Visst...

...är ni väl nyfikna på hur de där raggsockorna egentligen blev?! Jag stickade ju klart dem för ganska så länge sen (efter att fått repa upp tån på tvåan som blev alldeles för kort) men har glömt uppvisa resultatet, så här kommer det (ta-da!):

Och för att riktigt matcha (med risk för att nu stjäla åskan från mitt eget hantverk..), fick vi låna Theas farmors egenhändigt stickade tröja i samma garn. Elin, Nadia är såå fin i den och vi får massa komplimanger när hon har den på sig. Jag nickar förnöjt och säger att den är hemstickad.

Julfirande

Nadias första jul är nu över och vi har haft några mysiga och släktfyllda dagar. Det började inte så bra dock, två dagar före julafton ramlade hon i badrummet och slog pannan i tvättmaskinen med en tjong. Jag blev alldeles kall i hela kroppen och på hennes skrik hördes hur ont det måste ha gjort. En blå bula i pannan svullnade upp och blev gigantisk med en gång och jag ringde oroligt Vårdguiden. Men redan nästa morgon hade den lagt sig och kvar var bara ett stooort blåmärke och hon blev glad igen ganska snabbt. Och man inser ju att det inte är den sista bulan hon kommer att få i livet.

Uppskattad julklapp!

På julaftons morgon vaknade Nadia tidigt som vanligt och när hon fått välling hämtade vi julklappar och hade paketöppning i sängen. Johan och jag hade bestämt oss för att bara köpa något litet till varandra och istället köpa oss en systemkamera, men så hade rackarungen Nadia köpt varsin present till mamma och pappa, så jag fick äntligen min Decleor-creme som jag längtat efter. Nadia själv fick en traktor med bonde som sjunger "Old McDonald had a farm" och massa djur på släpet som låter. Ingrid hade en sån hemma som Nadia gillade och det blev verkligen en hit! Hon satt länge i sängen och tryckte på knapparna och klappade händerna till sången. Och sen lekte hon med den hela morgonen, väldigt lyckat första julklappsköp!

Julafton firade vi sen hemma hos pappa med större delen av min släkt (17 pers var vi) och Nadia gjorde ju succé bland alla släktingar. Hon betedde sig exemplariskt och klockan tio på kvällen var hon fortfarande glad och pigg och lekte med Dylan och försökte stjäla hans julklappar. Då stoppade vi ned henne i vagnen och promenerade hemåt och Nadia somnade innan vi hunnit till första gatukorsningen. Nästa morgon bakade jag surdegsbröd och kakor och sen begav vi oss hem till Johans mamma för nästa julfirande tillsammans med Johans familj. Ytterligare en mysig eftermiddag/kväll med julmat och klappar och en mesdadels glad och gosig Nadia (även om hon börjat med något irriterande grymtljud när hon inte får vad det är hon vill med en gång..). Och igår slutligen var det middag hos pappa tillsammans med hans Titti och hennes söner med respektive. Nadia fick återigen somna i pyamas i vagnen på vägen hem och nu ser jag fram emot lite vanlig helg med normala läggrutiner. Men imorse sov hon faktiskt till klockan nio och det är nästan världsrekord!

Nu är jag glad att julen är över, i synnerhet sen vi var på stan och brottades i mellandagsrean igår och kände oss helt utmattade efteråt. Men vi "fick" vår fina systemkamera tillslut och nu har hela familjen nya leksaker att roa sig med!

.

Nattkaos

Pappa och Nadia skruvar lådor

Mamma och Nadia sopsorterar

Nu har vi äntligen fått ändan ur och barnsäkrat i köket. På alla lådor och skåp i rätt (eller fel) höjd sitter små haspar på insidan. Dessa får oss att känna oss som jordens idioter. För det spelar ingen roll att Johan ägnade en stor del av lördagen åt att sätta upp dessa, i samma ögonblick som de satt uppe, glömde vi båda helt bort att de satt där och skrattar nu åt oss själva när vi rycker i dörrar och lådor och VARJE gång blir lika förvånade över att de inte går att öppna...

Annars var det en lugn och skön helg där vi faktiskt var lite effektiva och fick tråkiga saker som dammsugning och storhandling uträttade utan större besvär. Lugn och skön helg, förutom lördagsnatten. Nadia vaknade när vi hade kollat på ett par filmer (utan att somna för min del, yohooo) och började fundera på att gå och lägga oss. Men det var bara att glömma. Vår lilla älskling var som förbytt. Hon vaknade ledsen, och normalt tystnar hon ju då efter en stund och somnar om. Men inte denna gång. Hon blev bara mer och mer ledsen, tillslut var hon spänd som en pilbåge i kroppen och skrek helt hysteriskt. Vi testade allt; sjunga, prata lugnande, smeka på ryggen, ge vatten, ge Alvedon, kyla napparna, byta kudde, vyssa, krama... allt. Men ingenting fungerade och vi började bli oroliga och kände oss helt handfallna. Vi tog upp henne och försökte få henne att vakna ordentligt, om det var så att hon hade drömt någonting och behövde få känna att allt var som vanligt. Och en liten stund blev hon som vanligt igen och lugnade sig och gjorde prutt och sina nya lipmanövrar. Men sen började hon bli sådär jätteledsen igen. Vi försökte lägga henne i sin säng men då blev hon helt hysterisk. Så hon fick komma upp och vi försökte med att lägga henne i vår säng med oss båda på varsin sida. Ingenting hjälpte, hon låg bara och skrek och stångade huvudet frenetiskt i min arm som låg ovanför henne. Jag kände mig nästan gråtfärdig, vårt lilla barn kanske hade ont någonstans och kunde inte berätta var... Tillsist gick vi upp igen och hon lugnade sig lite. Vi gjorde en flaska välling som hon fick i mitt knä i köket. Hon drack upp den och kändes sen ganska lugn och glad. Vi satte oss i vardagsrummet en stund och kollade på den fantastiska filmen "Nätet" med Sandra Bullock som vi lyckats fastna i mitt i all kaos. Nadia var uppe och promenerade kring vardagsrumsbordet en stund tills vi bestämde oss för att försöka oss på ett nytt läggningsförsök. Med hjärtat i halsgropen lade vi henne i sin säng och hörde henne smågråta lite, men andades ut när hon ganska snabbt tystnade och somnade.

Nästa morgon var hon precis som vanligt igen, och jag har ingen aning om vad som for i henne den natten. Men läskigt var det och som så många gånger tidigare är jag så fantastiskt glad för att vi är två om detta och för att det är just Johan jag delar detta barn med. Han hanterar såna här situationer med världens lugn och rådighet och är ju förutom världens bästa man, även världens i särklass bästa pappa. Lucky us!

.

Vasastan en helt vanlig natt före jul

Klockan 00:40 natten till fredag.

Den sovande mamman vaknar av att någon står stilla i mörkret i sovrummet.
"Hej älskling, var det roligt på julfesten?"
"Va? Ja"
"Är du radiostyrd?"
"Jag? Nej, jag är faktiskt inte så full"

Mörk silhouette går och lägger sig.
"Men SATAN, vad du stinker sprit"
"Jag går och borstar tänderna igen"
Upp och ur sängen. Brakar in i tvättstället som står vid spegeln.
"Achj"
"Testa SB12"
"Okej"

Lite spolljud på toa. Tyst ett tag. Mera spolljud.
Fullisen kommer ut. Brakar in i tvättstället.
"Testa att tvätta händerna med lite tvål också"
"Okchey"
In på toa igen. Mera kranljud. Tyst. Kranljud.
Kommer in i sovrummet igen. Brakar in i tvättstället.
"Men va faaan. Ser du inte att det står där. Fortfarande!"
"Va?"

Fullisen går och lägger sig. Somnar omedelbart och börjar rycka i kroppen och göra små klickande snarkljud. Mamman ligger vaken. Efter en stund vaknar bebisen. Mamman går och stoppar i nappen. Helt stilla bredvid i sängen när hon kommer tillbaka.

Klockan 02:30
Fullisen är illamående och går på toa. Brakar in i tvättstället. Kräkljud, spolljud, kranljud från toaletten. Fullis kommer ut. Brakar in i tvättstället.
"Va faaaan" (Mamman)
Fullis somnar. Mamman är vaken, kan inte somna om.

Klockan 05:40
Fullis är på toa igen. Mamman vaknar av ett numera välbekant ljud när fullis kommer tillbaka till sovrummet. Ljudet av kött mot tvättställ. Även bebisen vaknar. Fullis somnar. Bebisen somnar inte. Mamman somnar inte.

