det vore ändå väldigt mysigt.

Men mest av allt oroar jag mig för helgen efter nästa, då Johan och jag åker till New York onsdag till söndag. Jag vet ju att vi kommer att ha det hur bra som helst, men jag börjar redan fyllas av separationsångest. Jag har blivit en sån hönsmamma, klarar knappt av att vara ifrån mina barn en enda kväll. Det är nog för att jag jobbar nu och inte ser dem på dagarna, när jag var mammaledig och omgiven av barn dygnet runt, tyckte jag att det var ganska skönt att komma ifrån...

Men den största oron gällande New York-helgen är förstås hur det ska gå här hemma. Min mamma som skulle ha kommit hem, kommer på grund av renovering, flytt och lite annat inte, och nu känns det som att det är primärt min svärmor som har ansvaret. Henne litar jag ju på mest av alla, men jag är lite orolig för hur hon ska orka. Jag tycker ju själv att det är tungt att vara ensam med barnen i ett par dagar. Men samtidigt så är hon ju inte ensam, pappa och Titti finns ju också med i bilden och jag har även tänkt att kolla om vi kan få lite hjälp av några vänner som Nadia är så trygg med. Det kommer nog att ordna sig, ni kan lita på att det blir fina presenter ifrån New York till alla som ställer upp... Så istället för att oroa mig, ska jag och Johan göra ett litet schema ikväll och se om vi kan få ihop ekvationen.

.

Storasyster

Nadia är verkligen en liten storasyster ut i fingerspetsarna. Här har hon gjort sig ett litet skötbord, efter att bekymrat konstaterat att Kalle bajsat. Och även om jag inte tycker om när man försöker skapa små mödrar av småflickorna (typ i leksaksaffären när hela flickavdelningen är rosa och full av små dammsugare, strykjärn och bebisdockor... usch!!!), så ser jag ändå var detta kommer ifrån och det är väldigt gulligt. Hon lägger Kalle i sängen och sjunger Trollmor och får alla att viska för att inte väcka honom. Kör runt honom i dockvagnen och lägger över en filt när han ska sova. Allt det hon sett oss göra med Olivia, och med henne själv också för all del.

Storasyster, helt enkelt, inte minimamma. Som just nu ska på utflykt med Kalle i vagnen, och satt på sig fleece ovanpå pyjamasen, sandaler och Olivias mössa.

Buskorvar

Fina, älskade ni...

Fredag

I morse när jag blev väckt tidigt, då var jag faktiskt bakis på riktigt, efter en trevlig ost- och vinkväll med mina kompiskolleger. Nadia var först på ganska bra humör och gick upp och kollade Teletubbies med pappa men sen ville hon ha mamma och blev så arg och ledsen när jag inte kom. Argare och argare blev hon och tillslut knackade vår tjuriga granne i väggen. Vad sjutton vill hon att vi ska göra som vi inte redan gör?! Hursomhelst gick jag upp och då lugnade sig Nadia. Men det märktes att hon inte var på topp, hon hade somnat sent på kvällen och vaknat alldeles för tidigt.

När jag skulle klä på henne ytterkläderna för att gå till dagis brast det totalt för henne. Hon blev så arg och ledsen och för varje plagg jag fick på henne, slet hon det av sig i vansinne. Tillslut gav jag upp, kände att det inte var rätt att tvinga henne och frågade istället om hon ville gå och vila. Det ville hon, så hon fick nappen och kröp ned i sängen. Jag tittade till henne några gånger och då låg hon vaken och vilade, och sen var jag tvungen att gå till jobbet och då såg jag att hon sov. Jag hade först en tanke om att ta med henne till jobbet, men nu fick hon stanna hemma med pappa och Olivia istället. Hon skulle sova i två timmar, visade det sig, så det var helt rätt beslut. Och sen kollade hon och Johan på Saltkråkan medan Olivia sov och hade en mysig dag ihop.

Jag jobbade halvdag och cyklade hem i full fart eftersom jag var sen och hade glömt att Johan skulle övningsköra. Så vi bara växlade i dörren och sen hade jag en mysig eftermiddag med två fina döttrar på gott humör. Men Nadia ville inte sova middag så hon fick lägga sig redan halv sju och somnade på stört. Dock vägrade hon kissa, så hon kommer säkert att vakna inatt. Typiskt. Jag längtar tills denna fas är över!

Fasar också lite för nästa helg, för Johan måste åka ned till landet i Strömstad med de andra killarna (mycket könsstereotypt...) och lägga tak och jag är ensam med barnen hela Kristi Himmelsfärdshelgen, onsdag till söndag. Sååå tråkigt, och det tycker vi båda. Vet inte vad jag ska hitta på, hoppas att det finns några vänner kvar i stan som kan leka lite med oss...

Men jag ska försöka att inte deppa över det redan nu, utan ha en mysig helg med familjen, helt utan planer. Skönt!


.

Jobbig natt, trött dag

Trött och nästan bakisyr idag, efter att Nadia vaknat klockan ett inatt och hållt oss på tårna i två timmar. Ibland är det som fan flyger i henne nattetid, nu vaknade hon och bara vråååålade efter blå nappen, rosa nappen, orangea nappen.. Och vad jag än gav henne så var det fel och napparna flög och barnet kastade sig runt i och ur sängen. Och det är förstås bara jag som ens får komma nära. Vi fick tyst på henne ganska snabbt med hjälp av välling, men jag tycker inte om att använda det trickset eftersom jag är rädd att hon ska börja vakna varje natt och vilja ha välling...


