Jag är ju en hemmamamma idag och bloggar som en riktig sådan. Men faktum var att det var lite lagom kul att vara hemma för tredje dagen idag och ska bli lite skönt att gå till jobbet imorgon. Jag är nog ganska klar med mammaledigheten för den här gången och det är inte riktigt samma sak när barnen inte ligger snälla i vagnen medan mamma marathonfikar...
Vi bylsade på oss imorse och gick en sväng till Kronis i snöblaskregn. Ingen höjdare och jag som köpte nya dyra Hestra-vantar till barnen härom dagen kunde konstatera att det var femhundra spänn åt skogen, för de satt hur dåligt som helst och inte en tumme satt i i mer än några sekunder. Vi var i parken i kanske en halvtimme och det räckte ganska bra. Sen gick vi hem och åt lunch och jag försökte lägga Olivia som bara vägrade sova. Jag försökte hur länge som helst innan jag gav upp och det slutade med att inget av barnen sov på dagen. Istället lekte de med lera, tills de kom på att mina gubbar var mycket finare än deras och skulle ha mig att göra det ena och det andra. Efter dagis kom Thea och Elin förbi och lekte och fikade lite och det var mysigt för det var länge sen vi sågs nu.
När Thea och Elin gått rullade barnen och jag köttbullar, och Nadia rullar precis lika runda bullar som jag! Men Olivia bara puttade ned henne från pallen hela tiden.. Så kom pappan hem och vi åt middag. Och sen var det snabb läggning av Olivia medan Nadia satte på sig pyjamas bara när jag sade åt henne att hon ABSOLUT inte fick. Det är en liten lek vi har, där jag säger NEEEEJ, du FÅÅÅR inte och hon skrattar så hon kiknar och gör precis det där hon inte får (fast som jag ändå vill att hon ska göra. Ni hajar). Lustigt nog funkar omvänd psykologi alldeles ypperligt på henne och det är ett bra sätt att få henne att äta upp maten till exempel. Men efter tänder och saga var det stopp på det roliga, för hon ville INTE gå och lägga sig. Så det blev en sån där jobbig fight med Nadia vrålandes och åmandes i sängen tills hon skrikit sig trött och hes och bara somnar. Jag avskyr dem men det finns liksom inget annat sätt att hantera henne då, än att bara sitta där och vänta ut henne. Nu har Johan gått ut en liten sväng och jag somnar nog snart på soffan... De tar på krafterna, de där två små!
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar