onsdag 19 november 2008

En bra dag!

Jag har en sån bra dag idag! Känner mig bara på ett strålande humör och så himla glad och tacksam över vilken fin familj och situation jag har. Skit samma om vi bara bäddar sängen när vi får gäster, om pastaresterna i kylen borde kastats för länge sen, om blöjhinken i badrummet måste tömmas... i allt sånt som verkligen betyder något har jag haft sån tur att jag nästan inte vågar skriva det. Min fina vackra familj som ger mig så mycket energi och kärlek, jag känner mig så fylld av glädje och kärlek!

Vet inte varför jag är så glad idag, kanske för att Johan jobbade hemma både måndag och tisdag och att jag kunde smita iväg några timmar på egen hand båda dagarna. Igår var Stella och jag i Skärholmen och letade klänningar till Rosies bröllop nu på lördag. Vi ska ju vara tärnor och hon ville att vi skulle ha nåt rött. Att hitta en röd klänning med plats för mage var en utmaning (i synnerhet som jag helst undviker tema julgranskula), men till sist blev det en röd kjol och kort kofta med röda rosor broderat. Inte jätte-bröllopigt men det blir fint!

Idag när Nadia sov läste jag en bok om att överleva småbarnstiden. Jag vet inte om det var därifrån jag fick mina lyckokänslor men plötsligt bara kände jag mig så glad över det jag har. Fick en massa extraenergi, så när Nadia vaknade klädde vi på oss och begav oss till Daglivs för att storhandla, vilket jag egentligen tycker är astrist. Men jag släpade en korg bakom vagnen och fyllde sedan vagnen till bredden medan två små tanter stod med huvudet på sned och tyckte synd om mig och trodde att allt skulle ramla ut. Men jag har ju rutin vid det här laget, och vet att det är mycket enklare att proppa vagnen full än att bära, så jag bara log tillbaka och sa att det är inga problem!

Sen gick jag till Polarn och Pyret för att köpa ett par mammajeans. Jag har ett par sen förra graviditeten i stl 40 men de är lite slappa i benen, så nu tänkte jag sikta på ett par 38:or. Döm om min förvåning när även dessa visade sig vara för stora och 36:orna satt perfekt. Antingen har de gjort om storlekarna eller så är jag mycket smärtare än vad spegeln visar. Konstigt isåfall, med tanke på vilka mängder choklad och fika jag smäller i mig dagligen. Fast jag väger 2 kg mindre än jag gjorde förra graviditeten vid samma tidpunkt, visade min gamla journal (var ju tvungen att jämföra sen jag varit på MVC sist..).

Hursomhelst, jag slog till på de där jeansen och sen satte jag mig med Nadia på fiket i Västermalmsgallerian. Hon fick burklunch och jag fick kaffe och fralla. Jag har faktiskt fikat/lunchat en del med bara Nadia sista veckorna och det är riktigt trevligt. Ett enkelt sätt att liva upp de annars ganska monotona och inrutade måltidsstunderna. Nu satt vi bara där och Nadia geggade och hoppade runt i stolen (hon har kommit på att om hon tar små skutt i den, flyttar den sig framåt och kan ta sig flera meter på det sättet!), även hon på gott humör, och jag log och tittade på folk och tjuvlyssnade lite på konversationen vid bordet bredvid. Sen bylsade vi på oss och gick ut i den kalla solen, hem över St Eriksbron. Livet är fint!

3 kommentarer:

Just me sa...

ÅHHHH jaaaaaa du ska känna dig lycklig över den vackra familj du har !

Jag kan känna ett sådant enormt rus själv ibland - så jag vet precis vad du menar .

Ta hand om er

Anonym sa...

Det låter så himla härligt och jag kan själv få sådana rus. Ibland är jag bara sååå lycklig för det jag har!

Anonym sa...

Very good phrase