Hemma igen!

Efter ett dygns resande - som gick väldigt smidigt, och som alltid var mina farhågor om bilreturen etc helt ogrundade - kom vi hem till Vasastan. Det gick kanske inte lika enkelt som på vägen dit, främst på grund av att vi nu hade nattflighten som landade i Stockholm på morgonen, och det gör ju att hur man än sover så ligger man en natt back (om man nu inte är ett av de där paren utan barn som sover oavbrutet hela resan utan någon i knät. Vi skickade avundsjuka blickar åt deras håll). De stora barnen skötte sig strålande, inte ett pip, tills vi landade och Olivia blev väckt och var supertrött och grät och gnällde. Jag mutade dem med godis på Arlanda, vi hade ju tekniskt sett fortfarande semester... Elias blev tack och lov av med sin feber, men fick en massa prickar över hela kroppen (värmeutslag från febern, tror vi), och någonting som ser ut som svinkoppor på lite olika ställen på kroppen; händerna, fötterna, rumpan och munnen. Men det gick bra med honom också och han sov ganska mycket. Vi lyckades till och med baxa oss hem från flygbussen, trots att vi hade en väska mer än när vi åkte, lyckades få Nadia att köra vagnen med Elias.

Jag och Johan var helt slut när vi kom hem! Två dåliga nätter bakom oss och så denna flygnatt. Jag var så trött att det brusade i huvudet. Vi gick och lade oss en stund med Elias men fick tvinga upp oss efter någon timme för att inte förstöra dygnsrytmen. De stora barnen försvann in på sitt rum och lekte nästan oavbrutet i åtta timmar, vi såg dem knappt! De sov inte en sekund innan vi lade dem på kvällen. Sen sov de som stockar, men Elias krånglade ganska mycket på natten så vi stora var lite trötta även igår.

Pappa kom förbi med Dylan och barnen blev överlyckliga. Jag hade inte berättat att de var i stan eller skulle komma. Sen gick jag till gymet en sväng, och körde lite själv. Skönt! På kvällen, eller sen eftermiddag, gick Johan på fotboll och tog med Dylan. Han passade också på att dricka lite öl med kompisar, vi har båda lite social abstinens efter denna resa. För det enda minuset var att vi faktiskt inte träffade några att hänga med. Inte en enda middag åt vi med andra än varandra. Det fanns ju bara pensionärer där... Jag gick iallafall till Vasaparken med barnen och mötte Mia med barnen och så körde vi lite picnic i gräset och sen en glass och lite lekpark innan jag gick hem och lade trötta barn.

Det var skönt att komma hem, men faktiskt inte så skönt som det brukar... Oftast har vi ju varit på landet, levt primitivt liv i Strömstad,  eller haft det lite stökigt på hotell eller så, men denna gång har vi ju bott så bekvämt och haft det så himla bra att det inte var lika befriande att komma hem.. Jag kände direkt att jag nog kunde stannat i några veckor till, om vi haft ett till byte och om vi varit lite rikare. Nu känns det helt okej att komma hem ändå och vädret är ju så skönt - men fattar inte svenskar som ALLTID ska klaga! Hann knappt av flyget innan tio pers hade klagat över värmen! Hade sommaren regnat bort hade de klagat över det, aldrig är det lagom för Svensson! Jag älskar dessa ljumma kvällar och morgnar och hoppas att det håller i sig!

Gräset i Vasaparken. Gräsklipparen verkar vara på semester! Härligt och frodigt!

Hemresedag

Klockan är sex på morgonen och idag åker vi hem.  Förutsättningarna kunde varit bättre, Elias blev sjuk för två nätter sedan, feber, skruttig och verkar ha ont i örat. Och så ledsen, han har nog skrikit mer dessa två nätter än han gjort ackumulerat under hela månaden. Johan och jag känner oss inte direkt utvilade efter dessa hackiga nätter men det är bara att bita ihop och hoppas på det bästa. Wish us luck!

Jag och de stora hann med en timme vid poolen igår i en städpaus. 

Båttur

Det börjar närma sig slutet nu, det känner vi tydligt. Barnen är gnälligare och längtar hem, och Johan och jag har börjat med packningen och som alltid när man väl börjar avsluta så är man redo för att det ska ta slut nästan direkt. Därför var det extra kul att vi fick en riktig toppendag idag! 

