Idag kom Johan, Nadia och Olivia hem efter att ha tillbringat ett par dagar hos mamma/farmor på Ljusterö. Jag trodde att jag skulle sakna dem lite mer, men faktum är att det var riktigt skönt med lite ensamtid. Vi har ju verkligen umgåtts dygnet runt i tre veckor så lite lite skönt var det att vara utan barn en stund.
Jag stannade lite spontant kvar efter jobbet och drack rosébubbel med de få kolleger som jobbade. Riktigt trevligt, jag umgås så sällan med dem socialt. Sen cyklade jag hem, och hade bara en knapp timme innan jag skulle iväg igen. Så jag satte på musik, första gången på länge... och hoppade i duschen. Sen hade jag och Åsa en helkväll på Orangeriet och Gerdas med drinkar, skumpa, middag och drink igen. Mycket mycket trevligt, men idag hade jag ont i huvudet hela dagen och dessutom ganska mycket på jobbet eftersom mina internationella kunder och vårt Londonkontor tydligen inte tycker att det är semestertider. Puh.
Fikade med Jenny och lilla Ingrid efter jobbet och det var så trevligt att jag kom hem senare än jag tänkt mig och inte alls stod med middagen färdig när min familj kom hem. Tvärtom var det de som fick vänta på mig och Nadia mötte mig med tårar i dörren. Olivia däremot, hon var sur på mig. Ville INTE komma till mamma, utan gick bort och ställde sig med ryggen emot mig. Men det gick över efter en stund.
Svårt att somna hade Nadia med mycket tankar och många vändor på pottan. Men hon är så rolig att prata med nu, det har hänt mycket under sommaren och hon talar nästan helt rent nu. Tillslut fick jag henne att somna, efter att Johan försvunnit iväg på fotboll, och nu ska jag äntligen sträcka ut mig på soffan...
.
onsdag 28 juli 2010
tisdag 27 juli 2010
En kväll i Portovenere...
...var det plötsligt vår sista kväll. Vi lämnade sovande barn med morbror och moster och gick ut med papsen och Titti och tog en drink. Glömde kameran gjorde vi också, men mobilen funkade okej.
De pampiga båtarna turades om att lysa starkast i hamnen.
Pappa och Titti brunast i stan.
Finaste lilla stan.
Här drack vi kaffe med cognac, prosecco och Cuba Libre. Gissa vem som drack vad...
Johan hade äntligen fått igång sin värmekänsliga mobil och fick sig en AIK-uppdatering av en kompis. Därav ansiktsuttrycket, antar jag.
De pampiga båtarna turades om att lysa starkast i hamnen.
Pappa och Titti brunast i stan.
Finaste lilla stan.
Här drack vi kaffe med cognac, prosecco och Cuba Libre. Gissa vem som drack vad...måndag 26 juli 2010
Tågresan
Sådär, nu har jag äntligen lyckats föra över lite bilder från mobilen så här ska ni få ta del av vår tågresa mellan Frankrike och Italien. De andra bilderna kommer också, de ligger på Facebook bara än så länge...
Första tåget av fyra - Cannes till Monte Carlo. Olivia chillar.
Och Nadia och papsen också. Fast lite kryp i benen som botades med "Petit Beurre"-kex. Denna resa var vi helt skrupelfria gällande mutor innehållandes salt (chips) och socker (kakor, dricka, glass och slutligen choklad)
Stående lunch på stationen i Ventimiglia. Väntan på tåg nr 3 som var försenat vilket gjorde att vi missade anslutningen i Genoa och blev två timmar sena.
Men tur att kaffet är gott!
Mellan Ventimiglia och Genoa var det VARMT. Men vilket smart drag att köpa förstaklassbiljetter. Vi hade en stor och såsmåningom lite svalare kupé och Olivia somnade i min famn.
Fick sova lite med pappa sen.
Efter lite motstånd gav även Nadia upp och nickade till.
I väntan på anslutningståget i Genoa svalkade vi av oss med en glass.
Sista tåget Genoa - La Spezia. Seeeegt nu.
Lite roligare när man har nån att busa med.
...och persiennerna var lite kul att trycka upp och ned. Men sen började tåget skumpa och Nadia kräktes.
