Skönaste stanveckan

Sötisen fick en ny mössa mitt i sommarhettan. Mamma passar på när det är rea...

Familjens nya bästis - fläkten!

Vi avslutar idag en helt otroligt skön vecka i stan. Jag älskar Stockholm i juli, det är en sån enorm kontrast mot den vanliga stressen med en stad som sover. Johan och jag har mest bara tagit det lugnt, träffat lite kompisar, ätit gott och hängt med Nadia. Det är så lyxigt att få vara tillsammans hela familjen hela dagarna. Samt att jag och mixern riktigt kommit igång ordentligt med puréandet. Köpte en burk med barnmat men den luktar ju kattmat tycker jag och Nadia luktade så äckligt efteråt att jag bestämde mig för att i största möjliga mån göra egen barnmat. Det är ju så himla lätt och kul. Så Andra mosboken är numera min husbibel.

Det har hänt så enormt mycket med lilla Skrot, bara denna vecka. Hon var lite grinig de första dagarna vi kom hem från landet och jag trodde att hon gått in i en jobbig period, men undan för undan kom jollrandet och skratten tillbaka. Idag har hon kört en näranog oavbruten monolog av Da-da-da-da... Hon vill och kan så mycket nu. Sitter i sin barnstol långa stunder och leker, hon som vinglade som en rattfull för bara några veckor sen. Hon äter allt man ger henne, men jag har hållt lite på kött eftersom hon fick ont i magen när vi provade. Men det kan vara för att det var den där äckliga kattmatsköpeburken, har en påse hemgjord kycklinggryta i frysen som väntar på att hon ska växa till sig lite. Kryddar med örter från vår lilla odling på balkongen och känner mig som en riktig femtiotalsmamma.

En nära släkting med lite kärlekstrassel har bott hos oss i några dagar och det har känts skönt att kunna bidra med en säng och lite sällskap och kanske något gott råd. Dessutom har vi haft riktigt trevligt, jag gillar verkligen kollektivkänslan.

Dessa heta dagar har varit så slappa och sköna. Igår var vi och badade. Idag har vi inte gjort så mycket, men det är mycket fokus på bröllopsplanering nu. Vi har varit rätt effektiva ändå denna vecka, måste jag säga. Nu har vi fått tag på en ny kock som faktiskt verkar mycket bättre än den förra, spikat meny, fixat Johans kläder, köpt underkläder, beställt allt vin och skickat iväg Johans snälla mamma till Tyskland, skrivit underfundiga formuelringar om 125 personer, gjort klart bordsplaceringen in i minsta detalj... Undan för undan börjar bitarna falla på plats och det börjar bli mindre magont och mer att jag ser fram emot denna otroligt häftiga (och dyra...) händelse. Köpte en sån fin ring härom dagen, den kändes rätt i hela hjärtat.

Vi skulle ha packat idag, för vi åker till Östergötland en vecka imorgon, men mamma kom förbi och sen behövde vi beställa all alkohol till bröllopet och sen vaknade Nadia... Johan rafsade ihop lite kläder men jag behöver fundera lite så det blir väl som vanligt en sistaminutenpackning med ALLT man kan tänkas vilja ha på sig under en vecka på landet. Även om jag känner mig lite kluven för att dra bort Nadia från hemmamiljön igen, ska det bli skönt med en till semestervecka med lite lantliv och denna gång kräftfiske. Men nu kanske man borde lägga sig om jag ska hinna sova lite och komma upp och packa tidigt imorgon. Inte för att det brukar vara några problem med väckningen nuförtiden, det sköter fröken N alldeles oprovocerat!

