Imorse var vi på det stora vecka 18-ultraljudet, Jag har varit lite nervös för detta och inte riktigt vågat ta ut glädjen innan vi visste att allt var bra. Ultraljudsbarnmorskan vi träffade hade läst vår journal och visste bakgrunden med alla tester och var så fin och pedagogisk och gick igenom bebisen mer noggrant än vi någonsin varit med om under något av alla ultraljud vi gjort. Och det var jätteskönt att höra henne noga deklarera hur hjärnan såg fin ut, aorta, hjärtklaffar, ryggrad, överläpp och allt var det var. Och så två händer och två ben och en liten snopp! Jag pustade ut efteråt, nu känns det som att jag kan slappna av och verkligen njuta av denna lilla bebis i magen. Fantastiskt ändå att tekniken tillåter att man kan kika rätt in i hjärnan på en annan människa och att föräldrar förhoppningsvis kan slippa överraskningar vid förlossningen.
Vinkevink!
Vecka 19 är jag tydligen i, jag trodde att det var vecka 18. Jag är med andra ord exakt lika gravid som jag var när vi insåg att det låg en Olivia där inne. Det är helt sjukt att inse det i efterhand, men det var ju en lite speciell höst där jag ändå var så trött efter bröllopet och en 8-månadersbebis, och dessutom helammade när jag blev gravid, och kroppen ändå inte såg ut som jag var van vid. Men det är ändå konstigt att jag kunde missa att jag var gravid så länge, när jag ser hur stor magen redan är...
- Posted using BlogPress from my iPhone
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar