Var resa till Tel Aviv (och ursakta brist pa prickar over vokalerna, skriver fran Mimis dator...) borjade med att vackarklockan ringde klockan fyra i gryningen. Vi hade fatt lana vara snalla ex-grannars bil for att slippa ta bussen sa tidigt och Johan hade efter en hel dels snurrande kvallen innan lyckats hitta parkering pa var gata. Sa vi fick upp tva trotta varav ett argt barn (Olivia, som har stora strump-issues for narvarande), pa med klader och sa ivag, en kvart senare an vi tankt. Men vi hann gott och val aven om Olivia avslutade bilresan med att bli asksjuk och krakas i en av de hundbajspasar jag alltid har med pa resa. Vi pussade Johan hejda och gick for att checka in.
Tre kilos overvikt pa bagaget och fick packa om medhavd hushallsost, tidningar och chokladkakor till handbagaget. 20,0 landade det pa efter ompackningen, proffsigt! Har dock aldrig forr blivit stoppad for overvikt och da har jag chansat rejalt ett stort antal ganger, Norwegian maste ha blivit hardare...
Pa flygplanet hapnade jag over priserna. Kopte varsitt smurfpysselset at barnen, ett litet paket chips, en vatten och en kopp te for 280 kronor! Som tur var hade jag med en hel del mutgodis, men jag ska ta med annu lite mer pa vagen hem. Pysslet sysselsatte dem iallafall ganska lange och sen kollade de film och lite YouTube pa IPaden (grymt med wifi pa planet iallafall!). En hel del tjat om "ar vi inte framme snart", "vi har akt jaaaattelange" och sa, men pa det stora hela gick det jattebra.
Iallafall fram till landning, for da blev det skumpigt, och Nadia blev aksjuk och fyllde tre krakpasar... Innan jag fick barn hade jag inte riktigt forstatt varfor man alltid far pasar vid sitt sate, nu var jag mer an tacksam... Som alltid dackade hon precis efterat och aven Olivia somnade in. Det ar alltid sa att de somnar precis nar vi ska landa! Jag hade svart att fa liv i dem nar vi var framme och vi kom sist av planet. Det gjorde att vi hamnade bakom tva andra ankommande plan i passkontrollen och fick vanta i en evighet... Barnen hade fullt med spring i benen efter fem timmar i ett flygplanssate och hoppade, sprang och klattrade om vartannat och jag hade fullt sja att halla koll pa dem.
Mamma och Victor kom och motte oss och vi tog taget som bara tar tio minuter, och sen en buss genom stan med en busschauffor som korde som en biltjuv. Det slutade med att Nadia vralspydde ratt ned i satet precis innan vi kom fram och jag satt pa en annan plats och hann inte fram i tid. Hon var kladdig och alldeles matt nar vi klev av bussen. Sen fortsatte hon att krakas pa gatan och aven nar vi gatt en bit. Konstigt, for hennes aksjuka brukar alltid avta direkt nar det har slutat gunga. Hon repade sig iallafall och vi borjade ga hemat, via marknaden dar vi kopte brod och frukt. Nadia at nagra jordgubbar och en bit av en kanelbulle men sen kom allt upp igen, mitt pa gatan...
Sa kom vi hem och vantade in Mimi och Dylan som inte var hemma nar vi kom. Men sen kom de och det var sa mysigt att aterses. Dylan hade fina presenter till sina kusiner, han hade gjort egna jattefina kort och armband och sa hade han och Mimi kopt tva riktiga prinsessklanningar med san dar stallning i. Olivia vagrade ta av sin under resten av kvallen men Nadia var haglos och hangig och borjade krakas igen.
Lille plutt, inte sa pigg. Sa fortsatte hon resten av kvallen att krakas och vara hangig, samtidigt som hon forsokte vara pigg och vara med de andra mellan krakninganra. Men hon orkade inte, fros och var sa himla trott och matt. Hon fick sova pa madrass bredvid mig i Mimis rum sa jag kunde halla koll pa henne. Hon kraktes sista gangen vid halv elva och sen vaknade hon pa natten och ville dricka massa vatten.
Nasta morgon, imorse, at vi frukost och Nadia verkade mycket piggare. Mimi skulle ivag men mamma och jag gick ut med barnen.
Vi gick till lekplatsen har i narheten och barnen lekte och lekte. Sen blev Nadia hangig och trott igen och var inte riktigt sig sjalv.
Min lilla gatflicka som inte madde nagot bra...
Mitt favorithus i Tel Aviv, jattefint och charmigt slitet
Mamie och Olivia
Tre stora barn
Vi gick och kopte sandaler till Nadia av en otrevlig forsaljerska, de ar verkligen inte sarskilt trevliga folk har.. och sen till en annan park dar barnen lekte medan mamma och jag hangde i den uppsprickande solen och hade det skont. Det var lite halvkyligt idag med vaxlande moln men resten av dagarna ska det bli varmt och fint.
En mage som ser gigantisk ut i underperspektivet....
En fin mosaikvagg pa vag hem via marknaden (souken)
Nadia piggare igen..
Pa eftermiddagen gick vi, efter att ha softat lite hemma med en powernap for min del, ned till stranden. Det blaste ganska mycket och vi tog inte ens med badklader men Nadia och Dylan badade och Oliva samlade snackor. Sen hem och middag och sen tandborstning med god hjalp....
Och sa lite brottningsmatch for kusinerna som nu alla sover pa golvet i Dylans mysiga rum....
- Posted using BlogPress from my iPhone
