Min fina födelsedag

Hjärtat på tårtan symboliserar all den kärlek jag känner och får!

Idag och alla andra dagar.

Idag fyllde jag 33 år. Sen jag plötsligt finner mig själv gift och snart tvåbarnsmamma måste jag säga att min åldersnoja är helt bortblåst. Det känns verkligen inte det minsta jobbigt att bli äldre, så nu njuter jag bara av att bli uppvaktad! Och uppvaktad blev jag. Det är ju lite svårt att väcka mig på morgonen utan att Nadia hinner före, men Johan gjorde sitt bästa för att överraska och kom efter lite pysslande i köket in i sovrummet med frukost på sängen, presenter och en liten tårta med ljus. Och jag öppnade mina paket och fick till min glädje en ny mobiltelefon! Alla som försökt ringa mig senaste halvåret vet att det är välkommet eftersom den gamla (som faktiskt inte är så himla gammal) slutat ringa och nu dessutom börjat tappa en del funktioner. Kan ha något med att en viss liten tjej gillar att suga på den och dunka den i golvet...

Vid elvatiden kom Dylan över (lämnad av Stellan) och jag satte igång att baka världens chokladtårta till eftermiddagsfikat med familjen. Så vid tre kom pappa, Mimi och Ing-Mari och vi hade en riktigt mysig eftermiddag. Tårtan blev väldigt god... Och mastig! Vi hoppade över middagen sen, eller kompletterade bara med lite popcorn. För Ing-Mari stannade kvar och var barnvakt åt Nadia medan Johan och jag smet iväg på efterlängtad bio. Världens mysigaste födelsedag med vääääärldens bästa familj!

Kräks

Den här helgen skulle jag fira födelsedag. Hade tänkt mig lite födelsedagsmiddag med Stella, Lina, Rosie och Sanna med respektive på lördagen och hittat lite riktigt smarriga Leilarecept att laga till. Och så stod jag på 4ans buss igår morse, efter en lite jobbig morgon där jag kände mig trött och illamående. Plötsligt kom mer illamående över mig i vågor, tillsammans med en känsla av håglöshet. Jag ORKAR inte tänkte jag, det värkte i hela kroppen av trötthet. Jag tryckte bort illamåendet och tog mig igenom dagen tillsammans med trevliga mammalediga kolleger med barn men på vägen hem skickade jag ett sms till tjejerna och ställde in. Jag tror inte att någon tog illa upp, tvärtom är mina tjejer så förstående och jag tror att de alla tyckte att det var bra att jag för en gångs skull lyssnade på kroppen.

När jag kom hem tilltog illamåendet. Klockan var redan fyra så jag ringde Johan och frågade om han inte kunde komma hem tidigare. Han kom som ett skott den fina älsklingen, och jag gick och lade mig och sov. Men mådde inte bättre när jag vaknade och insåg att det inte gick att undvika Gustavsbergsbussen längre. Så jag tillbringade resten av kvällen på knä på toa och kände mig eländig. Tur att jag ställde in middagen, för även Nadia hade en jättejobbig natt och vaknade stup i ett. Imorse insåg vi att hon var kokhet och nog hade haft feber hela natten. Så dagen tillbringade vi mest på lugnast möjliga sätt, men Johan var ute och köpte presenter och tog med Nadia så jag fick några timmar ensam hemma, vilket var första gången på länge. Passade på att sova, läsa skvallertidning och baka lite surdegsbröd eftersom jag haft en illaluktande surdeg på jäsning hela veckan. Men brödet blev gott!

Och istället för helstekt entrecôte blir det fryst fiskgratäng (det första jag äter idag, så hoppas att jag får ha den kvar). Det är väl själva faan att nån av oss alltid ska vara magsjuk på min födelsedag, förra året var det Johan. Men förhoppningsvis är vi krya igen imorgon. Nu är gratängen klar!

Nadia in the snow

Igår fick ju Nadia prova på snön tillslut. Jag bylsade på henne och mig alldeles för mycket kläder för det var ju faktiskt inte så kallt, visade det sig sen. Men vi stapplade ut som två Michelingubbar och jag drog pustande vagnen genom snödrivorna till Vasaparken, som ju turligt nog ligger runt hörnet (hade jag vetat hur ovärderligt det skulle visa sig vara att ha en stor lekpark så nära hade vi lätt kunnat punga ut ett par millar till - NOT. Men ändå, det är verkligen grymt!).

