Fest

Igår hade vi kundfest på jobbet. Jag fick en miljon kommentarer för min i kvällens klänning väldigt tydliga mage. Tillslut orkade jag inte säga "12 februari" längre och fötterna iklädda högklackat orkade inte bära min tunga kropp längre. Så jag gick hem i skaplig tid och är bara lite trött idag. Men hittade min bild på Stureplan.se, måste vara en av få gravida på den sajten...

Nu ser jag fram emot ännu en helg i vårt fina härliga hem, innan en förmodligen ganska krävande ledarskapsutbildning hela nästa vecka.

Nu ska jag hem till soffan. Tallyho!

Första snön

Sitter och tittar ut över virvlande snöflingor och takåsar som blir alltmer vittäckta. Imorse var jag uppe med tuppen och gick och tränade innan jobbet. Lika bra att passa på att utnyttja min morgonpigghet medan den varar, tänkte jag. Senhösten fyller mig alltid med lite dubbla känslor. Dels en liten ganska mysig känsla av vemod och vilja att kura ihop mig i soffan med en kopp te. Den mysiga känslan försvinner ungefär när jag efter träningen kliver på en överfylld buss och en ondsint mamma med halva barnvagnen ut i mittgången skäller ut mig för att jag har ryggsäck på mig. Sån ska jag inte bli, tänker jag och försöker le ödmjukt. Men kan förstås inte låta bli att syrligt föreslå att hon ska ställa sig bredvid vagnen istället för bakom. Men grinigheten av att bli skuffad fram och tillbaka i bussen och få kämpa i snömodden på väg till kontoret, försvinner ungefär samtidigt som jag kommer inomhus, och nu sitter jag här i värmen och känner mig rätt harmonisk där jag tittar ut över årets första snö. Som förmodligen kommer att vara nedsmält till slask innan arbetsdagen är över.

Det börjar bli fint!

Det är en fröjd att komma hem på kvällarna nuförtiden. Köket vill jag knappt lämna, vill bara baka och diska (i maskin!) dagarna långa! Synd att man måste jobba. Sen vi köpte vårt superfina köksbord på Indiska (se bild här bredvid!) blev stilen så komplett och med stolarna som vi kånkade hem igår, känns bilden perfekt.

Nu börjar mina nestingkänslor på allvar och det känns häftigt att planera vart Ärtans säng ska stå.. Den lilla gör sig alltmer påmind, med kännbara och frekventa sparkar som till och med syns utanpå magen. Jag kan fortfarande knäppa övre knappen i min vinterkappa, men det börjar bli på gränsen och skjortor och normalkorta tröjor är bara att glömma. Men annars kommer jag i det mesta utom byxor och det känns skönt att inte ännu förvandlats till det gigantiska gravidmonster jag fasat för att bli... Jag har varit så in i Norden trött denna vecka, flytten tog lite musten ur både mig och Johan tror jag, men vi somnade vid åtta i soffan igår, så idag känner jag mig lite piggare och redo att gripa an kvällens projekt: Arbetsplatsen i hallen!

Nyinflyttad och utmattad

I lördags var det äntligen dags för den stora flytten. Vi samlade ihop våra kompisar i ösregnet, Team Vasastan och Team Solna, och så fick jag titta på medan våra stackars vänner slet med soffa, 10 tonshästenssäng och kartonger i mängder. Men ändå gick det rätt snabbt och smidigt och vi var klara ganska tidigt. Sen började fas två, kartonguppackning. Puh! Vi har skruvat hyllor, alfabetiserat DVD:er, rensat mängder med massa gamla kläder till vinden och fyllt kartong på kartong med gamla dagböcker och papper. Så, efter tre dagars slit börjar vi så smått komma i ordning och jag kan bara konstatera att vi har världens finaste lägenhet! Här kommer vi att trivas. Men det började inte så bra, i morse glömde jag visakort, pengar, plånbok (allt detta på tre olika ställen) och min kalender. Känner mig helt lost idag och fortfarande väldigt utpumpad. Ska på seminarium hela eftermiddagen men vill bara gå hem och vila Ärtan och mig själv. Gääsp.