Efter vällingen lugnade hon sig iallafall, men jag skulle sitta och sjunga "Blommorna" (Lilla Idas sommarvisa) om och om igen, och så fort jag slutade sjunga och trodde hon somnat , så vaknade hon till igen. Dessutom vaknade Olivia rätt ordentligt, också så de liksom turades om att vara jobbiga och både Johan och jag kutade runt och försökte lugna barn under dessa trötta nattimmar.


Efter upp och kissa och lite allmänt bökande så fick iallafall Johan tillslut lägga henne och hon somnade. Men jag var inte pigg klockan sex när hon väckte oss igen. Och det var nog inte hon heller, för trots att hon höll ganska gott humör på morgonen blev hon jättearg och ledsen igen när vi skulle gå, och ville inte gå till dagis, bara följa med mamma till jobbet... Jag fick inte ens på henne jacka, utan vi cyklade till dagis utan och sen satte vi på den där. Men hon var fortfarande inte glad när jag lämnade henne, tårränder på kinderna och trulig uppsyn och allt satt fel. "Vantarna sitter tonstigt!" sa hon om och om igen, hur jag än rättade till dem. Vissa dagar blir allting bara fel. Hoppas att resten av dagen blir bättre för henne.


Avslutar med en liten bild på mina tre små barn från i helgen. Känns alltid lite härligt att leka trebarnsmamma en stund, trots struliga stunder som inatt...

Onsdagssnabbis

Halva veckan avklarad och två träningspass dessutom. Tiden rinner iväg just nu, men trots våren har det varit kallt de senaste dagarna. Nadia är fortfarande en liten tjurfia, jag vet verkligen inte vad det är med henne. På dagis kände de inte inte igen henne idag, sa de. När vilan var över ville hon hem till pappa och sova... Lilla gumman, hoppas att det passerar snabbt. Superkort inlägg idag, tiden räcker inte riktigt till...

Tandeleände

I förra veckan hade jag tid hos tandläkaren för att fortsätta på den rotfyllning som akuttandläkaren påbörjade. Själva besöket var inte så jobbigt - jag är ju en av de få som tycker att det är lite mysigt att gå till tandläkaren, och jag antar att detta är straffet för att jag sagt så... - men det som verkligen smärtade var den kostnadsberäkning som de gjorde. Knappt 6000 kronor kommer detta kalas att landa på. Jag kan nästan inte tänka mig något tråkigare att spendera sextusen spänn på och jag ser min New York-shopping flyga sin kos... Dessutom har en del av den provisoriska lagningen lossnat, och igår kväll en bit av själva tanden, så nu måste jag dit igen imorgon och lägga nytt, innan de kan göra den avslutande själva fyllningen om ungefär en månad.

Tandläkarräkning och kvarskatt, två fantastiskt tråkiga och alldeles för saftiga utgifter just nu. Min man tycker inte att jag bidrar så mycket till familjeekonomin just nu, trots att det är jag som är huvudförsörjaren!

.

Stressöndag

Igår skulle gamla tjejgänget med familjer träffas på Rosendals trädgårdar på Djurgården. Johans AIK-match blev flyttad så han kunde inte följa med, men jag bestämde att jag skulle ta mig dit på egen hand med barnen. Det beslutet ångrade jag ganska snabbt. Jag höll på att halvt stressa ihjäl mig på morgonen med att fixa picniclunch till barnen och mig själv, få på en motsträvig Nadia kläderna, försöka lyssna på Johan som med datorns hjälp försökte instruera mig hur jag skulle hitta dit, duscha och göra mig själv i ordning och sen väcka Olivia och klä på henne. Dessutom hade vi Dylan hos sig, som storögt kollade på en otrevlig sida av sin moster som han nog aldrig sett...

Nadia känner alltid av när jag blir sådär stressad och förutom att göra mig osams med henne höll jag på att göra detsamma med min man. Jag är helt värdelös i de där situationerna, klarar inte av att hantera stressen utan får bara kortslutning oich blir arg på alla. Nadia satte sig helt på tvären, det gör hon alltid när man är stressad, och denna gång blev jag så förbannad att vi blev så rejält osams att jag skämdes efteråt. Jag blir fortfarande stressad och lite ledsen när jag tänker på det. Jag var en sekund från att bara skita i att åka och det hade jag gjort också om jag inte redan erbjudit Lina att ta med mat åt henne och Alma. Men nu lyckades jag få Nadia glad igen, krama henne och säga förlåt för att jag blev så arg och så kom vi med Johans hjälp iväg ändå. Nadia satt lite trött och apatisk i vagnen, som hon alltid gör efter ett ilskeutbrott och jag får fortfarande dåligt samvete när jag tänker på det.

Min räddning var Lina som mötte upp oss vid Djurgårdsbron. Tillsammans hittade vi rätt, och som alltid var det bara skönt att ha hennes lugna person nära. Lugn blev inte picnicen. Ingen av våra tre barn (Nadia, Olivia, Alma) satt ned mer än en sekund i stöten och jag tyckte mest att jag sprang omkring. Kallt var det också och i den allmäna hysteri på morgonkvisten hade vi missat att det var kallt trots solen, och klätt Olivia alldeles för tunt. Hennes näsa rann konstant och när vi tillslut kom hem - fem timmar senare - kände jag mig fortfarande uppe i varv och stressad. Det var skönt att varva ned och bara vara hemma och tina. Puh, nästa gång följer jag min instinkt och stannar hemma!

Lite fina bilder från Jenny på Nadia, Olivia och Alma.