Äntligen klara med tåg och framme i La Spezia! Vi pausade på stora torget i lilla stan.
Och barnen fick lite lasagne till middag. "Careful, it's very cold" sa servitrisen.
Sen var det dags för sista etappen, bussen till Portovenere. Den gick uppe i bergen i sicksack och trots att vi stoppat i Nadia åksjukepiller mådde hon så illa. Låg på sätet och bara kved innan hon kräktes i en av våra mycket användbara hundbajspåsar.
Även Olivia kräktes och svettiga och trötta var vi alla fyra. Att bagage hade vi fått pressa på bussen medan alla väntade, och jag vet inte hur många gånger under denna resa som vi fällde upp och ihop våra barnvagnar...
Men åh vad det var värt det! Första doppet på lilla stranden.
...och en dryg vecka senare var det dags igen! Men det gick faktiskt väldigt bra och jag tycker att tåg var det ultimata färdmedlet med småbarn!
Sista kvällen i Cannes. Hejdåpuss till Noah!
Första tåget av fyra - Cannes till Monte Carlo. Olivia chillar.
Och Nadia och papsen också. Fast lite kryp i benen som botades med "Petit Beurre"-kex. Denna resa var vi helt skrupelfria gällande mutor innehållandes salt (chips) och socker (kakor, dricka, glass och slutligen choklad)
Stående lunch på stationen i Ventimiglia. Väntan på tåg nr 3 som var försenat vilket gjorde att vi missade anslutningen i Genoa och blev två timmar sena.
Men tur att kaffet är gott!
Mellan Ventimiglia och Genoa var det VARMT. Men vilket smart drag att köpa förstaklassbiljetter. Vi hade en stor och såsmåningom lite svalare kupé och Olivia somnade i min famn.
Fick sova lite med pappa sen.
Efter lite motstånd gav även Nadia upp och nickade till.
I väntan på anslutningståget i Genoa svalkade vi av oss med en glass.
Sista tåget Genoa - La Spezia. Seeeegt nu.
Lite roligare när man har nån att busa med.
...och persiennerna var lite kul att trycka upp och ned. Men sen började tåget skumpa och Nadia kräktes. 
Äntligen klara med tåg och framme i La Spezia! Vi pausade på stora torget i lilla stan.
Och barnen fick lite lasagne till middag. "Careful, it's very cold" sa servitrisen.
Sen var det dags för sista etappen, bussen till Portovenere. Den gick uppe i bergen i sicksack och trots att vi stoppat i Nadia åksjukepiller mådde hon så illa. Låg på sätet och bara kved innan hon kräktes i en av våra mycket användbara hundbajspåsar.
Även Olivia kräktes och svettiga och trötta var vi alla fyra. Att bagage hade vi fått pressa på bussen medan alla väntade, och jag vet inte hur många gånger under denna resa som vi fällde upp och ihop våra barnvagnar...
Men åh vad det var värt det! Första doppet på lilla stranden.
...och en dryg vecka senare var det dags igen! Men det gick faktiskt väldigt bra och jag tycker att tåg var det ultimata färdmedlet med småbarn!Nappjunkie
Nadia har under semestern blivit tvånappsberoende. Hon måste ha en i handen och en i munnen. Tidigare var det så bara när hon skulle sova, nu är det två så fort det ska vara napp. Och det duger förstås inte med vilka nappar som helst, det ska vara Lila i munnen och Rosa i handen. Rosa är numera ganska äcklig och dammig, så det är i och för sig lite positivt att hon inte stoppar den i munnen.
Nadia skulle nog gärna ha napp hela tiden om hon fick, men vi försöker hålla det till sovdags ändå, men det är inte lätt. Nappen har en sån omedelbart lugnande effekt när hon är sur och arg. Men jag avskyr när hon pratar med den i munnen och jag tror att i höst får vi påbörja avvänjning, även om jag inte riktigt fattar hur det ska gå till så länge Olivia har napp. Men treårsdagen är iallafall deadline, och förhoppningsvis kan hon återgå till lite mer restriktiva ennappsvanor redan när dagis sätter igång igen...
.
söndag 25 juli 2010
Tillbaka i stan
Kleeent med uppdateringar på denna blogg på sistone, men nu är vi tillbaka i stan igen! Efter en låååång dag med hemresa från Nice - eftersom vi flög via Köpenhamn och barnen var mer rastlösa än under en heldags tågresa - kom vi hem till Stockholm i måndags kväll. Vår snälla granne Mia hade förutom vattnat våra blommor och fått basilikan på balkongen att växa till oigenkänlighet - laddat med frukost till oss, så vi som inte ätit annat än sunkiga flygplatsmackor på hela dan, kastade i oss vår indiska middag när vi lagt barnen vid halv nio.
Tisdag hängde vi hemma i stan, knallade ned till Vasagatan för att hämta hyrbilen vi hyrt i en månad och sen gick barnen och jag till Vasaparken medan Johan tog bilen och åkte för att hitta ersättningsladdare till kameror och annat (eftersom vi ju glömde den där påsen på flygplatsen i Nice). Vi hade en mysig stund i parken, det var ju så länge sen vi var där, och sen på kvällen var det dags att packa igen. För på onsdag åkte vi till Johans bästis Kalles land i Östergötland, där vi brukar vara varje sommar. Vi kom ned till bondidyllen efter en lång resa med alldeles för mycket kräks. Barnen började kräkas innan vi ens hunnit ur stan och det var vi så oförberedda på att vi var tvugna att vända, tvätta bil och barn, byta kläder, och börja om från början...
Sen hade vi några mysiga dagar på Forshult men vädret blev nästan omedelbart sämre och igår var det elva grader och regnade konstant. När barnen (och med barnen menar jag Nadia) började klättra på väggarna tog vi bilen och åkte iväg för att titta på får och lamm. De sju barnen som bodde i huset bredvid och var ägare till de 22 fåren visade oss villigt dessa, gav oss pellets att mata med, och visade dessutom upp alla sina kaniner, katter och hund för oss. Lite som en 4H-gård på riktigt. Hade det inte varit för det ihållande regnet hade det varit perfekt...
Och idag åkte vi hem och för en liten stund sen insåg jag med ångest att jag ska jobba imorgon. Men det är bara en vecka, med sommartid och förhoppningsvis lite lugnt på jobbet. Sen drar vi till västkusten och jag ska ha två veckor ledigt till.
Nu sitter vi framför tvn för första gången på många veckor, och eftersom jag under semestern läst mig igenom de fyra Twiligtböckerna (som var rätt dåligt skrivna, men fängslande...) är jag tillbaka i det sociala universumet igen. Hörs!
Tisdag hängde vi hemma i stan, knallade ned till Vasagatan för att hämta hyrbilen vi hyrt i en månad och sen gick barnen och jag till Vasaparken medan Johan tog bilen och åkte för att hitta ersättningsladdare till kameror och annat (eftersom vi ju glömde den där påsen på flygplatsen i Nice). Vi hade en mysig stund i parken, det var ju så länge sen vi var där, och sen på kvällen var det dags att packa igen. För på onsdag åkte vi till Johans bästis Kalles land i Östergötland, där vi brukar vara varje sommar. Vi kom ned till bondidyllen efter en lång resa med alldeles för mycket kräks. Barnen började kräkas innan vi ens hunnit ur stan och det var vi så oförberedda på att vi var tvugna att vända, tvätta bil och barn, byta kläder, och börja om från början...
Sen hade vi några mysiga dagar på Forshult men vädret blev nästan omedelbart sämre och igår var det elva grader och regnade konstant. När barnen (och med barnen menar jag Nadia) började klättra på väggarna tog vi bilen och åkte iväg för att titta på får och lamm. De sju barnen som bodde i huset bredvid och var ägare till de 22 fåren visade oss villigt dessa, gav oss pellets att mata med, och visade dessutom upp alla sina kaniner, katter och hund för oss. Lite som en 4H-gård på riktigt. Hade det inte varit för det ihållande regnet hade det varit perfekt...
Och idag åkte vi hem och för en liten stund sen insåg jag med ångest att jag ska jobba imorgon. Men det är bara en vecka, med sommartid och förhoppningsvis lite lugnt på jobbet. Sen drar vi till västkusten och jag ska ha två veckor ledigt till.
Nu sitter vi framför tvn för första gången på många veckor, och eftersom jag under semestern läst mig igenom de fyra Twiligtböckerna (som var rätt dåligt skrivna, men fängslande...) är jag tillbaka i det sociala universumet igen. Hörs!
måndag 19 juli 2010
Underbara Portovenere...
En och en halv vecka senare ar vi tillbaka i Cannes. Vi har upplevt en fantastiskt harlig vecka i lilla fina Portovenere. En liten liten stad vid den liguriska kusten, precis nedanfor Cinque Terre men utan alla dess turister. Vi bodde i en villa uppe pa hojden, med en liten tradgard med olivtrad, rosmarinbuskar och lagerblad-, apelsin- och citrontrad. Dar badade barnen i en liten bassang nar det blev for varmt eller bara sprang runt nakna. Vyn var fantastisk, over havet och Portoveneres farggranna, smala hus vid hamnen.
Med undantag for villans belagenhet hogt uppe pa bergen, vilket innebar otaliga stretanden uppfor solig backe med barnvagn, eller ibland ihopfallda barnvagnar och slapandes pa barn uppfor den branta trappan - var detta det perfekta resemalet. Stranden var pytteliten och lag innanfor en bathamn med en liten pir som gick anda ut. Sa da kunde man ha barnvagnar med sig utan problem och vattnet var sa lugnt att man inte behovde vara tva som konstant var i beredskap. Nar man ville vuxenbada gick man bort till den stora piren. Dar lag mangder med stora marmorblock langs piren och man solade och badade fran dessa. Dar hangde de italienska ungdomarna med sa perfekta kroppar att jag helst sjalv hade skippat bikinin... Men vattnet var underbart och vinden flaktade skont.
Jag fick lite barndipp en dag, nar avundsjukan over att de andra kunde ligga och sola och softa dagarna i anda, medan vi stretade med vara barnvagnar och soldrakter, solkramer, hattar, leksaker och allt som ska till. Barnen tackade med att sova superdaligt i vart varma rum och vara pa dalilgt humor formodligen beroende pa hettan, och dessutom blev de sjuka en i taget med ogoninflammation och hog feber. Puh! Det ar verkligen en annan sak att semestra med smabarn, jag antar att man far vanja sig... Men det var svart ibland, jag kande mig avundsjuk pa de andra som kunde disponera sin egen semestertid som de ville. Samtidigt fick vi ju en massa hjalp med barnen, och pappa och de andra loste villigt av oss lite da och da och var ju forstas en fin forstroelse uppe i villan. Dippen gick over snabbt och jag fortsatte njuta igen.
En av upplevelserna som adderade till de andra, var pappas mat. Han och Titti stod for allt fran boende till mat, helt fantastiskt. Och min far lagade underbara middagar och luncher varje dag, sa skont att slippa tanka pa det och sa harligt att fa uppleva hans kokkonst igen. De enda ganger vi at lite samre var de tva ganger vi at ute... Men det var anda mysigt med en kvall pa stan med Felix och Siri medan pappa och Titti var barnvakt och vi "ungdomar" roade oss utan kids. Kul att semestra med min familj som i pappa och Felix, det gor man ju inte sa ofta i vuxen alder!
Gardagen tillbringade vi pa tag och bussar och denna del av resan ska fa bli ett eget kapitel. Det var ett projekt, men det gick bra... Idag har vi ytterligare en heldags resande framfor oss, eftersom vi mellanlandar i Kopenhamn tar det lite langre tid och vi ar inte hemma forran sent ikvall... Hoppas slippa mer aksjuka nu! Och jag aterkommer med bilder och annat, min bror hade Nikonladdare som tur var sa manga, manga fina bilder finns.
.
Med undantag for villans belagenhet hogt uppe pa bergen, vilket innebar otaliga stretanden uppfor solig backe med barnvagn, eller ibland ihopfallda barnvagnar och slapandes pa barn uppfor den branta trappan - var detta det perfekta resemalet. Stranden var pytteliten och lag innanfor en bathamn med en liten pir som gick anda ut. Sa da kunde man ha barnvagnar med sig utan problem och vattnet var sa lugnt att man inte behovde vara tva som konstant var i beredskap. Nar man ville vuxenbada gick man bort till den stora piren. Dar lag mangder med stora marmorblock langs piren och man solade och badade fran dessa. Dar hangde de italienska ungdomarna med sa perfekta kroppar att jag helst sjalv hade skippat bikinin... Men vattnet var underbart och vinden flaktade skont.
Jag fick lite barndipp en dag, nar avundsjukan over att de andra kunde ligga och sola och softa dagarna i anda, medan vi stretade med vara barnvagnar och soldrakter, solkramer, hattar, leksaker och allt som ska till. Barnen tackade med att sova superdaligt i vart varma rum och vara pa dalilgt humor formodligen beroende pa hettan, och dessutom blev de sjuka en i taget med ogoninflammation och hog feber. Puh! Det ar verkligen en annan sak att semestra med smabarn, jag antar att man far vanja sig... Men det var svart ibland, jag kande mig avundsjuk pa de andra som kunde disponera sin egen semestertid som de ville. Samtidigt fick vi ju en massa hjalp med barnen, och pappa och de andra loste villigt av oss lite da och da och var ju forstas en fin forstroelse uppe i villan. Dippen gick over snabbt och jag fortsatte njuta igen.
En av upplevelserna som adderade till de andra, var pappas mat. Han och Titti stod for allt fran boende till mat, helt fantastiskt. Och min far lagade underbara middagar och luncher varje dag, sa skont att slippa tanka pa det och sa harligt att fa uppleva hans kokkonst igen. De enda ganger vi at lite samre var de tva ganger vi at ute... Men det var anda mysigt med en kvall pa stan med Felix och Siri medan pappa och Titti var barnvakt och vi "ungdomar" roade oss utan kids. Kul att semestra med min familj som i pappa och Felix, det gor man ju inte sa ofta i vuxen alder!
Gardagen tillbringade vi pa tag och bussar och denna del av resan ska fa bli ett eget kapitel. Det var ett projekt, men det gick bra... Idag har vi ytterligare en heldags resande framfor oss, eftersom vi mellanlandar i Kopenhamn tar det lite langre tid och vi ar inte hemma forran sent ikvall... Hoppas slippa mer aksjuka nu! Och jag aterkommer med bilder och annat, min bror hade Nikonladdare som tur var sa manga, manga fina bilder finns.
.
fredag 9 juli 2010
Mera Cannes
Det ar onekligen lite annorlunda och mindre avkopplande att semestra med smabarn. Jag forsoker att inte snegla pa de harliga betalstranderna, och se mig sjalv med en bok i handen pa en av solbaddarna. Den dar tiden kommer val tillbaka, om en tio femton ar sadar... Just nu ar det kidsens villkor som galler. Strandvistelsen idag blev rekordkort eftersom bada barnen var trotta och varma. Vi hann med ett kort dopp och sen packade vi ihop oss igen, trots att det ar ett sant projekt att ens komma dit. Men vi hade a andra sidan haft en mysig morgon och atit frukost pa ett litet cafe och sen besokt marknaden dar vi kopte mangder med extremt valsmakande frukt. Ah vad jag onskar att vi hade en sadan marknad i Stockholm...
Efter stranden somnade Olivia i vagnen men Nadia brot ihop och hade ett jobbigt utbrott. Hon lugnade sig efter ett tag iallafall och vi gick hem till Rue du Lac och gjorde som man ska vid Medelhavet - haller oss inne vid ac:n under dygnets varmaste timmar. Nadia somnade uppe i var studio, hon ar anda tuff som gar med pa att somna ensam i ett frammande rum, och Olivia leker med bollar och laser bocker medan Johan och jag softar lite. Men jag hade garna legat i solen en stund anda...
Barnens karlek till Karin bara vaxer. Jag vet inte om hon matar dem med godis i smyg eller nat, men det ar bara Karin som galler. Nadia pratade om Karin hela vagen till stranden och Olivia har nu borjat saga sitt "da-ta deeeeeej" (jag alskar dig) till henne, och det ar forsta gangen till nagon utanfor familjen! Idag ska vi nog ta en appero med vara vardar pa ett stalle har och imorgon bitti paborjar vi vart aventyr med tagresan till Italien!
PS. Har tyvarr ingen kabel till kameran, och mobiloverforingen far jag inte att funka, sa ni far vanta lite pa bilder... Ingen laddare till kameran har vi ju heller, sa sista delen av resan lar inte bli sa valdokumenterad. Jakla typiskt med den dar pasen.
Efter stranden somnade Olivia i vagnen men Nadia brot ihop och hade ett jobbigt utbrott. Hon lugnade sig efter ett tag iallafall och vi gick hem till Rue du Lac och gjorde som man ska vid Medelhavet - haller oss inne vid ac:n under dygnets varmaste timmar. Nadia somnade uppe i var studio, hon ar anda tuff som gar med pa att somna ensam i ett frammande rum, och Olivia leker med bollar och laser bocker medan Johan och jag softar lite. Men jag hade garna legat i solen en stund anda...
Barnens karlek till Karin bara vaxer. Jag vet inte om hon matar dem med godis i smyg eller nat, men det ar bara Karin som galler. Nadia pratade om Karin hela vagen till stranden och Olivia har nu borjat saga sitt "da-ta deeeeeej" (jag alskar dig) till henne, och det ar forsta gangen till nagon utanfor familjen! Idag ska vi nog ta en appero med vara vardar pa ett stalle har och imorgon bitti paborjar vi vart aventyr med tagresan till Italien!
PS. Har tyvarr ingen kabel till kameran, och mobiloverforingen far jag inte att funka, sa ni far vanta lite pa bilder... Ingen laddare till kameran har vi ju heller, sa sista delen av resan lar inte bli sa valdokumenterad. Jakla typiskt med den dar pasen.
torsdag 8 juli 2010
Cannes
Ett kort inlagg utan prickar fran Cannes. Om jag borjar med det negativa... Nadia spydde som en gris hela forsta delen av flygresan, som var lite skuttig. Hon ar alltsa inte bara aksjuk i bilar och bussar, krakas pa flygplan visste jag knappt att man kunde. Men vi fick god nytta av de dar spypasarna de bjuder pa iallafall, sapass att vi fick flera fran grannen.
Nar vi kom fram till Nice borjade vi leta i vara fullproppade ryggsackar efter den lilla barnnecessaren med bland annat aksjukepiller, eftersom snalla Jean-Nicolas skulle komma och hamta oss i bil. Vi hittade dem men insag nar vi kommit fram att vi i letandet lamnat kvar en liten pase med var helt nya babywatch samt alla slags laddare. Iiiiiirrro!!! Dessutom hann inte pillren verka, utan Nadia kraktes forstas i bilen anda.\
Oh well. Det var det enda lilla negativa. Vi ar nu installerade i Karin och Jean-Nics lilla och mycket varma studio i Cannes, dar AC:n inte funkar och vi har 29 grader varmt. Men vi har en flakt och det ar faktiskt helt okej anda. Men vi ar inte darinne sa mycket utan hanger mer hos vara vardar, som har svalt och skont i sin supercoola lagenhet. Dessutom massor med leksaker som barnen roar sig kungligt med. Och en pool utanfor som vi ar lite radda att Olivia ska dratta ned i.
Det var haftigt att se hur snabbt Nadia och Olivia och Noah fann varandra. Noah ar tva manader aldre an Olivia men alla tre borjade genast kramas och busa och vi foraldrar log stort. Olivia, hon fann sin karlek i Karin, som hon borjade kalla mamma och nar jag sa "far mamma en puss" vande hon sig till Karin och pussade henne. Sotnos.
Annars hanger vi pa stranden, och njuter av det skona Medelhavet. Vi njuter inte sa mycket semesterlugn dock, har inte oppnat vara bocker och ror knappt vid handduken nar vi ar pa stranden. Barnen kraver konstant overvakning, for vagorna och understrommarna ar starka och de sma benen lite ostadiga. Men vi har det skont anda forstas men hoppas pa lite barnvakt nar vi kommer till Italien. Men forst nagra skona dagar till har i Cannes! Varmt som sjutton ar det ocksa, men det gillar jag...
.
.
Nar vi kom fram till Nice borjade vi leta i vara fullproppade ryggsackar efter den lilla barnnecessaren med bland annat aksjukepiller, eftersom snalla Jean-Nicolas skulle komma och hamta oss i bil. Vi hittade dem men insag nar vi kommit fram att vi i letandet lamnat kvar en liten pase med var helt nya babywatch samt alla slags laddare. Iiiiiirrro!!! Dessutom hann inte pillren verka, utan Nadia kraktes forstas i bilen anda.\
Oh well. Det var det enda lilla negativa. Vi ar nu installerade i Karin och Jean-Nics lilla och mycket varma studio i Cannes, dar AC:n inte funkar och vi har 29 grader varmt. Men vi har en flakt och det ar faktiskt helt okej anda. Men vi ar inte darinne sa mycket utan hanger mer hos vara vardar, som har svalt och skont i sin supercoola lagenhet. Dessutom massor med leksaker som barnen roar sig kungligt med. Och en pool utanfor som vi ar lite radda att Olivia ska dratta ned i.
Det var haftigt att se hur snabbt Nadia och Olivia och Noah fann varandra. Noah ar tva manader aldre an Olivia men alla tre borjade genast kramas och busa och vi foraldrar log stort. Olivia, hon fann sin karlek i Karin, som hon borjade kalla mamma och nar jag sa "far mamma en puss" vande hon sig till Karin och pussade henne. Sotnos.
Annars hanger vi pa stranden, och njuter av det skona Medelhavet. Vi njuter inte sa mycket semesterlugn dock, har inte oppnat vara bocker och ror knappt vid handduken nar vi ar pa stranden. Barnen kraver konstant overvakning, for vagorna och understrommarna ar starka och de sma benen lite ostadiga. Men vi har det skont anda forstas men hoppas pa lite barnvakt nar vi kommer till Italien. Men forst nagra skona dagar till har i Cannes! Varmt som sjutton ar det ocksa, men det gillar jag...
.
.
tisdag 6 juli 2010
Redo för avfärd
Efter några fixiga dagar, är vi nu snart redo för avfärd. Jag har inte suttit så mycket ned de senaste dagarna, utan varit upptagen med att exempelvis köpa tre olika sorters våtservetter, eftersom vi aldrig hittade rätt storlek på förpackning (=så liten som möjligt). Men idag unnade jag mig en pedikyr och lite semesterfina fötter. Och så har vi packat och försökt vara lite strukturerade eftersom planen är att vi ska resa lätt med bara två ryggsäckar.
Och imorgon bär det iväg. Först Nice i onsdag till lördag och sen en heldags tågresa till Portovenere. Pappa och Titti är redan på plats och säger att det är fantastiskt. En liten liten by vid havet, med bara italienare.
Jag ser lite fram emot denna lilla äventyrsresa, men de senaste dagarnas samvaro med Olivia har gjort att jag har svårt att se hur denna rastlösa lilla varelse ska lyckas sitta stilla i mer än tre minuter i sträck. Hon är en riktig rymling som drar så långt hon kan så snabbt hon kan, så snart hon får chansen... Det blir onekligen spännande att uppleva denna resa med min fina familj. Vi hörs när vi kommer tillbaka!
.
Och imorgon bär det iväg. Först Nice i onsdag till lördag och sen en heldags tågresa till Portovenere. Pappa och Titti är redan på plats och säger att det är fantastiskt. En liten liten by vid havet, med bara italienare.
Jag ser lite fram emot denna lilla äventyrsresa, men de senaste dagarnas samvaro med Olivia har gjort att jag har svårt att se hur denna rastlösa lilla varelse ska lyckas sitta stilla i mer än tre minuter i sträck. Hon är en riktig rymling som drar så långt hon kan så snabbt hon kan, så snart hon får chansen... Det blir onekligen spännande att uppleva denna resa med min fina familj. Vi hörs när vi kommer tillbaka!
.
måndag 5 juli 2010
söndag 4 juli 2010
En mysig söndag
Vi hade en sån mysig söndag idag. Tog Roslagsbanan ut till farmor i Täby för att bada i plaskdammen och äta lunch.
Sen pausade vi i Täby Centrum, där barnen lekte ett bra tag i en annan slags rolig plaskdamm.
Nu söndagskväll, barnen lagda och jag är ofantligt glad att jag inte ska jobba imorgon!
.
Sen pausade vi i Täby Centrum, där barnen lekte ett bra tag i en annan slags rolig plaskdamm.
Nu söndagskväll, barnen lagda och jag är ofantligt glad att jag inte ska jobba imorgon!.
Semesterlördag
Igår var första av många lediga dagar... Vi hade en riktig toppendag. Struntade i att kasta recycling och bära saker till källaren, utan gick ut i det sköna vädret istället. Jag var inte superpigg efter lite för mycket vin med David och Johan på balkongen kvällen innan, men jag kan ändå aldrig sova när jag är bakis. Så vi gick ned till det nyöppnade cafét i porten bredvid och åt frukost. Två Nya Zealändare har öppnat ett sånt mysigt litet fik, där allting är gott och de själva är ungefär de trevligaste man kan tänka sig. De bjöd på vattenmelon och juice till barnen och chittchattade massor med oss. Rekommenderar varmt Kura Café!
Sen tog vi vi fyran över broarna med sikte på Långholmen. Vi anade att vi inte skulle vara ensamma där, men det var inte så farligt som jag befarat, utan vi hittade en bra plats. Nadia ville vara i vattnet i princip oavbrutet, och även jag badade. De andra två krukorna nöjde sig med vattenbrynet. Stella som ju bor precis vid badet kom ned en stund och efter ett tag kom även Jenny, Alan och Ingrid. Men då var klockan närmare två, barnen hade ännu inte sovit, Johan och jag inte ätit lunch och det började bli packat med folk. Så vi gick efter ett tag och båda barnen somnade på en sekund i vagnen, och Johan och jag passade på att äta lunch medan de sov. Vår budgetlunch inför semestern blev en "Äh vi har ju semester"-lunch för 300 kr på Ho's, en kines som är omtalad.
Sen promenerade vi ned mot Tanto för att se om Oskar eller någon i hans familj var på kolonilotten och efter en skön promenad kom vi fram och fann där både Oskar och Filippa, samt Oskars lillasyster Linn, som direkt tog sig an barnen som vaknat. Vi hade en mysig stund och plockade smultron och vinbär, innan vi knallade hemåt eftersom det var fotbollsmatch som alla ville se...
Efter denna sköna dag var vi nöjda med att vara inne resten av kvällen och äta falukorv till middag. Idag ska vi till Täby och hälsa på min farmor och bada lite i plaskdammen nedanför henne. Fast jag håller mig nog på land idag.
.
Sen tog vi vi fyran över broarna med sikte på Långholmen. Vi anade att vi inte skulle vara ensamma där, men det var inte så farligt som jag befarat, utan vi hittade en bra plats. Nadia ville vara i vattnet i princip oavbrutet, och även jag badade. De andra två krukorna nöjde sig med vattenbrynet. Stella som ju bor precis vid badet kom ned en stund och efter ett tag kom även Jenny, Alan och Ingrid. Men då var klockan närmare två, barnen hade ännu inte sovit, Johan och jag inte ätit lunch och det började bli packat med folk. Så vi gick efter ett tag och båda barnen somnade på en sekund i vagnen, och Johan och jag passade på att äta lunch medan de sov. Vår budgetlunch inför semestern blev en "Äh vi har ju semester"-lunch för 300 kr på Ho's, en kines som är omtalad.
Sen promenerade vi ned mot Tanto för att se om Oskar eller någon i hans familj var på kolonilotten och efter en skön promenad kom vi fram och fann där både Oskar och Filippa, samt Oskars lillasyster Linn, som direkt tog sig an barnen som vaknat. Vi hade en mysig stund och plockade smultron och vinbär, innan vi knallade hemåt eftersom det var fotbollsmatch som alla ville se...
Efter denna sköna dag var vi nöjda med att vara inne resten av kvällen och äta falukorv till middag. Idag ska vi till Täby och hälsa på min farmor och bada lite i plaskdammen nedanför henne. Fast jag håller mig nog på land idag.
.
torsdag 1 juli 2010
Ny fas
Jahaja, nu är det visst dags för en ny jobbig fas. Nu är det inga tokutbrott men en Nadia på dåligt humör lite för ofta. En ARG Nadia som anstränger sig hårt för att gråta så länge hon bara kan. Kläder är ett elände för tillfället, hon ska ha på sig bara det hon känner för just nu och vi väljer i evigheter på morgonen. Puh, låt det passera snabbt, gärna innan onsdag...
.
.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)