måndag 29 november 2010
Partygirl
Jag är fortfarande lite för trött för att skriva ett ordentligt blogginlägg - två dagar har det tagit mig att återhämta mig efter en sjukt kul fest. Och fortfarande är jag trött och har ont i huvudet. Men jag är sååå nöjd med festen och att få spinna loss med alla mina underbara vänner. Stort tack till alla som kom och firade, här kommer en bild på partypinglan som visade att än är det liv i gumman!
lördag 27 november 2010
Ensamfix och skada
Idag har jag haft en helt ovanlig dag alldeles ensam hemma. Johan och Nadia gick på kalas och Olivia försvann iväg med farmor... Kvar fanns bara jag, fortfarande iklädd träningskläder efter morgonens hårdkörning med PTn, och två svällande degar. Så efter dusch blev det bakning av bara satan vilket resulterade i åtta smarriga solrosbaguetter som jag just provsmakat (ja, inte alla åtta då...). Sen har jag städat och rensat bort barngrejer (hoppas ingen tittar in i klädkamrarna...). Nu när jag sitter här i en vuxenlägenhet helt utan små strumpor på golvet, pottor, baljor, leksaker (förutom i det osedvanligt välstädade barnrummet), slår det mig att det faktiskt finns folk som har det såhär jämt. Lyllosar. Fast jag skulle inte byta bort mina stökiga älsklingar för ett ögonblick (kanske bara en natt), saknar dem faktiskt lite redan...
Jag har lite svårt att skriva, eftersom jag har vänsterhanden i ett vattenglas och skriver med höger (och jag är ju vänsterhänt). Jag fixade baket utan skador, men lyckades med konststycket att bränna mig utav bara helvete (usch vad jag svär idag... bara för att barnen är borta?) på plattången. Man ska tydligen inte hålla i de där varma keramikplattorna... AJ. Tur att vi har gott om Aloe Vera-plantor hemma, men just nu är det bara kallt som funkar: Alltbra sugen på att ge mig på vinet redan, men det fick bli kaffe istället...
Nu vidarefix, förhoppningsvis utan skador!
.
Jag har lite svårt att skriva, eftersom jag har vänsterhanden i ett vattenglas och skriver med höger (och jag är ju vänsterhänt). Jag fixade baket utan skador, men lyckades med konststycket att bränna mig utav bara helvete (usch vad jag svär idag... bara för att barnen är borta?) på plattången. Man ska tydligen inte hålla i de där varma keramikplattorna... AJ. Tur att vi har gott om Aloe Vera-plantor hemma, men just nu är det bara kallt som funkar: Alltbra sugen på att ge mig på vinet redan, men det fick bli kaffe istället...
Nu vidarefix, förhoppningsvis utan skador!
.
fredag 26 november 2010
Festfixande
De senaste dagarna har gått i festplanerandets tecken, och Johan och jag har handlat, handlat och handlat (råvaror, drycker och tillbehör) samt lagat boeuf bourgignon till 35 personer. Allt för att min 35-årsfest ska bli så lyckad som möjligt! Och jag och Olivia provsmakade grytan till lunch och konstaterade att det nog ska gå vägen...
Jag var hemma och vabbade idag och det kom faktiskt lite lägligt, för då kunde jag passa på att uträtta lite ärenden medan Olivia sov i vagnen. Det är ju en del jobb med stor fest, men jag ska erkänna att jag ju älskar det där jobbet. Jag gillar ju verkligen att ha fest! Men det blir en fullspäckad dag imorgon. På morgonen är det sista träningspasset med jobbgänget och sen ska jag baka baguetter och städa. Johan och Nadia ska på kalas hos en dagiskompis (som tyvärr flyttat utanför stan..) och farmor kommer och hämtar Olivia och på kvällen ska båda barnen sova över där för första gången. Det ska bli spännande!
Medan Johan och jag körde ölrundan på systemet idag (vinet tog Johan efter dagis härom dagen), var barnen uppe hos vår granne Mia som förutom sin egen Douglas hade ett ytterligare barn hemma. Johan tog med Douglas från dagis och sen lekte de hos oss tills Mia kom hem med den andra killen. Sen gick vi en trappa upp och det har nog aldrig gått så lätt att lämna bort våra barn. Jag önskar att jag hade haft en bild på när det lagades middag till fyra små barn... De hade iallafall haft hur kul som helst och det är GRYMT att ha en granne som alltid ställer upp. Tack Mia!! Extra bonus att Douglas och Olivia bara älskar varandra, det är så sött och hjärtevärmande!
.
.
Jag var hemma och vabbade idag och det kom faktiskt lite lägligt, för då kunde jag passa på att uträtta lite ärenden medan Olivia sov i vagnen. Det är ju en del jobb med stor fest, men jag ska erkänna att jag ju älskar det där jobbet. Jag gillar ju verkligen att ha fest! Men det blir en fullspäckad dag imorgon. På morgonen är det sista träningspasset med jobbgänget och sen ska jag baka baguetter och städa. Johan och Nadia ska på kalas hos en dagiskompis (som tyvärr flyttat utanför stan..) och farmor kommer och hämtar Olivia och på kvällen ska båda barnen sova över där för första gången. Det ska bli spännande!
Medan Johan och jag körde ölrundan på systemet idag (vinet tog Johan efter dagis härom dagen), var barnen uppe hos vår granne Mia som förutom sin egen Douglas hade ett ytterligare barn hemma. Johan tog med Douglas från dagis och sen lekte de hos oss tills Mia kom hem med den andra killen. Sen gick vi en trappa upp och det har nog aldrig gått så lätt att lämna bort våra barn. Jag önskar att jag hade haft en bild på när det lagades middag till fyra små barn... De hade iallafall haft hur kul som helst och det är GRYMT att ha en granne som alltid ställer upp. Tack Mia!! Extra bonus att Douglas och Olivia bara älskar varandra, det är så sött och hjärtevärmande!
.
.
tisdag 23 november 2010
Konstiga saker
Två saker är lite konstiga med våra barn. De ÄLSKAR broccoli och vissa andra grönsaker och man får tjata på dem att äta upp själva maten, och inte bara grönsakerna. Hur många andra föräldrar har det problemet?? Just nu är paprika den stora favoriten och de kan dela på och äta upp nästan en hel paprika före middagen...
