Nadias nya favoritplats

Här i Olivias säng gillar Nadia att leka båt (åtminstone ser det ut som hon leker båt). Hon gungar på vaggtassarna och klättrar in och ut ur sängen medan Olivia följer sin storasyster med blicken.

Det blå spjälskyddet har jag sytt alldeles själv. Inte direkt skitsnyggt men det fyller sin funktion och Olivia gillar att buffa in ansiktet i det. Det hade gått betydligt bättre om inte symaskinshelvetet pajat när jag var nästan klar, men jag sydde klart de sista sömmarna för hand.

.

Tvåbarnstankar

Jag har alltid sagt att jag vill ha tre barn, men just för tillfället kan jag säga att jag känner mig ganska nöjd med två. Det måste vara oändligt mycket jobbigare med tre än två - på samma sätt som två är mycket jobbigare än en - just för att man alltid är max två föräldrar. Johan vill bara ha två och vi får väl se om det blir en trea till såsmåningom eller inte. Inte än på ett tag iallafall. Hursomhelst, om jag aldrig får några fler barn, finns det några saker jag skulle vilja minnas från tiden kring graviditet och förlossning.

- Den vaggande gången av mig som höggravid med foglossning. Jag kan inte återskapa den och saknar den inte, för jäklar, det gjorde ont ibland, men det såg ganska komiskt ut.

- Hur jävlaskitont det gör att föda barn. Hur man första gången slås av "AJIHELVETE, är det det här alla pratar om?!" och andra gången tänker "Jamenjustfaaaan. Det var ju såhär det kändes. Hur kunde jag frivilligt göra om detta?! AAAAAAJ"

- De stora nättrosor man får på BB för att hålla fast bindor ungefär dubbelt så stora som en babyblöja. Jag har nog sällan känt mig så oläcker som då. I synnerhet om man adderar ett par dygns kräkande till bilden.

- Hur man vaknar upp på morgonen ett par dagar efter förlossningen och plötsligt fått en ny profil som skulle göra Jordan avundsjuk. Ett par enorma, stenhårda, silikonliknande bomber skymmer fotsikten på samma sätt som magen tidigare gjorde. Tänkte båda gångerna att jag borde tagit en bild av mig själv i underkläder för att minnas synen men det blev förstås aldrig av.

- Det konstanta läckandet den första tiden. Båda gångerna tänkte jag att jag inte borde använt vita amningsbh:ar den första tiden, eftersom råmjölken lämnar gula fläckar som inte går bort.

- Ont i händerna och fötterna från förlossningen och framåt. 4 månader efter förlossningen haltar jag fortfarande till toaletten på morgonen och har ofta rejält ont i både fötter och handleder. Jag har ingen aning om vad det beror på men jag har hört om många med samma symptom, så förmodligen något hormonrelaterat. Och det gick över sist och lär väl göra det igen.

- Hur vi från att varit ett par, blev en familj. Cementet och kittet som nu plötsligt förenar oss för all framtid. Det var en mäktig insikt.

- Den gränslösa kärleken som bara kom. Känslan av det mjuka lilla fjuniga huvudet under mina läppar. Den gripande handen, den lilla trampande foten i min handflata. Den stora oron, det gigantiska ansvaret. Känslan av att jag själv nu alltid kommer på andraplats, hur någonting blivit viktigare än allting annat. Hur jag alltid kommer att leva för att mina barns liv ska bli så bra som möjligt, hur allting annat känns sekundärt. Hur man kan älska någon mer än livet självt. På så sätt är jag redan så rik med mina två barn och allting annat blir en bonus. Om det blir. Inte än på flera år iallafall!


.

-

Bekymrad

Igår kväll ungefär när Johan och jag gjorde oss redo för att gå och lägga oss här i F&Fs lägenhet vaknade Nadia till. Och så grät, gnydde och skrek hon omväxlande i flera timmar. Det var precis som när vi var bortresta i somras, ett nattligt skrikande som bara eskalerade och sen helt upphörde när vi kom hem. Igår var det dags igen och hon somnade inte förrän Johan lade sig på några kuddar på golvet med henne och lugnade henne. De sov så ett tag men sen ville hon sova i spjälsängen igen och somnade efter en del gnyende. Lille lille skrot.