Klockan 06:24
Bebisen fortfarande vaken. Mamman fortfarande vaken. Mamman suckar och ger upp. Går upp och klär på sig. Fullis sover. Mamman och bebisen leker i vardagsrummet.

Klockan 08:00
Bebis och mamman väcker bakispappan. Det är ett svårt uppdrag, ögonen vill inte mer än kisa. Mamman ger bakispappan en Treo. Pappan tar en klunk och går sen på toa och spyr upp den. Mamman går och lägger bebisen. Pappan somnar om. Bebisen somnar. Mamman somnar.

Klockan 09:30
Familjen vaknar och samtliga är lite piggare, men för bakispappan tar det hela dagen, inklusive några timmars sömn bakom en kollegas skrivbord, att återhämta sig. Tur att det bara är julfest en gång om året! För hela familjen...


.

Hem och jobb

Om bara några veckor tar Johan över rodret här hemma och jag blir familjeförsörjaren. Om det inte vore för att det är under en så begränsad tid (januari till halva mars ca), skulle jag nog ha lite ångest över att inte få spendera mina dagar med Nadia längre, utan istället knega på kontor, men som det är nu känns det mest skönt. Den här tiden har varit fantastisk - vilken ynnest att få betalt för att ta hand om sitt barn och följa dess utveckling dag för dag! Men man kommer också till en gräns där matning, torkning och blöjbyten blir lite monotont och det ska faktiskt bli skönt att umgås lite med vuxna människor ett tag och byta bebissnack mot TRP och räckvidd.

För jämlikhetens skull känns det också bra att Johan blir den som får ha ansvaret här hemma, att vi båda får skifta fokus ett tag. Det kommer att vara nyttigt för alla, men jag skulle ljuga om jag sade att det inte oroar mig lite. Mer mina egna reaktioner än Johans. Jag är ett sånt otroligt kontrollfreak och vill ha saker och ting på mitt sätt. Anledningen till att vi nästan aldrig bråkar är nog delvis att min man är en sån diplomatisk själ som inte har några problem med att välja bort småstrider genom att göra på det sätt jag tycker är bäst. Jag bara hoppas nu att han kommer att kunna ta alla initiativ gällande middagar, handling och småplock som jag har tagit, och att jag kommer att kunna låta honom göra det och inse att han inte kommer att bli jag, utan låta honom sköta saker och ting på sitt sätt. Det blir en spännande tid för oss alla, men mest av allt är jag glad för att Johan och Nadia kommer att få så mycket tid ihop.

Själv går jag vidare mot lite nya utmaningar, som det så fint heter. Jag kommer inte att gå tillbaka till min gamla roll i det här läget, utan kommer att lämna printmediet till förmån för tv. Det kommer att bli en massa nytt, men efter några års malande på min avdelning ska det bli så kul med ny kunskap och nya kolleger. Och att slippa ansvaret som chef ett tag ska också bli riktigt skönt. Så nu ska jag bara vara junior ett tag och dricka mängder med varmt kaffe, utan någon som rycker mig i byxbenen! Även om jag nog kommer att sakna de där små rycken och de stora bruna vädjande ögonen som ber om att få bli upplyft... Usch, nu fick jag nästan separationsångest redan!

Stars in stripes

Några bilder på en randig liten familj... Om ni tycker att föräldrarna ser lite slitna ut så är det inte på grund av sömnlösa nätter med en 10-månaders, utan snarare ett resultat av mycket bröllopsfestande och bilåkande. Och så en efterfrågad bild på en skymtande mage, men ni kan ju se vad som växt mest... :-)

.

Breaking news!!

Kände just någonting litet och vasst i Nadias överkäke. Yes, ÄNTLIGEN framtänder på gång efter fyra månaders limbo. Tjoho.

Årets sista bröllop

Helgen blev en riktigt trevlig historia, men den tog på krafterna! Vi fick låna bil av Ing-Mari och Henning och körde till Grythyttan vid tio på lördagsmorgonen, efter att vi lämnat Nadia i goda händer med en lista instruktioner... Med oss i bilen hade vi DJ:n, som turligt nog visade sig vara en riktigt skön kille och det blev en trevlig resa upp, även om det tog lite längre tid än vi räknat med. När vi kom fram till mysiga Grythyttan, som visade sig ligga inne i en liten by och inte mitt ute i skogen som jag trott, var det egentligen bara att duscha och svida om till frack (Johan) och lånad långklänning med plats för mage (jag). Johan skulle spela på vigseln så han smet iväg för genrep sen och jag fick beskåda den fina vigseln utan honom. Sen var det skumpa och snittar innan det var dags för middag. Jag hamnade i ett eget rum där de tydligen placerat gravida och folk med barn men de hade högtalarsystem så vi hörde alla tal även om vi inte såg någonting och hade riktigt trevligt ändå. Och maten var förstås fantastisk! Säkert vinet också, men jag fick nöja mig med alkoholfritt och cola.

Sen var det party och jag kände mig pigg och glad och dansade och festade i mina decimeterhöga klackar fram till klockan tre! Då var jag förutom rätt trött, mätt som en plätt efter att ha intagit stora mängder vicknings-pyttipanna och fick med mig Johan hem till vårt lilla hus där vi sov i en av de två sängar vi blivit tilldelade. Min första natt utan Nadia var lite orolig och jag tror att jag halvvaknade vid normal väckningstid även om jag lyckades somna om. Sen var det bara frukost, som jag intog ensam med tidningen - och ingen som drog mig i byxbenen, vilken lyx! - eftersom Johan passade på att sova lite till. Sen samlade vi ihop oss och så var det dags att påbörja resan hemåt. Det gick snabbare hem än dit men jag var ganska mör när vi väl kom fram. Men tinade på en sekund när vi klev in genom dörren och möttes av en Nadia som inte slutade skratta på en halvtimme. Söta tjejen, det var så härligt att se henne igen och se hur glad hon blev när vi kom hem. Och otroligt skönt att höra att allt gått så bra och att hon skött sig exemplariskt den lilla skrotungen.

Vi var helt slut dock, och bara längtade till halv sju när vi kunde lägga henne och krascha på soffan. Känner mig fortfarande inte helt pigg, men ikväll ska jag på Mama-kalas på Berns tillsammans med Maria och en massa andra - det brukar vara galet trångt på de där tillställningarna! De stänger kl 20 så det lär inte bli så sent iallafall.

Men med detta bröllop avslutas året bröllopsfrenesi - 6 stycken inklusive vårt eget! - och vi hämtar andan till nästa år...

Förkylning och annalkande helg

Igår blev en hemmadag för mig och Nadia. Hon började låta rosslig i halsen härom kvällen och även om hon var ganska pigg dagen innan, tilltog hosta och rosslighet på kvällen. Och natten blev förstås inget vidare. Hon hostade och väckte sig själv och oss och tidvis kändes det som att vi sprang i skytteltrafik med olika mediciner i mörkret. Till små barn skriver de inte ut slemlösande eftersom slemmet fyller en funktion (vilket det väl lär göra på oss stora också, men vi kan ju lite lättare kommunicera hur vi mår) och man vill att de ska hosta upp det. Däremot har vi sedan tidigare Bricanyl utskrivet, en medicin som vidgar bronkerna och gör det lite lättare att andas. Så den, Alvedon och näsdroppar varvade vi med inatt och tillsist somnade vi alla.

Nadia och jag höll oss hemma hela dagen för att kurera lilla fröken och sov middag båda två, vilket var skönt efter den oroliga natten. Sen lämnade jag över till Johan när han kom hem från jobbet och gick på tjejmiddag hos Pia i hennes fina nya lägenhet. En mycket mycket trevlig kväll med sköna tjejer, även om jag tvingade mig hem vid tolv när rödvinet böjade göra sitt för de andra och jag själv började tänka på den tidiga morgondagen.

För idag ska vi på utflykt! Vi håller på att packa för denna helg ska vi lämna Nadia med barnvakt över natten för första gången. Vi ska till Grythyttan på bröllop och det ska faktiskt blir riktigt kul och mysigt med en liten weekend för oss själva. Jag har suckat många gånger över att jag missar partajandet som lär bli kopiöst, men sen insåg jag att det enda jag faktiskt inte kan göra är att dricka alkohol och man kan ju faktiskt försöka ha lite kul ändå!

Nadia är ganska pigg idag men lite extra känslig och smågnällig. Och så hes och fortfarande hostig. Jag hoppas att det kommer att gå bra med farmor Ing-Mari men känner mig inte särskilt orolig. Hon är den förutom vi som spenderat mest tid med Nadia och jag har fullt förtroende för hennes barnvaktstalanger! Så att mamman och pappan kan njuta av lite egentid. Tillsammans med 105 andra...

Luncheon with the gals (and a guy)

Den här dagens stora aktivitet var en lunch tillsammans med Åsa, Kristin och Maria samt de två sistnämndas kids, John och Ella. Efter en del roddande med dagar och tyvärr ett bortfall på Sandra med Leona, enades vi iallafall om idag och att ses på en tidig lunch i Gallerian.

Jättemysigt att hänga lite med tjejerna och få en liten uppdatering på vad som händer, även om det är lite svårt att hålla tråden med en liten tjej som inte sitter stilla särskilt länge i taget. Jag åt iallafall en smarrig laxwallenbergare och Nadia hittade två byggkillar vid bordet bredvid som hon blev kompis med. Hon fick leka med deras hjälmar och stod och hängde vid deras bord ett tag. Lite bilder från lunchen:

Åsa med Ella

Mary och John Lion

Nadia, jag och Kristin lite suddiga


Inte så suddiga men ingen tittar i kameran...

Chitt chatt

Krissan med Nadia


Igår var vi på Öppna Förskolan med Jeanette och Frida ifrån mammagruppen. Vi har tro det eller ej, börjat hänga på kyrkans öppna förskola. Den är så enormt mycket mysigare än den i Vasaparken och allt från leksaksutbud, lokal, sångstund till viktiga saker som fika är mycket bättre. Så jag håller för öronen (mentalt) när de kör "Gud som haver..." och försöker hålla igen på svordomarna en stund. Betalar man kyrkoskatt kan man väl lika gärna utnyttja den lite... Här kommer lite suddiga bilder från igår, kameran på min nya mobil saknar tydligen blixt!


Let's sing!

Ingen sitter still i Fridas famn

Nadia och Walter som små ljus

Man kan ju inte se så jäkla glad ut hela tiden...

Min fina födelsedag

Hjärtat på tårtan symboliserar all den kärlek jag känner och får!

Idag och alla andra dagar.

Idag fyllde jag 33 år. Sen jag plötsligt finner mig själv gift och snart tvåbarnsmamma måste jag säga att min åldersnoja är helt bortblåst. Det känns verkligen inte det minsta jobbigt att bli äldre, så nu njuter jag bara av att bli uppvaktad! Och uppvaktad blev jag. Det är ju lite svårt att väcka mig på morgonen utan att Nadia hinner före, men Johan gjorde sitt bästa för att överraska och kom efter lite pysslande i köket in i sovrummet med frukost på sängen, presenter och en liten tårta med ljus. Och jag öppnade mina paket och fick till min glädje en ny mobiltelefon! Alla som försökt ringa mig senaste halvåret vet att det är välkommet eftersom den gamla (som faktiskt inte är så himla gammal) slutat ringa och nu dessutom börjat tappa en del funktioner. Kan ha något med att en viss liten tjej gillar att suga på den och dunka den i golvet...

Vid elvatiden kom Dylan över (lämnad av Stellan) och jag satte igång att baka världens chokladtårta till eftermiddagsfikat med familjen. Så vid tre kom pappa, Mimi och Ing-Mari och vi hade en riktigt mysig eftermiddag. Tårtan blev väldigt god... Och mastig! Vi hoppade över middagen sen, eller kompletterade bara med lite popcorn. För Ing-Mari stannade kvar och var barnvakt åt Nadia medan Johan och jag smet iväg på efterlängtad bio. Världens mysigaste födelsedag med vääääärldens bästa familj!

Kräks

Den här helgen skulle jag fira födelsedag. Hade tänkt mig lite födelsedagsmiddag med Stella, Lina, Rosie och Sanna med respektive på lördagen och hittat lite riktigt smarriga Leilarecept att laga till. Och så stod jag på 4ans buss igår morse, efter en lite jobbig morgon där jag kände mig trött och illamående. Plötsligt kom mer illamående över mig i vågor, tillsammans med en känsla av håglöshet. Jag ORKAR inte tänkte jag, det värkte i hela kroppen av trötthet. Jag tryckte bort illamåendet och tog mig igenom dagen tillsammans med trevliga mammalediga kolleger med barn men på vägen hem skickade jag ett sms till tjejerna och ställde in. Jag tror inte att någon tog illa upp, tvärtom är mina tjejer så förstående och jag tror att de alla tyckte att det var bra att jag för en gångs skull lyssnade på kroppen.

När jag kom hem tilltog illamåendet. Klockan var redan fyra så jag ringde Johan och frågade om han inte kunde komma hem tidigare. Han kom som ett skott den fina älsklingen, och jag gick och lade mig och sov. Men mådde inte bättre när jag vaknade och insåg att det inte gick att undvika Gustavsbergsbussen längre. Så jag tillbringade resten av kvällen på knä på toa och kände mig eländig. Tur att jag ställde in middagen, för även Nadia hade en jättejobbig natt och vaknade stup i ett. Imorse insåg vi att hon var kokhet och nog hade haft feber hela natten. Så dagen tillbringade vi mest på lugnast möjliga sätt, men Johan var ute och köpte presenter och tog med Nadia så jag fick några timmar ensam hemma, vilket var första gången på länge. Passade på att sova, läsa skvallertidning och baka lite surdegsbröd eftersom jag haft en illaluktande surdeg på jäsning hela veckan. Men brödet blev gott!

Och istället för helstekt entrecôte blir det fryst fiskgratäng (det första jag äter idag, så hoppas att jag får ha den kvar). Det är väl själva faan att nån av oss alltid ska vara magsjuk på min födelsedag, förra året var det Johan. Men förhoppningsvis är vi krya igen imorgon. Nu är gratängen klar!

Nadia in the snow

Igår fick ju Nadia prova på snön tillslut. Jag bylsade på henne och mig alldeles för mycket kläder för det var ju faktiskt inte så kallt, visade det sig sen. Men vi stapplade ut som två Michelingubbar och jag drog pustande vagnen genom snödrivorna till Vasaparken, som ju turligt nog ligger runt hörnet (hade jag vetat hur ovärderligt det skulle visa sig vara att ha en stor lekpark så nära hade vi lätt kunnat punga ut ett par millar till - NOT. Men ändå, det är verkligen grymt!).

Jag satte henne ned i snön och väntade på glädjetjuten. Men icke. Hon såg ytterst skeptisk ut och efter att jag snabbt tagit några foton började hon gråta. Jag hade förstås som den dåliga förälder jag är glömt kameran, men hade ju mobilen iallafall (men det blev lite dåligt ljus). Jag plockade upp henne och tänkte att gungorna brukar ju vara ett säkert kort iallafall. Så jag pulsade dit med Nadia i famnen och det var kul i ungefär en minut. Sen började hon gråta igen, hon som nästan aldrig gör det bara sådär. Lyckades inte få henne att sluta men efter en stund fick hon en banan och blev tyst och lite mer nöjd. Jag höll på att frysa rumpan av mig medan jag matade henne, och när bananen var uppäten och overallen nergeggad, pustade vi hem igen. Väldigt lyckad first snow experience! :)

----------------

Idag lämnade jag Nadia hos Frida och Walter och smet iväg till MVC för att kika på "Nya bebisen" som vi kallar den.. Allt såg bara fint ut, vilket känns skönt eftersom jag oroar mig lite eftersom jag drack alkohol ganska sent i graviditeten. Men tydligen sker det mesta i hjärnan kring vecka 20 och då var jag ju medveten om graviditeten. Kul att se lilla bebisen sprattla därinne! Fortfarande ingen snopp inom synhåll så det blir allt en lillasyrra. Jag längtar!

Två finingar åker tunnelbana

Snöig måndag

Måndagsmorgon och snön yr utanför fönstren. Nadia sover första luren och jag sitter här i mjukisbyxor med några tända ljus och funderar på om vi bara ska stanna inne idag. Vi får se, jag skulle också vilja att hon fick känna lite på snön, men jag får se hur ambitiös jag känner mig framåt dagen. Är också väldigt sugen på att baka, men då måste jag ändå ut och handla jäst.

Helgen försvann fort som vanligt. Hela lördagen var vigd (moahaha) åt Rosies bröllop som blev en riktigt fin vinterhistoria. Lina, Stella och jag var tärnor i rött och hade skrivit om texten på the Rose som vi framförde accompagnerade av Johan. Jag hade svängt ihop texten i all hast, med hjälp av Lina kvällen innan, men resultatet blev fantastiskt fint! I synnerhet som Stella tog ut andrastämman i bilen på vägen dit, och vi var riktigt imponerade själva efteråt över hur bra det lät!

Vigseln i Seglora kyrka var fantastiskt fin, och festen bjöd på riktigt bra drag, då hälften av gästerna var polacker och drack grogg redan till förrätten... Toastmastern hade lite svårt att frambringa tystnad under den senare delen av middagens tal, kan man lugnt säga! Vi blev dock inte så sena, för jag hade haft nån form av ryggskott från fredagskvällen och kände mig lite orörlig. Och man har ju faktiskt aldrig lika kul på fest nykter, det bara är så. Så när vi blev erbjudna skjuts hem hoppade vi på det.

Och igår var vi bara på 4-årskalas hos Dylan och åt prinsesstårta, lämnade över presenter och demonstrerade Nadias pruttförmågor (munpruttar alltså). Sen hem till tvätt och en söndagskväll i soffan med nedladdad film (senaste Narnia) som var så tråkig att jag somnade trots att jag inte var jättetrött.

Och nu har snöandet tilltagit och trots att jag fryser om mina bara tår, ser det så mysigt ut och jag gillar alltid att vara inne när snön yr utanför fönstren. Känns så beskyddat och ombonat på nåt sätt. Lika bra att sätta på en kopp te.

--------------------

Några timmar senare när Nadia har vaknat och redan hunnit välta ut mitt te över min mobil och dra ut alla dvd-filmerna ur hyllan, är jag inte lika säker på att jag klarar en hel dag hemma. Hon kräver underhållning den lilla tjejen, och att sitta och sticka klart raggsockorna (tvåan blev alldeles för kort, så jag fick repa upp tån och börja om med eländet!) och njuta av teet var bara att glömma. Påbörjade dagens projekt - att frosta av frysen, men det sköter sig ju självt nu när alla frysvaror står i snön på balkongen för att hålla sig kalla. Lika bra att passa på medan det är minusgrader! Nä, nu får vi nog klä på oss och gå ut ändå, bara hon slutar stå och rycka mig i flätan. Vansinngt liten rastlös tjej det här, undra var hon kan ha ärvt det någonstans?!

Sju saker om mig - alldagliga och knäppa

Jag blev utmanad av Pyret att svara på detta, så jag antar utmaningen! Dock skippar jag delen att skicka till sju andra, får allergiska reaktioner på allt som liknar kedjebrev (sorry!)...

1. Jag har en väldigt liberal syn på mathygien och har inga problem med att äta nåt som ramlat på golvet eller passerat bäst före-datum. Lever efter devisen "lite skit rensar magen"

2. Har ytterst svårt för när folk skriver "oxå" eller *ler*. Fast eftersom det är typ alla utom jag, är det nog jag som är gammaldags och kanske får ta och anpassa mig till tjugohundratalets språkbruk. Särskrivningar är också en kär gammal ovän, men dem kommer jag aldrig att förlika mig med!

3. Jag älskar gamla Vänner-avsnitt och kan varenda replik utantill.

4. Jag råkade elda upp en bh vid stranden i New York för massa år sen. Hade bikini på mig, satt i bilen och mina kläder låg i en hög vid mina fötter. Jag skulle tända en cig (detta var under min rökande ungdom) men tappade glöden på tändstickan på golvet. Upptäckte några minuter senare att det rykte och plockade upp vad som visade sig vara en brinnande bh. Vi saktade in bilen vid en busshållplats där jag kastade ut den genom fönstret, ned i en soptunna (en sån där metallkorg utan plast). Det stod ett antal personer vid hållplatsen som tittade förundrat på den brinnande bh:n, och vi rivstartade eftersom bussen kom bakom...

5. Johan och jag brukar kolla på Americas Funnies Home videos och skratta. Och ibland kollar vi på Extreme Home Makeover bara för att upptäcka att vi redan sett just det avsnittet. Livet som småbarnsföräldrar innebär onekligen en del tv-tittande!

6. Jag dövar mitt dåliga världssamvete genom medlemskap i Amnesty, Plan, Rädda Barnen och God El. Och så är Johan med i Greenpeace. En väldigt konkret fördel med dessa medlemskap är förutom samvetet att jag glatt kan säga "jag är redan med!" när jag blir påhoppad av frusna volontärer på stan.

7. Jag blev inbjuden till gruppen "The cutest babies on Facebook" men bemödade mig inte att gå med, trots att jag tycker att Nadia borde vinna med hästlängder, eftersom jag inser att alla föräldrar tycker precis samma sak om sina barn.


Om någon vill svara på detta, feel free! Utmaningen är frivillig...

En bra dag!

Jag har en sån bra dag idag! Känner mig bara på ett strålande humör och så himla glad och tacksam över vilken fin familj och situation jag har. Skit samma om vi bara bäddar sängen när vi får gäster, om pastaresterna i kylen borde kastats för länge sen, om blöjhinken i badrummet måste tömmas... i allt sånt som verkligen betyder något har jag haft sån tur att jag nästan inte vågar skriva det. Min fina vackra familj som ger mig så mycket energi och kärlek, jag känner mig så fylld av glädje och kärlek!

Vet inte varför jag är så glad idag, kanske för att Johan jobbade hemma både måndag och tisdag och att jag kunde smita iväg några timmar på egen hand båda dagarna. Igår var Stella och jag i Skärholmen och letade klänningar till Rosies bröllop nu på lördag. Vi ska ju vara tärnor och hon ville att vi skulle ha nåt rött. Att hitta en röd klänning med plats för mage var en utmaning (i synnerhet som jag helst undviker tema julgranskula), men till sist blev det en röd kjol och kort kofta med röda rosor broderat. Inte jätte-bröllopigt men det blir fint!

Idag när Nadia sov läste jag en bok om att överleva småbarnstiden. Jag vet inte om det var därifrån jag fick mina lyckokänslor men plötsligt bara kände jag mig så glad över det jag har. Fick en massa extraenergi, så när Nadia vaknade klädde vi på oss och begav oss till Daglivs för att storhandla, vilket jag egentligen tycker är astrist. Men jag släpade en korg bakom vagnen och fyllde sedan vagnen till bredden medan två små tanter stod med huvudet på sned och tyckte synd om mig och trodde att allt skulle ramla ut. Men jag har ju rutin vid det här laget, och vet att det är mycket enklare att proppa vagnen full än att bära, så jag bara log tillbaka och sa att det är inga problem!

Sen gick jag till Polarn och Pyret för att köpa ett par mammajeans. Jag har ett par sen förra graviditeten i stl 40 men de är lite slappa i benen, så nu tänkte jag sikta på ett par 38:or. Döm om min förvåning när även dessa visade sig vara för stora och 36:orna satt perfekt. Antingen har de gjort om storlekarna eller så är jag mycket smärtare än vad spegeln visar. Konstigt isåfall, med tanke på vilka mängder choklad och fika jag smäller i mig dagligen. Fast jag väger 2 kg mindre än jag gjorde förra graviditeten vid samma tidpunkt, visade min gamla journal (var ju tvungen att jämföra sen jag varit på MVC sist..).

Hursomhelst, jag slog till på de där jeansen och sen satte jag mig med Nadia på fiket i Västermalmsgallerian. Hon fick burklunch och jag fick kaffe och fralla. Jag har faktiskt fikat/lunchat en del med bara Nadia sista veckorna och det är riktigt trevligt. Ett enkelt sätt att liva upp de annars ganska monotona och inrutade måltidsstunderna. Nu satt vi bara där och Nadia geggade och hoppade runt i stolen (hon har kommit på att om hon tar små skutt i den, flyttar den sig framåt och kan ta sig flera meter på det sättet!), även hon på gott humör, och jag log och tittade på folk och tjuvlyssnade lite på konversationen vid bordet bredvid. Sen bylsade vi på oss och gick ut i den kalla solen, hem över St Eriksbron. Livet är fint!

Skön måndag!

Det blev en sån skön dag... Jag gick till gymmet vid halv tolv och körde en rätt så jobbig PT-cirkelklass. De två manliga instruktörerna var så gulliga och hittade på specialövningar för mig där det behövdes (ligga på mage samt utfall är tex ingen gravidhöjdare) och frågade hela tiden hur jag mådde. Jag kände mig laddad och stark och sugen på att träna mer nu under graviditeten. För om det är svårt att komma iväg med ett barn, kan man ju tänka sig hur det kommer att bli med två...

Sen gick jag via Sandy's till frisören, där jag åt min macka och läste en skvallertidning medan jag väntade. Och sen tog Marika hand om mig i en dryg timme av småprat, inpackning, klippning och massa plattångande. Slutligen tog jag en skön promenad hem i det kalla men fina vädret, med det raka mjuka håret flygandes i höstbrisen, hem till en Nadia som blev överlycklig, och återgick till att vara samma gamla glada mamma igen. Om än rakhårig.

Helg och måndag

Bakom mig har jag en helg helt över förväntan. Johan skulle till Amsterdam på svensexa och jag såg framför mig en ensam och jobbig helg med en gnällig Nadia. Men Nadias strålande fredagshumör höll i sig hela helgen och vi träffade spontant en massa vänner och hade det riktigt mysigt. På lördagen var vi och shoppade lite i Västermalmsgallerian och gick sen till bibblan där och lekte i deras barnhörna efter lunch i caféet. Sen kom farmor Ing-Mari på besök och lekte lite med oss och sen hade vi bara en skön och lugn lördagskväll. Igår var det pissväder men vi begav oss in till City ändå. Där hälsade vi på pappa och Titti en snabbis, köpte väggdekaler till Nadias rum (det blev sååå fint, bild kommer!) och tog oss sen till Söder för en spontanfikalunch med Lina och Alma i Skrapan. Sen hade vi bokat fika med Lena som jag inte träffat på länge, så det blev en hel del fika den dan!

Vi kom hem lagom till middag och lekte sen lite innan det var läggdags för lilla fröken Skrot. Hon är så enormt lättlagd nuförtiden, så det är en ren glädje med den där lilla kvällsstunden. Sen sov jag i soffan resten av kvällen och gick sen och lade mig och läste i väntan på att min älskling skulle komma hem. Och så kom han vid tolvtiden, jippie!

Idag skiner solen för första gången på länge, Johan jobbar hemma och jag ska få EGENTID! Han tar lite jobb-break vid lunch och då ska jag gå och träna och sen gå och klippa mig. Så enormt skönt att slippa tänka på lilltjejen en stund och bara få sitta där och bli snygg och rakhårig alldeles ensam. Lyx är liten nuförtiden!

Mitt kompetenta barn

"Ditt kompetenta barn" finns en bok av den kände danske barnpsykologen Jesper Juul som heter. Den har jag inte läst, jag är inte så mycket för sån där "hjälp dig själv-litteratur". Däremot känns det som att vi har ett kompetent barn! Hon imponerar stort på mig just nu med allt hon lärt sig bara de senaste veckorna. Tidigare har det ju nästan uteslutande handlat om fysiska framsteg, men det verkar nu som att även intellektet börjar sätta fart. Ett axplock:

Nio månader gammal kan hon:

* Klappa händerna (eller iallafall slå dem nästan ihop) när man sjunger "Klappa händerna när du är riktigt glad"

* Tydligt säga "Titta!"

* Titta på lampan när man säger "Var är lampan?". Oftast säger hon även "Titta!"

* Prutta med munnen när man säger "Kan du göra prutt?"

* Vinka entusiastiskt när man säger "vinka"

... ja, hon är en väldresserad liten apa och hon står så fint nu och är en allra oftast sprudlande glad liten tjej som slår med armarna och skriker av glädje av blotta anblicken av andra barn. Fina fina Nadia.

Hjärtklappning

Idag fick jag en läskig näradödenupplevelse som lämnade mig skakig länge efteråt. Nadia satt i baljan och badade och plaskade och sög på olikfärgade badankor för glatta livet, när jag hörde mobilen surra till och fattade det illa överlagda beslutet att springa ut och hämta den. Hon sitter ju så stadigt i baljan, tänkte jag. Det var bara det att när jag gick blev hon ledsen och försökte ställa sig upp. Men halkade och ramlade omkull i baljan och hamnade under vattnet med huvudet. Under den knappa mikrosekund det tog mig att kasta mig fram och fiska upp henne, hann jag se bubblor från hennes mun och ett hemskt scenario utspela sig i min fantasi. "Lämna aldrig barnet obevakat i badet" hörde jag för min inre röst, en uppmaning från någon barnbok eller tidning jag läst, som jag borde ha följt och nu alltid kommer att följa. Hon var helt okej efteråt, men själv kände jag mig usel och lite ledsen. När jag tog upp henne och lindade in henne i en handduk blev det varmt och ännu mer vått i mitt knä och kände mig nästan tacksam att hon kissat i mitt knä och försäkrade henne om att hon får kissa så mycket hon vill på mig. Älskade unge.

Mammadag

Senaste dagarna har jag känt att det ska bli riktigt skönt att börja jobba igen och låta Johan sköta ruljangsen här hemma ett tag. Det härliga novembervädret i kombination med en otålig liten vagnåkare tillåter inte riktigt några sköna utedagar eller långpromenader längre. Men idag hade vi en sån där riktigt skön mammadag då jag verkligen uppskattar min föräldrarledighet. Dagens enda plan var att ta oss till Söder tillsammans med Frida och Walter, där Frida hört talas om ett bra och barnvänligt café vid Mariatorget. Otroligt skönt att ha sådant som ett heldagsprojekt! Så vi promenerade en bit och hoppade sen på bussen och tog oss över broarna.

Caféet var pyttelitet och serverade inte lunch så vi knallade över Mariatorget till Café Rival där vi festade loss på sallader, kaffe och en riktigt smarrig kolachokladpaj med nötter som hållt mig mätt hela eftermiddagen. Sen tog vi en riktig långpromenad tillbaka till Vasastan och till och med en extratur eftersom kidsen sov. Efter det gick vi hem till Frida och åt mellis, lekte och fick sen bebismiddag. Så otroligt skönt att få lite sällskap de där sista gnälltimmarna- som nu inte alls blev gnälliga - i synnerhet som Johan repar ikväll.

Vi kom hem vid sextiden och nu när jag två timmar senare sätter mig ned känner jag den gamla välbekanta smärtan i höfterna. Foglossningshelvete, ska den redan komma tillbaka? Kände att jag fick trappa ned på tempot när vi promenerade hem, otroligt att den redan kommit och HOPPAS att det inte kommer att bli asjobbigt denna gång. Det är ju trots allt fem månader kvar och med en hel del bärande och böjande denna gång...

Bilder från dagen finns på Fridas blogg: http://fridabengtsson.blogg.se/2008/november/mamma-lunch-och-barnbus.html

Magskoj

Här har det varit lagom muntert de sista dagarna... Johan drabbades av magsjukan from hell natten mellan lördag och söndag och oturligt nog tajmades det med att vi hade Dylan här hos oss. Så medan Johan sprang i skytteltrafik (kan man göra det ensam?) till toan precis hela natten försökte jag tysta och trösta de barn som vaknat av all commotion. Det blev en spännande natt med rätt lite sömn för oss alla. Men värst för Johan förstås, han var helt däckad hela dagen sen och jag tyckte allt att han såg ännu smalare ut än vanligt. Men nu är han på benen igen och jag hoppashoppas att detta inte ska drabba mig, än så länge känner jag ingenting... Peppar peppar.

Lite ledsamt att vi missade vår biodate i söndags, pappa skulle vara barnvakt och vi skulle gå och se "Låt den rätte komma in". Vi älskade boken båda två. Som det nu blev, blev det ju inget vidare fars dagsfirande, men vi får försöka komma iväg snart ändå.

Nadia har ju också haft problem med magen och gårdagens besök på BVC bekräftade att hon har ett hack i viktkurvan. Vi ska dit och träffa läkaren på torsdag och kolla lite mer på vad som kan vara knas med lilla vällingsäcken. Tills dess undviker vi fullkornsvälling och mjölkprodukter för att se om det kan ge något.

Annars så upptäckte vi tydligt igår att när man säger "Var är lampan?" tittar Nadia i taket och säger "Titta!" eller snarare "tt-ttta!" Det är det mest populära ordet just nu, med små arga avbrott för mamamamamamamamamaaa....

Och idag fyller hon nio månader - trekvarts år!! Jag börjar redan se fram emot ettårskalaset. Ser det som ett litet litet plåster på såren för vår uteblivna Thailandsresa, så jag börjar redan fundera på tårtrecept... Liten nostalgitripp nedan!

En dag gammal...

Liten tjockisbebis med mamma på fika. Tänk att tiden gått så snabbt... Långa tysta fikastunder är ett minne blott!

Mage

På allmän (nja..) begäran kommer nu här några bilder på en växande mage! Tänk att jag bara varit gravid i tre veckor!

Vardagskväll hos familjen Högfeldt

En normal vardagskväll hemma hos oss ser ut som så att Johan kommer hem halv sex sex och då rusar (jag) och kryper (Nadia) vi i full fart till dörren under gemensamma glädjerop. Ser fram emot när jag ska börja jobba och komma hem till samma entusiastiska välkomstkommitté varje dag! Sen leker vi på golvet och Johan busar lite extra med Nadia och vi pratar lite om hur dagen varit. Halv sju börjar vi natta Nadia, vilket är världens enklaste nuförtiden. Även om hon protesterar en del när pyamasen ska på, blir hon lugn och glad när vällingen kommer fram. Efter välling i myshörnan är det puss och godnatt och sen har vi hela långa kvällen för oss själva.

