Man skor sig...

Idag läste jag en artikel på en branschsite om hur mycket pengar bloggaren Kenza drar in till sitt eget företag samt tjänar på sitt bloggande och olika mediala samarbeten. Det var inte så få miljoner det. Jag gick in på hennes blogg för att kolla lite och kände som vanligt när jag ser såna där bloggar, dels förundran över hur ett helt menlöst inlägg kan ha 60-100 kommentarer, dels en viss avundsjuka över hur vissa kan förtjäna sitt uppehälle på att gå runt och se snygga ut (skitsnygga dessutom), få gratis kläder och skor och så bara skriva lite om vad de gjort på dagen, lite spännande hemliga samarbeten och så tjäna miljoner. Jag vill också!! När avundsjukan lagt sig så klickade jag på en länk på ett par skor, hittade dem för halva priset (149 kr) på Nelly.com, tänkte att det blir väl en sommar nästa år också och så hade jag köpt dem. En liten tröst iallafall att om vissa personer verkar ha det så himla förspänt så kan iallafall andra, lite mindre lyckade personer trösta sig med lite billig spontanshopping... 

Matvrak

Våra två äldsta barn är ena riktiga matvrak för tillfället, i synnerhet Nadia. Hon äter så mycket att vi på sistone har börjat laga mer mat till middag. Hon äter nog lika mycket som jag till middag och direkt efter middagen vill hon ha en banan, sen ett äpple och så kanske en macka innan läggning. Och ändå kan hon säga att hon är hungrig när hon sen ligger i sängen... Hon måste ha någon galen tillväxtkurva och jag vet inte riktigt hur man ska agera. Vill inte skapa massa dåliga kvällsätarvanor men samtidigt måste ju ungen få äta om hon är hungrig, så länge hon ätit bra vid middagen.

Idag när jag kom hem från jobbet hjälpte hon även till med matningen av Elias, medan Johan lagade middag. Riktigt bra hjälp!

Senare på kvällen lekte Elias och Olivia med kastruller och nappar på köksgolvet. Färgsynkade var de också!

Lyckades fånga Elias min när man säger "aj aj" när han inte får göra något som han gör. Typ dunka kastrullen hårt i golvet sjutton gånger. Han har lagt sig till med en otroligt söt liten strutmun.

Igår hängde vi i en aningen kylslagen Vasapark. Elias är i lite jobbig mellanålder då vagnen inte är kul men han själv inte klarar av någonting. Men åka cykelfordon med syrrorna gick bra, så länge inte Olivia tog för mycket plats. Då morrade han som han gör allra mest mot henne när hon inte respekterar hans gränser...

Från det ena till det andra

Från detta (torsdagkväll på nya italienaren på vår gatan, massa vin, god mat och givande diskussioner med Erika och Karin)....

...till detta (raggsockor på landet, återförenad med familjen.)

Så skönt att komma ut till Ljusterö och mysigt att få pussa på mina ungar igen men herregud så skönt och välbehövligt det var med några dagars egentid! 

Ing-Mari och jag begav oss ut i skogen, på svampjakt. 

Med mycket gott resultat!

Snygg som få i skogen...

Mycket att rensa...

Och en söt liten joker att pussa på!

Trebarnsmamman shoppar Del 2

En lördag i september. 

1.Trebarnsmamma går till Åhléns med syfte att köpa lådförvaring till minstingens rum. Klossarna har ingenstans att bo.

2. Trebarnsmamma hittar två lådor med stjärnor på som är fina, men egentligen för stora för klossarna

3. Trebarnsmamma velar

4. Trebarnsmamma tar lådorna ändå

5. Trebarnsmamma ringer mannen och rådgör. Manen har inga som helst åsikter i frågan.

6. Trebarnsmamma lägger tillbaka lådorna.

7. Trebarnsmamma går och tittar på andra saker. Stöter på en vän och står och pratar. Bebis i vagn börjar bli rastlös

8. Trebarnsmamma hämtar lådorna

9. Trebarnsmamma bestämmer sig för att även köpa genomskinligt nagellack. Hon köper även någonting annat som hon nu glömt vad det var. Säkert något mycket viktigt.