Det måste vara så att hon är inne i en fas då hon känner sig otrygg i att sova borta. Detta gör mig ytterst bekymrad inför den kommande helgen. Planen är nämligen att vi ska åka ut till Ljusterö på torsdag och sen lämna Nadia hos farmor lördag till söndag, då vi åker upp på Frida och Fredrics bröllop i Tällberg. Men om hon ska ha skrikiga otrygga nätter känns det inte särskilt kul varken för henne, oss eller farmor. Så jag vet inte hur vi ska göra, låg vaken igår och försökte komma på en lösning. Klart är att vi SKA på bröllopet, vi får lösa det med Nadia på något sätt som funkar även för henne. Det känns inte okej att hon ska känna sig ledsen och otrygg och jag hoppas att det är en fas som passerar snart. Fnular vidare... Någon som har några tips?!

.

Tillfälligt boende och lägenhetstankar

Här sitter jag och skriver med en helt annan vy än den vanliga. Blickar ut på byggnadsställningar och nybyggda hus. Vi bor tillfälligt hemma hos Frida, Fredic och Walter som är i Dalarna. Vår egen lägenhet är ett slagfält efter att vi fått tömma hela köket inför Anticimex besök idag. De små baggarna gav inte med sig nämligen så vi har tömt vartenda skåp och varenda låda. OTROLIGT hur mycket saker man har! Vi fyllde hela köksbordet på nolltid, sen vårt stora "partybord" som vi burit ned från vinden, och så hela golvet under det samt en hel del kassar. "Och tänk att allt man behöver egentligen är en kniv, en gaffel och en tallrik..." sa jag uppgivet till Johan när vi äntligen var klara igår kväll.

Sen när gubben med sprututrustningen äntligen kom så lät det på honom som att vi bara hade behövt tömma det skåp där vi hade hittat odjuren. Puh, och det var ju nästan tomt redan.. Men vi valde att inte lyssna på det örat utan tänka att det var bra att vi gjorde det ordentligt och dessutom få oss en riktig och välbehövlig rensning av köksskåpen.

Sen tog vi vårt pick och pack och gick genom parken för att "flytta hem" till vårt tillfälliga boende. Jag är ju egentligen en sucker för sekelskifte, men jag måste säga att det vore väldigt smidigt att bo i nyproducerat med småbarn. På sistone har jag verkligen börjat se fördelarna och blir mer och mer sugen på att flytta. Ett extra rum, till Olivia, skulle vara fantastiskt. Och stor hiss, en uteplats som det finns här - Nadia lekte hela eftermiddagen med barnen på gården medan jag drack kaffe med Olivia i vagnen bredvid (eller okej, det var en försköning. Nadia slog en liten tjock naken ettåring i foppatofflor för att hon ville ha hans spade. Olivia skrek i vagnen och jag försökte dricka mitt kallnande kaffe medan jag gungade vagnen och medlade fred mellan Nadia och lille tjockisen. Sen ville Nadia mest dra den lille i snoppen som hon var mycket fascinerad av. Vi har ju inte så många såna hemma hos oss. Hursomhelst, gård vore kul), lättorkade golv, badrum med tvättstuga osv osv...

Jag önskar att vi inte köpt vår lägenhet fullt så dyrt som vi gjorde och att vi hade en sportslig chans att få igen det vi lade för den. Jag tror inte att mitt psyke klarar av en förlustaffär. När jag sålde min förra lägenhet hade jag min värsta vecka någonsin, och då gick jag ändå en halv mille i vinst.. Puh. Vi får se hur det blir, jag känner att vi kanske kunde få mer för pengarna men jag vill absolut inte lämna stan. Flytta till en fyra i stan är ungefär det enda jag kan tänka mig och tack och lov känner Johan likadant. Vi är totalt ohändiga båda två och verkligen inga husmänniskor. Förmodligen borde vi bo i hyresrätt med en fixig värd, men en sån har vi ju inte. We'll see...

.

Bassängbad med gammelfarmor

I onsdags på eftermiddagen tog vi oss hela familjen till Täby för att träffa farmor. Min farmor alltså, Nadia och Olivias gammelfarmor. Utanför hennes hus finns ett område med en stor och grund bassäng som agerar barnpool på somrarna. Perfekt, tyckte Nadia som älskar att bada. Så hon plaskade runt och hade det så mysigt och det var roligt att se henne ha så kul. Vi andra njöt också av en mulen och kylslagen dag som blivit till en varm och solig eftermiddag.

Sen åt vi god middag hemma hos farmor medan Nadia racade runt i lägenheten, efter att ha tryckt i sig en hel laxfilé. Även om en del hamnade på kudden, som ändå skulle tvättas. Farmor, min vett- och etikettlärarinna genom livet imponerade med sin tolerans över Nadias totala oförmåga att sitta still och vara renlig... Min farmor imponerar på mig varje gång vi ses, med sitt intresse för omvärlden, alla böcker hon läser, alla resor hon gör, hur hon hänger med i tekniken och mailar, smsar och läser denna blogg. Inte alla 87-åringar man kan säga det om! Dessutom har hon alltid funnits där för mig och är allmänt världens finaste och gulligaste lilla tant. Det var så mysigt att tillbringa en eftermiddag med henne och familjen.

Här kommer lite bilder från badet!

Häftigt!

Någon timme efter att Hanna och jag skilts åt igår fick jag ett sms om att de skulle åka in till Danderyd. Ytterligare några timmar senare, var Axel (kanske) född! Hanna som hela tiden sagt den 22:a (trots att hon var beräknad den 1/8) är inte bara synsk, utan även en superkvinna! Wow! Tänk att vi var och gungade och hon var hur pigg som helst bara några timmar tidigare. Välkommen till världen Axel, och grattis Hanna, Fredrik och Astrid!


.

Dagens fossingar

Olivias små prinskorvstår...

+ Nadias sommarbruna ben och fossingar i ärvda Stan Smiths...

= KÄRLEK

.

Asti

Häromdagen skulle barnen och jag träffa Hanna och Astrid. Jag berättade detta för Nadia på morgonen och hon började omedelbart att säga "Asti". Så tog jag Olivia i Babybjörnen och Nadia i sulkyn och knallade över bron. Sist vi var där var Nadia i sin fighting mood, men nu var hon så gullig. Hon upprepade "Asti, Asti" och de pussades och kramades och höll varandra i hand när de skulle gå in i Astrids rum och det var så sött att jag höll på att dö.

Idag skulle Hanna (höggravid) och jag gå till parken med tjejerna och Johan stannade hemma och tog sovmorgon med Olivia. Berättade igen för Nadia att vi skulle träffa Astrid och hon rabblade Asti i två timmar konstant. Så gick vi och gungade och hängde i sandlådan, drack kaffe (mammorna) och hade en mysig förmiddag ihop. Sen skildes vi åt och alldeles nyss fick jag sms om att Hanna är på väg in till Danderyd för att kanske föda fram lillebror. Spännande!!

Gung gung!


Mamman gungar sitt barn

Ser oförskämt fräsch ut för att ha en vecka till beräknad nedkomst!

Sandkakebygge

Måste säga att jag tycker det är lite coolt att se hur mycket Nadia får ut av andra barn nu. Nästan som att de vore kompisar! Även om hon än så länge får nöja sig med barnen till mammas kompisar. Men det är ju inte så illa, där finns en diger samling fina tjejer och killar. Här åker Nadia buss tillsammans med Ingrid på väg till Stora Skuggan i förra veckan. Nadia, Ingrid och Walter kommer att gå på samma dagis! Jättekul!

.

Dagens BVC-besök

Idag var vi på BVC för att vaccinera Olivia. Man inser vid sådana tillfällen att det är lite skillnad på att vara förstagångs- och andragångsmamma. Förra gången var jag helt nervös innan och på morgonen sms:ades jag och Frida för att önska varandra lycka till. Sen hade jag hållt eftermiddagen helt fri för att avvakta Nadias reaktion på sprutan och satt med henne i famnen hela kvällen när hon var ledsen.

Denna gång var det lite annorlunda...
Till att börja med skulle Olivia ju vaccinerats vid tre månaders ålder, och hon är nu fyra om några dagar. Vi hade en tid innan semestern, Johan och jag möttes upp på eftermiddagen för att gå till BVC.. och glömde helt bort det och gick till parken istället. Hello, vilket föräldrarföredöme man är... Nu hade vi iallafall fått en ny tid idag som vi lyckades komma ihåg och tog med oss barnen och gick dit. Som vanligt var Anna Marit helt tagen av Nadias personlighet och glada humör. "Vilket barn ni har. Är hon alltid på gott humör?" Ha! Vi försökte berätta för henne om Nadias raseriutbrott men hon verkade tro att vi skojade.

Olivia fick sina sprutor, och även en extrados Hepatit-vaccin för att min mamma är född utanför Europa. Hon blev jätteledsen men det gick över ganska snabbt. Sen tittade Anna Marit bekymrat på oss och frågade om vi varit med Nadia hos Ortoptisten . "Jag tycker att hon skelar". Och det kan jag faktiskt hålla med om, när jag tänker på det. Har sett det ibland på kort. Nu har vi fått en tid och jag hoppas att det går bra och att det kan korrigeras utan alltför mycket krångel för Nadias del.

Slutligen har vi fattat några familjebeslut idag:
- Nadia får bara äta när hon sitter i sin stol. Hon har en förmåga att springa runt och kladda med mackor och frukt och dessutom tycker jag att det slutar med att hon konstant småäter. Och det är ju ingen vana man vill ge sitt barn, även om hon förhoppningsvis ärvt sin fars ämnesomsättning. Så nu får hon sitta i sin stol om hon vill äta och kladda bäst hon vill.

- De jäkla vaggtassarna som sitter på Olivias spjälsäng (de kom med när vi fick den) får bara användas i absoluta nödfall. För trots att vi lärde oss den hårda vägen med Nadia har vi på något sätt lyckats halka dit även med Olivia. Saken är ju den att de funkar så vansinnigt bra. En skrikande bebis tystnar på nolltid av lite gung. Men jag vill verkligen inte att hon och vi ska bli beroende av dem och att hon aldrig ska kunna somna stillastående, så vi gör allt vi kan för att inte använda dem. Men det är inte helt lätt! I värsta fall får vi skruva av dem...

.

Bilder från Strömstad

Nadia plockar smultron

...och jag sätter upp håret

Lille Olivunge. Vill inte sova fast kvällen är sen (och varm...)

I "Per och Kerstin" dricker man morgonkaffet. Och kladdar i mammas macka om man heter Nadia.

Kottstigen till stranden

Här plockar vi blåbär på väg till badet

Uuuhuhuhuu, en våg

Nadia på bohusklipporna

Klättrar

Kvällsdopp i diskhon

Olivia

Ett kallt glas vitt en varm kväll

Strandhäng

Även Olivia får bada fossingarna

Glad

Bad med morbror Felix

Tittar på när resten badar

Sötnos på klipporna

Middagsväntan

Världens godaste smultrontårta. Bara tårtbotten, grädde och massor massor av smultron.

Bilder från Forshult

Fina gården från sekelskiftet

...med världens finaste och största kök

Lite streching

Knack på lekstugedörren

Morgonkaffe på trappan

Nadia och Maggan ("Gagga") plockar prästkragar

Nadia har ärvt sin fars fotbollsintresse. Mer för själva bollen än sporten dock.

Baljebad på köksgolvet. Först Olivia

"Koooooooo"

Nästa barn till tvagning. Skvätte ned betydligt mer än det första.