Back in town

Lilla familjen på semester

Hur mycket jag än gillar det basala livet i naturen, var det enormt skönt att komma hem i lördags kväll. En låååång bilresa med två gnälliga ungar var ingen höjdare heller, men vi drog nödkortet på Dylan som till slut fått hemlängtan och tjatade oavbrutet om att han ville GÅ till mamma, inte åka bil. Men då åkte laptopen upp och så fick han kolla på film resten av vägen och Nadia somnade tillsist och äntligen hann Johan och jag byta några ord. När vi äntligen ställde ned väskorna i hallen hemma drog jag ett djupt andetag och ännu bättre blev det när vi kunde krypa ned i vår sköna sköna säng som varken luktar muggigt land eller fukt. Även Nadia verkade glad över att vara hemma och i sin säng, och sov bättre än på länge.

Hands off mammas drink!

Och igår bara njöt vi av ett julitomt Stockholm, tog en promis och åt lunch på Vurma. Sen åkte vi ned och lämnade tillbaka hyrbilen och på vägen hem fick vi ett infall och gick in på nya hotellet Clarion Signs vid Norra Bantorget och tog en drink i baren. Otroligt lyxigt. Sen på kvällen kom Erika förbi och drack några drinkar med oss på balkongen och det var på det hela en skön dag. Enda missen var att vi gav Nadia blomkålspuré som fraktats med från Strömstad och måste ha blivit dålig. På kvällen började hon skrika, på ett ovanligt sätt som inte lät trött utan mer argt. Kände igen det från när hon fick för mycket gröt och konstaterade att hon måste ha ont i magen. Men mellan gråtattackerna var hon på strålande humör och ville absolut inte sova. Hela kvällen pendlade hon mellan stoooorgråt och stooorskratt men somnade tillsist när vi själva gick och lade oss vid halv tolv. Men nu blir det inget chansande med barnmaten mer!

Jag måste faktiskt säga att jag i ärlighetens namn tycker att denna fas är lite jobbig. Nadia går inte att lägga ifrån sig en sekund utan koll nu. Och när hon ligger och är nöjd och pillar på eller suger på fötterna, måste hon vända sig till mage. Det är som en drift hon inte kan stå emot, men hon blir fruktansvärt missnöjd efter några minuter i magläge. Jag velar mellan curling och att låta henne kämpa själv men när hon börjar gråta faller jag alltid till föga och vänder henne. Och så två sekunder senare har hon vänt om igen och så börjar det om igen. Till och med i sömnen försöker hon vända sig och vaknar av att hon ligger på mage och blir förstås tvärpigg på en sekund. Så jag kan lugnt säga att jag längtar tills hon lär sig sitta!

Det är tur att hon är ett sånt charmtroll!

Lite hemlängtan och bröllopsstrul!

Några bilder från de första dagarna... Nadia under parasollet på stranden

En och en halv veckas stugvistelse senare måste jag erkänna att jag har lite lite hemlängtan. Jag har nästan fått skavsår på höfterna av att liggamma i den stenhårda sängen och drömmer om vår Hästens och alla mjuka kuddar därhemma. Nadia sover mycket sämre här också och vaknar en fyra fem gånger per natt, vilket ju förstås även påverkar vår nattsömn. Och det är ju inte direkt det enklaste att somna om med en tegelsten till kudde och planka till madrass. Och att värma barnmat utan vattenbad och diska utan att behöva värma vatten känns också lite lockande. Men på det stora har vi det ändå rätt skönt. Vi är ensamma i stugan nu, vår lilla extended familjy, men bara tills ikväll då Johans två kusiner kommer med sina tre barn. Blir nog kul för Dylan med lite leksällskap, även om han är otroligt bra på att leka för sig själv. Johan är för övrigt grymt bra på barnpedagogik! Han har lyckats få Dylan som normalt äter som en fågel att äta dubbla portioner varje mål, bara för att inte Johan ska äta upp hans mat. Och nu är de och desarmerar bomber, a k a slänger sopor... :-) Bådar gott inför Nadias uppväxt!

Lilltjejen växer så det knakar för övrigt... Vi hade med en del bodies till henne som hon inte haft på några veckor och de går knappt igen i grenen. 62 bara racade hon igenom, och nu har hon snart även vuxit ut 68... Den sköna period då man kunde ha henne liggandes på en filt medan man sysslade med annat, försvann på ett ögonblick. Nu rullar hon runt på en sekund och tröttnar ungefär lika snabbt. Hon behöver en helt annan stimulans än tidigare och är med på ett helt annat sätt. De mörka ögonen följer allt man gör och så fort hon får syn på mig eller Johan bryter hon ut i ett enormt leende. Mina hemmagjorda puréer bara älskar hon och min äppelkompott slinker också ned. Köpt mangopuré var dock en riktig förlorare med grimaser till följd.

Sist vi var här hade vi lägenhetsångest och låg på klipporna och budade på vår tokdyra lya. Detta år är det bröllopsångest som gäller. Kocken vi anlitat verkar ha dragit sig ur eftersom vi hade lite olika syn på hur vi ville ha det. Så nu letar vi frenetiskt ny lösning, vilket inte är det enklaste i juli då alla cateringfirmor verkar ha semesterstängt. Men det löser sig. Såklart. Det måste det göra.

För övrigt vill jag slå ett antislag för Willys blöjor. Vilken skit. Vi tänkte vara lite Svensson och testa det billigare alternativet, men vilken miss. De sitter som små tangatrosor och läcker konstant. Återgår bums till Libero!

Back to basics

Efter några sköna dagar med bara familjen, blev det fullt drag i stugan. På fredag mitt på dagen plockade vi upp Felix och Siri som kom med bussen från Oslo. Vi passade på att köpa massa fisk och räkor inne i Strömstad för att laga till en stor fiskgryta. För sen på kvällen kom pappa och Titti med Dylan. Tanken var mest att han ska få njuta lite landetsommar och slippa stan, men pappa ville nog också gärna återuppleva lite västkustminnen från barndomens somrar i Lysekil. Så vi åt Johans supergoda fiskgryta och hade en mysig kväll bland tallarna. Nadia var inte så sugen på att somna, och pappa ville väldigt gärna fiska sina krabbor så vi gick ned till stranden med lilltjejen i Babybjörnen och en storögd Dylan som fick förklarat barr ("blad som sticks" som han sade), kottar (visste han inte vad det var) och fick plocka lite blåbär på ett strå. Sen fiskades det krabbor och plurrades med fötter innan vi gick tillbaka hem.

Igår tog vi det ganska lugnt, det ösregnade på morgonen men klarnade sedan upp. Johan och jag stannade hemma medan de andra åkte in till Strömstad. Sen gick vi en liten promis med Nadia och hennes pyssling Tindra och hängde lite vid havet, vid Höviken. Johan gick omkring som en godsherre och inspekterade sina ägor (eller en 16-del eller var det är..) och vi hade en skön eftermiddag. På kvällen stack alla utom jag och Nadia ut och fiskade och några timmar senare kom de uppspelta hem med nio makrillar.

Idag hade grannarna nedanför lagt nät och fått upp 56 krabbor! De låg intrasslade i nät och nöp varandra med stora klor. Pappa var helt till sig och lyckades få ett par stycken med sig hem. Sen åkte de vid lunchtid. Johan hjälpte släktingarna och kokade krabba nästan hela dagen medan vi andra åkte till Nordby köpcentrum för en extremt obehaglig upplevelse bland mängder av white trash-norrmän på köpsemester, innan vi kom hem till lugnet i stugan igen. Där gick vi på en liten svamppromenad med en halv påse kantareller som resultat, och sen grillade vi makrill, krossade krabbor och stekte svamp och kände oss rätt nöjda över vår egenfångade middag!

Västkustsonsdag, nej torsdag

Tre dagar in i vår semester och jag känner hur lunken börjar infinna sig. Vi körde ned hit till Johans landställe utanför Strömstad i måndags och jag var lite nervös för hur det skulle gå med Nadia. Eftersom vi inte har bil åker hon inte så ofta och när vi har åkt så brukar hon tröttna efter ett par timmar. Men den sju timmar långa bilresan gick hur bra som helst och även för mig som fick köra hela vägen eftersom min käre älskling inte har körkort. Än!

Vi körde genom ett ösregnande Sverige och temperaturen var stundtals nere på 8 grader. Snacka om högsommarvärme... I Strömstad var det lite varmare men ändå lite ruggigt och första dagen gick jag mest omkring och frös och kände mig lite matt och trött. Men igår vaknade vi till solsken. Packade våra handdukar, vår bebis, våra böcker och vårt parasoll och gick genom skogen ned till stranden. Johan delar detta hus med sina kusiner, och övriga hus på tomten tillhör de andra två grenarna av släkten. Man umgås släktskapet till trots av tradition inte särskilt mycket med varandra men delar en del mark, där ibland en mysig liten strand omgiven av härliga västkustklippor. Och där spenderade vi gårdagen och idag, låg invid det kluckande salta vattnet och njöt av det vackra ljuset. Nadia låg välskyddad under parasollet men lyckades förstås åla sig runt och ut i sanden ett antal gånger. Tillslut lyckades vi iallafall få henne att somna i Babybjörnen och jag kunde ostört få njuta av min extremt spännande bok. Tog årets första dopp och njöt av saltsmaken på läpparna.

Nadia hon äter sina puréer med stor glädje och jag har faktiskt knappt provat på burkmat eftersom det är så lätt och lite kul att göra själv. Idag stod majs-och potatispuré på menyn. Det är så kul att se hur gott hon tycker att det är och hur hon hugger efter skeden mellan varje matning. Mindre kul att man nu har puréfläckar på allt, eftersom hon har en sanslös talang att lyckas kladda ned sig och oss. Men det kan vi leva med!

Nu har vi precis njutit av en härlig grillmiddag och den känslan i magen det primitiva livet på landet för med sig. Lilltjejen sover sen några timmar och Johan tog en öl. Jag försökte mig på lite vitt vin igår till de färska räkorna vi köpt inne i Strömstad, men kände fortfarande avsmak efter möhippan och har druckit vatten sen dess. Nu lägger vi pussel i form av små gula och rosa lappar med namn på. Det är nämligen dags för bordsplacering för bröllopet och vi börjar med att skapa 60 stycken perfekta par. Inte det enklaste, men ganska så kul!

Möhippa - denna gång min egen!

We're pumping!

Gårdagen var en av de tyngsta jag kan minnas. Som jag mådde igår har jag inte mått sedan den 9 juni förra året. Det var dagen efter Kanal 5:s sjöslag och två dagar innan jag fick veta att jag var gravid med Nadia. Igår var dagen efter min möhippa...

Morgonen började med att jag och Nadia klädde oss och gick ut för att gå till Apoteket en sväng, innan vi skulle möta Maria och John vid Odenplan klockan tolv. Hon hade fått ett presentkort på Bonti på Johns namngivning och ville att jag skulle följa med och rådgöra kring det stora beslutet att köpa kudde. Vi spatserade runt därinne, stötte på en tjej ur mammagruppen som frågade om jag inte var nervös för möhippa. Inte det minsta, sa jag, Johan ska ju ha sin svensexa imorgon och sen drar vi till västkusten. Maria stod bakom och viftade hysteriskt med en kudde "En sån här? En sån här??" Jag tänkte att hon kunde väl lugna sig lite, och i samma ögonblick fick jag syn på en hoper bekanta ansikten genom skyltfönstret. Jag blev HELT paff. Fattade liksom ingenting de första minutrarna och förstod inte varför de välbekanta ansiktena tog kort på mig och filmade. När de en efter en klev in genom dörren ramlade poletten äntligen ned och jag blev alldeles tårögd. Där var de, allihopa! Jag blev alldeles matt. Sist i ledet kom Johan och sen Marias mamma. De tog Nadia och John ifrån oss fast först fick vi gå till en park och tanka bebisarna fulla. Där fick vi också goda mackor från Vurma och jordgubbar. Jag var fortfarande helt tagen.

Rosie skulle följa Johan hem och hämta lite grejer och jag fick ha lite önskemål på feststass. När de försvunnit iväg kom jag på "Smink!!!". "Oroa dig inte" sa Åsa. För ett kontrollfreak som jag var det lite svårt att släppa greppet och jag kom på mig själv att flera gånger under dan försöka styra upp. Men jag tvingade mig själv att släppa taget och överlämna mig själv i mina fantastiska vänners otroliga schema.

Jag leddes till tunnelbanan och under åkturen fick jag svara på små frågor om mig själv som mina vänner alla bidragit med. Det var så roligt! "Åh jag som hatar att vara i centrum" sa jag med ett leende och alla skrattade. Faktum är att jag älskade att ha en hel dag ägnad åt mig själv, omgiven av mina underbara vänner. Vi åkte till Skanstull och där leddes jag till Eriksdalsbadet. Fick sätta på mig en härlig åttiotalsbaddräkt med hög skärning nere och låg uppe, som även Kristin hade på sin hippa för några år sen. Och sen var det konstsim som gällde. Vi fick en egen bassäng och en tjej som lärde oss att "skovla" (veva med armarna för att ligga stilla, på ett annat sätt för att åka bakåt, och ytterligare ett för framåt). Och sen gjorde vi formationer och stjärnor och det var riktigt jobbigt men väldigt kul.

I omklädningsrummet sen blev jag ifråntagen mina byxor och fick sätta på mig skinnbyxor. Nederdelen av ett skinnställ insåg jag snabbt och klurade ut nästa aktivitet. Mycket riktigt kom Rosies kille Lenny åkandes på sin Harley Davidson och jag fick resten av skinnstället samt en hjälm med en slöja påtejpad. Och sen bar det iväg. Jag kunde inte låta bli att tänka att sist jag åkte hoj var en tio år tidigare med mitt gamla ex Janne som var inbiten motorcyklist. Döm om min förvåning när samma kille knatar över Sveavägen iklädd skinnställ. Jag har inte sett honom på flera år, och det här måste vara ödet som säger att denna del av mitt liv är passerad (vilket det ju redan innan inte rådde det minsta tvivel om) när jag nu kliver in i min och älskade Johans framtid.

Jag blev körd till Mornington Hotel på Östermalm och Lenny åkte vidare. Tjejerna hade inte dykt upp ännu så jag blev tillsagd att sitta ned och vänta. Så jag slog mig ned i en fåtölj i baren och väntade. Det blev varmt med skinnjacka så jag tog den av mig och satt där i skinnbrallor och en växande urringning på linnet. Insåg plötsligt att gubben mittemot mig, med den stora fyllekranen, stirrade och stirrade och självklart att han måste trott att jag var prostituerade. Ju längre jag väntade, desto mer obekväm kände jag mig. Och jag kunde ju inte låta bli att då och då titta åt hans håll för att se om han fortfarande tittade. Det gjorde han. Snälla snälla, kom innan han frågar mig hur mycket jag ska ha, tänkte jag för mig själv och drog ett djupt lättat andetag när jag plötsligt såg mina välbekanta tjejers ansikten i svängdörren. Även Johan och Nadia och Micke och John var med och vi fick åka ned till spat i källaren för att amma. Pumpade ur andra bröstet med Marias fantastiska elektriska pump. En sån måste jag köpa. Sen gick mina älsklingar och jag lämnades ensam med en massös. Fick en hääärlig fot-, ben-, rygg- och nackmassage som var perfekt för en liten bebismorsa som jag.

När jag kom ut hade alla tjejerna samlats i spat som var helt vårt och vi bastade och duschade och gjorde ansiktsmasker och hade det supermysigt. När vi var klara kom en tjej från Make up-store och gjorde en sminkning på mig. Var lite missnöjd med eyelinen (ingen gör dem lika bra som jag :-)) men i övrigt såg det toppen ut! Sen fixade Maria som ju är gammal frisör mitt hår och så fick jag sätta på mig min klänning som jag inte haft sen jag blev gravid och som nätt och jämnt gick igen. Men det gick! Och trots ett litet missöde som fel skor (lågklackat...) blev resultatet fint och vi begav oss ut på stan.

Då var det äntligen slut på nykterheten och av Lina fick jag en liten flaska Moët. Mina vänner känner mig väl... Av Stella fick jag sen en härlig knippe hjärtformade ballonger i snöre. Jag kände mig som Audrey Hepburn och hade gärna behållt dem allihop men jag fick åka till Medborgarplatsen och dela ut dem till killar som var mer än fempoängare. Inte det lättaste att hitta, men tillslut var de utdelade och vi begav oss hem till Lina på Bjurholmsgatan.

På gården blev vi tilldelade festliga drinkar som visade sig vara Fidel Castro. "Åh min favoritdrink!" sa jag. "Vi vet" sa Lina underfundligt. Sen fick vi gå in och där i köket var en helt makalös buffé uppdukad. Lenny som inte bara kan köra hoj utan även är gammal kock, hade tillsammans med Jens lagat mat för en hel armé och där fanns till och med lammstek för att mina vänner vet att jag älskar lamm. Underbara folk! Jag åt och åt och det var så GOTT!! Nästa dag önskade jag att jag hade ätit ännu mer men det fick inte plats just då.

Fick lite fler frågor och drack massa vin. Plötsligt hörde jag en låt jag gillade och sa "åh den här som är så bra!" Då visade det sig att de spelat in två cds med massa musik som de alla förknippade med mig! Jag blev helt paff. Igen! Vilket engagemang! När så Friends-låten (alltså Vänner-vinjetten med the Rembrants) kom upp så bara insåg jag att inte Sanna var där och hur mycket jag saknade henne. Då kom Lina med en gigantisk skumpaflaska och ett brev från Sanna. Jag kunde inte låta bli att fälla en tår mitt i all glädje. Mest av allt var jag glad för alla de som var där, men i det ögonblicket saknade jag den som inte var det. Men jag muntrade upp mig och då var det videodags. Hanna hade tydligen träffat Johan i veckan och ställt honom en massa frågor. Innan jag fick höra svaren fick jag själv gissa vad han sagt och inte så sällan stämde det ganska bra. Sötafinaunderbara Johan. Jag blev helt kär i hela kroppen av att se honom och höra honom svara så fint på alla frågor. "ååååååh vad han är underbar" sa alla mina vänner och jag kände mig så stolt och kär. Pia satt också och pyste lite av stolthet över sin fine lillebror.

Några timmar och en bröstpump senare begav vi oss iväg (jag med en flaska bröstmjölk i handväskan) mot staden. Gravida Lina som fixat och donat så stannade helt förståeligt nog hemma, men vi andra åkte taxi till vad som tydligen var stans nya hotspot; Village på Norrmalmstorg. Där hade Åsa, min partyqueen till Toastmadame, fixat drinkbord och vi gick före kön och slapp betala 250 (!!!!) spänn i inträde. Garderoben kostade 40 spänn, vilket fick mig att känna det som att jag inte varit ute på ett årtionde, och jag tror jag tjatade om det resten av kvällen. Men det var enda gången jag tänkte på pengar, för mina härliga vänner såg till att magnumflaskorna med champagne flödade, bara avbrutna av mängder med mojitos och cosmos.

Och så dansade vi och drack och drack och fyllekramades och bedyrade varandra evig vänskap. "Jag säger inte det här för att jag är full" ni vet... Men det var så mycket kärlek, jag var så enormt tacksam för att alla mina vänner tagit sig tid och råd att vara med mig under denna speciella dag. Så jäkla smickrad kände jag mig!

Vid tvåtiden kände jag att nu stod jag på topp och faktiskt ganska nöjd. Då hade Åsa fått ett sms från Johan; Nadia hade gråtit en timme och ville inte ta flaskan. Jag tvekade inte en sekund att avsluta min underbara dag, armbågade mig genom uteserveringen, hoppade in i en taxi och var hemma tio minuter senare.

Nadia var ledsen och Johan var uppgiven. "Ska vi försöka med flaskan?" frågade jag som hunnit känna hur onykter jag var. Johan sa att hon inte tog den och att det var bättre om hon blev alkoholskadad än var sådär ledsen. Jag höll med och tänkte att en enda gång kan väl få passera. Hon tystnade vid bröstet och jag skrålade "När trollmooor har laaagt schina älschkade troll..." tills Johan bad mig vara tyst. Hon sov sen i ett sträck tills vi vaknade nästa morgon och det var dags för Johans svensexa... Jag mådde så vidrigt och hade betalt med min själ för att ha honom hemma i min bakfylleångest men sådan var inte planen. Så jag genomled dagen på ett alldeles särledes smärtsamt vis och var ändå tacksam över att ha Nadia hos mig som sällskap. Även om jag andades ut när hon på kvällensomnade utan stök och jag äntligen fick krypa ned i sängen. Denna gång kan jag på fullaste allvar säga att det kommer att dröja innan jag dricker alkohol igen!

Så bara ett slutligt tack till alla mina fantastiska vänner. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna så mycket underbara människor i mitt liv, men tack för allt och för att ni finns! Fick flera sms igår med texten "Vilka trevliga vänner du har!". Jag håller med! Tack Lina, Stella, Rosie, Åsa, Maria, Kristin, Malin, Karin, Sofia, Tove, Linda, Pia, Tori, Hanna, Cissi, TACK!!!! I loooove you!

PS Har inga bilder ännu, men ser fram emot att se mitt ansiktsuttryck när de överraskade mig...

PPS Oj, det blev visst lite långt...

Hej va're går!

Aningen förvånad efter den första ordentliga vändningen

Hej och hå, här händer det grejer med stormsteg! Sedan Nadia gjorde sin första magvändning häromdan går det knappt att ha henne liggandes på rygg längre. Efter lite övning får hon till den där sista svängen över armen också. Hon snurrar runt direkt och man får säkra med filtar och mattor på alla sidor, eftersom hon gärna rullar vidare sen. Problemet är bara att hon inte alls gillar att ligga på mage, så när hon väl ligger där så klagar hon och stånkar.

Lite trångt...
På senare tid har Nadias tilltagande längd gjort att hon börjat växa ur liggvagnen och ofta ligger med fötterna på kanten. Så idag gjorde vi också sittvagnsdebut och det gick toppen! Det kändes helt klart annorlunda att köra omkring med en knallröd sittvagn, jämfört med den där lilla svarta. Och plötsligt hör man inte till bebisklubben längre utan får sålla sig till den med större barn. Galet hur snabbt det gått! Även om hon ju är ganska liten fortfarande.

Idag fick hon också sin andra vaccinationsspruta och det gick mycket bättre än den första. Först märkte hon inte ens att de stack in sprutan, men sen grät hon lite. Men tystnade ganska snabbt. Nu har hon varit lite gnällig och haft svårt att somna, men vi hoppas på en inte alltför sömnlös natt. Det har varit lite många sådana sen hon började äta mat. Tror inte tarmarna hinner med riktigt så idag har vi hoppat över gröten. Fyller man tio blöjor om dan kanske det kan vara läge att skära ned på nåt...

Annars håller vi så smått på att förbereder oss för den analkande semestern. Mitt stora huvudbry är hur Nadia ska kunna sova utan vaggtassar på sängen. Vi gjorde nämligen den stora missen att vänja henne vid dessa som liten och nu kan hon inte sova om det inte gungar. I höst ska vi ta tag i det och vänja henne av med dem, men BVC-sköterskan rådde oss att inte förstöra semestern med att försöka införa nya sovrutiner. Så vi får försöka hitta lite alternativa vaggningssätt där borta. Klart är det iallafall att det ska bli grymt skönt med semester, även för mig som är lite ledig hela tiden. Idag har vi preppat med att tvätta och påbörja vikning av denna stora tvätt...

Mamma och bebis viker tvätt och stryker lite på golvet