Den utnyttjas som så att vi lagar middag som vi oftast intar framför tv:n. Det är ju Vänner mellan 19 och 20 så då har vi vår lilla middagsstund. Sen brukar jag alltsomoftast och i synnerhet när jag är gravid (vilket jag ju då verkar vara för det mesta) slockna framför tvn och tvingar Johan att sitta kvar och titta på dåliga program medan jag sover med fötterna i hans knä. Ibland försöker han smita bort till datorn men då känner jag mig så ensam så jag lyckas oftast få honom att stanna kvar. Vi tio halv elvatiden brukar jag vakna till liv igen, ungefär samtidigt som Johan börjar bli trött. Då får jag alltid dåligt samvete över att jag sovit bort en hel kväll med min man och försöker kompensera för det genom att pladdra frenetiskt i sängen, när allt han vill är att sova. Det låter kanske som världens tristaste liv, men jag kan verkligen njuta av den här vardagen och skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt!

Igår var lite annorlunda för jag gick och TRÄNADE för första gången på några veckor. När jag kom hem från spinningpasset var maten klar och vi slog oss ned och åt goood kyckling med ingefära och chili, samt quinoa och broccoli. Sen somnade jag inte det minsta, utan vi snackade lite, kollade på Medium ihop och Johan satt lite framför datorn och spelade nåt fotbollsspel. Jag kände mig väldigt nöjd som inte somnat i soffan och vi gick och lade oss rätt tidigt och fick sova ända till klockan halv åtta (!!! Nadias inre väckarklocka måste varit trasig, hon vaknar på pricken halv sju alltid annars), förutom Johan som var uppe och bytte blöja vid fyrasnåret.

Ja.. det var nog alla detaljer om våra kvällsrutiner. Idag känner jag mig riktigt utvilad och Nadia och jag ska åka till Enskede och hälsa på Kristin och hennes nyanlända lilla Ella. Och ser fram emot en helg där vi bara har gemensamma och sköna planer!
.

En onsdag i november

Igår morse vaknade jag för första gången frivilligt halv sju och sprang till tv:n för att slå på nyheterna. YES. Det var inte svårt att välja kläder till lilltjejen den dan, Nadia och jag firade i hennes rosa Obama-tshirt hela dagen lång.

Efter en lite motvillig och för kort morgonlur åkte vi ut till Liljeholmen för att äta lunch med farmor Ing-Mari på hennes jobb och visa upp oss för hennes kolleger. Det var en trevlig och mysig lunch och Nadia var på gott humör och kröp runt på de inte alltför rena kontorsgolven med stor entusiasm. Sen tog vi tuben in till stan igen och Nadia somnade när vi skulle kliva på tåget. Men det kan sannerligen inte vara lätt att sova i det oväsendet som tunnelbanan för och jag hade god lust att smasha högtalaren ovanför hennes huvud som skrek ut varenda hållplats. Resultatet blev en alldeles för kort middagslur också, så när vi kom in till stan gick vi och fikade med Jeanette och Pernilla från mammagruppen. Vi skulle ha BVC-träff en timme senare så det var inte så stor idé att gå hem emellan.

På BVC fick vi som vanligt vänta länge på att bli ihågkomna och sen fick vi haffa sköterskan Anna Marit som glömt bort oss och var på väg ut genom dörren. Sen följde iallafall en och en halv timmes prat om allt möjligt som rör bebisar, sömn, bajs och annat kul. Otroligt att man blivit sån som diskuterar konsistens och färg så ogenerat. Bajs har liksom blivit en större del av mitt liv än jag någonsin trodde möjligt. I synnerhet nu när Nadia haft sin lilla magåkomma och vaknat med överfylld blöja och pyamas och nedfläckade lakan varje morgon. Lukten i hennes rum vill inte ge med sig på hela dagen, hur man än vädrar och byter lakan och tvättar täcken. Hon får majsvälling i hopp om att det ska stoppa upp lite men hittills flödar kroppsvätskorna fritt. Har ni tröttnat ännu, eller ska jag fortsätta..? :-) NOG.

Vi kom hem för en sen middag vid halv sex (sen för henne, alltså), men som alltid är det skönt att slippa de där sega eftermiddagstimmarna. Johan kom hem efter en stund och vi lekte tillsammans alla tre på golvet innan det var läggdags för lillskrotan. Ingen av oss två var så hungrig så vi skulle bara äta någonting lätt. Det slutade med att Johan gjorde något som skulle vara croque monsieur men som i brist på rätt ingredienser blev stekt vitt bröd med bacon och ost. Det var gott men jag kände mig lite smutsig efteråt. Stackars lillbebben i magen kan inte riktigt få de vitaminer hon skulle behöva...

Nadia börjar nu mer och mer släppa taget när hon står och håller i sig och står faktiskt själv i några få skakiga sekunder. Vår stora duktiga fina tjej, jag är så stolt och fylld av kärlek till henne att jag kan spricka!

Idag skiner solen och planerna är sångstund för småttingar på öppna förskolan, lunch med Tori-Jenny och eftermiddagslek med Hanna och Astrid. Äntligen slut på isoleringen och låååångtråkiga dagar!

.

Måndagmorgon

Tittar ut på en gå och småregning måndagsmorgon i Vasaparken och konstaterar att ännu en helg försvunnit på nolltid. Även när man inte jobbar är det lite tråkigt med måndag.

I fredags hade Johan halvdag och jobbade hemma. Han nakenjobbade i sängen och Nadia som inte kräktes något mer men var febrig och hängig, och jag låg bredvid i sängen och sov. Hon låg där nästan hela dan, med små avbrott för att sova i sin egen säng. Och när hon var vaken gnydde hon mest ynkligt. Lördag och söndag var hon feberfri men fortfarande ganska hängig och hon är fortfarande inte riktigt sitt vanliga jag.

Jag var borta större delen av lördagen på möhippa för Rosie som gifter sig om några veckor. Som tärna hade jag visst ansvar för möhippeplaneringen och även om det var en utmaning mitt upp i allt detta kaos med graviditet och sjuk bebis, blev det riktigt lyckat! Vi inledde med Afternoon Tea hemma hos mig och jag hade tillbringat hela dan och lite av kvällen innan med att göra små sandwichar (gurk/ägg på kavring och räkröra på hembakta små rosenbullar), baka Madeleines och massor av scones. Så dukade jag upp fint, bryggde kannvis med te, vispade grädde, tog fram cheddarn, marmeladen och lemon curd och tände en massa ljus (jag blir riktigt hungrig när jag skriver detta...). Tjejerna samlades och sist kom en överraskad Rosie. Vi myste hela eftermiddagen hos mig innan vi tog en skön promenad ned till Gamla Stan, där vi hade bokat relaxavdelningen på Lady Hamilton. Jag hade tagit med inpackningar, scrubkrämer och lite ansiktsmasker och vi hade några riktigt sköna spatimmar där nere i den medeltida källaren med bastu och duschar.

Sen begav vi oss hem till Stella på Långholmen. Hon bor i den mysigaste lägenhet jag någonsin sett, precis nere vid vattnet och med en sån skönt flummig och orientalisk känsla. Hon hade dukat upp ett lågt bord med tända kandelabrar och vi slog oss ned en stund. Men bara lite för sen kom en trevlig maroccansk tjej som skulle lära oss att dansa magdans. Och efter dansen var vi hungriga igen och då kom ett bud med mat från Beirut Café som vi dukade upp. Och det var så gott och det var så mysigt och efteråt låg vi på sköna kuddar runt bordet och drack te som Stella kokat på kanel och ingefära. Blir ju inget vidare party när bruden är gravid, men en riktigt riktigt härlig dag!

Och igår gjorde vi inte så mycket. Började dagen med några timmar i tvättstugan och sen var Johan borta på säsongens sista (JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA) AIK-match och jag och Nadia tog en liten höstpromenad med Åsa. Vi kom hem till en lägenhet full med tvätt som inte hunnit torka i tumlaren och nu ser det ut som ett zigenarläger här ungefär med alla strumpor och kallingar som hänger på tork. Naddisen är fortfarande hängig och sover mycket och äter lite och jag hoppas att hon snart ska vara sig själv igen. Det blir en lugn vecka det här, för vi har nästan ingenting alls inplanerat. Tänkte iallafall försöka åka och hälsa på Kristins lilla nykläckta Ella någon dag. Men idag vet jag inte vad som händer, det finns ju en del tvätt att vika om inte annat!