Det andra konstiga är att de ÄLSKAR att sjunga. Jag vet inte om det är konstigt egentligen, eller om alla andra barn också konstant går omkring och sjunger för sig själva, men våra gör det iallafall. Just nu sjunger Olivia sånger jag aldrig hört och som hon måste lärt sig på dagis, för man hör ord och ser handrörelser (men ibland bara hittar hon på också). Jag brukar be Nadia om tolkning och hon säger som att det vore det mest naturliga i världen att "det är den om hästen" eller liknande. Fint är det iallafall och få saker gör en så glad som spontan barnsång.
.
Det andra konstiga är att de ÄLSKAR att sjunga. Jag vet inte om det är konstigt egentligen, eller om alla andra barn också konstant går omkring och sjunger för sig själva, men våra gör det iallafall. Just nu sjunger Olivia sånger jag aldrig hört och som hon måste lärt sig på dagis, för man hör ord och ser handrörelser (men ibland bara hittar hon på också). Jag brukar be Nadia om tolkning och hon säger som att det vore det mest naturliga i världen att "det är den om hästen" eller liknande. Fint är det iallafall och få saker gör en så glad som spontan barnsång.
.
måndag 22 november 2010
Hemmamamma
Jag är ju en hemmamamma idag och bloggar som en riktig sådan. Men faktum var att det var lite lagom kul att vara hemma för tredje dagen idag och ska bli lite skönt att gå till jobbet imorgon. Jag är nog ganska klar med mammaledigheten för den här gången och det är inte riktigt samma sak när barnen inte ligger snälla i vagnen medan mamma marathonfikar...
Vi bylsade på oss imorse och gick en sväng till Kronis i snöblaskregn. Ingen höjdare och jag som köpte nya dyra Hestra-vantar till barnen härom dagen kunde konstatera att det var femhundra spänn åt skogen, för de satt hur dåligt som helst och inte en tumme satt i i mer än några sekunder. Vi var i parken i kanske en halvtimme och det räckte ganska bra. Sen gick vi hem och åt lunch och jag försökte lägga Olivia som bara vägrade sova. Jag försökte hur länge som helst innan jag gav upp och det slutade med att inget av barnen sov på dagen. Istället lekte de med lera, tills de kom på att mina gubbar var mycket finare än deras och skulle ha mig att göra det ena och det andra. Efter dagis kom Thea och Elin förbi och lekte och fikade lite och det var mysigt för det var länge sen vi sågs nu.
När Thea och Elin gått rullade barnen och jag köttbullar, och Nadia rullar precis lika runda bullar som jag! Men Olivia bara puttade ned henne från pallen hela tiden.. Så kom pappan hem och vi åt middag. Och sen var det snabb läggning av Olivia medan Nadia satte på sig pyjamas bara när jag sade åt henne att hon ABSOLUT inte fick. Det är en liten lek vi har, där jag säger NEEEEJ, du FÅÅÅR inte och hon skrattar så hon kiknar och gör precis det där hon inte får (fast som jag ändå vill att hon ska göra. Ni hajar). Lustigt nog funkar omvänd psykologi alldeles ypperligt på henne och det är ett bra sätt att få henne att äta upp maten till exempel. Men efter tänder och saga var det stopp på det roliga, för hon ville INTE gå och lägga sig. Så det blev en sån där jobbig fight med Nadia vrålandes och åmandes i sängen tills hon skrikit sig trött och hes och bara somnar. Jag avskyr dem men det finns liksom inget annat sätt att hantera henne då, än att bara sitta där och vänta ut henne. Nu har Johan gått ut en liten sväng och jag somnar nog snart på soffan... De tar på krafterna, de där två små!
.
Vi bylsade på oss imorse och gick en sväng till Kronis i snöblaskregn. Ingen höjdare och jag som köpte nya dyra Hestra-vantar till barnen härom dagen kunde konstatera att det var femhundra spänn åt skogen, för de satt hur dåligt som helst och inte en tumme satt i i mer än några sekunder. Vi var i parken i kanske en halvtimme och det räckte ganska bra. Sen gick vi hem och åt lunch och jag försökte lägga Olivia som bara vägrade sova. Jag försökte hur länge som helst innan jag gav upp och det slutade med att inget av barnen sov på dagen. Istället lekte de med lera, tills de kom på att mina gubbar var mycket finare än deras och skulle ha mig att göra det ena och det andra. Efter dagis kom Thea och Elin förbi och lekte och fikade lite och det var mysigt för det var länge sen vi sågs nu.
När Thea och Elin gått rullade barnen och jag köttbullar, och Nadia rullar precis lika runda bullar som jag! Men Olivia bara puttade ned henne från pallen hela tiden.. Så kom pappan hem och vi åt middag. Och sen var det snabb läggning av Olivia medan Nadia satte på sig pyjamas bara när jag sade åt henne att hon ABSOLUT inte fick. Det är en liten lek vi har, där jag säger NEEEEJ, du FÅÅÅR inte och hon skrattar så hon kiknar och gör precis det där hon inte får (fast som jag ändå vill att hon ska göra. Ni hajar). Lustigt nog funkar omvänd psykologi alldeles ypperligt på henne och det är ett bra sätt att få henne att äta upp maten till exempel. Men efter tänder och saga var det stopp på det roliga, för hon ville INTE gå och lägga sig. Så det blev en sån där jobbig fight med Nadia vrålandes och åmandes i sängen tills hon skrikit sig trött och hes och bara somnar. Jag avskyr dem men det finns liksom inget annat sätt att hantera henne då, än att bara sitta där och vänta ut henne. Nu har Johan gått ut en liten sväng och jag somnar nog snart på soffan... De tar på krafterna, de där två små!
.
Hårproblem...
...har Nadia varje morgon. För min del skulle hon gladeligen få gå runt med hängande rufs, men hon vill alltid ha svans eller pippiflätor. Och så bryter hon ihop varje gång det är klart och gråter "det sitter koooooonstigt" och drar ur dem igen. Och så får man göra om tills det funkar. Eller ignorera henne och hoppas att det går över. Pust. Det kan ha att göra med att vi slutat med de där små svarta i plast, som man köper på afro- eller hästaffärer (sant...) som slet så på håret och att de där andra inte sitter lika hårt. Tröttsamt är det iallafall..
"Mamma, vad gööör du?" sa Olivia nyss när jag mätte en sak med måttband. Sen tog hon måttbandet och snöt sig i. Många användningsområden...
.
"Mamma, vad gööör du?" sa Olivia nyss när jag mätte en sak med måttband. Sen tog hon måttbandet och snöt sig i. Många användningsområden...
.
Monday morning
Vällingväntan i Theas avlagda pyjamasar. Även Nadia lyckades klämma ned sig i en...Bara ett tillägg. Olivia är så rolig nu. När Nadia börjar gorma säger hon lite vädjande men bestämt: "KRIK inte Nadda!".
.
söndag 21 november 2010
Soft söndag
En soft lördag följdes av en soft söndag... Dagens enda plan var storhandling och trots att vi kom till Daglivs utan varken lista eller den 10%-kupong vi hade, gick det rätt smärtfritt. Handlingen inkluderade 7 kilo ekologisk högrev till boeuf bourgignonen jag tänkte bjuda på på min födelsedagsfest nästa helg. Precis när vi skulle gå ut tyckte jag att Olivia kändes varm och tog tempen som visade på 38 grader. Hon höll sig vaken genom hela handlingen men när vi kom hem somnade hon på en sekund och sover fortfarande ett par timmar senare. Och vi kollade listan och insåg att vi kommit ihåg det mesta förutom vällingen, som är helt slut, så det kommer att bli en utesväng till idag.
Vi har också näthandlat lite julklappar till barnen och till Dylan, allt för att slippa stifta bekantskap med fullsmackade leksaksaffärer i julruschen. Nätshopping är min stora ambition denna jul, och även tydligen framförhållning.
Olivia sover fortfarande som sagt, och Nadia leker med lera och bakar födelsedagstårta till pappa som tydligen fyller år. Pappa satt och programmerade och mamman passade på att slurma lite på soffan. Men sen fick hon inte slumra längre utan dricker nu lite kaffe och lyssnar på de andra två som busar. Mysig söndag. Och imorgon är dagis stängt och eftersom jag nu tycker att jag har lite för lite ledig tid med mina barn gick Johan med på att det var jag som fick vara ledig. Ska bli mycket skönt, hoppas att Olivia är pigg och frisk. De är rejält snoriga båda två och hostar gör vi alla tre, jag så mycket att jag knappt kunde sova inatt.
.
Vi har också näthandlat lite julklappar till barnen och till Dylan, allt för att slippa stifta bekantskap med fullsmackade leksaksaffärer i julruschen. Nätshopping är min stora ambition denna jul, och även tydligen framförhållning.
Olivia sover fortfarande som sagt, och Nadia leker med lera och bakar födelsedagstårta till pappa som tydligen fyller år. Pappa satt och programmerade och mamman passade på att slurma lite på soffan. Men sen fick hon inte slumra längre utan dricker nu lite kaffe och lyssnar på de andra två som busar. Mysig söndag. Och imorgon är dagis stängt och eftersom jag nu tycker att jag har lite för lite ledig tid med mina barn gick Johan med på att det var jag som fick vara ledig. Ska bli mycket skönt, hoppas att Olivia är pigg och frisk. De är rejält snoriga båda två och hostar gör vi alla tre, jag så mycket att jag knappt kunde sova inatt.
.
lördag 20 november 2010
Innelördag
Vi läser mycket böcker hemma just nuPå eftermiddagen kom fina Lina och Stella över och till det bakade jag och barnen chokladkolakakor som var så goda att till och med jag unnade mig några stycken. Olivia sov 3 timmar på eftermiddagen men var ändå trött och lite grinig efter det. Hon är glad generellt, men väldigt reserverad mot nya människor för tillfället och i synnerhet män som hon är livrädd för... Så hon knölade lite medan tjejerna var här, men sen blev hon toppenglad igen och även Nadia som inte sovit något alls, var på glatt humör och vi hade mysigt puss- och brottningsbus på hallgolvet, hela familjen. Sen var det en mycket okomplicerad läggning och nu lite vuxenhäng i soffan.
.
fredag 19 november 2010
Julia 50 år!
Hej Julia, nu fyller du snart 50. En liten hälsning från Julia, snart 35. Minns du morgnarna då kaos rådde och en stel och hal ål i knät gjorde påklädnad nästan omöjlig? Då morgonfighterna var mer vanliga än ovanliga, när ditt största bekymmer var hur ni skulle kunna få barnen att sluta med nappen, och du slocknade utmattad på soffan klockan åtta. Känns det avlägset nu? Nu när barnen snart ska flyga ur boet, när till och med den lilla sladdisen närmar sig tonåren? Nu när du som äntligen borde kunna få sova hela nätter, istället ligger sömnlös och lyssnar efter ljud i hallen, trygga ljud som försäkrar att dina flickor är hemma välbehållna.
När du undrar hur dina tjejer kunde bli sådana där som bara bryr sig om smink och kläder, du som var så noga med genustänk och vägrade allt vad prinsessor hette på varenda maskerad. Känns det avlägset nu? När du konstaterar att dina barn ändå vuxit upp som trygga, fina människor, trots att du blev galen ibland och trots att du aldrig hann allt det där du hade tänkt dig. Känns det avlägset nu? När lägenheten alltid var stökig, när dockor och barnböcker låg utspridda överallt? Känns kaoset avlägset nu när lägenheten ser ut precis som du vill ha den, när du önskar att någon ville komma och stöka lite, när du längtar efter dina små som bryr sig mer om sina kompisar än om mamma och pappa? Känns det avlägset nu?
Om du fick prata med Julia 35, skulle du då säga åt henne att njuta av småbarnsåren, att tiden går så snabbt? Skulle du säga att du en dag kommer att skratta åt allt det du tyckte var så jobbigt då, att du knappt kommer att minnas en bråkdel om några år? Skulle du dra några klyschor om små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer? Eller skulle du vara klok nog att inse att varje ålder har sina egenskaper, att det som är stort nu blir smått sen, men att man bara kan leva precis där man är? Skulle du komma ihåg när du var 35 och allting kretsade kring de små och din identitet mest var småbarnsmamma? När livet var fullt och pusslandet en utmaning. När du var 35 men fortfarande inte kände dig vuxen. När morgnar och kvällar var fulla med stök. Nu när du sitter där med dina stora barn och hakklappar, välling och nappar tillhör det förflutna. Känns det avlägset nu?
.
När du undrar hur dina tjejer kunde bli sådana där som bara bryr sig om smink och kläder, du som var så noga med genustänk och vägrade allt vad prinsessor hette på varenda maskerad. Känns det avlägset nu? När du konstaterar att dina barn ändå vuxit upp som trygga, fina människor, trots att du blev galen ibland och trots att du aldrig hann allt det där du hade tänkt dig. Känns det avlägset nu? När lägenheten alltid var stökig, när dockor och barnböcker låg utspridda överallt? Känns kaoset avlägset nu när lägenheten ser ut precis som du vill ha den, när du önskar att någon ville komma och stöka lite, när du längtar efter dina små som bryr sig mer om sina kompisar än om mamma och pappa? Känns det avlägset nu?
Om du fick prata med Julia 35, skulle du då säga åt henne att njuta av småbarnsåren, att tiden går så snabbt? Skulle du säga att du en dag kommer att skratta åt allt det du tyckte var så jobbigt då, att du knappt kommer att minnas en bråkdel om några år? Skulle du dra några klyschor om små barn små bekymmer, stora barn stora bekymmer? Eller skulle du vara klok nog att inse att varje ålder har sina egenskaper, att det som är stort nu blir smått sen, men att man bara kan leva precis där man är? Skulle du komma ihåg när du var 35 och allting kretsade kring de små och din identitet mest var småbarnsmamma? När livet var fullt och pusslandet en utmaning. När du var 35 men fortfarande inte kände dig vuxen. När morgnar och kvällar var fulla med stök. Nu när du sitter där med dina stora barn och hakklappar, välling och nappar tillhör det förflutna. Känns det avlägset nu?
.
torsdag 18 november 2010
Maskerad
Trött kväll med seg och hängig mamma som är ensam med barnen. Nu har de äntligen somnat, efter moussakamiddag med salamiförätt (för att de inte skulle svälta ihjäl medan vi väntade...). Jag var på ost- och vinkväll med några kolleger igår och det kombinerat med min förkylning gör mig trött just nu. Men jag måste ändå lägga upp några bilder på mina fina små barn från imorse när vi gjorde dem i ordning för maskeraden.
Finaste Pippi Långstrump och Herr Nilsson jag någonsin skådat!
(och när vi kom till dagis och såg alla flickor som prinsessor/älvor och machoutklädnader för killarna var jag ännu mer nöjd över vårt val. En annan dag ska jag skriva om vad jag tycker om att man skjutsar in 1.5-åringar i könsfållorna...)
.
Finaste Pippi Långstrump och Herr Nilsson jag någonsin skådat!(och när vi kom till dagis och såg alla flickor som prinsessor/älvor och machoutklädnader för killarna var jag ännu mer nöjd över vårt val. En annan dag ska jag skriva om vad jag tycker om att man skjutsar in 1.5-åringar i könsfållorna...)
.
Host host
Ett livet inlägg från sängen. Klockan är sju och jag är den enda i familjen som är vaken. Anledningen till att jag är vaken är dels att jag har blivit förkyld och fått en elak hosta, dels att jag drack vin igår och då kan jag aldrig sova. Anledningen till att barnen inte är vakna har jag ingen aning om, men tackar och tar emot. Idag är det markerad på dagis och Nadia och Olivia ska förvandlas till Pippi och Herr Nilsson. Farmor har sytt så fina dräkter åt dem och det är synd att inte mormor är här och kan sminka. Får ge mig på fräknar och nos själv. Ska lägga in bilder sen men nu ska jag gå upp och göra mig en kopp te med honung.
Published with Blogger-droid v1.6.3
onsdag 17 november 2010
Brödrecept
Receptet på GI-brödet efterfrågades, så här kommer det!
Omega 3-bröd
Det här brödet med solrosfrön, pumpafrön och mandlar innehåller mycket fytoöstrogen som är viktigt för vår kropp. Dessutom är det fullspäckat med omega-3-fettsyror från valnöttererna, pimpafröna och linfröna. Lätt att baka och går bra att frysa.
Ingredienser
6 dl grahamsmjöl
0,5 dl rågkross
0,5 dl krossat linfrö
0,5 dl pumpafrön
0,5 dl hackad mandel
0,5 dl hackade valnötter
4 stora färska dadlar (gillar inte jag så det utesluter jag)
1,5 tsk bikarbonat
1,5 tsk salt
6 dl filmjölk
2 msk mörk sirap
Gör såhär:
Sätt ugnen på 175°C. Smörj en avlång form och bröa med lite grahamsmjöl. Hacka de färska dadlarna fint, ta bort kärnan. Rör ihop alla ingredienser i en skål och lägg i formen. Grädda längst ner i ugnen i ca 1 timme.
Nettokolhydrater ca 10/skiva.
Jag lade till solrosfrön också och hällde ned lite extra av de andra. Hasselnötter istället för valnötter, eftersom jag hade det hemma (men nu är de goda israeliska nötterna äntligen slut och jag kan sluta småäta på kvällarna...).Sirapen tror jag man kan hoppa över, jag tyckte faktiskt att det blev lite för sött. Men väldigt gott! Fast nu är jag tillbaka på ägg- och avocadofrukost igen...
Med mycket smör på...
Omega 3-bröd
Det här brödet med solrosfrön, pumpafrön och mandlar innehåller mycket fytoöstrogen som är viktigt för vår kropp. Dessutom är det fullspäckat med omega-3-fettsyror från valnöttererna, pimpafröna och linfröna. Lätt att baka och går bra att frysa.
Ingredienser
6 dl grahamsmjöl
0,5 dl rågkross
0,5 dl krossat linfrö
0,5 dl pumpafrön
0,5 dl hackad mandel
0,5 dl hackade valnötter
4 stora färska dadlar (gillar inte jag så det utesluter jag)
1,5 tsk bikarbonat
1,5 tsk salt
6 dl filmjölk
2 msk mörk sirap
Gör såhär:
Sätt ugnen på 175°C. Smörj en avlång form och bröa med lite grahamsmjöl. Hacka de färska dadlarna fint, ta bort kärnan. Rör ihop alla ingredienser i en skål och lägg i formen. Grädda längst ner i ugnen i ca 1 timme.
Nettokolhydrater ca 10/skiva.
Jag lade till solrosfrön också och hällde ned lite extra av de andra. Hasselnötter istället för valnötter, eftersom jag hade det hemma (men nu är de goda israeliska nötterna äntligen slut och jag kan sluta småäta på kvällarna...).Sirapen tror jag man kan hoppa över, jag tyckte faktiskt att det blev lite för sött. Men väldigt gott! Fast nu är jag tillbaka på ägg- och avocadofrukost igen...
Med mycket smör på...söndag 14 november 2010
Söndagmorgon
Söndagsmorgon hemma hos oss. Jag sitter i soffan med en lätt huvudvärk och smak av gårdagens vin i munnen. Johan har precis gått och lagt sig igen efter att ha tagit tidiga skiftet. Barnkanalen står på fast ingen tittar. Jag har just kommit på att det är Fars Dag och funderar på om jag kan hitta på någonting spontant för att fira pappan som ju inte äter frukost och inte går att överraska med frukost på sängen.
I badrummet råder full aktivitet. När jag gick in för en stund sen såg det ut på detta sätt, men nu hör jag att det tillkommit dockor, att Olivia satt sig på Nadias arm och lite annat. Det kommer säkert att sluta med lite gråt och lite bråk men just nu har de kul och jag låter dem hållas. Och nu kommer visst baljan släpandes in i vardagsrummet...
I badrummet råder full aktivitet. När jag gick in för en stund sen såg det ut på detta sätt, men nu hör jag att det tillkommit dockor, att Olivia satt sig på Nadias arm och lite annat. Det kommer säkert att sluta med lite gråt och lite bråk men just nu har de kul och jag låter dem hållas. Och nu kommer visst baljan släpandes in i vardagsrummet...
lördag 13 november 2010
Uppsala och könsroller
En riktigt mysig dag i Uppsala har vi haft idag. Först var det meningen att Nadia och jag skulle åka på egen hand, men så hängde Johan och Olivia på vilket var kul eftersom helgerna är så korta och jag helst inte tillbringar halva utan halva min familj... Vi tog tåget ganska tidigt imorse och idag lät jag faktiskt Johan sova hela morgonpasset eftersom han varit så trött på sista tiden. Det var mysigt att åka tåg tillsammans och det är otroligt smidigt att ha gångavstånd till T-Centralen. Vi bor så perfekt, jag vill aldrig flytta från detta kvarter (men om någon ville öppna ett Sats och en bra mataffär på St Eriksplan så vore det hela ännu bättre!).
Linda och Ingrid mötte oss vid Uppsala station och så promenerade vi bort till Lilla Teatern där vi skulle titta på dockteatern Guldlock och de tre björnarna. I Uppsala var det mycket kallare än i Stockholm och trots att Guldlock inte hade en enda lock utan mer såg ut som en korthårig Birk och pjäsen hade könsroller från femtiotalet (Pappa Björn duschade, kammade sig och hade det skönt och gick sen och vilade sen i hängmattan medan Mamma Björn lagade frukost och stod i. Sen bestämde Pappa Björn att de skulle på bilutflykt - Mamma och Lilla Björn ville gå på promenad - körde bilen och lagade slutligen den trasiga stolen medan Mamma Björn lagade ny gröt) var det en kul och mysig upplevelse som alla barnen uppskattade.
Efter den halvtimmeskorta teatern tog vi bussen hem till Linda där Mats och Svante väntade med en jättegod chili con carne. Nadia och Ingrid försvann genast upp till Ingrids rum och syntes sen knappt till. Det är så kul att de finner varandra så snabbt varje gång. Och Ingrid hade slutat med nappen och det gjorde mig extra motiverad inför vår kommande prövning...
Efter lunch, fika och mys fick vi skjuts till stationen och barnen somnade innan vi ens kommit på tåget. Ikväll ska jag ut och äta middag med Tove, Karin och Fia och nu ska jag lämna datorn på önskemål av lilla familjen!
Linda och Ingrid mötte oss vid Uppsala station och så promenerade vi bort till Lilla Teatern där vi skulle titta på dockteatern Guldlock och de tre björnarna. I Uppsala var det mycket kallare än i Stockholm och trots att Guldlock inte hade en enda lock utan mer såg ut som en korthårig Birk och pjäsen hade könsroller från femtiotalet (Pappa Björn duschade, kammade sig och hade det skönt och gick sen och vilade sen i hängmattan medan Mamma Björn lagade frukost och stod i. Sen bestämde Pappa Björn att de skulle på bilutflykt - Mamma och Lilla Björn ville gå på promenad - körde bilen och lagade slutligen den trasiga stolen medan Mamma Björn lagade ny gröt) var det en kul och mysig upplevelse som alla barnen uppskattade.
Efter den halvtimmeskorta teatern tog vi bussen hem till Linda där Mats och Svante väntade med en jättegod chili con carne. Nadia och Ingrid försvann genast upp till Ingrids rum och syntes sen knappt till. Det är så kul att de finner varandra så snabbt varje gång. Och Ingrid hade slutat med nappen och det gjorde mig extra motiverad inför vår kommande prövning...
Efter lunch, fika och mys fick vi skjuts till stationen och barnen somnade innan vi ens kommit på tåget. Ikväll ska jag ut och äta middag med Tove, Karin och Fia och nu ska jag lämna datorn på önskemål av lilla familjen!
torsdag 11 november 2010
Mera bröd...
...blev det idag. För jag fick ett recept på GI-bröd eller Omega 3-bröd av Camilla och jag var ju bara tvungen att testa. I mes massa frön, mandlar och nötter och mums så gott det blev! Men det är nog inte så GI att äta kvällsmackor, så det får bli ett par skivor till frukost enbart. Och bara för att jag är så jäkla trött på ägg...
Annars en helt vanlig dag med lite lugnare på jobbet och hämtning tillsammans med Frida som var på stan. Jag gillar att kunna gå tidigt från jobbet (och det har jag ju helt rätt till eftersom jag jobbar deltid) och hämta på dagis, även om det blir lite meckigt med påklädnad av två som trilskas och sen handling. Barnen älskar att gå på stora Ica Sabbatsberg och köra runt med varsin vagn. När vi kom hem kom Mia och Douglas ned och lekte lite och det var också mysigt. Jag passade på att både laga vitlökskyckling och baka bröd under tiden - men brödet tog bara några minuter att röra ihop och Nadia skötte rörandet...
