Vad snabbt det går.

Tiden. Veckorna racar förbi och det är ju tur att arbetsdagarna går lika snabbt som helgerna iallafall. Förra veckan hände en rolig sak som jag kan berätta mer om senare och så lite vardagssaker. Det rullar på ganska bra men jag måste erkänna att onsdagar då vi har gympa och torsdagar då det är dans, är rätt roddiga. Mer för Johan än för mig, men ibland nästan önskar man att barnen inte behövde ha aktiviteter, det är liksom fullt upp ändå... Och det lär väl bara bli ännu värre ju äldre de blir och redan till våren då vi båda kommer att jobba igen och vi dessutom kommer att ha TRE olika ställen att hämta och lämna på vågar jag knappt tänka på ännu...

I helgen som gick så tränade jag på lördagen och sen var vi på inflyttningsfest hos Pia och Pelle i Kärrtorp på kvällen, medan farmor Imma var hemma och barnvaktade hos oss. Kul med hemmafest!

På söndagen pallrade jag mig upp och tog med alla kidsen till våra gamla grannar Elin och co, som flyttat till ett superfint hus i Sollentuna . Men jag tog fel väg från pendeln så det blev en riktig upptäcktsfärd i förorten på vägen dit... Barnen fann varandra direkt fastän vi inte träffats på nästan ett halvår och började direkt leka och rita för att sen avsluta med Kurragömma.

Fika för alla barnen

Dags att åka hem igen.

Mellan Nadia och Thea skiljer det bara fem dagar men Thea är nästan ett huvud längre. Och vi som tycker att Nadia är så lång! Men hon har ju inte så mycket längdgener att brås på förstås...

Lustigt nog hade våra stortjejer klätt sig nästan likadant. Jackan som Thea har på sig köpte jag på rea härom veckan och har sparat till Nadias födelsedag, så det vet hon ännu inte om. Till och med vantarna var likadana!

Hela gänget. Oliven kände sig lite utanför tror jag... Hon hade inte likadana kläder eller öronpuffar.. 

Bubblan som sprack

För det mesta lever jag livet i min lilla bubbla. Familj, jobb, vänner, logistik, träning, matlagning, städning och så vidare. För att känna mig som en bättre människa sopsorterar jag av bara helskotta, köper ekologiskt och har dåligt samvete över att vi äter för mycket kött. Så knallar dagarna på och oftast håller jag tankarna på världen därutanför ganska stången. Förutom när det gäller semester och lite mer lättsamma saker. Ofta skänker jag en slant till tiggarna på gatan, ser alltid till att se dem och le mot dem, är medlem i massa välgörenhetsorganisationer, men tänker oftast bara på mitt eget liv och mina små problem. Hemska saker i tidningen bläddrar jag förbi och bilder av lidande barn i till exempel Syrien har jag aldrig fastnat med blicken vid. Orkar inte, kan inte ta in. Jag knallar på i min lilla minicityvärld och tycker att livet på det stora hela är ganska bra.

Men ibland stormar världens elände in och rubbar min tillvaro. Ibland ruckas min hoppfullhet och bubblan börjar luckras upp. Igår tittade Johan och jag på en dokumentär om en nationalpark i Kongo, Virunga. Den inleddes med en krönika över européernas kolonialisering, svartvita bilder på barn med stympade armar, på krig och elände, fast på ett ganska sakligt och odramatiskt sätt. Och övergick till vackra svepande bilder över en fantastisk natur, för att landa i några tappra soldaters beskyddande av bergsgorillor och naturliv i den magiskt vackra nationalparken. Under sjön i nationalparken, där befolkningen livnärde sig av ett alltmer trytande fiske, fann man olja och oljebolagen började elda på lokala konflikter i området, alltmedan djurskötarna kämpade för sina gorillor. En ung fransk fotograf vägrade lämna landet och återgå till det som hennes kompisar hemma kallade ”metro, boulot, dodo” (typ tunnelbana, jobba, sova – alltså livet ungefär som jag beskrev det), hon sprang med lokalbefolkningen när ännu en falang av rebeller stormade in och hotade att ödelägga allt. Soldaterna i nationalparken behöll sin befästning, och jag satt med en klump i magen och såg de oroliga gorillorna vanka fram och tillbaka medan granaterna smällde i fjärran. En av gorillorna, hela hans familj hade blivit dödad av tjuvjägare när han var liten, klarade inte stressen. Han fick diarré på natten och låg ihopkrupen i fosterställning mitt på golvet i flera dagar, innan han somnade in för att inte vakna mer. Under tiden tjuvfilmade den unga fransyskan de iskallt beräknande engelsmännen som jobbade för oljebolaget och som betalade folk för att ställa till oreda i regionen. Ja ni fattar. Dokumentären tog slut, och vi satt som glosögda zombier i soffan. Jag kunde inte låta bli att tänka på hur jag pillar vekarna ur värmeljushållarna för att det ska gå att återvinna dem.. Till vilken nytta liksom? Mitt enfaldiga sopsorterande kommer aldrig att kunna ställa världen till rätta eller vinna kraft över de mäktiga kommersiella krafter som styr i världen. Var vore Afrika med sina gigantiska naturtillgångar om inte ett gäng heltokiga européer hade trott sig ha rätt att ta över kontinenten och göra människor till slavar, medan de utarmade deras länder och skapade konflikter som aldrig går att lösa?

Jag är verkligen inte den som skriver om sådant här bäst, och jag är inte den mest pålästa. Min blogg är ju bara min lilla mammaventil i vanliga fall. Men ibland bara stormar världen in och jag känner mig som en usel människa om ni inte förstår att jag tänker på annat än kladdiga haklappar och vantbråk.  Och just nu känns allting bara väldigt hopplöst. 

Ilsk

En sällsynt stund av gos, annars är den där lille rätt ilsken just nu. Han morrar och hugger och slår gärna till. Vi har identifierat att det är främst pussar han inte gillar och daskar till en med ett morrande om man kommer för nära. Hoppas det går över, saknar min lilla goseplutt...  

Han är dessutom helt galen i att klättra och bestiger tripp trappstolar och kökspallen så fort man tittar bort en sekund. Många gånger har han rasat ned och många är bulorna. 

Många är också de småtuggade äpplena som han når genom att klättra upp till (och gärna upp på, fullkomligt livsfarlig) köksbänken och som man sen hittar bitna och nerrullade på golvet. 

Låt denna aningens tröttsamma klätter- och ilskefas passera snabbt!

Tur att han är söt, den lille jokern!

Veckan som gick

Full fart på alla plan denna vecka, jag har nästan inte hunnit tänka... (och inte ville inlägget publiceras i lördags som jag trodde).

I torsdags morse hade vi utvecklingssamtal på Olivias förskola. Bilden som pedagogen målade upp av vår minsta flicka stämde väl överens med den vi har. Hon är kreativ och påhittig, tar initiativ och är alltid regissören som hittar på innehållet när hon och kompisarna spelar teater. Hon har huvudet fullt av idéer och tankar och älskar att rita och pyssla. Hon är en fin kompis som leker med alla och har både killar och tjejer som vänner. Hon älskar bokstäver och blir allt bättre på att läsa och skriva. 

En fin bild av en fin tjej!

Lillebror, han passade på att tömma hyllorna på pysselmaterial medan vi pratade...

...men det var det värt för att få lite lugn och ro.

Läsning. Från att det främst varit Nadia som sysslat med bokstäver så har Olivia plötsligt knäckt koden. Hon skriver för fullt och härom morgonen satt hon med mig och bokstaverade sig igenom tidningens inte alltid så lätta rubriker...

På torsdagskvällen gick jag till Tranan och drack ett par glas vin med min gamla vän Lisa. Jag var trött innan men fylld av energi efteråt. Vi har inte träffats på ett par år men det var som att ingen tid hade gått. Vad det är lyxigt med vänner som man omedelbart hittar tillbaka till och direkt hamnar intressanta och meningsfulla samtal med. Kände mig alldeles glad och pigg när jag kom hem efteråt. Snart igen, Lisa!! 

Och så blev det helg och små incidenter som att kökstavlan gick sönder och sen ramlade ned, inträffade. Barnen tog tillfället i akt och hittade på en teater med djungeltema och Johan och jag fick vara åskådare till den aningen osammanhängande pjäsen där katten Kissie blev uppäten av ett lejon, vilket skedde under ett långt kostymbyte under bordet. Älskar deras kreativitet och att så mycket påhittighet växer ju mer restriktiva med iPad och tv vi är. 

Suddiga bilder...

På eftermiddagen bestämde vi oss för att besöka Junibacken. Vi har bara varit där en enda gång innan och nu var våra stora barn nästan på gränsen till för stora. Men de hade Lassemaja-tema och de älskar ju dessa böcker, och och hade jättekul både där och i de andra delarna. Olivia ville gå idag igen men bara inträdet kostade 415 kronor för oss fyra (Elias gick in gratis) så jag skulle inte tro det... Jag tycker att de borde subventionera inträdet för Stockholmsbor!

Olivia och apan

På kvällen åt vi hamburgare och pommes och Olivia delade sina med sin vän Rufus. De är så söta de två kompisarna!

Olivia frågar

Olivia är en liten människa med huvudet fullt av tankar. Just nu kommer det väldigt många frågor och Johan är gullig nog att skicka mig ett sms med dagens fråga när de kommer - eftersom jag annars missar dem. Jag skrattar ofta högt när dessa sms kommer och tycker att dessa frågor bör delas med världen. Här kommer ett urval:

"Varför är taxar långa?"

"Varför har djur öronen på huvudet?"

"Var kommer gurkor ifrån?"

och dagens fråga:

"Hur får man en röst?"

Lilla kluriga människa! ❤️

Struliga nätter

...just nu. Minst sagt! De två stora sover ju som klubbade sälar, men den lille not so much. Senaste nätterna har han vaknat typ en gång i timmen, knölat, inte hittat nappen och ibland bara går det inte att få honom att somna om utan välling. Vi som varit så otroligt principfasta med det där att inte ge mat på natten till alla barn, men med denna unge är det helt kört. Han får välling varendaste natt, och vissa nätter både tidigt och sent. Nästan så att jag skäms att erkänna det. Antar att vi borde ta tag i det, men just nu är det ingen som orkar... Johan tar nätterna eftersom jag tar morgnarna och vi är båda rätt trötta just nu.

Även Elias verkar vara trött, för han har sedan sovit till mellan halv tio och halv elva på morgonen! Skönt för Johan men tråkigt för mig som då inte får träffa honom förrän på kvällen. Han har ögoninflammation så kanske har han nåt i kroppen som gör honom lite extra trött. Och stökig. 

Några andra som är fortsatt trötta är Nadia och Olivia och det är fortfarande lika omöjligt att få dem ur sängen på morgnarna. Vardagsmorgnarna, vill säga. I morse kämpade jag med lampor (fyra stycken, plus dem i hallen), radio och allt möjligt innan de äntligen vaknade. När Nadia klätt på sig, vilket var en smärtfri process denna morgon eftersom vi tvättat dagen innan och älsklingströjan var ren, annars kan det bli en utdragen process...

Han får kompensera för struliga nätter genom att hjälpa till med städningen. 

Sociala veckan

Veckan gick i rekordfart, tiden går så snabbt just nu. Att jobba heltid är tufft tycker jag, för även om jag är mån om att verkligen gå klockan fem (när de flesta kolleger fortfarande sitter kvar) så blir det så lite tid med barnen innan de ska sova. Det är verkligen livets lunk detta, och höstens första snöblask gjorde ju inte saken muntrare direkt...

Gömd under ett paraply

Lerig overall på tork 

Just denna vecka har jag hunnit träffa barnen ännu mindre än vanligt, men varit desto mer social. I torsdags kom Johans mamma och tog hand om Nadia och Elias medan Johan och Olivia var på dans och sen fortsatte hon barnvaktandet av alla tre medan Johan och jag gick och åt middag på italienaren i vårt kvarter - Garage del Gusto, en fantastisk genuin och trevlig restaurang - och sen gick på bio och såg Luc Bessons senaste film, Lucy. Otroligt mysigt och välbehövligt med date night!

I fredags datade jag mina ost- och charkvänner och vi åkte ut till Sannas nya radhus i Bromma och festade loss på korvar, ost och vin. Härligt med en fredag för vi blev kvar länge och hade så himla trevligt. 

Igår var vi bjudna på middag hos min nya kompis Erika och hennes familj, de bor på andra sidan Odenplan. Precis när vi höll på att göra oss klara för att gå hörde jag ett brak och en gråt. Elias, som jag trodde var med Johan i barnrummet, hade klättrat upp på soffan och sen ramlat ned därifrån och dragit med sig en dator i fallet. Han var ledsen men det var inte förrän jag satt honom i vagnen som vi såg att han hade världens fläskläpp och var alldeles röd om kinden. Lilla gubben då. Läppen lade sig inte på hela kvällen, det såg ut som en riktig ankmun....

