Oro

Just nu är mitt huvud fullt av oro. Inte den där stora oron, den där som formligen brädade mig när jag blev mamma och plötsligt insåg hur mycket jag älskar, hur mycket jag har att förlora och hur sårbara små små barn är. Den tanken vill jag inte ens tänka till slut, den undviker jag så mycket jag kan. Den oro som nu fyller mig är mycket ner praktisk och rör de kommande två helgerna. Först och främst över hur det ska gå nästa helg ensam med barnen, nu när Nadia är så jobbig främst på nätterna men också så fort någon slags påklädnad ska ske. Ensam är allt jobbigt mer än dubbelt så jobbigt. Jag måste också fundera på om jag fixar att åka ut ensam till Ljusterö till barnens svärmor. Dit får jag nog sällskap, men orkar jag åka båten och bussen hem ensam med två små som aldrig kan sitta stilla? Och så all packning. Måste fundera lite till, det vore ändå väldigt mysigt.

Men mest av allt oroar jag mig för helgen efter nästa, då Johan och jag åker till New York onsdag till söndag. Jag vet ju att vi kommer att ha det hur bra som helst, men jag börjar redan fyllas av separationsångest. Jag har blivit en sån hönsmamma, klarar knappt av att vara ifrån mina barn en enda kväll. Det är nog för att jag jobbar nu och inte ser dem på dagarna, när jag var mammaledig och omgiven av barn dygnet runt, tyckte jag att det var ganska skönt att komma ifrån...

Men den största oron gällande New York-helgen är förstås hur det ska gå här hemma. Min mamma som skulle ha kommit hem, kommer på grund av renovering, flytt och lite annat inte, och nu känns det som att det är primärt min svärmor som har ansvaret. Henne litar jag ju på mest av alla, men jag är lite orolig för hur hon ska orka. Jag tycker ju själv att det är tungt att vara ensam med barnen i ett par dagar. Men samtidigt så är hon ju inte ensam, pappa och Titti finns ju också med i bilden och jag har även tänkt att kolla om vi kan få lite hjälp av några vänner som Nadia är så trygg med. Det kommer nog att ordna sig, ni kan lita på att det blir fina presenter ifrån New York till alla som ställer upp... Så istället för att oroa mig, ska jag och Johan göra ett litet schema ikväll och se om vi kan få ihop ekvationen.

.