Tänk att det är fredag igen imorgon.. Det går så vansinnigt snabbt, men det är väl tur så blir det vår snabbare...
onsdag 10 november 2010
Slaskigt
Med småbarn blir livet aldrig precis som man tänkt sig. Igår hade jag tagit mig genom snöblasket för att äta lunch med Sofia och lilla Hedda och stod precis i begrepp att beställa mat på Buco Nero när de ringde från dagis. Då vet man att det inte är goda nyheter, och mycket riktigt var det Olivia som behövde hämtas. Hon hade tydligen diarré så jag beställde ingen lunch utan det blev ytterligare en snöslaskpromenad genom stan för att hämta lille plutt. Hon var dock hur glad och gullig som helst (och magen återhämtade sig idag) och det har hon varit sen dess. Hennes period av dåligt humör och gnällande verkar iallafall för tillfället vara över och det känns otroligt skönt att ha fått tillbaka den lilla solstrålen. Hoppas att det håller i sig. Igår sade hon: "Mamma, oj vanten ramla ned!" när hon tappade vanten. Fem ord är väl rätt bra för en 1,5-åring?!
Annars har jag varit en rätt frånvarande mamma denna vecka, med kvällsaktiviteter från träning och fest i måndags, föräldramöte igår till träning ikväll så nu ser jag fram emot att tillbringa lite mer tid med mina barn de kommande dagarna. Jag får abstinens när jag inte ser dem på en hel dag!
Förövrigt gav gårdagens snöslask mig en flashback till förra vinterns kämpande med syskonvagn i snömodd. För att inte tala om alla lager av kläder som ska trilskas på, vilket projekt varenda morgon... Men en sak som är nytt för i år är att jag verkligen verkligen längtar till jul! Det ska bli så mysigt att fira jul med två lite större barn som verkligen kan uppskatta det och jag bara längtar till jag får julpynta och julbaka och det hela känns mycket o-julia och gammaldags på nåt sätt...
.
Annars har jag varit en rätt frånvarande mamma denna vecka, med kvällsaktiviteter från träning och fest i måndags, föräldramöte igår till träning ikväll så nu ser jag fram emot att tillbringa lite mer tid med mina barn de kommande dagarna. Jag får abstinens när jag inte ser dem på en hel dag!
Förövrigt gav gårdagens snöslask mig en flashback till förra vinterns kämpande med syskonvagn i snömodd. För att inte tala om alla lager av kläder som ska trilskas på, vilket projekt varenda morgon... Men en sak som är nytt för i år är att jag verkligen verkligen längtar till jul! Det ska bli så mysigt att fira jul med två lite större barn som verkligen kan uppskatta det och jag bara längtar till jag får julpynta och julbaka och det hela känns mycket o-julia och gammaldags på nåt sätt...
.
tisdag 9 november 2010
Gäsp
Tänk att det finns människor med småbarn som INTE blir väckta halv sex med bråk och skrik. Lyckliga ni, hoppas att ni njuter...
Igår var det stor lanseringsfest för en kund och jag kände mig lite tvungen att gå. Men eftersom det inte började förrän 20 så gick jag ned i gymmet på jobbet med två kolleger och körde ett riktigt hårt och bra pass. Sen mötte jag upp mina övriga kolleger och gick på Sturecompagniet där det visade sig att festen var. Men maten var inget vidare och efter ett tag tröttnade jag på att titta på Idol-kändisar och folk som spelade tv-spel så vid halv tio och efter bara ett glas vin gick jag hem och det ångrade jag inte en sekund varken då eller imorse.
Men det stora bakslaget denna morgon är att Johan glömde köpa mjölk igår så nu sitter jag och hoppas på min granne Mia, för att få mig lite välbehövligt morgonkaffe. Och sen ska jag sätta på mig en mycket varmare jacka än igår och tjocka vantar på barnen, för de hade för tunna igår.
Igår var det stor lanseringsfest för en kund och jag kände mig lite tvungen att gå. Men eftersom det inte började förrän 20 så gick jag ned i gymmet på jobbet med två kolleger och körde ett riktigt hårt och bra pass. Sen mötte jag upp mina övriga kolleger och gick på Sturecompagniet där det visade sig att festen var. Men maten var inget vidare och efter ett tag tröttnade jag på att titta på Idol-kändisar och folk som spelade tv-spel så vid halv tio och efter bara ett glas vin gick jag hem och det ångrade jag inte en sekund varken då eller imorse.
Men det stora bakslaget denna morgon är att Johan glömde köpa mjölk igår så nu sitter jag och hoppas på min granne Mia, för att få mig lite välbehövligt morgonkaffe. Och sen ska jag sätta på mig en mycket varmare jacka än igår och tjocka vantar på barnen, för de hade för tunna igår.
söndag 7 november 2010
En brödjunkies bekännelser
Det här med GI, eller vad det nu är för metod jag kört i några månader har verkligen funkat för mig. Jag kapade kolhydraterna och mammafläsket ramlade av. Saken med mig är ju dock att det är allt eller inget. Jag klarar inte av några mellanting. Jag körde någon form av LCHF (Low carb, high fat) i början och sen visste jag inte riktigt hur jag skulle fortsätta, och tillämpa det i det långa loppet, så jag fortsatte bara. I början av dietandet var jag ju som mest extrem och åt inte ens ett äpple, men sen kom jag igång bra med träningen och då behövs det ju tydligen lite kolhydrater, så nu unnar jag mig ibland ett äpple och lite quinoa eller bulgur. Och är jag ute och äter kan jag också unna mig nåt extra men till vardags håller jag på disciplinen och min stora last mackor har jag inte rört sen jag började med detta. Tills idag.
Nadia tjatar jämt på att vi ska baka och jag älskar ju att baka, men det känns som onödig tortyr, så därför har jag avstått (förutom en gång i början då jag bakade tydligen väldigt goda kladdkakemuffins som jag inte rörde). Men jag har saknat att baka bröd, så idag tänkte jag att jag iallafall kunde se till att barnen får bra bröd utan tillsatser till frukost och ladda frysen med små brödbullar. Jag körde på dinkelmjöl istället för vetemjöl och tänkte att då kunde jag själv unna mig en eller ett par också. Men medan degen jäste läste jag i en GI-bok att dinkelmjöl har samma höga GI som vetemjöl, så jaha ja. Men sen när första plåten var klar hann jag knappt ta ut den ur ugnen innan jag tryckt i mig tre små bullar med mycket smör (före middagen). Och insåg att jag kan inte hantera det där med bröd, så lika bra att ge bort dem eller nåt.
Gott, gott, gott...
Men sen kände jag mig så usel att jag nog inte kommer att äta några fler. Jag vill inte bli en mullis igen, trivs bra med att fått tillbaka mage och muskler och dessutom känner jag mig i bra träningsform igen. Så jag återgår nog till livet utan kolhydrater eftersom jag helt enkelt mår bra av det. Dessutom visar vågen en liten men ständig nedåtkurva och det hela känns bra och sunt helt enkelt.
Annars har helgen varit en sådan där vi gjorde ett aktivt val att inte göra någon nytta. Igår var vi hela förmiddagen på Skansen med Lina, Jens och Alma och det var en mysig dag med massor av frisk luft, skojiga djur och trevligt sällskap. Idag var jag och körde ett jobbigt Shape-pass på Sats och sen hade vi vaga planer på att storhandla och lämna recycling. Men just de två sakerna gör vi precis varje helg, och inte är det särskilt kul någonsin och idag bestämde vi oss helt sonika för att strunta i det och ta veckan som den kommer. Mycket skönt beslut. Så vi klädde på oss fyra och gick till parken på eftermiddagen och gungade och hoppade studsmatta och frös lite tills Nadia sa att hon ville gå hem. Så då gjorde vi det och har haft en mysig söndag med två glada barn.
Om det inte vore för de där eländiga ständigt avbrutna nätterna (inatt kom Nadia in till oss klockan två och skulle sova i vår säng, vilket hon ALDRIG gör, men låg och hostade mig i ansiktet, sparkade Johan i ansiktet och var arg och bråkig att vi mot protest bar in henne till sig) och tidiga morgnarna skulle det vara high life just nu. Men man kan väl inte få allt...
Den enda skansenbilden, eftersom vi klantigt nog glömde kameran hemma...
.
Nadia tjatar jämt på att vi ska baka och jag älskar ju att baka, men det känns som onödig tortyr, så därför har jag avstått (förutom en gång i början då jag bakade tydligen väldigt goda kladdkakemuffins som jag inte rörde). Men jag har saknat att baka bröd, så idag tänkte jag att jag iallafall kunde se till att barnen får bra bröd utan tillsatser till frukost och ladda frysen med små brödbullar. Jag körde på dinkelmjöl istället för vetemjöl och tänkte att då kunde jag själv unna mig en eller ett par också. Men medan degen jäste läste jag i en GI-bok att dinkelmjöl har samma höga GI som vetemjöl, så jaha ja. Men sen när första plåten var klar hann jag knappt ta ut den ur ugnen innan jag tryckt i mig tre små bullar med mycket smör (före middagen). Och insåg att jag kan inte hantera det där med bröd, så lika bra att ge bort dem eller nåt.
Gott, gott, gott...Annars har helgen varit en sådan där vi gjorde ett aktivt val att inte göra någon nytta. Igår var vi hela förmiddagen på Skansen med Lina, Jens och Alma och det var en mysig dag med massor av frisk luft, skojiga djur och trevligt sällskap. Idag var jag och körde ett jobbigt Shape-pass på Sats och sen hade vi vaga planer på att storhandla och lämna recycling. Men just de två sakerna gör vi precis varje helg, och inte är det särskilt kul någonsin och idag bestämde vi oss helt sonika för att strunta i det och ta veckan som den kommer. Mycket skönt beslut. Så vi klädde på oss fyra och gick till parken på eftermiddagen och gungade och hoppade studsmatta och frös lite tills Nadia sa att hon ville gå hem. Så då gjorde vi det och har haft en mysig söndag med två glada barn.
Om det inte vore för de där eländiga ständigt avbrutna nätterna (inatt kom Nadia in till oss klockan två och skulle sova i vår säng, vilket hon ALDRIG gör, men låg och hostade mig i ansiktet, sparkade Johan i ansiktet och var arg och bråkig att vi mot protest bar in henne till sig) och tidiga morgnarna skulle det vara high life just nu. Men man kan väl inte få allt...
Den enda skansenbilden, eftersom vi klantigt nog glömde kameran hemma... .
fredag 5 november 2010
Looking up!
Dagen artade sig rätt bra sen ändå. Vi jobbade halvdag och vid halv två stack Johan och jag iväg på lunchdate och åt grillbuffé på Grill. Jag åt ett berg av kött och kyckling med sallad till. Och massa bea. Sen tog vi några klunkar starkt kaffe, men bestämde oss sen för att strunta i kaffet och gå hem och SOVA istället. Så vi knatade hemåt och kröp ned i sängen och sov en timme innan dagis. Så ofantligt skönt! Sen hämtade vi kidsen tillsammans, och det är alltid lika mysigt och Nadia blir alltid lika glad. "BÅDE mamma och pappa!!!"
Efter dagis gick vi och handlade och sen hem och laga middag till barnen. Johan och jag var fortfarande mätta sen lunchen, så när två supertrötta småtjejer somnat på en sekund struntade vi i middag och jag åt bara lite ost och "hemmagjord" choklad med nötter (jag smälte god mörk choklad och blandade med hackade salta hasselnötter från Israel som inte är av denna värld... och ååååh så gott GI-godis det blev) och Johan vindruvor och smågodis. Och så öppnade vi en flaska rödvin och det var INTE igår. Vi kände oss så vuxna dör framför Idol, och gott var det.. Nu åter till myskvällen!
.
Efter dagis gick vi och handlade och sen hem och laga middag till barnen. Johan och jag var fortfarande mätta sen lunchen, så när två supertrötta småtjejer somnat på en sekund struntade vi i middag och jag åt bara lite ost och "hemmagjord" choklad med nötter (jag smälte god mörk choklad och blandade med hackade salta hasselnötter från Israel som inte är av denna värld... och ååååh så gott GI-godis det blev) och Johan vindruvor och smågodis. Och så öppnade vi en flaska rödvin och det var INTE igår. Vi kände oss så vuxna dör framför Idol, och gott var det.. Nu åter till myskvällen!
.
Trötter
Usch och blä och fy vad jag är trött på att bli väckt 05:30 av arga, icke-färdigsovna barn. Att de inte bara kan förstå sitt eget bästa och sova en timme till! Johan tog som vanligt på vardagarna första passet, men jag hade svårt att sova till Nadias gormande och var lika trött som innan när Johan "väckte" mig en timme senare. Sen bråkade och skrek Nadia konstant i en timme till över att hennes tofsar inte var tillräckligt hårda eller mjuka och så fort jag gjorde en ny bröt hon ihop igen. Herrrreeeeguuuud. Gissa vem som höll på att hoppa från balkongen.. aaaargh. Vi kom iväg tillslut iallafall, utan klädbråk, förutom från Olivia som då började trilskas istället. De löser verkligen av varandra...
Olivia är i det stora hela på rätt dåligt humör just nu. Hon som alltid var så glad, förutom när hon var trött. Nu är det som att hon är trött hela tiden, jag tror att dagis suger musten ur henne. Man tycker ju att hon kunde passa på att sova ut på morgnarna, men icke. Jag längtar tills jag blir pensionär, fy helvete vad jag ska sova då.
.
Olivia är i det stora hela på rätt dåligt humör just nu. Hon som alltid var så glad, förutom när hon var trött. Nu är det som att hon är trött hela tiden, jag tror att dagis suger musten ur henne. Man tycker ju att hon kunde passa på att sova ut på morgnarna, men icke. Jag längtar tills jag blir pensionär, fy helvete vad jag ska sova då.
.
torsdag 4 november 2010
Hösthelg i efterhand
Det är dags för lite bilder till bloggen. Helgen innan Israel var vi ute på Ljusterö och hade en skön hösthelg med svampplock och mys. Det blev bara en natt eftersom båtarna gick så dåligt, men det var mysigt ändå och extra kul att barnen nu börjar känna igen sig och känna sig hemma på farmors land. Snart kanske de kan vara där utan oss.. oj oj oj vad härligt!
Två buskorvar åker båt
Ett stycke mamma åker båt
Keligt
Mot trattkantarellerna! Olivia fick åka bärsele, funkade hur bra som helst, hon somnade innan vi hittat den första svampen och sen fick jag plocka svamp med en sovande kloss på ryggen. Inte helt ergonomiskt...
Nadia får svampinstruktioner av Filippa - Hennings barnbarn och mina barns "bonuskusin" (som de dock bara träffat någon enstaka gång innan)
Goda svampresultat som alltid när man plockar med min svärmor
På hemvägen blev Nadia trött i benen och fick åka lite bärsele. Johan fick powerwalka hem genom skogen innan hon somnade därbak hon med. Han hann bara nästan.
Olivia, farmor och jag plockade lite till
Det ska börjas i tid.. Mina barn kommer att bli svampproffs tack vare sin farmor!
Söndag och svart trumpetdag. Här bananpaus i skogen för de små och lite mindre små.
Fint litet gäng!
Två buskorvar åker båt
Ett stycke mamma åker båt
Keligt
Mot trattkantarellerna! Olivia fick åka bärsele, funkade hur bra som helst, hon somnade innan vi hittat den första svampen och sen fick jag plocka svamp med en sovande kloss på ryggen. Inte helt ergonomiskt...
Nadia får svampinstruktioner av Filippa - Hennings barnbarn och mina barns "bonuskusin" (som de dock bara träffat någon enstaka gång innan)
Goda svampresultat som alltid när man plockar med min svärmor
På hemvägen blev Nadia trött i benen och fick åka lite bärsele. Johan fick powerwalka hem genom skogen innan hon somnade därbak hon med. Han hann bara nästan.
Olivia, farmor och jag plockade lite till
Det ska börjas i tid.. Mina barn kommer att bli svampproffs tack vare sin farmor!
Söndag och svart trumpetdag. Här bananpaus i skogen för de små och lite mindre små.
Fint litet gäng!tisdag 2 november 2010
Lunchinlägg
Ett litet lunchinlägg efter en god lunch från Jarla Deli. Denna vecka har hittills flutit riktigt smidigt. Visst vaknar barnen fortfarande tidigt, men imorse var det iallafall halv sex, så om det fortsätter åt rätt håll kanske vi lyckas komma tillbaka till klockan sex (eller sju?!?) såsmåningom. Och så har det (nästan) inte varit något klädtjafs och åh vad det gör livet lättare.
Däremot är det en hel del tjafs dem emellan, Olivia är en riktig retsticka som snor Nadias saker ur händerna på henne. Nadia vråååålar, jag får gå emellan och försöka reda ut vem som hade vad först, Olivia vrååååålar när hon blivit av med det hon stulet och decibelnivån är på det stora hela mycket nära tinnitusnivå. För att inte tala om hur otroligt trött man blir på att leka polis hela tiden, och det lär väl knappast bli bättre på den fronten de närmaste 15-16 åren... puh!
Men det går så bra att lämna på dagis och dessutom är det lite härligt att våra små tjejer även ibland får agera trygghet åt andra barn. Vår grannkille Douglas har blivit helt fäst vid Olivia och Nadia har ju sin Walter och Emilia som hon är så tight med. Det var mysigt att hämta igår, eftersom jag inte kände för att bara gå hem direkt och vädret var skönt, så stannade vi kvar och gungade i dagisparken. Vi går ju inte så mycket till parken nu på hösten och det var länge sen de fick gunga och jag kan säga att det dröjde innan de tröttnade. Men då gick vi hem och stekte rödspätta och väntade in pappan. Efter att ha lagt barnen själv två kvällar i rad var det mysigt och skönt att vara två igen.
.
Däremot är det en hel del tjafs dem emellan, Olivia är en riktig retsticka som snor Nadias saker ur händerna på henne. Nadia vråååålar, jag får gå emellan och försöka reda ut vem som hade vad först, Olivia vrååååålar när hon blivit av med det hon stulet och decibelnivån är på det stora hela mycket nära tinnitusnivå. För att inte tala om hur otroligt trött man blir på att leka polis hela tiden, och det lär väl knappast bli bättre på den fronten de närmaste 15-16 åren... puh!
Men det går så bra att lämna på dagis och dessutom är det lite härligt att våra små tjejer även ibland får agera trygghet åt andra barn. Vår grannkille Douglas har blivit helt fäst vid Olivia och Nadia har ju sin Walter och Emilia som hon är så tight med. Det var mysigt att hämta igår, eftersom jag inte kände för att bara gå hem direkt och vädret var skönt, så stannade vi kvar och gungade i dagisparken. Vi går ju inte så mycket till parken nu på hösten och det var länge sen de fick gunga och jag kan säga att det dröjde innan de tröttnade. Men då gick vi hem och stekte rödspätta och väntade in pappan. Efter att ha lagt barnen själv två kvällar i rad var det mysigt och skönt att vara två igen.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)