Flagghalning på Forshult med Nadia som publik

Badkrukorna Johan och Kalle (men det var kallt ska erkännas, och de badade tillslut)

Kaffeservering i lekstugan

Olivia chillar

Olivia med farmor

Vikt

Igår på Centralbadet ställde jag mig på en våg. Och döm om min förvåning när den visade ett enda kilo mer än vad jag vägde när jag blev gravid med Nadia. Har gått ner tre kilo under dessa sommarveckor. Ett litet kilo kan jag lätt skylla på mjölkkörtlar och amningsboobies. Det verkar som semesterns smör- och vispgräddediet fungerat! Kanske i kombination med att jag sällan sitter ner på en hel dag utan mest springer runt och bär och underhåller små barn. Dock har ju kilona omfördelats lite och det är ju inte direkt en platt mage jag visar upp i bikinin. Men det ska det bli ändring på så snart jag tinat upp mitt träningskort och kommer iväg till gymmet igen. Jag saknar att träna så det kommer att ske. Snart.

.

Tillbaka till rutinerna

Jag märker att jag halkat ur bloggrutinen något under semesterns internetbortkoppling. Det gäller både att läsa och skriva blogg, men nu gör jag ett försök iallafall.

Man kan väl säga att vi överlag kommit ur rutinerna under semestern. Nadias nattningsrutiner är ju relativt stabila sen länge, så dem har vi lyckats upprätthålla (hennes nattliga gormande verkar tack och lov ha varit tillfälligt), men med Olivia har vi fått börja om från noll. Vi hade ju inte riktigt några rutiner och under semestern har hon fått somna lite hursomhelst, så nu är det dags för lite ordning på torpet. Men trots att det var så nyligen vi var i samma situation med Nadia, kan jag inte minnas hur vi gjorde då. Så vi försöker gå på sunt förnuft och lära henne att somna ensam redan nu, för att förhoppningsvis slippa dusten om några månader.

Olivia hon racar igenom utvecklingsstadierna och som jag skrev tidigare har hon redan vänt sig till mage. Detta gör hon nu hela tiden och precis som Nadia som liten gillar hon inte alls att ligga på mage men har ändå någon konstig drift att hela tiden rulla runt. Det gör inte direkt nattningen lättare. Hon har också precis upptäckt sina fötter och även dessa är distraherande i sovtider. Så vi jobbar på och gör vårt bästa för att inte gunga sängen trots vaggtassarna som satt på när vi fick den. Det är inte lätt att låta bli ska jag säga, och nu minns jag verkligen varför vi fastnade i vaggandet sist. Det är ju så effektivt! Så ibland tillåter vi oss lite lite vaggande, men slutar innan hon somnat.


På Nadia är det samma fart som vanligt. Hon växlar mellan att vara tokarg och tokglad, och har liksom inga stadier däremellan. Man får känna att man lever som mamma till det barnet... Hon tar mycket energi men ger också väldigt mycket tillbaka. En liten smackande puss från henne (för nu har hon lärt sig pussa med smack och gör det ofta och gärna) gör liksom allting värt det.

Jag är inte så pigg idag och skriver sämre än vanligt. Vi hade en väldigt lyckad möhippa för Lina igår och jag kan säga att det känns idag - puh! Jag ska nog lägga mig ned en stund nu. Gäsp.



.

Tillbaka i stan!

Vi är hemma igen. Två veckor har passerat och det känns som en evighet. En fantastisk evighet. För vi har verkligen haft det helt underbart.

