Dagens BVC-besök

Idag var vi på BVC för att vaccinera Olivia. Man inser vid sådana tillfällen att det är lite skillnad på att vara förstagångs- och andragångsmamma. Förra gången var jag helt nervös innan och på morgonen sms:ades jag och Frida för att önska varandra lycka till. Sen hade jag hållt eftermiddagen helt fri för att avvakta Nadias reaktion på sprutan och satt med henne i famnen hela kvällen när hon var ledsen.

Denna gång var det lite annorlunda...
Till att börja med skulle Olivia ju vaccinerats vid tre månaders ålder, och hon är nu fyra om några dagar. Vi hade en tid innan semestern, Johan och jag möttes upp på eftermiddagen för att gå till BVC.. och glömde helt bort det och gick till parken istället. Hello, vilket föräldrarföredöme man är... Nu hade vi iallafall fått en ny tid idag som vi lyckades komma ihåg och tog med oss barnen och gick dit. Som vanligt var Anna Marit helt tagen av Nadias personlighet och glada humör. "Vilket barn ni har. Är hon alltid på gott humör?" Ha! Vi försökte berätta för henne om Nadias raseriutbrott men hon verkade tro att vi skojade.

Olivia fick sina sprutor, och även en extrados Hepatit-vaccin för att min mamma är född utanför Europa. Hon blev jätteledsen men det gick över ganska snabbt. Sen tittade Anna Marit bekymrat på oss och frågade om vi varit med Nadia hos Ortoptisten . "Jag tycker att hon skelar". Och det kan jag faktiskt hålla med om, när jag tänker på det. Har sett det ibland på kort. Nu har vi fått en tid och jag hoppas att det går bra och att det kan korrigeras utan alltför mycket krångel för Nadias del.

Slutligen har vi fattat några familjebeslut idag:
- Nadia får bara äta när hon sitter i sin stol. Hon har en förmåga att springa runt och kladda med mackor och frukt och dessutom tycker jag att det slutar med att hon konstant småäter. Och det är ju ingen vana man vill ge sitt barn, även om hon förhoppningsvis ärvt sin fars ämnesomsättning. Så nu får hon sitta i sin stol om hon vill äta och kladda bäst hon vill.

- De jäkla vaggtassarna som sitter på Olivias spjälsäng (de kom med när vi fick den) får bara användas i absoluta nödfall. För trots att vi lärde oss den hårda vägen med Nadia har vi på något sätt lyckats halka dit även med Olivia. Saken är ju den att de funkar så vansinnigt bra. En skrikande bebis tystnar på nolltid av lite gung. Men jag vill verkligen inte att hon och vi ska bli beroende av dem och att hon aldrig ska kunna somna stillastående, så vi gör allt vi kan för att inte använda dem. Men det är inte helt lätt! I värsta fall får vi skruva av dem...

.