Ron, som äger detta hus, och vars dotter Kim med man bor hemma hos oss, tog med oss ut med båt. Som jag försökt beskriva tidigare så är kusten här (och på många ställen i Florida) inte den riktiga kusten utan det ligger landremsor av skiftande storlek utanför, som utgör den riktiga kusten. Just här är allt i stor skala, så den yttre ön är en stor nationalpark där vår privata strand ligger, och vattnet där emellan är brett och heter Sebastian River. Den går även in i en riktig flod och där åkte vi idag. Vi hade hopp om både delfiner och alligatorer men såg först ingenting annat än fåglar. Vilket i och för sig är nog så coolt, fiskgjusar, som är i Sverige är tredje största rovfågeln och jätteovanlig, finns här i överflöd. Man ser mängder av dem flyga nära, ofta med en fisk i klorna, och de är riktigt mäktiga! Förutom dessa så ser vi massor av pelikaner, määäängder av gamar och en vit fågel som heter Egret och har lång gul näbb, långa ben och en liten frisyr och brukar spankulera omkring. Samt tranor som är jättestora och andra fåglar som jag inte vet eller minns namnet på. 

Iallafall så började dagen inte så bra, Olivis vaknade och kräktes inatt och sen kände hon sig dålig imorse och kräktes upp frukostflingorna. Men vi var dåliga föräldrar, ville inte slösa bort vår sista riktiga dag och hade sett fram emot båtturen så mycket, så vi fick med henne ut på båten ändå...

Först körde vi bara i sakta mak längs den alltmer tropiska floden med mangroveträd längs kanterna... Vi såg inga alligatorer, bara en sköldpadda men det var ju också kul. Och jättevackert och stillsamt var det. När vi kom ut på fjärden igen spanade vi hårt efter delfiner men trodde loppet var kört. Tills Johan plötsligen såg någonting långt borta. Vi såg mest krusningar på ytan men tänkte att det var väl bättre än ingenting iallafall. Vi körde runt lite men såg ingenting mer så Ron körde oss till en liten ö med en lång, grund sandbank omkring. Där vaknade Olivia till liv, hon som bara hade velat åka hen och hon och Nadia badade och badade och kollade på fiskar och fångade eremitkrabbor. Och plötsligt såg Johan något i vattnet igen, och vi andra med. Först ett stim av högt hoppande fiskar och efter dem kom några delfiner jagandes. De kom närmare och närmare, så häftigt! Efter det kunde vi åka hem och plocka med gott samvete!

Efter middagen idag så åkte vi ned till vattnet igen för att titta på en raketuppskjutning som skulle äga rum. Tyvärr blev den inställd visade det sig, men vi fick en mysig kväll i solnedgången och pratade länge med några trevliga pensionärer. Nadia tappade sin ena ny flip-flop i havet tyvärr, det blev hon ledsen för. 

 

Sen hade vi lovat barnen att bada lite i en fontänpark för barn som finns där. Sist hade vi inga badkläder. Det blev en kortis innan vattnet stängdes av och sen åkte vi hem för att lägga en supertrött liten Elias, och hans systrar var minsann inte heller så pigga. 

Imorgon packning och städning för hela slanten, vi måste åka supertidigt på lördag. Jag oroar mig massor för att det ska vara krångligt att hitta till Hertz och lämna tillbaka bilen så att vi blir sena till flyget. Jag blir så trött på mig själv som lägger så mycket energi på att oroa mig för saker och ting som ändå oftast går bra... Hoppas på det denna gång med!

Miami

Jag vet knappt vart jag ska börja, vi har några händelserika dagar bakom oss. När jag skriver detta sitter jag rätt utmattad i bilen på väg tillbaka till Barefoot Bay. Fast när jag nu fortsätter är vi hemma i huset, och jag är helt slut! Och fattig! Och trött på restaurangmat... 

I söndags morse packade vi in hela familjen i bilen och brände ned till Miami.  Ett snabbt stopp för tanka och handla vatten, sen tre timmar non stop innan vi körde upp framför vårt hotell. Vi fick en gps i bilen som vi hyrde och den har varit guld värd! Vi snurrade lite för att hitta parkering men valde sen det enkla och körde valet parking som var ganska dyrt men fick vara värt det. Miami var ju inte direkt en billig eller stillsam stad, det tog inte många minuter att klura ut!