Jag satte henne ned i snön och väntade på glädjetjuten. Men icke. Hon såg ytterst skeptisk ut och efter att jag snabbt tagit några foton började hon gråta. Jag hade förstås som den dåliga förälder jag är glömt kameran, men hade ju mobilen iallafall (men det blev lite dåligt ljus). Jag plockade upp henne och tänkte att gungorna brukar ju vara ett säkert kort iallafall. Så jag pulsade dit med Nadia i famnen och det var kul i ungefär en minut. Sen började hon gråta igen, hon som nästan aldrig gör det bara sådär. Lyckades inte få henne att sluta men efter en stund fick hon en banan och blev tyst och lite mer nöjd. Jag höll på att frysa rumpan av mig medan jag matade henne, och när bananen var uppäten och overallen nergeggad, pustade vi hem igen. Väldigt lyckad first snow experience! :)

----------------

Idag lämnade jag Nadia hos Frida och Walter och smet iväg till MVC för att kika på "Nya bebisen" som vi kallar den.. Allt såg bara fint ut, vilket känns skönt eftersom jag oroar mig lite eftersom jag drack alkohol ganska sent i graviditeten. Men tydligen sker det mesta i hjärnan kring vecka 20 och då var jag ju medveten om graviditeten. Kul att se lilla bebisen sprattla därinne! Fortfarande ingen snopp inom synhåll så det blir allt en lillasyrra. Jag längtar!

Två finingar åker tunnelbana

Snöig måndag

Måndagsmorgon och snön yr utanför fönstren. Nadia sover första luren och jag sitter här i mjukisbyxor med några tända ljus och funderar på om vi bara ska stanna inne idag. Vi får se, jag skulle också vilja att hon fick känna lite på snön, men jag får se hur ambitiös jag känner mig framåt dagen. Är också väldigt sugen på att baka, men då måste jag ändå ut och handla jäst.

Helgen försvann fort som vanligt. Hela lördagen var vigd (moahaha) åt Rosies bröllop som blev en riktigt fin vinterhistoria. Lina, Stella och jag var tärnor i rött och hade skrivit om texten på the Rose som vi framförde accompagnerade av Johan. Jag hade svängt ihop texten i all hast, med hjälp av Lina kvällen innan, men resultatet blev fantastiskt fint! I synnerhet som Stella tog ut andrastämman i bilen på vägen dit, och vi var riktigt imponerade själva efteråt över hur bra det lät!

Vigseln i Seglora kyrka var fantastiskt fin, och festen bjöd på riktigt bra drag, då hälften av gästerna var polacker och drack grogg redan till förrätten... Toastmastern hade lite svårt att frambringa tystnad under den senare delen av middagens tal, kan man lugnt säga! Vi blev dock inte så sena, för jag hade haft nån form av ryggskott från fredagskvällen och kände mig lite orörlig. Och man har ju faktiskt aldrig lika kul på fest nykter, det bara är så. Så när vi blev erbjudna skjuts hem hoppade vi på det.

Och igår var vi bara på 4-årskalas hos Dylan och åt prinsesstårta, lämnade över presenter och demonstrerade Nadias pruttförmågor (munpruttar alltså). Sen hem till tvätt och en söndagskväll i soffan med nedladdad film (senaste Narnia) som var så tråkig att jag somnade trots att jag inte var jättetrött.

Och nu har snöandet tilltagit och trots att jag fryser om mina bara tår, ser det så mysigt ut och jag gillar alltid att vara inne när snön yr utanför fönstren. Känns så beskyddat och ombonat på nåt sätt. Lika bra att sätta på en kopp te.

--------------------

Några timmar senare när Nadia har vaknat och redan hunnit välta ut mitt te över min mobil och dra ut alla dvd-filmerna ur hyllan, är jag inte lika säker på att jag klarar en hel dag hemma. Hon kräver underhållning den lilla tjejen, och att sitta och sticka klart raggsockorna (tvåan blev alldeles för kort, så jag fick repa upp tån och börja om med eländet!) och njuta av teet var bara att glömma. Påbörjade dagens projekt - att frosta av frysen, men det sköter sig ju självt nu när alla frysvaror står i snön på balkongen för att hålla sig kalla. Lika bra att passa på medan det är minusgrader! Nä, nu får vi nog klä på oss och gå ut ändå, bara hon slutar stå och rycka mig i flätan. Vansinngt liten rastlös tjej det här, undra var hon kan ha ärvt det någonstans?!

Sju saker om mig - alldagliga och knäppa

Jag blev utmanad av Pyret att svara på detta, så jag antar utmaningen! Dock skippar jag delen att skicka till sju andra, får allergiska reaktioner på allt som liknar kedjebrev (sorry!)...

1. Jag har en väldigt liberal syn på mathygien och har inga problem med att äta nåt som ramlat på golvet eller passerat bäst före-datum. Lever efter devisen "lite skit rensar magen"

2. Har ytterst svårt för när folk skriver "oxå" eller *ler*. Fast eftersom det är typ alla utom jag, är det nog jag som är gammaldags och kanske får ta och anpassa mig till tjugohundratalets språkbruk. Särskrivningar är också en kär gammal ovän, men dem kommer jag aldrig att förlika mig med!

3. Jag älskar gamla Vänner-avsnitt och kan varenda replik utantill.

4. Jag råkade elda upp en bh vid stranden i New York för massa år sen. Hade bikini på mig, satt i bilen och mina kläder låg i en hög vid mina fötter. Jag skulle tända en cig (detta var under min rökande ungdom) men tappade glöden på tändstickan på golvet. Upptäckte några minuter senare att det rykte och plockade upp vad som visade sig vara en brinnande bh. Vi saktade in bilen vid en busshållplats där jag kastade ut den genom fönstret, ned i en soptunna (en sån där metallkorg utan plast). Det stod ett antal personer vid hållplatsen som tittade förundrat på den brinnande bh:n, och vi rivstartade eftersom bussen kom bakom...

5. Johan och jag brukar kolla på Americas Funnies Home videos och skratta. Och ibland kollar vi på Extreme Home Makeover bara för att upptäcka att vi redan sett just det avsnittet. Livet som småbarnsföräldrar innebär onekligen en del tv-tittande!

6. Jag dövar mitt dåliga världssamvete genom medlemskap i Amnesty, Plan, Rädda Barnen och God El. Och så är Johan med i Greenpeace. En väldigt konkret fördel med dessa medlemskap är förutom samvetet att jag glatt kan säga "jag är redan med!" när jag blir påhoppad av frusna volontärer på stan.

7. Jag blev inbjuden till gruppen "The cutest babies on Facebook" men bemödade mig inte att gå med, trots att jag tycker att Nadia borde vinna med hästlängder, eftersom jag inser att alla föräldrar tycker precis samma sak om sina barn.


Om någon vill svara på detta, feel free! Utmaningen är frivillig...

En bra dag!

Jag har en sån bra dag idag! Känner mig bara på ett strålande humör och så himla glad och tacksam över vilken fin familj och situation jag har. Skit samma om vi bara bäddar sängen när vi får gäster, om pastaresterna i kylen borde kastats för länge sen, om blöjhinken i badrummet måste tömmas... i allt sånt som verkligen betyder något har jag haft sån tur att jag nästan inte vågar skriva det. Min fina vackra familj som ger mig så mycket energi och kärlek, jag känner mig så fylld av glädje och kärlek!

Vet inte varför jag är så glad idag, kanske för att Johan jobbade hemma både måndag och tisdag och att jag kunde smita iväg några timmar på egen hand båda dagarna. Igår var Stella och jag i Skärholmen och letade klänningar till Rosies bröllop nu på lördag. Vi ska ju vara tärnor och hon ville att vi skulle ha nåt rött. Att hitta en röd klänning med plats för mage var en utmaning (i synnerhet som jag helst undviker tema julgranskula), men till sist blev det en röd kjol och kort kofta med röda rosor broderat. Inte jätte-bröllopigt men det blir fint!

Idag när Nadia sov läste jag en bok om att överleva småbarnstiden. Jag vet inte om det var därifrån jag fick mina lyckokänslor men plötsligt bara kände jag mig så glad över det jag har. Fick en massa extraenergi, så när Nadia vaknade klädde vi på oss och begav oss till Daglivs för att storhandla, vilket jag egentligen tycker är astrist. Men jag släpade en korg bakom vagnen och fyllde sedan vagnen till bredden medan två små tanter stod med huvudet på sned och tyckte synd om mig och trodde att allt skulle ramla ut. Men jag har ju rutin vid det här laget, och vet att det är mycket enklare att proppa vagnen full än att bära, så jag bara log tillbaka och sa att det är inga problem!

Sen gick jag till Polarn och Pyret för att köpa ett par mammajeans. Jag har ett par sen förra graviditeten i stl 40 men de är lite slappa i benen, så nu tänkte jag sikta på ett par 38:or. Döm om min förvåning när även dessa visade sig vara för stora och 36:orna satt perfekt. Antingen har de gjort om storlekarna eller så är jag mycket smärtare än vad spegeln visar. Konstigt isåfall, med tanke på vilka mängder choklad och fika jag smäller i mig dagligen. Fast jag väger 2 kg mindre än jag gjorde förra graviditeten vid samma tidpunkt, visade min gamla journal (var ju tvungen att jämföra sen jag varit på MVC sist..).

Hursomhelst, jag slog till på de där jeansen och sen satte jag mig med Nadia på fiket i Västermalmsgallerian. Hon fick burklunch och jag fick kaffe och fralla. Jag har faktiskt fikat/lunchat en del med bara Nadia sista veckorna och det är riktigt trevligt. Ett enkelt sätt att liva upp de annars ganska monotona och inrutade måltidsstunderna. Nu satt vi bara där och Nadia geggade och hoppade runt i stolen (hon har kommit på att om hon tar små skutt i den, flyttar den sig framåt och kan ta sig flera meter på det sättet!), även hon på gott humör, och jag log och tittade på folk och tjuvlyssnade lite på konversationen vid bordet bredvid. Sen bylsade vi på oss och gick ut i den kalla solen, hem över St Eriksbron. Livet är fint!

Skön måndag!

Det blev en sån skön dag... Jag gick till gymmet vid halv tolv och körde en rätt så jobbig PT-cirkelklass. De två manliga instruktörerna var så gulliga och hittade på specialövningar för mig där det behövdes (ligga på mage samt utfall är tex ingen gravidhöjdare) och frågade hela tiden hur jag mådde. Jag kände mig laddad och stark och sugen på att träna mer nu under graviditeten. För om det är svårt att komma iväg med ett barn, kan man ju tänka sig hur det kommer att bli med två...

Sen gick jag via Sandy's till frisören, där jag åt min macka och läste en skvallertidning medan jag väntade. Och sen tog Marika hand om mig i en dryg timme av småprat, inpackning, klippning och massa plattångande. Slutligen tog jag en skön promenad hem i det kalla men fina vädret, med det raka mjuka håret flygandes i höstbrisen, hem till en Nadia som blev överlycklig, och återgick till att vara samma gamla glada mamma igen. Om än rakhårig.

Helg och måndag

Bakom mig har jag en helg helt över förväntan. Johan skulle till Amsterdam på svensexa och jag såg framför mig en ensam och jobbig helg med en gnällig Nadia. Men Nadias strålande fredagshumör höll i sig hela helgen och vi träffade spontant en massa vänner och hade det riktigt mysigt. På lördagen var vi och shoppade lite i Västermalmsgallerian och gick sen till bibblan där och lekte i deras barnhörna efter lunch i caféet. Sen kom farmor Ing-Mari på besök och lekte lite med oss och sen hade vi bara en skön och lugn lördagskväll. Igår var det pissväder men vi begav oss in till City ändå. Där hälsade vi på pappa och Titti en snabbis, köpte väggdekaler till Nadias rum (det blev sååå fint, bild kommer!) och tog oss sen till Söder för en spontanfikalunch med Lina och Alma i Skrapan. Sen hade vi bokat fika med Lena som jag inte träffat på länge, så det blev en hel del fika den dan!

Vi kom hem lagom till middag och lekte sen lite innan det var läggdags för lilla fröken Skrot. Hon är så enormt lättlagd nuförtiden, så det är en ren glädje med den där lilla kvällsstunden. Sen sov jag i soffan resten av kvällen och gick sen och lade mig och läste i väntan på att min älskling skulle komma hem. Och så kom han vid tolvtiden, jippie!

Idag skiner solen för första gången på länge, Johan jobbar hemma och jag ska få EGENTID! Han tar lite jobb-break vid lunch och då ska jag gå och träna och sen gå och klippa mig. Så enormt skönt att slippa tänka på lilltjejen en stund och bara få sitta där och bli snygg och rakhårig alldeles ensam. Lyx är liten nuförtiden!

Mitt kompetenta barn

"Ditt kompetenta barn" finns en bok av den kände danske barnpsykologen Jesper Juul som heter. Den har jag inte läst, jag är inte så mycket för sån där "hjälp dig själv-litteratur". Däremot känns det som att vi har ett kompetent barn! Hon imponerar stort på mig just nu med allt hon lärt sig bara de senaste veckorna. Tidigare har det ju nästan uteslutande handlat om fysiska framsteg, men det verkar nu som att även intellektet börjar sätta fart. Ett axplock:

Nio månader gammal kan hon:

* Klappa händerna (eller iallafall slå dem nästan ihop) när man sjunger "Klappa händerna när du är riktigt glad"

* Tydligt säga "Titta!"

* Titta på lampan när man säger "Var är lampan?". Oftast säger hon även "Titta!"

* Prutta med munnen när man säger "Kan du göra prutt?"

* Vinka entusiastiskt när man säger "vinka"

... ja, hon är en väldresserad liten apa och hon står så fint nu och är en allra oftast sprudlande glad liten tjej som slår med armarna och skriker av glädje av blotta anblicken av andra barn. Fina fina Nadia.

Hjärtklappning

Idag fick jag en läskig näradödenupplevelse som lämnade mig skakig länge efteråt. Nadia satt i baljan och badade och plaskade och sög på olikfärgade badankor för glatta livet, när jag hörde mobilen surra till och fattade det illa överlagda beslutet att springa ut och hämta den. Hon sitter ju så stadigt i baljan, tänkte jag. Det var bara det att när jag gick blev hon ledsen och försökte ställa sig upp. Men halkade och ramlade omkull i baljan och hamnade under vattnet med huvudet. Under den knappa mikrosekund det tog mig att kasta mig fram och fiska upp henne, hann jag se bubblor från hennes mun och ett hemskt scenario utspela sig i min fantasi. "Lämna aldrig barnet obevakat i badet" hörde jag för min inre röst, en uppmaning från någon barnbok eller tidning jag läst, som jag borde ha följt och nu alltid kommer att följa. Hon var helt okej efteråt, men själv kände jag mig usel och lite ledsen. När jag tog upp henne och lindade in henne i en handduk blev det varmt och ännu mer vått i mitt knä och kände mig nästan tacksam att hon kissat i mitt knä och försäkrade henne om att hon får kissa så mycket hon vill på mig. Älskade unge.

Mammadag

Senaste dagarna har jag känt att det ska bli riktigt skönt att börja jobba igen och låta Johan sköta ruljangsen här hemma ett tag. Det härliga novembervädret i kombination med en otålig liten vagnåkare tillåter inte riktigt några sköna utedagar eller långpromenader längre. Men idag hade vi en sån där riktigt skön mammadag då jag verkligen uppskattar min föräldrarledighet. Dagens enda plan var att ta oss till Söder tillsammans med Frida och Walter, där Frida hört talas om ett bra och barnvänligt café vid Mariatorget. Otroligt skönt att ha sådant som ett heldagsprojekt! Så vi promenerade en bit och hoppade sen på bussen och tog oss över broarna.