Vinterkräksjuka?!

Idag var jag precis på väg ut på en efterlängtad mammalunch med Maria och Sandra med knodds när Nadia som sov plötsligt lät konstigt. Jag sprang in i hennes rum eftersom det lät som att hon inte fick luft och såg henne stå på alla fyra och bara vrålkräkas. Det var pölar runt hela huvudändan av sängen och lilla stackarn var alldeles våt med tårar i ögonen. Hon fortsatte låta som att hon inte fick luft och jag blev ganska skraj. Men så repade hon sig lite, men var fortfarande klen. Hon somnade i mitt knä i fåtöljen och när hon vaknade kräktes hon igen.

Sen ställde vi in alla dagens och kvällens aktiviteter och har inte varit utanför dörren idag. Nadia har varit världens ynkligaste bebis och mest sovit i min famn. Då vet man att hon är sjuk på riktigt! Nu på kvällen fick hon feber och var jätteledsen, jag fick inte sätta ned henne en sekund. Den blonda ängeln Frida kom förbi med majsvälling och Proviva och då kom dagens första leenden. Frida är en av Nadias absoluta favoritpersoner, det märks tydligt! Sen blev hon kinkig igen och har bara ätit lite blåbärsdryck och potatispuré på hela dagen. Och en halv banan. Som tur är är hon duktig på att dricka vatten, men det skär i hela mammahjärtat när ens bebis är sådär ynklig.

Elin kom också förbi med lite skåprester och sa hejdå. Även då lyste Nadia upp, hon gillar sina granntjejer. Imorgon åker de iväg på en fyramånadersresa och jag tittar ut på oktoberregnet och känner viss avundsjuka över att de snart kommer att ligga på en strand i Västindien. Men mest av allt är jag ledsen för att de åker för att jag kommer att sakna dem så mycket. Det har varit en sån grym lyx att ha grannkompisar och många långa eftermiddagar har Elin och Thea räddat för mig och Nadia. Och här har lånats ägg och ris och jag vet inte allt. För att inte tala om syjuntor och gemensam träning, vet inte hur jag ska pallra mig till gymmet ensam dessa mörka höstkvällar. Men jag hoppas att de får en riktigt härlig resa!

Nu sover Nadia och jag äter choklad och geléhallon till middag. Typiskt nog tajmades allt detta med en kväll då Johan är borta, men sover hon bara nu så är det ju ingen fara. Håller tummarna för att hon mår bättre imorgon och att hon inte åkt på någon riktig maginfluensa eller vinterkräksjuka! Och förresten så sparkar bebis nr 2 ganska mycket och verkar försöka göra sig hörd. Blir lite mindre fokus på magen när man har en bebbe utanför magen, helt klart!

Vintertid och höstmys

Igår ställde vi om till vintertid och var oroliga över att det skulle innebära att Nadia skulle vakna halv sex istället för den vanliga halv sju... Men hon sov till kvart över sju (=6:15 vintertid) så det blev tack och lov inte så blodigt, och samma sak idag. Vi instiftade en bra deal, jag och Johan. Han tar nätterna, vilket ofta bara är att gå upp någon enstaka gång och stoppa i nappen, och ofta sover hon ju hela nätterna, samt första passet på helgmorgnarna. Eftersom jag aldrig kan somna om när jag väl vaknat är det otroligt skönt att han tar de första timmarna på morgnarna på helgerna, de som jag alltid har på vardagarna. Då kan jag sova lite längre än till halv sju och sen när jag ändå går upp rätt tidigt, kan han få gå och lägga sig igen. Vi testade nu i helgen och det funkar fint. Skönt med uttalade överenskommelser, så slipper man irritera sig på sjusovare döva för barnskrik. Alltså, inte min man... ;-)

Igår hade vi en riktigt fixig söndag. Vi var inte utanför dörren överhuvudtaget på hela dan. Jo förresten, jag skulle baka och råkade spilla ut hela smeten på golvet (såååå trött på mig själv ibland) och fick cykla till Ica och köpa nytt. Johan hängde med Nadia medan jag bakade kardemummasnurror (tack Pyret för ytterst smarrigt recept!) större delen av dagen. 350 gram smör totalt, kändes inte helt nyttiga de där. Tur att jag är gravid igen och får unna mig...

Däremellan hängde vi upp tavlan i vardagsrummet, gitarrer ovch väggklockan och det blev så fnt och ombonat när vi var klara. Vi har inte direkt den moderna stilen med mönstrade fondtapeter och stramt vitt hemma hos oss. Snyggt men det är inte riktigt vi. Detta med mycket mörkt trä och djupa färger passar oss perfekt.

Satt här och myste igår i allt det fina och tände massa ljus. Sen kom Lina , Jens och lilla Alma som gjort busspremiär, förbi och fikade med oss och det var väldans mysigt. Sen gick vi en trappa upp till Elin och Emil där vi var bjudna på söndagsmiddag, en riktigt delikat älggryta. Tanken från början var att diskutera Thailandsresan, eftersom vi ju skulle varit där samtidigt, men det var ju tyvärr inte så stor idé nu. Så vi pratade mest lite allmänt och åt gott, ända tills batterierna i vår babywatch tog slut och vi var tvugna att göra den långa resan en trappa ned. Så ofantligt praktiskt med grannar som är kompisar, ska nog be alla mina vänner flytta hit!

Idag ska vi gå tandhygienistbesök på BVC och jag ska berätta för mammagruppen om min lilla växande mage!

Go Obama!

Det cirkulerar andra stora tankar i skallen också just nu... Det amerikanska valet till exempel. Jag ska inte påstå att jag är särskilt välinsatt men valutgången skrämmer mig. Jag är livrädd för att ytterligare en republikan ska härja i världen med mer krig och onyanserad patriotism som resultat. Och trots att Obama leder i opinionsmätningarna nu när två veckor återstår, är jag livrädd för att en faktor inte syns i dessa. Den underliggande rasismen. Den som skapar ett irrationellt motstånd som kanske inte syns i opinionsmätningarna. Förmodligen finns det fler smårasister än riktiga rednecks ute på den amerikanska vischan. Alla dessa som fokuserar på små frågor som bensinkostnaden, snarare än att se till helheten. Och jag är skiträdd för att jänkarna inte är redo för varken en kvinna eller en svart på tronen och att demokraterna ska förlora bara därför. Men jag hoppas att min misstro inte stämmer och under tiden lobbar Nadia och jag hårt på Öppna förskolan...

Chock....

Som ni kanske ser har bloggen bytt namn. Och förklaringen kommer nedan...


2008-10-17 kl 20:46

Nu skriver jag ett inlägg som jag inte kommer att kunna publicera på ett tag. Jag vill ändå skriva det nu när känslan är ny och tankarna fladdrar fritt. För de fladdrar. Och flyger. Stickan ligger fortfarande på bordet och sticker oss i våra ögon med sina två streck. Två skarpa streck. Jag är gravid igen. IGEN. Helt otroligt. Min första tanke var HUR? Jag förstår att ni måste tycka att vi är världens idioter som lyckats med detta ännu en gång. Uppenbarligen vet vi inte hur barn blir till. Men det vet vi. Trodde bara inte att det skulle ske när man både ammade och knaprade minipiller. Och haft kanske fyra ägglossningar under hela vårt förhållande.

Konstigt nog känns beslutet så mycket större och svårare denna gång, trots att vi är gifta, bor ihop och älskar varandra tveklöst. Och redan har ett litet barn. Det är ju just det. Nadia är bara åtta månader. Jag vet ju inte riktigt hur långt gången jag är nu, men hon kommer inte att vara så mycket över året när hon blir storasyster. Lilla lilla Nadia, storasyster. Att hon inte får vara ensam med vår odelade uppmärksamhet längre, att vi nu ska få plats med en bebis till i vår lägenhet och våra liv. Och dessförinnan, att träda in i gravidlivet såhär snart igen.. Fram med mammakläderna från vinden, tillbaka till alkoholfritt (jag som just börjat njuta av mitt rödvin igen...) och opastöriserat. Samtidigt så kan jag faktiskt inte tänka mig att göra abort. Skulle jag kunnat välja att inte vara gravid just nu, hade jag gjort det, men nu känner jag mig ställd inför fullbordat faktum och att vi får ta konsekvenserna av det. Och det kommer ju att bli bra. Såklart. Det måste det bli. Vi har kärlek så att det räcker för en liten skrot till.