Vår första reflektion var att det var otroligt mycket svarta, och vår andra att det främsta språket var spanska. Alla som jobbade på alla ställen talade spanska i första hand och engelska i andra. Men det allra mest särskiljande var nog hur folk såg ut. Hur mycket tid jag än har haft, som singel och före barn, så har jag aldrig orkat bemöda mig med mer än att slänga på mig en klänning över bikinin på väg ned till stranden. Så var det inte i Miami. Här hade tjejerna avancerade outfits över sina ännu mer avancerade baddräktskonstruktioner. Nyckelordet var utmanande och även om jag såg enormt mycket silikon guppa runt så insåg jag snabbt att dessa avslöjande dräkter bars av alla, oavsett kroppstyp. Och det fanns en hel del stoooora tjejer i småååå baddräkter och dessutom gillade de stora rumpor klädda i små shorts uppdragna så långt det bara gick. Rätt befriande men jag fick anstränga mig för att inte stirra, så fascinerande... 

Det stod oss ganska snabbt klart att detta var ingen idealisk stad för familjer med småbarn. Vårt hotell låg verkligen mitt i smeten på Collins Avenue. Det var ju perfekt för oss med kort tid att se staden, men aningens högljutt nattetid. Vi hade avsiktligt sett till att missa helgen men söndagen verkade leva på efterdyningarna från helgens fester och musiken pulserade och stämningen var hög när vi anlände där på eftermiddagen. Temperaturen likaså, det var säkert tio grader C varmare än där vi kom ifrån! Jag var inte riktigt på partyhumör och barnen som hållit sådant gott humör hela resan var rekordgnälliga och ville inte äta det som fanns på restaurangen - det var sent på eftermiddagen när vi bara tog första bästa ställe på Ocean Drive och den dunkande musiken stressade mig och jag kände bara att allt var hysteriskt. Lika gnälliga var de när vi senare tog en promenad för att försöka se lite mer av South Beach och dessutom bråkade de hela tiden med varandra. Vi körde den där klassiska irra runt hungriga och leta efter middagsställe i främmande stad och försöka undvika turistfällorna, men hittade tillsist en väldigt bra restaurang som körde en fusion av olika latinamerikanska kök. Johan och jag fick varsin stark drink och slappnade av... Det blev ju inte särskilt sent med Miamimått mätt, men sent nog för våra barn som alla stupade i säng på hotellet. 

Rummet var suveränt, två stora queensizesängar, en våningssäng och spjälsäng i en egen alkov med draperi emellan. Dessutom låg rummet på nedre botten i huset bredvid huvudhuset för hotellet och vi hade egen ingång från gränden mellan husen, där palmerna vajade och det fanns små lounger med soffor och bord. Det innebar att vi kunde sätta mobilen på babywatch, köpa ett glas vin från baren bredvid och sätta oss i soffan utanför vårt rum och chillaxa medan barnen sov. Toppen! Sen att det var galet lyhört och man hörde varenda ord av de som stod och tjattrade utanför på natten, och sopbilarna på morgonen, men det är en annan historia...

Hotellentrén

Vårt rum

Vår uteplats

Utanför vår dörr

Promenad längs stranden Florida är helt rätt ställe för mig som älskar turkost!

Ett glas vin...

Nästan dag ville vi se mer av South Beach och Art Deco-arkitekturen och gick upp längs Ocean Drive för att äta frukost på ett ställe som Johan läst om i en artikel på nätet och som skulle vara enda stället på den gatan där locals fortfarande hänger. Men det måste varit en inaktuell artikel för maten var svindyr och jättedålig och frukosten landade på samma kostnad som för en middag. Jag var dessutom sjukt besviken på min Eggs Benedict som jag sparat mig för hela resan. Värdelös Hollandaise! Jaja.. Sen tog vi världens långpromenad med motsträviga barn och gick runt nästan hela Miami Beach i hettan! Jättekul att se men vi var rätt möra efteråt, allihopa... Barnen fick rekorddyr hot dog (4 dollar styck..) längst ned på udden där det fanns en park med fontäner för barn att bada i, men vi hade förstås inga baddräkter nedpackade. 