10. Trebarnsmamma upptäcker skyltar i taket med erbjudande om att handla för 500 kronor och få 100 kronor i värdekupong.

11. Trebarnsmamma räknar ut totalen av det hon plockat på sig på mobilens miniräknare (huvudräkningskapacitet: ur funktion).

12. Totalen blir 448 kronor.

13. Bebis i vagn börjar knorra.

14. Trebarnsmamma tillbringar cirka tretton minuter med att fara runt som ett stycke yrt höns och hitta någonting åtråvärt för 52 kronor.

15. Trebarnsmamma hittar absolut ingenting åtråvärt för 52 kronor.

16. Trebarnsmamma yr runt lite till.

17. Trebarnsmamma får syn på en barntröja i äldsta dotterns storlek som någon hängt nära kassan, sliter åt sig den och går för att betala.

18. Tröjan kostar 129 kronor.

19. Trebarnsmamma orkar inte bry sig.

20. Trebarnsmamma betalar.

21. Trebarnsmamma kommer hem och visar upp sina inköp. Äldsta dottern tycker tröjan är ful. Yngsta dottern bryter ihop för att hon inte fått en tröja. Trebarnsmamma tänker lämna tillbaka tröjan. Äldsta dottern ändrar sig, drar bort lapparna och använder tröjan i en dag. Äldsta dottern lägger tröjan i lådan och vill aldrig se den igen.

22. En månad senare, den 16 oktober: Trebarnsmamma upptäcker värdekupongen i plånboken.

Slutsats: Stressad trebarnsmamma - en marknadsförares våta dröm

En annorlunda morgon

Kontrast till föregående inlägg. Klockan ringer sju. Jag snoozar tio minuter, går upp och duschar, klär mig och brygger kaffe. Dricker mitt kaffe, äter en macka, sitter ned hela tiden. Tänker att jag ska sätta på lite musik men orkar inte...  Det är så skönt att sitta ned. Jag är lite tung i huvudet efter några sådana här igår:

Middag, vin och drink på Ljunggrens igår med min fina nya kompis Erika och hennes likaså härliga kompis Åsa. Massa bra snack och energi, precis vad jag behövde. Dessförinnan var vi på Dramalabbet och såg den kontroversiella SCUM-manifestet, otroligt välspelat och intressant. Och väldigt extremt, men det gillade jag. Innan dess körde jag raka motsatsen (?) till råfeminism och klämde in en manikyr mellan jobbet och teatern. 

Så nu sitter jag här med mina snygga naglar och mitt kaffe och ska strax iväg på ett frukostseminarium. Fast helst av allt skulle jag stanna hemma och fortsätta njuta av lugnet. 

Naglar. Och kaffe. 

Johan och barnen är på Ljusterö med farmor. De åkte igår morse och samtidigt kom en tjej hit för att städa lägenheten. Asha som hjälpt oss med städningen sedan Nadia var några månader gammal bara, har fått ett annat jobb, vilket jag är glad för, för jag tror att det blev rätt slitigt med all städning. Så nu anlitade vi en städfirma där min faster Mysan är chef på nåt sätt och jag fick lyxen att komma hem till en nystädad lägenhet igår kväll. 

Det är lite med dubbla känslor, jag var väl medveten om att jag igår både fick naglarna fixade av någon och någon annan städade hemma hos mig. Har inte så mycket tid att utveckla detta just nu, men det är inte helt okomplicerat, tycker jag. Men nu måste jag dra!

Morgonstund

...har TJAT i mund.

Varje kväll sätter jag väckarklockan på 06:35 nästa morgon och varje morgon  är jag på jobbet först två timmar senare. Då har jag på sin höjd suttit ned i tio minuter och tryckt i mig en macka och en kopp kaffe. Tio minuter med minst tolv avbrott för att rosta mackor, bre mackor och hämta vatten (NÄR kan barn börja göra sin egen frukost utan att bränna sig på brödrosten och skapa kärnvapenkrig i Bregottet?? Jag bara undrar, när??)

Nadia och Olivia som så glatt skuttar upp vid halv sjusnåret (eller tidigare) på helgerna, är stört omöjliga att väcka på vardagsmorgnarna. Jag börjar lite varsamt; pussar, gosar, pratar, går sen över till mer brutala metoder med att tända alla lampor och sjunga "gomorron gomorron" med skrålande stämma, men allt jag får tillbaka är (i bästa fall) ett muttrande och ett täcke draget upp över huvudet. Har Elias vaknat innan brukar jag sätta honom i deras sängar så att han får klättra runt och stöka lite, och trycka kladdiga pussar tvärs över munnarna.

När jag uppnått någon form av livstecken tar jag med mig Elias och går och duschar med tydliga förmaningar om påklädnad tills jag är tillbaka. Och visst duschar jag ganska snabbt, men det är extremt ovanligt att de ens kommit ur pyjamasarna när jag går och kollar nästa gång. 

Mera tjat, och glöm inte att byta trosor (för det glöms lätt, trots att det ska göras varenda dag) och sen går jag och klär på mig själv och sminkar mig. 

När jag går och kollar nästa gång sitter de förhoppningsvis i trosor och stirrar blint in i sina lådor. Kanske bråkar lite om att få låna något plagg av varandra. Här händer det att jag får lite lätt psykbryt.

Elias välter lite möbler och hjälper inte direkt till

Nadia har byggt en klädgubbe och iallafall fått av sig pyjamaströjan. 

Alla stora barn försvunna och lådorna lämnade vidöppna. Här brukar den lille ta tillfället i akt och riva ut alla kläder ur lådorna. 

Jag lokaliserar barn, säger KLÄ PÅ ER för nittioåttonde gången och motvilligt får de på sig några plagg. Men när jag kommer in nästa gång igen står Nadia återigen i trosor, för kläderna var inte bra. Andas i påse. 

Oliven sätter slutligen fart och får på sig en märklig kreation av kortärmat och -bent med andra kläder under, men jag är bara tacksam över att hon äntligen fattat att sommaren är över och att vi inte behöver ha sandal- och sommarklänningsbråket precis varje dag hela oktober. 

Äntligen vid frukostbordet, och min hålltid är att frukosten ska vara färdigäten en timme efter att vi gått upp, alltså halv åtta. Då har vi en kvart till tandborstning och ytterkläder, men min tidsplan spricker vareviga dag och när jag ääääääntligen kommer till jobbet känns det som att jag varit igång en hel evighet. 

Och det mest irriterande (iallafall nästan) är att under hela den tiden då Johan skötte morgonfixet och jag låg och sov, då flöt rutinerna som vatten och han behövde aldrig tjata. Själv får jag anstränga mig för att stänga av min egen tjatröst ur huvudet när jag lämnat det sista barnet, och ibland tänker jag tillbaka till en tid när jag fortfarande inte hade öppnat munnen innan jag kom till jobbet. 

Mysig höstlördag och cykeldebut nummer två!

Vår oplanerade lördag bestämde vi oss för att ta tillvara på den fina höstdagen och efter en tidig lunch begav vi oss ut. Målet var Augustendals 4H-gård i Solna, en lång promenad bort.

Oliven laddade med sparkcykel - oftast tröttnar hon efter några kvarter (det är ganska jobbigt för benen att sparkcykla har jag förstått) men idag körde hon nästan hela tiden.

Och skojade till det med ett omaka par Converse. Jag fullkomligt älskar hennes stil när hon kör lite knäppt sådär. Hennes personlighet skiner verkligen igenom i hennes kläder, tycker det är så kul och barnsligt charmigt.

