Möhippa - denna gång min egen!

We're pumping!

Gårdagen var en av de tyngsta jag kan minnas. Som jag mådde igår har jag inte mått sedan den 9 juni förra året. Det var dagen efter Kanal 5:s sjöslag och två dagar innan jag fick veta att jag var gravid med Nadia. Igår var dagen efter min möhippa...

Morgonen började med att jag och Nadia klädde oss och gick ut för att gå till Apoteket en sväng, innan vi skulle möta Maria och John vid Odenplan klockan tolv. Hon hade fått ett presentkort på Bonti på Johns namngivning och ville att jag skulle följa med och rådgöra kring det stora beslutet att köpa kudde. Vi spatserade runt därinne, stötte på en tjej ur mammagruppen som frågade om jag inte var nervös för möhippa. Inte det minsta, sa jag, Johan ska ju ha sin svensexa imorgon och sen drar vi till västkusten. Maria stod bakom och viftade hysteriskt med en kudde "En sån här? En sån här??" Jag tänkte att hon kunde väl lugna sig lite, och i samma ögonblick fick jag syn på en hoper bekanta ansikten genom skyltfönstret. Jag blev HELT paff. Fattade liksom ingenting de första minutrarna och förstod inte varför de välbekanta ansiktena tog kort på mig och filmade. När de en efter en klev in genom dörren ramlade poletten äntligen ned och jag blev alldeles tårögd. Där var de, allihopa! Jag blev alldeles matt. Sist i ledet kom Johan och sen Marias mamma. De tog Nadia och John ifrån oss fast först fick vi gå till en park och tanka bebisarna fulla. Där fick vi också goda mackor från Vurma och jordgubbar. Jag var fortfarande helt tagen.

Rosie skulle följa Johan hem och hämta lite grejer och jag fick ha lite önskemål på feststass. När de försvunnit iväg kom jag på "Smink!!!". "Oroa dig inte" sa Åsa. För ett kontrollfreak som jag var det lite svårt att släppa greppet och jag kom på mig själv att flera gånger under dan försöka styra upp. Men jag tvingade mig själv att släppa taget och överlämna mig själv i mina fantastiska vänners otroliga schema.

Jag leddes till tunnelbanan och under åkturen fick jag svara på små frågor om mig själv som mina vänner alla bidragit med. Det var så roligt! "Åh jag som hatar att vara i centrum" sa jag med ett leende och alla skrattade. Faktum är att jag älskade att ha en hel dag ägnad åt mig själv, omgiven av mina underbara vänner. Vi åkte till Skanstull och där leddes jag till Eriksdalsbadet. Fick sätta på mig en härlig åttiotalsbaddräkt med hög skärning nere och låg uppe, som även Kristin hade på sin hippa för några år sen. Och sen var det konstsim som gällde. Vi fick en egen bassäng och en tjej som lärde oss att "skovla" (veva med armarna för att ligga stilla, på ett annat sätt för att åka bakåt, och ytterligare ett för framåt). Och sen gjorde vi formationer och stjärnor och det var riktigt jobbigt men väldigt kul.

I omklädningsrummet sen blev jag ifråntagen mina byxor och fick sätta på mig skinnbyxor. Nederdelen av ett skinnställ insåg jag snabbt och klurade ut nästa aktivitet. Mycket riktigt kom Rosies kille Lenny åkandes på sin Harley Davidson och jag fick resten av skinnstället samt en hjälm med en slöja påtejpad. Och sen bar det iväg. Jag kunde inte låta bli att tänka att sist jag åkte hoj var en tio år tidigare med mitt gamla ex Janne som var inbiten motorcyklist. Döm om min förvåning när samma kille knatar över Sveavägen iklädd skinnställ. Jag har inte sett honom på flera år, och det här måste vara ödet som säger att denna del av mitt liv är passerad (vilket det ju redan innan inte rådde det minsta tvivel om) när jag nu kliver in i min och älskade Johans framtid.

Jag blev körd till Mornington Hotel på Östermalm och Lenny åkte vidare. Tjejerna hade inte dykt upp ännu så jag blev tillsagd att sitta ned och vänta. Så jag slog mig ned i en fåtölj i baren och väntade. Det blev varmt med skinnjacka så jag tog den av mig och satt där i skinnbrallor och en växande urringning på linnet. Insåg plötsligt att gubben mittemot mig, med den stora fyllekranen, stirrade och stirrade och självklart att han måste trott att jag var prostituerade. Ju längre jag väntade, desto mer obekväm kände jag mig. Och jag kunde ju inte låta bli att då och då titta åt hans håll för att se om han fortfarande tittade. Det gjorde han. Snälla snälla, kom innan han frågar mig hur mycket jag ska ha, tänkte jag för mig själv och drog ett djupt lättat andetag när jag plötsligt såg mina välbekanta tjejers ansikten i svängdörren. Även Johan och Nadia och Micke och John var med och vi fick åka ned till spat i källaren för att amma. Pumpade ur andra bröstet med Marias fantastiska elektriska pump. En sån måste jag köpa. Sen gick mina älsklingar och jag lämnades ensam med en massös. Fick en hääärlig fot-, ben-, rygg- och nackmassage som var perfekt för en liten bebismorsa som jag.

När jag kom ut hade alla tjejerna samlats i spat som var helt vårt och vi bastade och duschade och gjorde ansiktsmasker och hade det supermysigt. När vi var klara kom en tjej från Make up-store och gjorde en sminkning på mig. Var lite missnöjd med eyelinen (ingen gör dem lika bra som jag :-)) men i övrigt såg det toppen ut! Sen fixade Maria som ju är gammal frisör mitt hår och så fick jag sätta på mig min klänning som jag inte haft sen jag blev gravid och som nätt och jämnt gick igen. Men det gick! Och trots ett litet missöde som fel skor (lågklackat...) blev resultatet fint och vi begav oss ut på stan.

Då var det äntligen slut på nykterheten och av Lina fick jag en liten flaska Moët. Mina vänner känner mig väl... Av Stella fick jag sen en härlig knippe hjärtformade ballonger i snöre. Jag kände mig som Audrey Hepburn och hade gärna behållt dem allihop men jag fick åka till Medborgarplatsen och dela ut dem till killar som var mer än fempoängare. Inte det lättaste att hitta, men tillslut var de utdelade och vi begav oss hem till Lina på Bjurholmsgatan.

På gården blev vi tilldelade festliga drinkar som visade sig vara Fidel Castro. "Åh min favoritdrink!" sa jag. "Vi vet" sa Lina underfundligt. Sen fick vi gå in och där i köket var en helt makalös buffé uppdukad. Lenny som inte bara kan köra hoj utan även är gammal kock, hade tillsammans med Jens lagat mat för en hel armé och där fanns till och med lammstek för att mina vänner vet att jag älskar lamm. Underbara folk! Jag åt och åt och det var så GOTT!! Nästa dag önskade jag att jag hade ätit ännu mer men det fick inte plats just då.

Fick lite fler frågor och drack massa vin. Plötsligt hörde jag en låt jag gillade och sa "åh den här som är så bra!" Då visade det sig att de spelat in två cds med massa musik som de alla förknippade med mig! Jag blev helt paff. Igen! Vilket engagemang! När så Friends-låten (alltså Vänner-vinjetten med the Rembrants) kom upp så bara insåg jag att inte Sanna var där och hur mycket jag saknade henne. Då kom Lina med en gigantisk skumpaflaska och ett brev från Sanna. Jag kunde inte låta bli att fälla en tår mitt i all glädje. Mest av allt var jag glad för alla de som var där, men i det ögonblicket saknade jag den som inte var det. Men jag muntrade upp mig och då var det videodags. Hanna hade tydligen träffat Johan i veckan och ställt honom en massa frågor. Innan jag fick höra svaren fick jag själv gissa vad han sagt och inte så sällan stämde det ganska bra. Sötafinaunderbara Johan. Jag blev helt kär i hela kroppen av att se honom och höra honom svara så fint på alla frågor. "ååååååh vad han är underbar" sa alla mina vänner och jag kände mig så stolt och kär. Pia satt också och pyste lite av stolthet över sin fine lillebror.

Några timmar och en bröstpump senare begav vi oss iväg (jag med en flaska bröstmjölk i handväskan) mot staden. Gravida Lina som fixat och donat så stannade helt förståeligt nog hemma, men vi andra åkte taxi till vad som tydligen var stans nya hotspot; Village på Norrmalmstorg. Där hade Åsa, min partyqueen till Toastmadame, fixat drinkbord och vi gick före kön och slapp betala 250 (!!!!) spänn i inträde. Garderoben kostade 40 spänn, vilket fick mig att känna det som att jag inte varit ute på ett årtionde, och jag tror jag tjatade om det resten av kvällen. Men det var enda gången jag tänkte på pengar, för mina härliga vänner såg till att magnumflaskorna med champagne flödade, bara avbrutna av mängder med mojitos och cosmos.

Och så dansade vi och drack och drack och fyllekramades och bedyrade varandra evig vänskap. "Jag säger inte det här för att jag är full" ni vet... Men det var så mycket kärlek, jag var så enormt tacksam för att alla mina vänner tagit sig tid och råd att vara med mig under denna speciella dag. Så jäkla smickrad kände jag mig!

Vid tvåtiden kände jag att nu stod jag på topp och faktiskt ganska nöjd. Då hade Åsa fått ett sms från Johan; Nadia hade gråtit en timme och ville inte ta flaskan. Jag tvekade inte en sekund att avsluta min underbara dag, armbågade mig genom uteserveringen, hoppade in i en taxi och var hemma tio minuter senare.

Nadia var ledsen och Johan var uppgiven. "Ska vi försöka med flaskan?" frågade jag som hunnit känna hur onykter jag var. Johan sa att hon inte tog den och att det var bättre om hon blev alkoholskadad än var sådär ledsen. Jag höll med och tänkte att en enda gång kan väl få passera. Hon tystnade vid bröstet och jag skrålade "När trollmooor har laaagt schina älschkade troll..." tills Johan bad mig vara tyst. Hon sov sen i ett sträck tills vi vaknade nästa morgon och det var dags för Johans svensexa... Jag mådde så vidrigt och hade betalt med min själ för att ha honom hemma i min bakfylleångest men sådan var inte planen. Så jag genomled dagen på ett alldeles särledes smärtsamt vis och var ändå tacksam över att ha Nadia hos mig som sällskap. Även om jag andades ut när hon på kvällensomnade utan stök och jag äntligen fick krypa ned i sängen. Denna gång kan jag på fullaste allvar säga att det kommer att dröja innan jag dricker alkohol igen!

Så bara ett slutligt tack till alla mina fantastiska vänner. Jag vet inte vad jag gjort för att förtjäna så mycket underbara människor i mitt liv, men tack för allt och för att ni finns! Fick flera sms igår med texten "Vilka trevliga vänner du har!". Jag håller med! Tack Lina, Stella, Rosie, Åsa, Maria, Kristin, Malin, Karin, Sofia, Tove, Linda, Pia, Tori, Hanna, Cissi, TACK!!!! I loooove you!

PS Har inga bilder ännu, men ser fram emot att se mitt ansiktsuttryck när de överraskade mig...

PPS Oj, det blev visst lite långt...