Men vi tog igen det på eftermiddagen när vi kom tillbaka till hotellet, för då bara satte vi på oss badkläder, packade ingenting annat än två handdukar, tog Elias i badkläder under armen och knallade ned till stranden och tog oss ett sent eftermiddagsdopp. (Nu låter det kanske som att jag gick ned över Ocean Drive i bara bikini men så Miamifierad har jag inte blivit! Hade klänning över...)  Kul att testa Miamis strand men vi har ju blivit lite bortskämda under denna månad och den var ju mycket större och mycket skräpigare än alla de stränder vi varit på. Till och med vattnet var fullt av sjögräs men det var varmt och skönt och vågorna mjuka och snälla. Barnen ville förstås aldrig gå upp, men vi fick upp dem efter ett tag och gick hem i handduk. Det är ändå något visst med att slippa åka bil och extra härligt förstås med de vackra art deco-fasaderna i bakgrunden.

Överallt cocosnötter! Deffade killar klättrade upp i palmerna och plockade ned dem och drack sen cocosmjölken. 

Espanola 

Man blir expert på att hitta lekparker när man reser med barn. I Miami var det gott om dem och denna var riktigt rolig. 

Vi övar på samarbete genom att dela på en smoothie. Jäklar vad de bråkar med varandra just nu...

På kvällen åt vi middag på en diner som vi också läst om. Det var gott men vi var nog inte de enda som läst om den, för det var nästan bara turister där... Sen hem och krascha allesammans, vi var rejält möra efter den långa och varma promenaden på dagen.

Nästa morgon fick vi stifta bekantskap med två kackerlackor på rummet. Den ena jättestor på golvet och den andra liten som ilade över huvudändan till Johans och min säng. Usch!! Jag avskyr kackerlackor mer än några andra insekter, men jag var inte så förvånad. För trots att hotellet var schysst så var det en springa under dörren ut till gränden och man kan ju tänka sig att de frodas där. Var iallafall glad att vi inte sett dem förrän vi ändå skulle lämna hotellet. Så vi packade ihop oss, åt en helt ok frukost på News Café på Ocean Drive och bad att få vår bil från parkeringen. Vi hade innan tänkt försöka hänga i Miami hela dagen, men nu kände vi oss rätt klara redan klockan tio på morgonen. Det är ju inte riktigt samma sak med småbarn och vi kände oss rätt slut efter dessa två dagar.

Istället satte vi GPSen på Sawgrass Mills och gjorde oss redo för denna jätteoutlet som egentligen såg ut mest som en gigantisk galleria. Vi spenderade 4,5 timme som gick i rekordfart och hann väl med ungefär en tredjedel av gallerian. Vi struntade i alla märkesbutiker, ingen av oss är så intresserade av lyxmärken, och fokuserade på gympadojor till hela familjen och jag ville till Nike Factory store för att handla träningskläder. Och så körde vi Gap för kidsen och några leksaker till dem. Sen in i bilen vid halv fem och var inte hemma förrän halv åtta, rätt matta... 

Elias

Nu är han drygt tio månader, tänk att min lilla bebis nu redan snart är ett år!! Ingen namngivning fick han, men vi tänkte försöka kompensera det med ett stort ettårskalas. 

Igår lärde han sig att krypa på ett smutsigt mackgolv på väg tillbaka från Miami. Han var alldeles svart om ben och händer efteråt, bodyn en buffé av dagens händelser och shortsen nedbajsade och stoppade i en påse. Det blev ned i badet direkt när vi kom fram, trots att timmen var sen. Kort bad och som alltid blev han jättearg när jag tog upp honom, han vill aldrig upp ur badet. 

Tänderna är nu ute både uppe och nere och han använder dem flitigt, mest på mat men fingrarna får akta sig om man är oförsiktig nog att stoppa dem i munnen på honom. 

Inte lätt att få en bild med övertänderna, men med hjälp av en hårsnodd att tugga på så...