Caféet var pyttelitet och serverade inte lunch så vi knallade över Mariatorget till Café Rival där vi festade loss på sallader, kaffe och en riktigt smarrig kolachokladpaj med nötter som hållt mig mätt hela eftermiddagen. Sen tog vi en riktig långpromenad tillbaka till Vasastan och till och med en extratur eftersom kidsen sov. Efter det gick vi hem till Frida och åt mellis, lekte och fick sen bebismiddag. Så otroligt skönt att få lite sällskap de där sista gnälltimmarna- som nu inte alls blev gnälliga - i synnerhet som Johan repar ikväll.

Vi kom hem vid sextiden och nu när jag två timmar senare sätter mig ned känner jag den gamla välbekanta smärtan i höfterna. Foglossningshelvete, ska den redan komma tillbaka? Kände att jag fick trappa ned på tempot när vi promenerade hem, otroligt att den redan kommit och HOPPAS att det inte kommer att bli asjobbigt denna gång. Det är ju trots allt fem månader kvar och med en hel del bärande och böjande denna gång...

Bilder från dagen finns på Fridas blogg: http://fridabengtsson.blogg.se/2008/november/mamma-lunch-och-barnbus.html

Magskoj

Här har det varit lagom muntert de sista dagarna... Johan drabbades av magsjukan from hell natten mellan lördag och söndag och oturligt nog tajmades det med att vi hade Dylan här hos oss. Så medan Johan sprang i skytteltrafik (kan man göra det ensam?) till toan precis hela natten försökte jag tysta och trösta de barn som vaknat av all commotion. Det blev en spännande natt med rätt lite sömn för oss alla. Men värst för Johan förstås, han var helt däckad hela dagen sen och jag tyckte allt att han såg ännu smalare ut än vanligt. Men nu är han på benen igen och jag hoppashoppas att detta inte ska drabba mig, än så länge känner jag ingenting... Peppar peppar.

Lite ledsamt att vi missade vår biodate i söndags, pappa skulle vara barnvakt och vi skulle gå och se "Låt den rätte komma in". Vi älskade boken båda två. Som det nu blev, blev det ju inget vidare fars dagsfirande, men vi får försöka komma iväg snart ändå.

Nadia har ju också haft problem med magen och gårdagens besök på BVC bekräftade att hon har ett hack i viktkurvan. Vi ska dit och träffa läkaren på torsdag och kolla lite mer på vad som kan vara knas med lilla vällingsäcken. Tills dess undviker vi fullkornsvälling och mjölkprodukter för att se om det kan ge något.

Annars så upptäckte vi tydligt igår att när man säger "Var är lampan?" tittar Nadia i taket och säger "Titta!" eller snarare "tt-ttta!" Det är det mest populära ordet just nu, med små arga avbrott för mamamamamamamamamaaa....

Och idag fyller hon nio månader - trekvarts år!! Jag börjar redan se fram emot ettårskalaset. Ser det som ett litet litet plåster på såren för vår uteblivna Thailandsresa, så jag börjar redan fundera på tårtrecept... Liten nostalgitripp nedan!

En dag gammal...

Liten tjockisbebis med mamma på fika. Tänk att tiden gått så snabbt... Långa tysta fikastunder är ett minne blott!

Mage

På allmän (nja..) begäran kommer nu här några bilder på en växande mage! Tänk att jag bara varit gravid i tre veckor!

Vardagskväll hos familjen Högfeldt

En normal vardagskväll hemma hos oss ser ut som så att Johan kommer hem halv sex sex och då rusar (jag) och kryper (Nadia) vi i full fart till dörren under gemensamma glädjerop. Ser fram emot när jag ska börja jobba och komma hem till samma entusiastiska välkomstkommitté varje dag! Sen leker vi på golvet och Johan busar lite extra med Nadia och vi pratar lite om hur dagen varit. Halv sju börjar vi natta Nadia, vilket är världens enklaste nuförtiden. Även om hon protesterar en del när pyamasen ska på, blir hon lugn och glad när vällingen kommer fram. Efter välling i myshörnan är det puss och godnatt och sen har vi hela långa kvällen för oss själva.