Först en vecka i Strömstad. Min tredje sommar där och första gången jag verkligen känt kärlek till Johans barndomssommarställe. Dels för att vädret var det allra bästa man kunde önska, med sköna långa varma kvällar där vi kunde sitta ute och sippa på ett glas vin medan barnen sov. Dels för att jag för första gången sett stället genom ett barns ögon, och delat njutningen av det första smultronet, den första myran, det första svenska havsdoppet... Vi har badat i saltvatten på den egna lilla stranden, gått igenom skogen med Nadia och plockat blåbär ("bäää") och kottar ("Kah" - enstavigt är vår tjejs melodi). Lagat fantastiska middagar och druckit vin varenda dag, är det semester så är det. Vi grillade nog varje dag - entrecôte, makrill, hel fläskfilé, och bäst av allt marulk. Mmmmm. Sista helgen kom min bror Felix och Siri från Norge och delade de kulinariska upplevelserna och landetvistelsen med oss. Men sen vände vädret och det började tokregna och då kände vi att det var läge att åka vidare. Hur mysigt det än är i Strömstad så är det inte riktigt gjort för inomhusvistelse och en regnig dag räckte för att vi skulle krypa på väggarna. Olivia var den enda som var nöjd med den svalare temperaturen, hon gillar INTE värme och hade svårt att somna på kvällarna när det var för varmt i rummet.

Så vi gjorde oss redo för en låååång bilresa - jo för det visade sig att vår Nadia är åksjuk och kräks så mycket det bara går så fort hon sätter sig i en bil. Vilket resulterar i att hon gråter eller sover när vi kör, inget annat. Aningen stressande för chauffören. Inför resan till Östergötland konsulterade vi en läkarkompis och gav henne en kvarts åksjukepiller, vilket gav god effekt och hon sov hela resans första halva. Men sen släppte effekten (trots att den skulle verka 12 timmar) och Johan fick tillbringa sista timmen med att fånga kräks i påse i baksätet. Stackars Nadia.

På måndagskvällen anlände vi tillsist iallafall till Forshult i Östergötland och lugnet lade sig så fort vi klev ur bilen. Det är så fantastiskt där, så tyst, vackert och idylliskt och vi blev så väl emottagna. Så en vecka av ännu mera god mat (här turades vi om med matlagningen och alla jobbade hårt för att trumfa varandra - jag körde nog alla mina dessertess), mera vin (nu måste jag nog börja tänka på att jag ammar snart...), spelkvällar och bara trevligt samkväm på den mysiga gården. Nadia har tittat på kossor ("Vad säger kon?" "Kooooooo"), katter ("maaaaaa"), hundar ("ouff, ouff"), flugor ("mmmmmmmm") och lärt sig så mycket. På nolltid fick hon bruna, sommarben med skrapsår.

Möjligen var det alla dessa nya intryck som bidrog till att hon sovit sämre än på länge. Eller hon sov bra fram till fyra, fem då hon vaknat med gallskrik och vägrat sluta vråla förrän vi gått upp med henne för att undvika att väcka alla i det ganska fulla och lyhörda huset. Väckte dem gjorde hon ändå, men då kunde de iallafall somna om. Det kunde dock inte fadern, som varit en hjälte och tagit alla morgnar och gått ut på långa arga morgonpromenader med den obstinata dottern medan Olivia och jag fått sova vidare. Sen har han förstås fått sova ikapp lite senare. Nu när vi är hemma igen så hoppashoppasHOPPAS vi att det ska återgå till lite mera mänskliga morgontider igen.

För idag kom vi hem och hur ljuvligt vi än har haft det var det underbart att kliva in genom dörren och bara vara HEMMA. Hemresan var kaos med barnen gormandes om vartannat och det var riktigt stressigt en stund. Jag var så glad att Ing-Mari var med och att jag slapp köra när det var som värst. Olivia som normalt är en liten ängel skrek så att vi var tvugna att köra av vägen tre gånger och stanna och trösta, amma och byta. Sista gången hittade vi inte tillbaka till E4:an utan körde på kringelvägar hur länge som helst med Olivia vrålandes i baksätet och Johan som försökte hålla för öronen på Nadia för att hon inte skulle vakna, samtidigt som han försökte lugna Olivia. Stackarn. (Men så går det när man inte har körkort...)

Hursomhelst var det som sagt underbart att komma hem och Nadia bara sprang runt och hämtade alla leksaker och verkade så glad över att vara hemma. Det är även jag och nu ser jag fram emot att hänga i stan ett tag. Med riktiga sängar, egna rum och varsin spjälsäng till barnen. Halleluja. Vi planerar INTE att flytta till en etta inom den närmaste framtiden.

.