Vi hade iallafall en mysig kväll hos Erika och Christofer och avslutade med tonic-provning. Christofer gör egen tonic så vi fick de godaste Gin Tonics jag någonsin druckit. Barnen var rejält trötta i slutet, och Elias den som var gladast och piggast och knallade runt soffbordet och åt chips ur en skål medan vi kollade åt andra hållet och lät honom hållas. Vi var nog inte hemma förrän halv tolv med toktrötta barn, men så trevligt det var!

Nu ser jag fram emot en väldigt lugn dag hemma. Hade bokat träningspass både idag och igår men det lirar inget vidare med all denna alkoholkonsumtion så det får nog bli till att ta nya tag nästa vecka....

Morgonbus

Ibland när det är extra svårt att få upp de två stora skickar jag in förstärkningen...

Äntligen vid frukostbordet!

Stora steg

Det är stora steg framåt för Elias just nu. Igår gick han fyra steg och idag fem! Det verkar som att han faktiskt börjat tycka att det är kul att gå och håller man honom i händerna och går är han jättestadig. Hoppas att det släpper nu!

Ute och knallar i solbrillor!

Med stora glädjeskrik. 

Med talet händer det också massor! Nu kan han mamma, pappa, titta, lampa, tack, hej... Och härom dagen kom även "Naaaad-yeeaa" till storasysters stolthet. 

Och så är jag imponerad över hur mycket den där lilla personen redan fattar. Jag måste säga att jag efter tre barn tycker att det är lika fascinerande varje gång polletten trillar ned och hur snabbt de förstår sammanhang. Säger man att maten är varm blåser han, säger man att så får man inte göra, gör han "aj aj" och viftar med pekfingret. Tänder vi ljus blåser han, kommer han nära en lampknapp tittar han på lampan medan han släcker, säger man var är magen lyfter han på tröjan och så vidare. Så smart, vår lilla sötnos! 

Vad hände med vår softa bebis...?

13 månader gammal har Elias börjat knorra en hel del. Från världens gladaste och softaste till en hel del ilskevrål och golvläge den senaste veckan. Han har utvecklat riktiga missnöjesvrål och försöker man sätta ned honom när han inte vill blir han tokig och vrålar och böjer kroppen så att han blir helt omöjlig att hålla. Jag känner alltför väl igen det där beteendet från en viss storasyster, men kan bara hoppas att det beror på någon kombinerad gå- och språkfrustration som är övergående.... Samtidigt har han utvecklat ett märkligt sömnbeteende, när vi lägger honom på morgonen vid niotiden brukar han sova i ett par timmar, men på sistone har han sovit 4-5 timmar och vaknat först på eftermiddagen! Kanske inte helt hundra?!

Arg bebis på badrumsmatta

Annars har vi haft några riktiga höstdagar här på sistone. Regnigt, ruggigt och lite halvtråkigt. Fy vad jag avskyr hösten...

Mamma kom på besök i tisdags och stannar en vecka. Jag jobbar tyvärr, har ingen semester att ta ut, så vi har inte hunnit umgås så jättemycket men mysigt ändå. Men i torsdags var Olivia hemma eftersom det var Halloweenfirande på dagis på fredagen hade vi bytt ledig dag, så då tog jag en föräldradag.  

Dagens färgglada outfits.

Vi gick ut vid lunchtid och började med lunch på thaistället på Nortullsgatan. 

Aningen oavslappnad lunch. Nadia grät för att hon inte fick en egen maträtt (barnen hade redan ätit hemma), Olivia turades om med henne med att gråta och petade med pinne i min mat och Elias satt inte stilla och ingen barnstol fanns. Han åt nävar med ris direkt ur min tallrik... Puh!

Sen gick vi ned på stan för att lämna tillbaka några saker samt köpa häxhattar till halloween. Vi fick stå i kö utanför Buttericks för att ens komma in genom dörren...

Efter det gick vi till Rum för barn och där var det förstås också kö. Jäkla höstlov... Men barnen hade kul medan vi väntade så vi hängde där tills det blev vår tur och sen hade de, och framförallt Elias jätteroligt därinne. 

På kvällen var det middag med härliga Toppentorsdag-gänget, supermysigt. Drack massa vin och var inte så pigg dagen efter... Men det var det värt! 

På fredagen sminkade mamma två fina häxor. 

Sötisarna. Vilken tid det tog, lämnade inte Nadia förrän nio men det var ju bara fritids så det gjorde inte så mycket.

Vi har inte gjort så mycket i helgen, så trist väder att man inte vill gå ut... Men igår var mamma och jag på bio med de stora barnen och såg Lassemaja, det var kul! Idag blir det nog inte så många knop gjorda... Trist väder idag också.