Nadia tog cykeln, första gånget sen hon bröt armen. Hon var lite rädd att hon skulle ha glömt bort hur man gjorde, men det var förstås precis som man säger med att cykla...

Efter en låååååång promenad kom vi fram till fåren och de andra djuren.

Lekparken var dock roligare än djuren, tyckte de alla tre. Elias fick lite hjälp att gunga och blev jättearg när någon försökte flytta på honom.

Så han fick hållas...

Efter ett tag somnade Elias i vagnen, de stora åkte stora rutchkanan om och om igen, och Johan och jag satt i solen och drack kaffe och (jag) hetsåt mariekex. Mysigt!

Vi var kvar ganska länge, barnen ville aldrig gå därifrån.

Fåren var väldigt intresserade av Nadias kex (men fick inte smaka)

På hemvägen sa jag på förslag att Olivia kanske kunde prova på att cykla lite på Nadias cykel. Jag trodde inte att hon skulle vilja, sist hon åkte på sin egen lilla cykel med stödhjul bara skrek hon och var livrädd bara den rullade. Men hon ville och Johan körde samma stil som med Nadia för några månader sen. Det gick ganska ordentligt vingligt i början...

Men Johan sa att "Jag tror att hon kommer att kunna cykla idag om vi fortsätter"

Så vi fortsatte och precis här släppte han henne för första gången och hon cyklade!

Sen fick hon skjuts av Nadia en bit

Men när vi kom till Karlberg fick hon fortsätta att öva och efter en stund kunde hon cykla hela långa raksträckan själv! Under tiden hängde Nadia och jag och Elias nere vid vattnet och matade änderna med våra kex.

Elias hade sina Kavat-skor som jag köpte på 70% rea för nästan ett år sen. Ibland är man förutseende! De är så fina och bra.

Skrutten och jag

Så höstfint och härligt

"Ta kort på mig här, mamma!"

"Jag vill också vara meeeeed"

...och sen lite bråk om vem som skulle stå var och så. Tillslut kom vi hem nästan sex timmar efter att vi gått ut, helt trötta och sådär härliga i kroppen som man blir efter en hel dag ute. Barnen var så skitiga att kläderna och ansiktena var helt svarta, så dem stoppade vi direkt i badet.

Efter att vi tvagat våra tre åt vi god pasta med trattkantareller som vi fått från Ljusterö, Nadia och Olivia spelade Wii efter middagen och sen ville de sova i sin stora koja som de hållit på att bygga hela förmiddagen. Jag hade på känn att de inte skulle sova i kojan hela natten men sånt där måste man ju få testa när man är liten, så vi drog ned madrasserna dit. Mycket riktigt så ropade de massa gånger om olika saker och först tröttnade Olivia och ville sova i sin säng, och sen Nadia... Nu sover de iallafall och Johan och jag kippar med ögonen i soffan (mest jag). Jättemysig lördag!

Helgmorgon

En lördagsmorgon där jag för en gångs skull inte är i full färd att städa och tvätta - saker som jag tycker känns lite mer okej att ägna helgen åt nu när jag jobbar och aldrig gör sånt i veckorna -  utan bara sitter med en kopp kaffe i soffan med Nyhetsmorgon på i bakgrunden. Elias är lagd för morgonlur, de stora har byggt en koja inne i sitt rum och sitter där och läser och äter mandariner och Johan sover. Jag själv har helt tappat förmågan att sova på morgonen, det är som att det börjar klia i kroppen klockan sex på morgonen, oftast när Elias vaknat till första gången och jag själv inte kan somna om. Vilket i sin tur innebär att jag somnar i soffan vareviga kväll...

Oliven och Elias roar sig på morgonkvisten

Jag gick lite tidigare från jobbet igår och plockade upp Nadia i skolan. Det var första gången sen hon började som jag hämtade, så det var mysigt att få göra det och hon blev jätteglad när jag dök upp. Man får verkligen dålig koll på skola och dagis när man aldrig hämtar, just nu vet jag bara det som står i dagis veckobrev och på skolans blogg. Så det blir bra sen efter årsskiftet när vi kan alternera lämningar och hämtningar lite mer. 

På tal om dagis så fick vi förskoleplats till Elias härom dagen. Det var vårt sistaval och egentligen inte en förskola som jag tror är så himla bra. Men den ligger nära där Olivia går (där de inte tar in nya barn eftersom förskolan på sikt ska stänga, området ska rivas) och jag tror att det får bli så att han får börja där i mitten av januari och så står vi kvar på våra val ovanför och förhoppningsvis kan vi få plats på ett ställe närmare oss från hösten, då de stora barnen båda går i skolan, och då får han byta. Inte helt optimalt förstås, men det är tight om platser i Vasastan och jag ringde och pratade med ansvarig på stadsdelsnämnden och tydligen var det bara för att vi har barn på Olivens förskola som vi ens fick en plats i närheten, annars hade vi hamnat borta vid Vanadislunden. Så jag hoppas ändå att vi får plats på ett av våra förstahandsval men annars får vi lösa det som jag skrev. Lille plutten, vad ofattbart att han ska börja dagis om bara några månader, han som är så liiiiten. Hoppas att han tänkte lära sig gå innan! Jag tror att han skulle kunna gå, han står jättestadigt och häromdagen lyckades jag "lura" honom att ta ett steg men han verkar ganska ointresserad av att gå och försöker man ta honom i händerna och gå med honom, lyfter han bara på benen och blir således buren i armarna istället.. Den lilla latmasken, han är helt nöjd med att krypa. 

Han gillar också att sitta i lilla fåtöljen och på de små stolarna i de stora barnens rum. 

Nästan inga bilder på de stora barnen i min telefon nu, bara den lille skrutten.

Härom kvällen hade vi höstfest med jobbet och gick från Jarlaplan till Skeppsholmen i det strilande regnet. Det var så vackert vid Strömkajen, hela staden låg inbäddad i ett grått dis och ett lugn som låg över vattnet. Jag tog det lika lugnt på festen, drack bara ett par glas vin och smet iväg tillsammans med en kollega vid niotiden. Promenerade hela vägen hem, väldigt skönt... Och eftersom jag vaknade lika tidigt som vanligt morgonen efter var jag glad över att jag tagit det lugnt kvällen innan.

Slutligen: tack för skosupport, kära vänner. Jag behöll dem!

Heltidsarbetande trebarnsmamma shoppar

1. Konstaterar redan innan hösten gjort sitt intåg att hon kommer att behöva ett par svarta halvhöga boots/stövletter

2. Konstaterar ungefär veckorvis att  behovet kvarstår

3. Ignorerar makes åsikt om att ett par Marc Jacobs-boots (utan halvhög klack, märk väl) inköptes för två år sedan och att skobehov enligt dennes åsikt inte finns (makes alltså, inte Marcs)

4. Inväntar den första hela lönen sedan heltidsarbetet påbörjades

5. Surfar runt på skositer med enda resultat att retargering på tittade skor förföljer henne överallt (branschnörderi, för den nyfikne googla retargering)

6. Beslutsamhetsavsaknad, inga inköp görs. 

7. Breakthrough! Spanar in ung, piffig kollegas nyinköpta boots och frågar försynt om inköpsställe. 

8. På hemväg från jobbet, parkerar cykel utanför skoaffär, köper oprovade skor medan pasta kokar klart i hemmet. Cyklar snabbt hem. 

9. Lämnar diskret skopåse i hallen och äter pasta med familjen. 

10. Provar skor och konstaterar att de var mycket snyggare på kollegan. 

11. Dilemma. Tidsspar vs uthållighet (=leta nya). 

(Såna här, fast svarta. Keep or no keep?)