Den utnyttjas som så att vi lagar middag som vi oftast intar framför tv:n. Det är ju Vänner mellan 19 och 20 så då har vi vår lilla middagsstund. Sen brukar jag alltsomoftast och i synnerhet när jag är gravid (vilket jag ju då verkar vara för det mesta) slockna framför tvn och tvingar Johan att sitta kvar och titta på dåliga program medan jag sover med fötterna i hans knä. Ibland försöker han smita bort till datorn men då känner jag mig så ensam så jag lyckas oftast få honom att stanna kvar. Vi tio halv elvatiden brukar jag vakna till liv igen, ungefär samtidigt som Johan börjar bli trött. Då får jag alltid dåligt samvete över att jag sovit bort en hel kväll med min man och försöker kompensera för det genom att pladdra frenetiskt i sängen, när allt han vill är att sova. Det låter kanske som världens tristaste liv, men jag kan verkligen njuta av den här vardagen och skulle inte vilja ha det på nåt annat sätt!

Igår var lite annorlunda för jag gick och TRÄNADE för första gången på några veckor. När jag kom hem från spinningpasset var maten klar och vi slog oss ned och åt goood kyckling med ingefära och chili, samt quinoa och broccoli. Sen somnade jag inte det minsta, utan vi snackade lite, kollade på Medium ihop och Johan satt lite framför datorn och spelade nåt fotbollsspel. Jag kände mig väldigt nöjd som inte somnat i soffan och vi gick och lade oss rätt tidigt och fick sova ända till klockan halv åtta (!!! Nadias inre väckarklocka måste varit trasig, hon vaknar på pricken halv sju alltid annars), förutom Johan som var uppe och bytte blöja vid fyrasnåret.

Ja.. det var nog alla detaljer om våra kvällsrutiner. Idag känner jag mig riktigt utvilad och Nadia och jag ska åka till Enskede och hälsa på Kristin och hennes nyanlända lilla Ella. Och ser fram emot en helg där vi bara har gemensamma och sköna planer!
.

En onsdag i november

Igår morse vaknade jag för första gången frivilligt halv sju och sprang till tv:n för att slå på nyheterna. YES. Det var inte svårt att välja kläder till lilltjejen den dan, Nadia och jag firade i hennes rosa Obama-tshirt hela dagen lång.

Efter en lite motvillig och för kort morgonlur åkte vi ut till Liljeholmen för att äta lunch med farmor Ing-Mari på hennes jobb och visa upp oss för hennes kolleger. Det var en trevlig och mysig lunch och Nadia var på gott humör och kröp runt på de inte alltför rena kontorsgolven med stor entusiasm. Sen tog vi tuben in till stan igen och Nadia somnade när vi skulle kliva på tåget. Men det kan sannerligen inte vara lätt att sova i det oväsendet som tunnelbanan för och jag hade god lust att smasha högtalaren ovanför hennes huvud som skrek ut varenda hållplats. Resultatet blev en alldeles för kort middagslur också, så när vi kom in till stan gick vi och fikade med Jeanette och Pernilla från mammagruppen. Vi skulle ha BVC-träff en timme senare så det var inte så stor idé att gå hem emellan.

På BVC fick vi som vanligt vänta länge på att bli ihågkomna och sen fick vi haffa sköterskan Anna Marit som glömt bort oss och var på väg ut genom dörren. Sen följde iallafall en och en halv timmes prat om allt möjligt som rör bebisar, sömn, bajs och annat kul. Otroligt att man blivit sån som diskuterar konsistens och färg så ogenerat. Bajs har liksom blivit en större del av mitt liv än jag någonsin trodde möjligt. I synnerhet nu när Nadia haft sin lilla magåkomma och vaknat med överfylld blöja och pyamas och nedfläckade lakan varje morgon. Lukten i hennes rum vill inte ge med sig på hela dagen, hur man än vädrar och byter lakan och tvättar täcken. Hon får majsvälling i hopp om att det ska stoppa upp lite men hittills flödar kroppsvätskorna fritt. Har ni tröttnat ännu, eller ska jag fortsätta..? :-) NOG.

Vi kom hem för en sen middag vid halv sex (sen för henne, alltså), men som alltid är det skönt att slippa de där sega eftermiddagstimmarna. Johan kom hem efter en stund och vi lekte tillsammans alla tre på golvet innan det var läggdags för lillskrotan. Ingen av oss två var så hungrig så vi skulle bara äta någonting lätt. Det slutade med att Johan gjorde något som skulle vara croque monsieur men som i brist på rätt ingredienser blev stekt vitt bröd med bacon och ost. Det var gott men jag kände mig lite smutsig efteråt. Stackars lillbebben i magen kan inte riktigt få de vitaminer hon skulle behöva...

Nadia börjar nu mer och mer släppa taget när hon står och håller i sig och står faktiskt själv i några få skakiga sekunder. Vår stora duktiga fina tjej, jag är så stolt och fylld av kärlek till henne att jag kan spricka!

Idag skiner solen och planerna är sångstund för småttingar på öppna förskolan, lunch med Tori-Jenny och eftermiddagslek med Hanna och Astrid. Äntligen slut på isoleringen och låååångtråkiga dagar!

.

Måndagmorgon

Tittar ut på en gå och småregning måndagsmorgon i Vasaparken och konstaterar att ännu en helg försvunnit på nolltid. Även när man inte jobbar är det lite tråkigt med måndag.

I fredags hade Johan halvdag och jobbade hemma. Han nakenjobbade i sängen och Nadia som inte kräktes något mer men var febrig och hängig, och jag låg bredvid i sängen och sov. Hon låg där nästan hela dan, med små avbrott för att sova i sin egen säng. Och när hon var vaken gnydde hon mest ynkligt. Lördag och söndag var hon feberfri men fortfarande ganska hängig och hon är fortfarande inte riktigt sitt vanliga jag.

Jag var borta större delen av lördagen på möhippa för Rosie som gifter sig om några veckor. Som tärna hade jag visst ansvar för möhippeplaneringen och även om det var en utmaning mitt upp i allt detta kaos med graviditet och sjuk bebis, blev det riktigt lyckat! Vi inledde med Afternoon Tea hemma hos mig och jag hade tillbringat hela dan och lite av kvällen innan med att göra små sandwichar (gurk/ägg på kavring och räkröra på hembakta små rosenbullar), baka Madeleines och massor av scones. Så dukade jag upp fint, bryggde kannvis med te, vispade grädde, tog fram cheddarn, marmeladen och lemon curd och tände en massa ljus (jag blir riktigt hungrig när jag skriver detta...). Tjejerna samlades och sist kom en överraskad Rosie. Vi myste hela eftermiddagen hos mig innan vi tog en skön promenad ned till Gamla Stan, där vi hade bokat relaxavdelningen på Lady Hamilton. Jag hade tagit med inpackningar, scrubkrämer och lite ansiktsmasker och vi hade några riktigt sköna spatimmar där nere i den medeltida källaren med bastu och duschar.

Sen begav vi oss hem till Stella på Långholmen. Hon bor i den mysigaste lägenhet jag någonsin sett, precis nere vid vattnet och med en sån skönt flummig och orientalisk känsla. Hon hade dukat upp ett lågt bord med tända kandelabrar och vi slog oss ned en stund. Men bara lite för sen kom en trevlig maroccansk tjej som skulle lära oss att dansa magdans. Och efter dansen var vi hungriga igen och då kom ett bud med mat från Beirut Café som vi dukade upp. Och det var så gott och det var så mysigt och efteråt låg vi på sköna kuddar runt bordet och drack te som Stella kokat på kanel och ingefära. Blir ju inget vidare party när bruden är gravid, men en riktigt riktigt härlig dag!

Och igår gjorde vi inte så mycket. Började dagen med några timmar i tvättstugan och sen var Johan borta på säsongens sista (JAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA) AIK-match och jag och Nadia tog en liten höstpromenad med Åsa. Vi kom hem till en lägenhet full med tvätt som inte hunnit torka i tumlaren och nu ser det ut som ett zigenarläger här ungefär med alla strumpor och kallingar som hänger på tork. Naddisen är fortfarande hängig och sover mycket och äter lite och jag hoppas att hon snart ska vara sig själv igen. Det blir en lugn vecka det här, för vi har nästan ingenting alls inplanerat. Tänkte iallafall försöka åka och hälsa på Kristins lilla nykläckta Ella någon dag. Men idag vet jag inte vad som händer, det finns ju en del tvätt att vika om inte annat!