Jag tycker lite synd om honom under denna resa, han får nästan alltid vänta på att få äta, ofta får han kall mat direkt ur burken och ofta ser han ut som en riktig lortgris. Hans sovtider är ganska oregelbundna, men en gång på förmiddagen och en på eftermiddagen kör han, dock nästan alltid på olika ställen. Han håller ju oftast god min trots allt detta men är ganska mammig och kan bli rejält gnällig om jag är i närheten, för då vill han bara vara hos mig hela tiden. 

Jag slutade amma i början av resan, hade mest hållit det igång av praktiska skäl om han skulle behöva extra påfyllning i värmen, men han var lika nöjd med välling och jag började känna mig ganska färdig med amningen. Men jag kan sakna de små stunder av närhet bara han och jag, när han kröp ihop intill mig och jag kliade honom i nacken. Nu hänger han oftast bara med på en höft och det är sällan just han i fokus. På så sätt blir det skönt att komma hem, att återinföra rutiner och få lite ordning i tillvaron igen. Bara tre dagar kvar här nu, på lördag åker vi hem!

Bra dagar!

Vi har två riktigt bra dagar bakom oss och det känns väldigt skönt eftersom vi varit lite besvikna på detta ställe. Framförallt saknar vi en uteplats och det här huset är ganska mörkt och dystert. Framsidan som skulle kunnat vara en mysig veranda är täckt av fönster med mörka myggnät vilket skapar mörker i hela vardagsrummet. De som bor här har dessutom alltid persienner neddragna för alla fönster men dessa drog vi snabbt upp när vi flyttade in. Men fortfarande finns ingenstans att vara utomhus, och här är temperaturen lite mer lagom än på andra sidan och myggen inte så aggressiva så det saknar vi! Men igår kväll tog Johan helt sonika två strandstolar, satte Elias på en handduk mellan dem och placerade sig på gräsmattan framför huset medan han sade åt mig att komma ut med två glas vitt vin. Och vad mysigt det blev! Det gör vi om ikväll - även om grannarna såg lite roade ut när de körde förbi. Man ser aldrig en levande själ utomhus här, bara i bil eller golfbil...

Fick avbryta myset för att lägga en trött liten Eliasson...

På dagen igår var vi på vår privata strand. Det är en strand som tillhör boende i detta område, Barefoot Bay och som man behöver nyckel till. Det ligger i naturreservatet på ön utanför kusten, så ganska långt bort. Men den var verkligen superfin och helt tom när vi kom, så det var lätt värt den dryga halvtimme det tog att köra dit. Vi tillbringade större delen av dagen i vattnet - det är inte riktigt lika varmt som på andra sidan, men nästan. 29 grader gissar jag på, så man kan ju ligga i hur länge som helst... Dock är vågorna här i Atlanten stora och underströmmarna starka så vi vågar inte låta barnen bada ensamma en sekund. Dagens läskigaste var när Johan badade med Elias och det plötsligt kom en gigantisk våg som täckte hela Johan. Han sträckte Elias ovanför huvudet och tog vågen över hela sig men jag blev lite rädd att han skulle slås omkull och tappa bebisen. Men det gick bra som tur är! Tyvärr glömde jag mobilen så det blir inga bilder (men jag ska ladda över fina från kameran när vi kommer hem!). 

Idag åkte vi till en "bondgård" som en mamma i poolen här hade tipsat om och denna överträffade alla förväntningar! Dels var vi nästan helt ensamma där och fick guidad privatvisning, dels hade de en massa roliga djur och många fick man klappa på och interagera med. Vi fick leka med en papegoja som dansade när man sjöng "Barry, Barry!" och klappa kaniner, hålla i kycklingar, klappa en stor kalkonhanne! Och så fick vi vara med och släppa ut fjärilar från små kuvert som de kom levererade i, inne i fjärilshuset! Samt rida ponny och titta på små apor, stora sköldpaddor, en zebra, lama, getter, åsnor med mera. Och allting helt gratis! Men vi donerade lite pengar i en av alla lådor som fanns. 

Tom the turkey

Ponnyryttare 1

Ponnyryttare 2

Fjärilshusets vackra dörr

Och utgången 

Liten Oliv, stor kaktus 

Olivia och Barry 

Laporte Farms - superställe!

Efteråt åt vi lunch på ett kubanskt ställe och nu är vi hemma och väntar på att Elias ska vakna så att vi kan gå till poolen, han har sovit i tre timmar! 

Många bilder på Oliven idag!