Skriiik

Fredag idag men jag vet inte just nu om jag tycker att det känns skönt. Två hela dygn med två barn, varav ett är bråkigare än bråkigast just nu. Det andra är snällt som vanligt dagtid, men knöligare än vanligt nattetid. Fast på helgerna är vi ju två att tampas med dem, så jo jag ser fram emot helg ändå. Vi ska ju göra massa kul dessutom, och det behöver vi just nu.

Men denna lilla arga Nadia. Just nu är det kläder det bråkas om. Bland annat. Varje plagg är en fight. Och så dessutom blöjan eftersom hon går utan när hon är hemma. Så när det är dagisdags får vi bända på henne blöjan, trycka tröjan över huvudet medan hon ligger i mitt knä och skriker. Och som hon skriker. Hon har kommit på att hon kan skrika med en sån där hög frekvens som bara barn kan producera. Jag börjar på allvar oroa mig för att jag ska få tinnitus. Hon skriiiiiiiker när hon blir arg, eller bara kommer på att det kan vara kul att provocera lite. "Inte skrika" säger hon sen, hon vet ju mycket väl att det inte är okej att skrika sådär.

Jaja, är det nåt man lärt sig vid det här laget, är det att allt går i faser. Allt går över, gott som ont. Och hon är ju rolig också. "Snart är det middag!" sa hon imorse innan hon gick till dagis.

.

.

Torsdag mitt i fullspäckad november

Senaste trenden i Olivias sömnmönster är att vakna vid tre på natten och inte somna om förrän hon fått välling. Sen dricker hon sin välling, somnar om och vaknar prick kvart över sex. 06:15 är fortfarande tidigt men ändå mer morgon än natt. Och att ge välling nattetid är ju inget vi normalt gör, men det känns ändå bättre än att behöva gå upp klockan fem. Men jag känner mig fortfarande ganska trött och försöker sova med Olivia på morgonen sen, medan stackars Johan får gå till jobbet med huvudvärk och sömnbrist. Själv får jag tillbringa några sega morgontimmar med Nadia och Olivia, där vi just nu mest springer in och ut ur badrummet och kissar på pottan. Och tjafsar lite om mackor. Nadia vill ha macka. Men nej, inte DEN mackan. Och ost. Men inte DEN osten. Och skinka. Och mera skinka. Men inget bröd. Det kastas på golvet. Helst skulle hon äta allt direkt från min tallrik om hon fick.

Just nu känner jag det där välbekanta november/decemberfenomenet (det som inte handlar om hur fantastiskt grått det är dag efter dag) att ha kalendern full. Den är förstås inte full på samma sätt som den var förr, men med tillräckligt mycket inbokat för att jag bara ska känna mig lite stressad och längta efter hemmakvällar. Jag var på middag igår - en mycket trevlig och god sådan, även om jag fick dricka upp allt vin själv eftersom mitt middagssällskap visade sig vara gravida båda två. Vilket förstås var fantastiska nyheter, och mer vin åt mig! Ikväll ska jag äta middag ute igen med två andra vänner där en definitivt är jättegravid och en oavsett om min andra vän väntar barn kommer han att kunna ta ett glas med mig. Förhoppningsvis.

På dagen idag kom min gamla vän Lisa över. Vi ses inte så ofta nu när de lämnat Vasastan och flyttat till hus i förorten. Men som alltid blev det en härlig träff med intressanta samtal som lämnade mig fylld av energi och tillförsikt. När hon gått lyckades jag äntligen få en trilskande Olivia att somna, och nu ska jag vila lite innan det är dags för dagishämtning.

Livet med Nadia har erbjudit några rejäla morgonfighter senaste dagarna. Jag tror att hon fick ont av vaccinationen hon fick härom dagen, och tydligen hade hon haft en dålig dag på dagis igår. Jag hoppas att det gått bättre idag.

Imorgon ska vi ha middag här, på lördag ska vi på Dylans femårskalas och på söndag på släktträff hos Johans mamma. Massa roliga saker, men just nu känner jag mig lite trött och jag tror att vinet igår kväll kan vara en bidragande faktor. Soffa. Vila. Nu.
.

Mingelmammor

I söndags var Frida och jag på Årets Mama på Berns. Efter lite påminnelse från Maria om hur trångt det brukar vara på den där tillställningen, lämnade vi barnen hemma och det ångrade jag inte en sekund. Som sagt, trångt och högljutt och svårt att förstå varför folk släpade med sig sina nykläcktingar. Men vi njöt av ett par glas skumpa, lite handmassage och cupcakes. Och så en schysst goodiebag. En trevlig söndagseftermiddag!

.

Åka kana

Nadia är, på gott och ont, helt orädd för allt utom dammsugaren (som hon å andra sidan är livrädd för). Men högsta rutchkanan klättrar hon snabbt upp till och kastar sig utan eftertanke nedför.

Note to self: Försök vara tyst när du filmar. Du låter som en idiot.

.

Humörsvängningar

Nadia äääälskar att ha mössa på sig inomhus och denna vintermössa som hon fått låna av Thea är senaste favoriten. Hon vill gärna ha skor också, och så länge det är torrt ute orkar jag inte bråka.

Men såhär ARRRRRRG blir hon när hon inte får ha skorna på sig i soffan. Och ungefär tio gånger till per dag... Hon har ett sånt jäkla temperament, och inte är det lätt att hänga med i svängningarna.

.

Stor liten oliv

Tre dagar gammal skrynkeloliv

Min lilla Olivia, hon blir stor så snabbt. Dels är hon tidig i utvecklingen, dels har hennes första månader gått så otroligt mycket snabbare än jag tyckte att Nadias gjorde. Och även om det mestadels är skönt att hon blivit större och att det gör vardagen lättare med hennes framsteg, kan jag inte låta bli att känna viss nostalgi (och rimma på desamma).

Det senaste nu, förutom att hon hela tiden reser sig upp nu och står (på tå!) och bara håller i sig med en hand, är att igår lärde hon sig klappa händerna och idag hade hon plötsligt stoppat i nappen själv. Lilla finis, du bara racar iväg. Mamma kryper bakom så snabbt hon kan...

.

"Nya" vänner

Igår eftermiddag gick vi som sagt hem till Thea och Elin för att leka direkt efter dagis. Jag hade laddat med syskonvagnen, som vi nästan aldrig använder eftersom Nadia går eller åker ståbräda på vardagarna och vi oftast har två vagnar på helgen. Men jag gissade att hon skulle vara trött på vägen hem, så det blev lite lirkande med vagnen men det funkar ändå smidigt tycker jag. Vår lägenhet är en enda stor barnåkdonsförvaringsplats dock...

.

Hursomhelst hade vi en mysig eftermiddag och Nadia skötte sig ganska bra. Man måste fortfarande hålla koll på henne, för hur glad hon än är drämmer hon till med handen lite då och då. Jag kan inte för mitt liv fatta vad som rör sig i det lilla huvudet när är glad och leker med någon, och ändå plötsligt slåss. Som igår stod och pussade Thea på handen och båda skrattade och så poff slår hon till. En teori är att hon bara testar reaktioner, hon gör precis samma sak med Olivia och tittar utmanande på oss efteråt. Tröttsamt är det iallafall.

.

Igår var det inte så många incidenter utan alla tre tjejer var oftast på gott humör. Det är roligt att se att barnen och inte bara vi vuxna börjar få utbyte av varandra. De lekte i fönstret som sist och med Theas leksaker som hon storsint delade med sig av.

.

Elin och jag försökte hinna prata i hela meningar och när barnen satt ned och åt middag passade vi på att ta oss ett glas vin. Det var ju fredag trots allt. Vi drack så mycket vi hann mellan alla barngrejer (nästan ett glas blev det...) och vi fick låna lite kläder och dreggellappar till Olivia.

.

När vi gemensamt klätt på barnen och jag gick hemåt - med en Olivia som somnade på en sekund i vagnen - slog det mig vad lyxigt det är att få nya vänner i vuxen ålder. Det är verkligen inte bara så att man behöver ha känt varandra hela livet för att finna varandra, utan nya situationer skapar nya relationer. Genom barnen (eller egentligen Nadia) har jag fått ett par nya nära vänner - även om man ju umgås på litet annat sätt än man kunnat göra med kompisarna före barn, det blir ju definitivt mindre alkohol och färre fullständiga meningar! Men man får nåt annat, en samhörighet i föräldrarskapet men för att verkligen bli vänner krävs ju också att man finner samhörighet bortsett från barnen. Och det har vi hittat och det tycker jag är ganska coolt! Så nya vänner för mig, blir till barndomsvänner för Nadia. Också lite coolt när man tänker på det!

.

.