Dag 2 - lördag


Hur har jag kunnat missa detta? Jag har ju en riktig gravidmage redan (nu när jag släpper ut den...). Och alla tecknen var ju där, jag bara valde att inte se dem. Denna otroliga kvällströtthet med soffsovande varenda kväll, vrålhunger och två frukostar per dag, en mens som aldrig kom tillbaka, bröst som inte intog den oansenliga post-amningsformen jag trott... och så jeans som inte gick att knäppa. "Det blir bebis eller bantning" sa jag till Johan innan jag gick och kissade på stickan. Jag slipper banta. Ett tag till.


Dag 4 - måndag

Ju mer det sjunker in, desto bättre känns det. Detta var inte min plan, men we roll with the punches som man säger.. Det verkar visst vara så oplanerat som Johan och jag ska leva våra liv och faktum är att lyckan är stor och kärleken oss emellan likaså. En bebis till blir lite coolt och de senaste dagarna har jag överrösts med stories om nära relationer mellan barn som är nära i ålder. Om vi bara kan klura ut hur vi ska göra med syskonvagn och hiss så kommer nog detta bli prima primör, för att använda ett töntigt käckt uttryck. Och på onsdag ska jag till gyn och få reda på när egentligen denna bebis planerar att äntra våra liv.

Dag 6? - onsdag

Jag är i chock. Var hos gyn idag och det vaginala ultraljudet visade en liten sprattlande bebis med huvud och armar och ben och allt. Vecka 13+4 (dagar) sa gynekologen och jag höll på att smälla av. Hade tänkt kanske 8 eller så. Men 13! Och värre blev det. Han tog fram vanliga staven och gjorde ett vanligt "mag"-ultraljud. Detta, som tydligen var mer tillförlitligt och sade "Sjutton". VECKA 17. Jag höll på att ramla ur gynstolen och landa mellan mina ben på golvet. 17. Det innebär att nästan halva graviditeten gått och att det är försent för nupptest och sånt. Och alla praktiska implikationer som att vi kanske inte kan åka till Thailand eftersom jag kommer att vara så långt gången då, att Johan inte kommer att hinna vara pappaledig med Nadia, att jag inte kommer att hinna börja jobba.. allt det och lite till cirkulerar i mitt huvud och känslan av overklighet vill inte riktigt ge med sig.


Realtid: Fredag 24/10 kl 18:24

Nu har jag vi pratat med våra chefer och vågar göra nyheten offentlig på nätet...
För dag var vi på det "riktiga" ultraljudet som visade en liten tjejbebis daterad till den 27 mars nästa år. Således går jag in i vecka 19 imorgon och har helt ovetandes gått igenom nästan en halv graviditet. Jag känner mig lite korkad som inte fattat nåt. Och allt ställs på ända, vår Thailandsresa som måste avbokas och jobbplanerna som måste ändras. Vi är fortfarande i chock.. Men det blir nog bra bara vi hunnit vänja oss vid tanken. Två små döttrar med bara ett drygt års mellanrum. Ja det lär bli liv i luckan om inte annat!

Myshörna

Såhär färggrann och fin blev den lilla myshörnan i Nadias rum. Där dricker hon välling, kläs på och där ska vi läsa massor av sagor framöver.

Nyttodag

Idag är en riktig nyttodag. Jag själv har inte gjort så vansinnigt mycket, men fick pappa att komma hit och hjälpa oss med lite grejer. Johan och jag är lite dåliga på att få saker att hända (förutom barnafödande och giftermål och sånt), så då tar man ju hjälp av papsen. Han hängde upp vår stora väggspegel som stått lutad mot väggen sen vi flyttade in för ett år sen (och som nu sen Nadia började klättra på allt blivit en liten fara), borrade upp toapappershållare i badrummet och satte upp en hylla i Nadias rum. Dessutom hjälpte han till att bära ut en säng som Pia ska få och istället gjorde jag en liten myshörna av en barnmadrass och kuddar. Ska ta ett kort när det är klart, blev riktigt mysigt. Som tack för hjälpen fick pappa en riktigt smarrig svampomelett - vi fick en kasse trattkantareller av Johans mamma igår och ägnade större delen av kvällen åt svamprensning. Åtminstone Johan, jag råkade somna i soffan...

Jag själv lagade iallafall barnmat åt Nadia, hängde upp en tvätt och lite andra tjejiga grejer. Usch vad jag inte gillar sådan könsstereotyp arbetsfördelning, men faktum är att jag är mycket bättre med mixern än med borrmaskinen...

Ikväll är Johan borta och hjälper sin syster att flytta och jag tänkte försöka fortsätta nyttodagen med att sy om en väggbonad (låter mossigt och skitfult men kan nog bli bra) och kanske ett örngott till Nadia. Och innan dess ska jag ägna eftermiddagen åt de spännande aktiviteterna att slänga sopor (ett helt projekt när man bor på denna adress) och inhandla blöjor. Hoppas få en liten fika med Frida för att göra det hela lite roligare, och NU ska jag softa lite innan Nadia vaknar.

.

Bistra tider

I och med ekonomins fall och räntornas höjning, har vi tvingats dra ned på vissa saker i familjen Högfeldt. Bland annat barnmat. Som tur är finns andra, mindre kostsamma alternativ att tillgå här i Alströmers land.

Raggamuffin

Såhär såg det ut tidigt igår kväll, och senare stickade jag klart första sockan och påbörjade tvåan. Jag "got a little carried away" när jag stickade foten och skulle nog börjat på tån lite tidigare, så den kommer nog att passa Nadia perfekt när hon blir en fyra-fem. Men kan nog med lite god vilja användas redan nu. Visst är jag duktig?? Visstvisstvisst???

Höstdagar

Igår var en sån härlig dag. Milt höstväder med fantastiska färger och massa sol, och Nadia och jag begav oss ut på äventyr på en trebussarsresa till Täby. Där hälsade vi på min vän Sara, en stark och tapper kvinna som bröt ryggen för en månad sen och som nu trots korsett och restriktioner, ändå klarar av att ta hand om sina tre barn, varav lilla Amanda bara är fyra månader. Men hon ville gärna ha lite sällskap och bärhjälp när mannen var borta en hel dag, så Nadia och jag ryckte ut.

Det blev en mysig heldag med massa snack, lunch, fika och långpromenad (vilket kanske inte var det bästa för ryggen, insåg hon efteråt). Nadia och jag kom inte hem förrän sex på kvällen och då var det nästan pyamasdags med en gång. Men först väntade vi in pappa Johan och som alltid när han kliver in genom dörren bryter Nadia ut i stora leenden och entusiastiska läten. Numera kryper hon i rekordfart fram till honom och börjar klättra på benen, innan han knappt hunnit få av sig cykelhjälmen.

Efter läggning lagade Johan gooood pasta med trumpetsvamp och lövbiff och sen mös vi i soffan och jag somnade inte en enda sekund! Fast när jag ville kolla på Gray's passade Johan på att diska istället. Helt klart en perfekt kväll.

Idag är inte lika kul. Regnet öser ned och det är muggigt och grått. Skulle egentligen träffat Maria och John men ingen av oss var så sugna på att gå ut i detta väder, så vi sköt på träffen till bättre väder. Så nu njuter jag bara av att vara hemma, är lite förkyld och hängig av lillfrökens förskolebacillusker, så té och tända ljus känns som en alldeles lagom förmiddagsplan. Och så kommer nog Elin och Thea ned och leker lite när vi blir sugna på sällskap.

Förresten bokade vi en Thailandsresa härom dagen. Inte var det billigt, men det blir ju vår bröllopsresa och för pengar som vi fick i bröllopspresent. Och vi ska vara borta en hel månad, hela långa tråkiga januari! Verkligen någonting att se fram emot!

Sköndag

En riktigt skön höstsöndag har vi haft idag, med vackra färger, mild temperatur och efter en skön promenad till Pampas, en maffig brunch som hållt oss mätta långt in på kvällen. Efter brunchen med Erika somnade Nadia i vagnen och vi satte oss ute vid vattnet med varsin kopp kaffe och löste slutet på Erikas korsord. Sen promenerade vi hemåt och pausade vid Karlberg och lekte lite i gräset.

Vår dotter cineasten

...idag fyller hon åtta månader! Hipp hipp hurra! Vi firar med en skittråkig och småförkyld innelördag, bara vi två eftersom Johan är borta hela dagen och kvällen.

Nadia äter kiwi

Igår skulle jag rensa ur skötväskan (en hel del skit tenderar att samlas i den...) och Nadia satt med mig på golvet. Efter en stund märkte jag att hon hade hittat en kiwi som rullat ur väskan och var i full färd att sätta i sig den hel. En stund senare såg hon ut såhär...

GOTT!!