Visst...

...är ni väl nyfikna på hur de där raggsockorna egentligen blev?! Jag stickade ju klart dem för ganska så länge sen (efter att fått repa upp tån på tvåan som blev alldeles för kort) men har glömt uppvisa resultatet, så här kommer det (ta-da!):

Och för att riktigt matcha (med risk för att nu stjäla åskan från mitt eget hantverk..), fick vi låna Theas farmors egenhändigt stickade tröja i samma garn. Elin, Nadia är såå fin i den och vi får massa komplimanger när hon har den på sig. Jag nickar förnöjt och säger att den är hemstickad.

Julfirande

Nadias första jul är nu över och vi har haft några mysiga och släktfyllda dagar. Det började inte så bra dock, två dagar före julafton ramlade hon i badrummet och slog pannan i tvättmaskinen med en tjong. Jag blev alldeles kall i hela kroppen och på hennes skrik hördes hur ont det måste ha gjort. En blå bula i pannan svullnade upp och blev gigantisk med en gång och jag ringde oroligt Vårdguiden. Men redan nästa morgon hade den lagt sig och kvar var bara ett stooort blåmärke och hon blev glad igen ganska snabbt. Och man inser ju att det inte är den sista bulan hon kommer att få i livet.

Uppskattad julklapp!

På julaftons morgon vaknade Nadia tidigt som vanligt och när hon fått välling hämtade vi julklappar och hade paketöppning i sängen. Johan och jag hade bestämt oss för att bara köpa något litet till varandra och istället köpa oss en systemkamera, men så hade rackarungen Nadia köpt varsin present till mamma och pappa, så jag fick äntligen min Decleor-creme som jag längtat efter. Nadia själv fick en traktor med bonde som sjunger "Old McDonald had a farm" och massa djur på släpet som låter. Ingrid hade en sån hemma som Nadia gillade och det blev verkligen en hit! Hon satt länge i sängen och tryckte på knapparna och klappade händerna till sången. Och sen lekte hon med den hela morgonen, väldigt lyckat första julklappsköp!

Julafton firade vi sen hemma hos pappa med större delen av min släkt (17 pers var vi) och Nadia gjorde ju succé bland alla släktingar. Hon betedde sig exemplariskt och klockan tio på kvällen var hon fortfarande glad och pigg och lekte med Dylan och försökte stjäla hans julklappar. Då stoppade vi ned henne i vagnen och promenerade hemåt och Nadia somnade innan vi hunnit till första gatukorsningen. Nästa morgon bakade jag surdegsbröd och kakor och sen begav vi oss hem till Johans mamma för nästa julfirande tillsammans med Johans familj. Ytterligare en mysig eftermiddag/kväll med julmat och klappar och en mesdadels glad och gosig Nadia (även om hon börjat med något irriterande grymtljud när hon inte får vad det är hon vill med en gång..). Och igår slutligen var det middag hos pappa tillsammans med hans Titti och hennes söner med respektive. Nadia fick återigen somna i pyamas i vagnen på vägen hem och nu ser jag fram emot lite vanlig helg med normala läggrutiner. Men imorse sov hon faktiskt till klockan nio och det är nästan världsrekord!

Nu är jag glad att julen är över, i synnerhet sen vi var på stan och brottades i mellandagsrean igår och kände oss helt utmattade efteråt. Men vi "fick" vår fina systemkamera tillslut och nu har hela familjen nya leksaker att roa sig med!

.

Nattkaos

Pappa och Nadia skruvar lådor

Mamma och Nadia sopsorterar

Nu har vi äntligen fått ändan ur och barnsäkrat i köket. På alla lådor och skåp i rätt (eller fel) höjd sitter små haspar på insidan. Dessa får oss att känna oss som jordens idioter. För det spelar ingen roll att Johan ägnade en stor del av lördagen åt att sätta upp dessa, i samma ögonblick som de satt uppe, glömde vi båda helt bort att de satt där och skrattar nu åt oss själva när vi rycker i dörrar och lådor och VARJE gång blir lika förvånade över att de inte går att öppna...

Annars var det en lugn och skön helg där vi faktiskt var lite effektiva och fick tråkiga saker som dammsugning och storhandling uträttade utan större besvär. Lugn och skön helg, förutom lördagsnatten. Nadia vaknade när vi hade kollat på ett par filmer (utan att somna för min del, yohooo) och började fundera på att gå och lägga oss. Men det var bara att glömma. Vår lilla älskling var som förbytt. Hon vaknade ledsen, och normalt tystnar hon ju då efter en stund och somnar om. Men inte denna gång. Hon blev bara mer och mer ledsen, tillslut var hon spänd som en pilbåge i kroppen och skrek helt hysteriskt. Vi testade allt; sjunga, prata lugnande, smeka på ryggen, ge vatten, ge Alvedon, kyla napparna, byta kudde, vyssa, krama... allt. Men ingenting fungerade och vi började bli oroliga och kände oss helt handfallna. Vi tog upp henne och försökte få henne att vakna ordentligt, om det var så att hon hade drömt någonting och behövde få känna att allt var som vanligt. Och en liten stund blev hon som vanligt igen och lugnade sig och gjorde prutt och sina nya lipmanövrar. Men sen började hon bli sådär jätteledsen igen. Vi försökte lägga henne i sin säng men då blev hon helt hysterisk. Så hon fick komma upp och vi försökte med att lägga henne i vår säng med oss båda på varsin sida. Ingenting hjälpte, hon låg bara och skrek och stångade huvudet frenetiskt i min arm som låg ovanför henne. Jag kände mig nästan gråtfärdig, vårt lilla barn kanske hade ont någonstans och kunde inte berätta var... Tillsist gick vi upp igen och hon lugnade sig lite. Vi gjorde en flaska välling som hon fick i mitt knä i köket. Hon drack upp den och kändes sen ganska lugn och glad. Vi satte oss i vardagsrummet en stund och kollade på den fantastiska filmen "Nätet" med Sandra Bullock som vi lyckats fastna i mitt i all kaos. Nadia var uppe och promenerade kring vardagsrumsbordet en stund tills vi bestämde oss för att försöka oss på ett nytt läggningsförsök. Med hjärtat i halsgropen lade vi henne i sin säng och hörde henne smågråta lite, men andades ut när hon ganska snabbt tystnade och somnade.

Nästa morgon var hon precis som vanligt igen, och jag har ingen aning om vad som for i henne den natten. Men läskigt var det och som så många gånger tidigare är jag så fantastiskt glad för att vi är två om detta och för att det är just Johan jag delar detta barn med. Han hanterar såna här situationer med världens lugn och rådighet och är ju förutom världens bästa man, även världens i särklass bästa pappa. Lucky us!

.

Vasastan en helt vanlig natt före jul

Klockan 00:40 natten till fredag.

Den sovande mamman vaknar av att någon står stilla i mörkret i sovrummet.
"Hej älskling, var det roligt på julfesten?"
"Va? Ja"
"Är du radiostyrd?"
"Jag? Nej, jag är faktiskt inte så full"

Mörk silhouette går och lägger sig.
"Men SATAN, vad du stinker sprit"
"Jag går och borstar tänderna igen"
Upp och ur sängen. Brakar in i tvättstället som står vid spegeln.
"Achj"
"Testa SB12"
"Okej"

Lite spolljud på toa. Tyst ett tag. Mera spolljud.
Fullisen kommer ut. Brakar in i tvättstället.
"Testa att tvätta händerna med lite tvål också"
"Okchey"
In på toa igen. Mera kranljud. Tyst. Kranljud.
Kommer in i sovrummet igen. Brakar in i tvättstället.
"Men va faaan. Ser du inte att det står där. Fortfarande!"
"Va?"

Fullisen går och lägger sig. Somnar omedelbart och börjar rycka i kroppen och göra små klickande snarkljud. Mamman ligger vaken. Efter en stund vaknar bebisen. Mamman går och stoppar i nappen. Helt stilla bredvid i sängen när hon kommer tillbaka.

Klockan 02:30
Fullisen är illamående och går på toa. Brakar in i tvättstället. Kräkljud, spolljud, kranljud från toaletten. Fullis kommer ut. Brakar in i tvättstället.
"Va faaaan" (Mamman)
Fullis somnar. Mamman är vaken, kan inte somna om.

Klockan 05:40
Fullis är på toa igen. Mamman vaknar av ett numera välbekant ljud när fullis kommer tillbaka till sovrummet. Ljudet av kött mot tvättställ. Även bebisen vaknar. Fullis somnar. Bebisen somnar inte. Mamman somnar inte.

Klockan 06:24
Bebisen fortfarande vaken. Mamman fortfarande vaken. Mamman suckar och ger upp. Går upp och klär på sig. Fullis sover. Mamman och bebisen leker i vardagsrummet.

Klockan 08:00
Bebis och mamman väcker bakispappan. Det är ett svårt uppdrag, ögonen vill inte mer än kisa. Mamman ger bakispappan en Treo. Pappan tar en klunk och går sen på toa och spyr upp den. Mamman går och lägger bebisen. Pappan somnar om. Bebisen somnar. Mamman somnar.

Klockan 09:30
Familjen vaknar och samtliga är lite piggare, men för bakispappan tar det hela dagen, inklusive några timmars sömn bakom en kollegas skrivbord, att återhämta sig. Tur att det bara är julfest en gång om året! För hela familjen...


.

Hem och jobb

Om bara några veckor tar Johan över rodret här hemma och jag blir familjeförsörjaren. Om det inte vore för att det är under en så begränsad tid (januari till halva mars ca), skulle jag nog ha lite ångest över att inte få spendera mina dagar med Nadia längre, utan istället knega på kontor, men som det är nu känns det mest skönt. Den här tiden har varit fantastisk - vilken ynnest att få betalt för att ta hand om sitt barn och följa dess utveckling dag för dag! Men man kommer också till en gräns där matning, torkning och blöjbyten blir lite monotont och det ska faktiskt bli skönt att umgås lite med vuxna människor ett tag och byta bebissnack mot TRP och räckvidd.

För jämlikhetens skull känns det också bra att Johan blir den som får ha ansvaret här hemma, att vi båda får skifta fokus ett tag. Det kommer att vara nyttigt för alla, men jag skulle ljuga om jag sade att det inte oroar mig lite. Mer mina egna reaktioner än Johans. Jag är ett sånt otroligt kontrollfreak och vill ha saker och ting på mitt sätt. Anledningen till att vi nästan aldrig bråkar är nog delvis att min man är en sån diplomatisk själ som inte har några problem med att välja bort småstrider genom att göra på det sätt jag tycker är bäst. Jag bara hoppas nu att han kommer att kunna ta alla initiativ gällande middagar, handling och småplock som jag har tagit, och att jag kommer att kunna låta honom göra det och inse att han inte kommer att bli jag, utan låta honom sköta saker och ting på sitt sätt. Det blir en spännande tid för oss alla, men mest av allt är jag glad för att Johan och Nadia kommer att få så mycket tid ihop.

Själv går jag vidare mot lite nya utmaningar, som det så fint heter. Jag kommer inte att gå tillbaka till min gamla roll i det här läget, utan kommer att lämna printmediet till förmån för tv. Det kommer att bli en massa nytt, men efter några års malande på min avdelning ska det bli så kul med ny kunskap och nya kolleger. Och att slippa ansvaret som chef ett tag ska också bli riktigt skönt. Så nu ska jag bara vara junior ett tag och dricka mängder med varmt kaffe, utan någon som rycker mig i byxbenen! Även om jag nog kommer att sakna de där små rycken och de stora bruna vädjande ögonen som ber om att få bli upplyft... Usch, nu fick jag nästan separationsångest redan!

Stars in stripes

Några bilder på en randig liten familj... Om ni tycker att föräldrarna ser lite slitna ut så är det inte på grund av sömnlösa nätter med en 10-månaders, utan snarare ett resultat av mycket bröllopsfestande och bilåkande. Och så en efterfrågad bild på en skymtande mage, men ni kan ju se vad som växt mest... :-)

.

Breaking news!!

Kände just någonting litet och vasst i Nadias överkäke. Yes, ÄNTLIGEN framtänder på gång efter fyra månaders limbo. Tjoho.

Årets sista bröllop

Helgen blev en riktigt trevlig historia, men den tog på krafterna! Vi fick låna bil av Ing-Mari och Henning och körde till Grythyttan vid tio på lördagsmorgonen, efter att vi lämnat Nadia i goda händer med en lista instruktioner... Med oss i bilen hade vi DJ:n, som turligt nog visade sig vara en riktigt skön kille och det blev en trevlig resa upp, även om det tog lite längre tid än vi räknat med. När vi kom fram till mysiga Grythyttan, som visade sig ligga inne i en liten by och inte mitt ute i skogen som jag trott, var det egentligen bara att duscha och svida om till frack (Johan) och lånad långklänning med plats för mage (jag). Johan skulle spela på vigseln så han smet iväg för genrep sen och jag fick beskåda den fina vigseln utan honom. Sen var det skumpa och snittar innan det var dags för middag. Jag hamnade i ett eget rum där de tydligen placerat gravida och folk med barn men de hade högtalarsystem så vi hörde alla tal även om vi inte såg någonting och hade riktigt trevligt ändå. Och maten var förstås fantastisk! Säkert vinet också, men jag fick nöja mig med alkoholfritt och cola.

Sen var det party och jag kände mig pigg och glad och dansade och festade i mina decimeterhöga klackar fram till klockan tre! Då var jag förutom rätt trött, mätt som en plätt efter att ha intagit stora mängder vicknings-pyttipanna och fick med mig Johan hem till vårt lilla hus där vi sov i en av de två sängar vi blivit tilldelade. Min första natt utan Nadia var lite orolig och jag tror att jag halvvaknade vid normal väckningstid även om jag lyckades somna om. Sen var det bara frukost, som jag intog ensam med tidningen - och ingen som drog mig i byxbenen, vilken lyx! - eftersom Johan passade på att sova lite till. Sen samlade vi ihop oss och så var det dags att påbörja resan hemåt. Det gick snabbare hem än dit men jag var ganska mör när vi väl kom fram. Men tinade på en sekund när vi klev in genom dörren och möttes av en Nadia som inte slutade skratta på en halvtimme. Söta tjejen, det var så härligt att se henne igen och se hur glad hon blev när vi kom hem. Och otroligt skönt att höra att allt gått så bra och att hon skött sig exemplariskt den lilla skrotungen.

Vi var helt slut dock, och bara längtade till halv sju när vi kunde lägga henne och krascha på soffan. Känner mig fortfarande inte helt pigg, men ikväll ska jag på Mama-kalas på Berns tillsammans med Maria och en massa andra - det brukar vara galet trångt på de där tillställningarna! De stänger kl 20 så det lär inte bli så sent iallafall.

Men med detta bröllop avslutas året bröllopsfrenesi - 6 stycken inklusive vårt eget! - och vi hämtar andan till nästa år...

Förkylning och annalkande helg

Igår blev en hemmadag för mig och Nadia. Hon började låta rosslig i halsen härom kvällen och även om hon var ganska pigg dagen innan, tilltog hosta och rosslighet på kvällen. Och natten blev förstås inget vidare. Hon hostade och väckte sig själv och oss och tidvis kändes det som att vi sprang i skytteltrafik med olika mediciner i mörkret. Till små barn skriver de inte ut slemlösande eftersom slemmet fyller en funktion (vilket det väl lär göra på oss stora också, men vi kan ju lite lättare kommunicera hur vi mår) och man vill att de ska hosta upp det. Däremot har vi sedan tidigare Bricanyl utskrivet, en medicin som vidgar bronkerna och gör det lite lättare att andas. Så den, Alvedon och näsdroppar varvade vi med inatt och tillsist somnade vi alla.

Nadia och jag höll oss hemma hela dagen för att kurera lilla fröken och sov middag båda två, vilket var skönt efter den oroliga natten. Sen lämnade jag över till Johan när han kom hem från jobbet och gick på tjejmiddag hos Pia i hennes fina nya lägenhet. En mycket mycket trevlig kväll med sköna tjejer, även om jag tvingade mig hem vid tolv när rödvinet böjade göra sitt för de andra och jag själv började tänka på den tidiga morgondagen.

För idag ska vi på utflykt! Vi håller på att packa för denna helg ska vi lämna Nadia med barnvakt över natten för första gången. Vi ska till Grythyttan på bröllop och det ska faktiskt blir riktigt kul och mysigt med en liten weekend för oss själva. Jag har suckat många gånger över att jag missar partajandet som lär bli kopiöst, men sen insåg jag att det enda jag faktiskt inte kan göra är att dricka alkohol och man kan ju faktiskt försöka ha lite kul ändå!

Nadia är ganska pigg idag men lite extra känslig och smågnällig. Och så hes och fortfarande hostig. Jag hoppas att det kommer att gå bra med farmor Ing-Mari men känner mig inte särskilt orolig. Hon är den förutom vi som spenderat mest tid med Nadia och jag har fullt förtroende för hennes barnvaktstalanger! Så att mamman och pappan kan njuta av lite egentid. Tillsammans med 105 andra...

Luncheon with the gals (and a guy)

Den här dagens stora aktivitet var en lunch tillsammans med Åsa, Kristin och Maria samt de två sistnämndas kids, John och Ella. Efter en del roddande med dagar och tyvärr ett bortfall på Sandra med Leona, enades vi iallafall om idag och att ses på en tidig lunch i Gallerian.

Jättemysigt att hänga lite med tjejerna och få en liten uppdatering på vad som händer, även om det är lite svårt att hålla tråden med en liten tjej som inte sitter stilla särskilt länge i taget. Jag åt iallafall en smarrig laxwallenbergare och Nadia hittade två byggkillar vid bordet bredvid som hon blev kompis med. Hon fick leka med deras hjälmar och stod och hängde vid deras bord ett tag. Lite bilder från lunchen:

Åsa med Ella

Mary och John Lion

Nadia, jag och Kristin lite suddiga


Inte så suddiga men ingen tittar i kameran...

Chitt chatt

Krissan med Nadia


Igår var vi på Öppna Förskolan med Jeanette och Frida ifrån mammagruppen. Vi har tro det eller ej, börjat hänga på kyrkans öppna förskola. Den är så enormt mycket mysigare än den i Vasaparken och allt från leksaksutbud, lokal, sångstund till viktiga saker som fika är mycket bättre. Så jag håller för öronen (mentalt) när de kör "Gud som haver..." och försöker hålla igen på svordomarna en stund. Betalar man kyrkoskatt kan man väl lika gärna utnyttja den lite... Här kommer lite suddiga bilder från igår, kameran på min nya mobil saknar tydligen blixt!


Let's sing!

Ingen sitter still i Fridas famn

Nadia och Walter som små ljus

Man kan ju inte se så jäkla glad ut hela tiden...