Nu är han drygt tio månader, tänk att min lilla bebis nu redan snart är ett år!! Ingen namngivning fick han, men vi tänkte försöka kompensera det med ett stort ettårskalas.
Igår lärde han sig att krypa på ett smutsigt mackgolv på väg tillbaka från Miami. Han var alldeles svart om ben och händer efteråt, bodyn en buffé av dagens händelser och shortsen nedbajsade och stoppade i en påse. Det blev ned i badet direkt när vi kom fram, trots att timmen var sen. Kort bad och som alltid blev han jättearg när jag tog upp honom, han vill aldrig upp ur badet.
Tänderna är nu ute både uppe och nere och han använder dem flitigt, mest på mat men fingrarna får akta sig om man är oförsiktig nog att stoppa dem i munnen på honom.
Inte lätt att få en bild med övertänderna, men med hjälp av en hårsnodd att tugga på så...
Jag tycker lite synd om honom under denna resa, han får nästan alltid vänta på att få äta, ofta får han kall mat direkt ur burken och ofta ser han ut som en riktig lortgris. Hans sovtider är ganska oregelbundna, men en gång på förmiddagen och en på eftermiddagen kör han, dock nästan alltid på olika ställen. Han håller ju oftast god min trots allt detta men är ganska mammig och kan bli rejält gnällig om jag är i närheten, för då vill han bara vara hos mig hela tiden.
Jag slutade amma i början av resan, hade mest hållit det igång av praktiska skäl om han skulle behöva extra påfyllning i värmen, men han var lika nöjd med välling och jag började känna mig ganska färdig med amningen. Men jag kan sakna de små stunder av närhet bara han och jag, när han kröp ihop intill mig och jag kliade honom i nacken. Nu hänger han oftast bara med på en höft och det är sällan just han i fokus. På så sätt blir det skönt att komma hem, att återinföra rutiner och få lite ordning i tillvaron igen. Bara tre dagar kvar här nu, på lördag åker vi hem!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar