Mysiga möten och resa bokad

Idag hade vi en skön och mysig påskdag, med undantag för tre raseriutbrott från Olivia imorse. Men hon hade iallafall varken kissat i sängen eller varit uppe och kissat inatt (det har varit antingen det ena eller det andra sen vi slutade med blöjan...) så man får väl vara glad för det.

På förmiddagen städade vi och fixade lite hemma och efter lunch kom Elin, Thea och Edith förbi och hälsade på. De har varit i Thailand i tre månader och det var mysigt att återses. De stora tjejerna fann varandra direkt och Olivia lekte lite med lilla Edith. När de skulle gå tog vi sällskap med dem och gick ut i den sköna vårsolen. Vi skulle gå och hälsa på i vårt gamla hus och träffa lille nyckläckta Vincent. Vilken söt liten kille!! Olivia var mest intresserad av att leka med Douglas men Nadia satt med mig och Mia och klappade Vincent på huvudet och var så gullig. Varje gång jag träffar bebisar just nu så är jag så glad att jag ska få en egen, jag var verkligen inte klar med det där med bebisar...


Pytteliten med present


Mysigt att få hålla!



Små små fötter


Klappa lite


Mamma och son

När vi kom hem spelade Johan och barnen Wii och var ganska underhållande att titta på, i synnerhet Olivia som klätt sig i finklänning och nån slags turban.



Och så bokade jag en resa till Tel Aviv till mig och barnen. Jag har dels ett otroligt sug efter lite värme och utomlands och dels längtan efter Dylan och min syster Mimi som jag inte sett på så länge. Johan ska precis byta jobb och kan inte vara ledig, så då känns detta som en bra resa! Lite läskigt att åka ensam med barnen och då inte så mycket själva resan som att ha barnen ensam en hel vecka... Mamma och Mimi finns ju där förstås men jag kommer ju att ha huvudansvaret och ska Olivia vara sådär bråkig som hon är just nu kommer det inte direkt att bli någon semester. Men jag hoppas att det ska gå bra och jättemysigt ska det bli!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Påsk

Jag måste erkänna att jag älskar påsken. Av alla högtiden tycker jag att den är så perfekt prestationsfri och fokuserar på det viktiga: att vara ledig och att äta. Extra bra eftersom den infaller på våren. Normalt brukar vi alltid åka till Ljusterö och fira påsk, det har blivit lite av en tradition. Men i år var som bekant påsken både tidig och kall så det blev inget landet, utan istället firar vi hemma hos oss.

I torsdags jobbade vi halvdag så Johan och jag passade på att uträtta några ärenden och sen gå till Daglivs och storhandla, för första gången på mycket länge. Vi var inte ensamma om man säger så, men vilken härlig affär det är! Sen gick vi hem och softade en stund innan det var dags att hämta barnen. Då bestämde vi oss för att gå ut och äta hela familjen, och brände ungefär lika mycket pengar som på storhandlingen på en familjemiddag på Pompeji nere på Odengatan. Maten var väl sådär, för att vara generös, seg biff med pulvermos och kall färdigbea som plankstek och micrade köttbullar till barnen, men vi hade så himla mysigt så det var värt det ändå. Barnen var på strålande humör och så himla härliga och jag kunde inte låta bli att fundera på om vi är galna som börjar om från början med kladdiga småbarn som man inte kan ha på restaurang. Men jag tror inte det!


Igår vitbetsade jag träskåpet på förmiddagen, och sen kom Linda med familj från Uppsala och hälsade på. Som alltid tog det två sekunder innan barnens tvångsstädade rum som ut som ett smärre bombnedslag men som alltid hade alla fyra barn superkul och lekte i de olika små hörnorna. Förutom att det är så mycket att städa jämt så är vårt barnrum verkligen perfekt, alla barn som kommer hit älskar det och även våra barn förstås. Lustigt nog var det främst Ingrid och Olivia som fann varandra och här kör de lite konsert för oss föräldrar. Ingrid på sång och gitarr och Olivia på trumma och synth.



På kvällen åt vi en otroligt god och enkel middag där vi "slängde ihop" kyckling, rotsaker och lite andra grönsaker på en plåt och lade på citronbitar, vitlöksklyftor, oliviolja och färsk rosmarin och sen oliver och smulad feta för oss som gillar sånt. Det doftade i hela lägenheten, oj så gott. Samtidigt sålde jag två stolar på Blocket och sen fick barnen kolla på förra veckans Gladiatorerna innan läggdags. När barnen var i säng gick jag över till Jenny och Alan som bor långt ner på samma gata som vi och lämnade över en vetekudde för mammor (Jenny ska föda om en vecka) och fick två par Seven-mammajeans i utbyte. Bra byte, i synnerhet som jag får tillbaka kudden sen! :)

Nu snart frukost och sen ska jag betsa skåpet ett varv till, måla en liten möbel från barnrummet ett varv till och baka en cheesecake. Denna dag började 05:15 för mig, lite tröttsamt att jag inte kan sova men tur att jag har energi iallafall..

Glad påsk!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Mage vecka 16

Jag tänkte att jag skulle ta några magbilder i morse men det var inte så enkelt. Jag ser inte riktigt klok ut men ni kanske ser att det putar lite. Det som för mig är mest oförståeligt är att jag var i vecka 19 innan jag insåg att jag var gravid förra gången. Hur var det möjligt?! Snacka om seriös förträngning och insugande av mage! Här alltså vecka 16 och jag kan inte ha några vanliga byxor.





Nu är det snart dags för lite påskledigt och det ska bli himla skönt! Ser fram emot att bara vara hemma och skrota och kanske försöka få klart lite i klädkammaren (fast vi måste ju invänta de nya konsollerna innan vi kan få klart den sida som ännu inte har några hyllor uppe). Ska försöka måla lite möbler i barnrummet vita iallafall, och så blir det städlördag på långfredagen och besök av lite olika kompisar. Samt påskmiddag med pappa och Titti och Johans mamma och Henning.

Nu är det långfredag och som vanligt just nu vaknar jag tio i sex. Med några minuters marginal vaknar jag alltid kring 05:50 och kan inte somna om. Det är helt ologiskt det här med att man (eller iallafall jag) sover så dåligt när man är gravid, det är ju nu man behöver ladda krafter. Jag vaknar oftast på natten också och har svårt att somna om. Jag blir ju så himla kvällstrött när jag går upp så tidigt och går och lägger mig tidigt, och skapar en ond cirkel. Hoppas det passerar...

- Posted using BlogPress from my iPhone

Un fils...!!

Sen vi fick beskedet från moderkaksprovet har vi haft lappen liggandes hemma. På den finns en kod och en länk där man kunde logga in för att se könet på sitt barn. Vi hade inte tänkt göra det, främst jag ville helst inte veta. Men så har barnen pratat om hur de önskar sig en liten pojke, främst av den anledningen att de behöver en pappa när de leker mamma pappa barn, och så för att inte pappa Johan ska vara "ensam". Nadia ritar teckningar med henne, Olivia och bebisen som alltid är en liten kille. Så då funderade vi på om det kanske inte var lika bra att kolla könet ändå, bara för att vara förberedda och att det inte skulle bli någon besvikelse för barnen.

Så igår satte vi oss alla fyra framför datorn och loggade in med koden...



Hurra!!!! Självklart hade vi blivit glada oavsett och ännu mer självklart är det viktigaste att barnet är friskt men oj så kul med en liten son efter två fina döttrar! Vi jublade här hemma och barnen dansade runt Johans ben i glädje.



Jag är faktiskt mest glad för att en kille som Johan ska få uppfostra en son, han är (tyvärr...) ganska så unik i sitt jämlikhetstänkande och familjeengagemang och det känns fint att få sprida detta till ytterligare en generations män.

Lilla magen putar rejält nu, och de som ännu inte vet har svårt att se mig i ögonen. Jag hade faktiskt på känn att det var en kille därinne, har vetat könet på alla mina barn...

- Posted using BlogPress from my iPhone

...och så 4 på riktigt!

Av någon anledning vaknar jag alltid strax före sex just nu. Fattar inte varför, jag kunde lätt behöva en timmes sömn till men kroppen vill inte.
Helt slut efter denna födelsedagshelg! Skönt att det är ett år till nästa... Vi väckte Olivia strax före sju igår med sång (hon hade beställt Happy Birthday istället för Ja må hon leva), paket och en bit av gårdagens tårta. Hon vaknade på världens spexarhumör och blev glad över alla paketen.

En dinosaurie och en vårmössa. En Spiderman fick hon också.

Och en brödrost

Och en vass kniv för barn och varsitt förkläde till Olivia och Nadia.

Sen åt vi frukost och softade lite och sen kom Henning och farmor Ing-Mari som var sjuk och bara kom för att lämna present. Hon hade sytt fantastiska kläder till dockan David; mockajacka, mockajeps, jeans och skinnstövlar och Olivia skrattade högt när hon öppnande paketet med sin docka i. Han hade varit utlånad för måttning...




Så kom även min pappa för han skulle hjälpa oss att få upp Elfa-systemet i klädkammaren. Den hade vi tömt på morgonen så nu såg arbetsrummet åter ut ungefär som när vi flyttade in, kaos...

Vi hade förstås beställt en del saker fel, det var väl oundvikligt fastän vi försökte vara så noggranna. Men pappa sågade av en stomme som var för lång och sen började vi sätta upp. Johan stack iväg och hämtade upp sin farmor och de andra åkte hem, så det var pappa och jag (mest pappa..) som körde Elfan. Det blir sååå bra men vi insåg också att vi beställt fel konsoler till de hyllor vi tänkt på ena sidan, typiskt. Dessutom har vi beställt alldeles för många både trådbackar och hyllor. Ska ringa dem idag och se hur vi gör...

Så kom Titti, Pia, min farmor, Johan och hans farmor, och Olivia och jag fick brått med tårtan. Under tiden satte pappa upp String-hyllan i sovrummet, blev toppen!

Denna dag körde vi blåbärsmousse för lite variation (och vaniljkräm som var kvar från igår). Mycket god blev den!

Senare testade hon sin nya kniv.

Senare på eftermiddagen byggde vi lite mer i klädkammaren, tvättade, lagade lasagne som Olivia önskat sig som födelsedagsmiddag och skypade med våra saknade familjemedlemmar i Israel. Barnen var trötta sen och somnade snabbt och Johan och jag var HELT SLUT. Vek tvätten men orkade inte lägga in den utan gick och lade oss och läste tidigt...

Och nu ska jag inte baka tårta på lääääänge igen...






- Posted using BlogPress from my iPhone

Olivia nästan fyra...

Först och främst: tack alla för fina gratulationer och kommentarer på förra inlägget, jag är rörd! Fick en hel del på jobbet också efter att jag berättat för min chef och min grupp, och ryktet började sprida sig... Så skönt att ha det officiellt nu och inte behöva tänka på att gömma magen!

Denna helg kör vi födelsedagshelg igen, nu Olivias tur. Tycker lite synd om henne som fyller bara en månad efter Nadia för vi är alltid lite utbrända efter den förstas firande, när det är dags för den andra... På så sätt blir det skönt att nästa lillfis kommer i september även om det är tråkigare att vara mammaledig på sommaren. Men det är ju bara ett år, födelsedagar ska man ju fira i många år så långsiktigt blir det jättebra!

På förmiddagen igår gick Nadia iväg på bio med Pia, vilket hon fått i födelsedagspresent men på grund av influensa för både oss och Pia inte blivit av tidigare. Men efter lite städmorgon och en tidig lunch begav sig Nadia iväg och jag och Olivia satte igång med bakandet inför barnkalaset som skulle vara klockan 14. Det blev lite stressigt, minst sagt... Olivia hade önskat sig prinsesstårta, så jag bakade botten och sen eftersom jag tycker att Marsan-kräm har en sån äcklig bismak gav jag mig på att göra egen vaniljkräm. Halvvägs genom receptet insåg jag att jag höll på att göra vaniljsås istället för kräm och fick snabbt byta recept och försöka rädda det jag påbörjat. Men det blev bra, lite klumpig men god!

Medan tårtbotten var i ugnen gjorde vi chokladbollar men Olivia är inte riktigt lika pysslig som sin storasyster, utan tröttnade snabbt.. Jag fick rulla klart, göra tårta, städa köket som såg ut som efter en kärnkraftsolycka och kasta mig i duschen, allt medan Johan städade lägenheten och gjorde kalaspåsar tillsammans med Olivia och vips var klockan två och Johan blåste lite panikartat upp några ballonger för att fixa kalasstämningen.










Så kom de av Olivias dagiskompisar som hon bjudit och även en del föräldrar som stannat kvar. Det är så himla härligt i denna lägenhet för alla som kommer in säger "WOW vilken fin lägenhet, och vad fin och ljus!" och då blir vi alltid glada. Föräldrarna som stannade var jättetrevliga och vi hade en riktigt trevlig eftermiddag även om det var lite annan ljudvolym på detta kalas med lite vildare barn än sist...


Oliven blåser sina ljus (som jag sen upptäckte var fem, tänkte visst lite fel där...) och sen fikade barnen på rekordtid och lämnade ett nästan orört kalasbord...


Vi har kört skattjakt på tidigare kalas med en skattjaktsapp som Johan har byggt men denna gång blev det traditionell fiskdamm, för det hade Olivia önskat sig. Barnen tjöt av skratt när något av dem fiskade upp en strumpa eller en gammal toffla. Sen gav de sig på godiset med stor målmedvetenhet...

Så var kalaset slut och vi pustade ut i kaoset och började städa.. Samtidigt gjorde vi några saker som jag tänkt på så länge, flyttade in skåpet som stått i hallen i barnens rum och flyttade ut en dvd-hylla i hallen (och packade på köpet upp två kartonger, inte många kvar nu..) och tog sen barnens lilla Expedit-hylla in i arbetsrummet och fyllde med Johans LP-skivor. Och så rationaliserade jag lite hos barnen och fick bort fyra lådor som bara stått! Mycket skönt och hallen blev såå bra. Ska lägga upp bilder sen. Även barnens rum blev jättefint, ska måla det där skåpet vitt bara, kanske man kan hinna det i påsk.

Idag blir det firande med släkten och innan dess ska min pappa komma förbi och hjälpa oss att få upp lite Elfa-system och String-hyllan (vår borr rår inte på vissa av våra mastodontväggar). Efter det ska det bli ordning i klädkammaren och då kan vi packa upp de sista kartongerna och sen äntligen ge oss på arbetsrummet.

Nu sitter Nadia och jag vakna, jag vaknar varje morgon strax före sex, fråga mig inte varför... Funderar på hur länge vi vågar vänta innan vi går och sjunger för Olivia.. vill ju inte att hon ska hinna vakna själv (det gjorde Nadia och kom och hämtade oss, på sin födelsedag). Vi väntar till klockan sju så får vi se.

- Posted using BlogPress from my iPhone

Stora nyheter (men en jobbig vecka)

Jag vet inte riktigt hur jag ska börja det här inlägget, så jag säger det bara: vi ska ha barn! Efter två totalt oplanerade och chockartade graviditetsbesked kändes det extremt vuxet och skönt att få planera ett barn och för första och sista gången göra saker som man ska. Det finns inte ord att beskriva hur tacksam och kärleksfull jag känner mig mot min älskade make som gick med på en trea, mest för att jag så gärna ville...

Men med det sagt kan jag också berätta att vi haft en väldigt jobbig vecka. Jag har inte velat berätta här eller för så många om graviditeten innan vi gjorde CUB-testet - eller jag ville gärna skriva om det här, det är ju MIN blogg och det var jättejobbigt att inte kunna förklara varför jag var så jäkla trött, men vågade inte innan jag berättat på jobbet... Testet gjorde vi i måndags och jag beredde mig på att sen gå hem och berätta för barnen och så berätta på jobbet dagen efter. CUB-test är ett sannolikhetstest där de räknar samman en massa variabler; mammans ålder (men inte pappans...), blodprov som man lämnar, och så måtten de tar när man gör ultraljudet. De började med ultraljudet vilket kändes jättekonstigt sen när vi sen fick beskedet. Vi hade hög sannonlikhet att barnet hade Downs Syndrom, och fick en tid för moderkaksprov dagen efter. Och sen fick vi vänta hela veckan på beskedet. Oj vilken jobbig vecka... De skulle höra av sig på telefon i slutet av veckan om beskedet var dåligt och via brev i början av denna vecka om det inte var något fel på barnet. Snacka om ångest varje gång telefonen ringde på torsdagen och fredagen! Jag skakade om händerna efter varje samtal och eftersom jag har jobbmobil var det ganska många.. Jag andades ut lite när helgen kom, men inte helt förrän i måndags eftermiddag när Johan ringde hemifrån och sa att brevet kommit. Bebisen är frisk, hurra!!

Här är vår lilla trea...

Samma kväll berättade vi för barnen. Johan hade köpt Pommac som vi hällde upp i champagneglas och sa att vi skulle fira. Så visade vi ultraljudsbilden och frågade om de visste vad det var. "En apa?" sa Olivia. "Nej en bebis!" sa Nadia, hon måste sett såna bilder förut. "Ja och vet ni vems bebis? Det är vår bebis, som vi ska få!" Det tog ett tag men sen verkade de fatta och det största var nog att lillasyster Olivia skulle bli storasyster. "Du blir mellanstorasyster!" sa Nadia. "Men det är kanske en panda" sa Olivia. 

Imorse sa Olivia "Jag längtar tills sommaren, för sen kommer vår bebis". Det värmde hela mitt hjärta. Och det stämmer, 21 september är det datum vi fått och idag gick jag in i vecka 15. En ganska stor bula putar redan på magen, även om jag fortfarande ser mer fläskig än gravid ut... Men det känns ändå skönt att slippa gömma fläsket under bylsiga kläder nu, även om de flesta fortfarande inte vet. Men nu vet ni iallafall! Det känns skönt.
- Posted using BlogPress from my iPhone

Sluta med nattblöja

Olivia slutade med blöja när hon var två och ganska kort därefter även med blöja på natten. Det gick ganska bra men så började hon kissa i sängen ganska ofta. Då återgick vi till blöjan igen och sen dess har hon haft den, eftersom hon kissar i den nästan varje natt. Vi har försökt med små belöningar i form av att få sätta klistermärken i kalendern varje morgon då blöjan varit torr och det har funkat okej, men bara i några dagar.

Nu började främst jag känna att hon är väldigt bekväm av sig och förmodligen aldrig kommer att sluta kissa i blöjan om hon får ha den kvar. Dessutom störs hon inte alls av sin kissiga blöja, och vill inte ens ta av den på morgonen. Så nu när hon fyller fyra om några veckor, tycker jag att det är hög tid att sluta, så vi bestämde oss för att bara ta bort blöjan och hoppas på att hon tycker det är obekvämt med blöta lakan och börjar vakna när hon är kissnödig istället. Dessutom behöll vi belöningen med klistermärken och ett löfte om en present när hon slutat kissa i sängen.

Hittills har det funkat jättedåligt. Hon har kissat i sängen varje natt sedan i fredags och det oroande är att det verkar inte bekomma henne! Hon vaknar inte ens utan ligger där i sin blöta pyjamas och lakan. Igår gick hon till och med och kröp ned igen innan vi hunnit ta bort det böta. Inte bra... Någon som har några tips?!?


- Posted using BlogPress from my iPhone

Lägenhetsfix

Igår hade vi en riktigt bra söndag! Sovmorgon och sen städade och fixade vi (mest jag eftersom min man var lite bakis...) och så fick vi barnen hemlevererade vid halv elva. Vi lämnade bara deras grejer och begav oss sen iväg ut på stan. Det är inte ofta vi går på stan ihop och sen vi flyttade har vi knappt varit utanför dörren på helgen tillsammans. Först var vi bara hemma och fixade och sen har ju jag legat sjuk två helger. Men nu så gick vi ut i den sköna (men kalla...) senvintersolen (för det kan knappast kallas vår när det är flera minusgrader) och tog tunnelbanan till Medis. Vi gick till Stalands interiörbutik och beställde vår Stringhylla medan barnen satt och byggde Lego i en liten barnhörna. Perfekt med sådana, förutom att de ju inte ville gå därifrån sen.... Vi kollade lite andra möbler också men herregud så dyrt! En liten hallbänk som var fin kostade 13 000 kronor! Får nog bli Ikea framöver, men det är ju inget kul att ha ett helt Ikea-hem...

Efter butiken gick vi till McDonald's och åt lunch. Det händer inte ofta i vår familj, kan inte minnas när jag var där sist. Jo kanske i somras när vi åkte bil till Strömstad, då är det iallafall bättre (och billigare) än de flesta vägkrogar. Sen kollade vi lite spontant med några kompisar i närområdet men ingen kunde ses, så vi gick till flashiga Hemtex och köpte några kuddar och sen till BR Leksaker i Ringen för en födelsedagspresent till kalaset som Nadia skulle på och sen en födelsedagspresent till Pia på det. Sen tog vi bussen hem och båda barnen somnade, de var nog lite trötta efter en sen kväll innan.

Så kom vi hem, Nadia svidade om och jag lämnade henne på ett kalas som skönt nog var i porten i kvarteret bredvid vårt på samma gata, och sen kom jag hem och då kom Mia med Douglas som skulle hänga hemma hos oss medan Mia och Krille skulle på brunch.

Olivia och Douglas lekte så bra i rummet och vi hörde inte ett pip. Sen kom de och ville fika och fick bullar och saft men sen blev Olivia arg för att Douglas tog sista bullen och låg och skrek på golvet ett tag trots att jag erbjöd mig att ta fram en till till henne. Tröttsam liten tjej! Men hon blev glad igen tack vare Douglas och de fortsatte att leka.

Johan och jag satt under tiden på nätet och shoppade en stor Elfa-lösning till klädkammaren på Bygghemma.se (de hade 20% rabatt på all Elfa, vilket var toppen). Med ett litet gulp i halsen tryckte vi på "köp" och hoppas nu verkligen att vi tänkt rätt... Och att vi lyckas få fast dem i våra betongväggar!

Fixade också lite i sovrummet i och med att jag köpte ett nytt och skitdyrt överkast härom dagen. Fattar inte hur överkast kan vara så dyra, jag har letat jättemycket efter ett billigare men körde tillsist på detta. Tillsammans med kuddarna vi köpte blev det riktigt bra! Nu är det bara de försvunna gardinerna som saknas och Stringhyllan ska upp på väggen bredvid fönstret. Och ja sen är det ju lite annat som inte syns på denna bild och som vi inte riktigt vet hur vi vill ha det. Inte lätt det där med att inreda och jag är verkligen inte bra på det heller. Önskar att jag var mer inredningsintresserad och kunde komma på bra och snygga lösningar som inte var helt ordinära.


Sen på eftermiddagen kom Mia och Krille och hängde i några timmar och det var mysigt. Killarna kollade på fotboll (för det var AIK-match som Johan ville se) och vi tjejer pratade barn och hängde med barnen, extremt könsstereotypt!

Sen så begav vi oss iväg för att äta födelsedagsmiddag hos Pia och det var en riktigt mysig kväll med tacos och glass. Vi fick skjuts hem i vinterkylan sen också, jätteskönt och sen somnade barnen på tre sekunder... Och jag likaså framför en vääääldigt osammanhängande film!

- Posted using BlogPress from my iPhone

Söndagsmorgon

Vaknar som alltid ganska tidigt men känner mig pigg och full av sug på att handla saker och fixa i lägenheten. Igår satte Johan upp gardinstång i lägenheten men så kunde vi inte hitta de jäkla gardinerna som ligger nedpackade nånstans! Iallafall. Jag sov till åtta imorse för barnen är hos pappa och Titti igår kväll och sov över. Johan och jag var och åt italienskt tillsammans med Pia och sen åkte vi tillsammans till Häktet på Söder för att möta upp mer folk och fira Pias födelsedag. Trevlig kväll, gillar det stället och sällskapet var toppen!

På dagen igår var Nadia och jag på teater och såg Pantomimteaterns Charlies Unge, en "remake" (så heter det nog inte i teatersammanhang) av Charlie Chaplins The Kid. Den var fantastisk!! Nadia skrattade högt och jag både skrattade och fick tårar i ögonen. Mycket mycket fin pjäs och det var så mysigt att göra något tillsammans bara hon och jag.







Under tiden hade Johan och Olivia kvalitetstid hemma med pyssel, för det var det Oliven valt att hon helst av allt ville göra.

Idag är jag sugen på att hämta upp ungarna och ta oss till en möbelaffär (EJ Ikea, tänkte kanske Stalands på Söder) och kolla lite allmänt men framförallt köpa en Stringhylla till sovrummet. Det är fantastiskt skönt att ha barnvakt men när morgonen kommer längtar jag alltid efter mina småttingar.

Men först ska jag ge mig i kast med den ovikta tvätten som vi tvättade igår, fyra påsar står och väntar så tålmodigt på att vikas...
Johan får sova lite till!


Posted using BlogPress from my iPhone

Den Stora Oron

Jag kollade på Sofias Änglar igår, medan jag väntade på att Johan skulle komma hem från föräldramöte på Nadias avdelning. Herregud. Det handlade om en familj vars treåring hade drunknat i poolen på tomten, en vecka innan lillasystern föddes. Herregud. Som jag bölade, verkligen satt och hulkade. Johan kom hem och jag försökte återberätta om storasystern som blivit tillfrågad av lillkillen om de skulle hoppa studsmatta men sagt nej "tyvärr...". Istället gick mamman in en stund och storasyster gjorde nåt annat och sen hittade de lillkillen i poolen. Jag försökte berätta för Johan men bröt ihop och han tittade på mig som om jag inte var klok som utsatte mig för det där och försökte få mig att byta kanal eller stänga av. Men jag var ju tvungen att se klart och grina klart...

Det fick mig att tänka på Den Stora Oron. Den Stora Oron som finns hela tiden sedan jag fick barn. Jag tror inte att man på allvar kan förstå Den Stora Oron innan man får egna barn. Jag kan oroa mig för andra också, att något ska hända föräldrar, syskon och Johan, men ingenting går att jämföra med oron för mina barn. Då är jag egentligen inte en särskilt hönsig mamma, men så fort de inte är med mig eller Johan och ska göra någonting med den minsta risk involverad; bada badkar hemma hos någon annan eller åka bil, så spelar jag upp de värsta scenarierna i mitt huvud och ser framför mig kvällstidningsrubriker och ett liv utan mina två små älsklingar. Och då börjar jag nästan gråta och får tvinga mig själv att tänka på annat och sluta vara så fånig. Då kan jag pressa undan den värsta oron. Men Den Stora Oron, den vilar bara lite, och släpper aldrig riktigt taget.

Skönt att läsa

Fick denna text av min kompis Åsa-Mia, och oj så skönt det kändes att läsa. Jag känner igen detta från båda mina barn...

En del barn är alldeles ovanligt trotsiga, envisa, krävande och utmanande. De barnen är inte sällan tidigt utvecklade och är starka, fantasifulla och begåvade. De utmanar ständigt sina föräldrar (men brukar vara lätta att ha att göra med på dagis). Därför är det svårt och slitsamt att vara föräldrar till dem. Periodvis kan de skapa kaos och förtvivlan i familjen och de kräver ett extra starkt motstånd. 

Det är svårt att vara lugn och konsekvent när det stormar som värst. Det är naturligt att man som förälder växlar mellan att hota, skrika, straffa, övertala, gråta och muta. Det mår barnet inte dåligt av.

Ur Psykologiguiden

Tisdagsvabb

Igår gick jag till jobbet men jag kan inte påstå att jag kände mig på topp och var inte en helt populär mötesdeltagare hos kollegerna, med mitt snörvlande... Johan stannade hemma med barnen som fortfarande hade feber och när jag sen kom hem på kvällen ägnade jag precis hela kvällen åt att sova på soffan.

Idag var barnen feberfria men vi bestämde att de skulle få en sista hemmadag så jag stannade hemma med dem. De har blivit totalt tv-skadade denna sjukvecka, det kommer att bli en utmaning att vänja dem av med morgonteve från och med imorgon. Själv tillbringade jag första halvan av dagen halvslumrandes i sängen men sen tog jag oss i kragen för att gå ut en sväng. Olivia var så skrikig och bråkig att jag tänkte att hon nog behövde lite frisk luft och att få röra lite på sig. Men hon var precis lika skrikig och jobbig när vi kom ut och avslutade på topp genom att stå och vråååla DUMMA MAMMA med sina lungors fulla kraft i Vasaparken. Jag bestämde då att det inte blev nån fika som jag hade lovat efter lekparken, och då blev hon ju ännu argare. Och då införde jag tv-förbud och då skreks det förstås ännu mer... Så tog vi oss hem med henne skrikandes i följe, det sista var att hon ville ha vatten, vilket ju var lite svårt att ordna sådär mitt på gatan två minuter hemifrån. Det är så tröttsamt när hon håller på sådär, som en obstinat liten bebis, jag blir tokig!

Så kom vi hem och hon fortsatte gorma i sitt rum, men efter en stund tystnade hon. När jag gick för att kolla till henne hade hon somnat i sängen! Då var klockan fyra och nu halv sju sover hon fortfarande och är helt omöjlig att väcka. Hon kanske inte var så frisk iallafall, hoppas verkligen att hon kan sova inatt... Nu är Johan och hämtar thaimat till oss andra som är vakna, för ingen energi fanns till middagslagning idag.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Blääää

Jag önskar att jag skulle må bättre än såhär efter alla dessa sjukdagar, men livsandarna blåser svagt bara... Det blev ju heller ingen vidare återhämtning sedan Johan och barnen blev sjuka och vi har haft jättejobbiga nätter då främst Olivia vaknat massor. Hon är dessutom otroligt bråkig och skrikig just nu och det rimmar dåligt med min ömma skalle. Plus att vi prickat in förstoppning (Olivia), springmask (Nadia) och löss (båda) på toppen av detta. Själv har jag min asjobbiga slemhosta som håller mig vaken på nätterna och får mig att låta som en drunknande.

Idag har vi ändå varit såpass pigga att vi kunnat tvätta och städa lite - otroligt välbehövligt för det tar inte många städfria dagar för dammråttorna att börja hopa sig. Trodde att alla var på bättringsvägen tills jag märkte att båda barnen somnat före lunch, Olivia ovanpå Nadias gosehund i soffan, och Nadia på mattan på golvet. Hon somnade sen igen på soffan före middagen, och var riktigt hängig och båda somnade direkt när vi lade dem vid halv sju.









Själv känner jag mig helt slut jag med, och att jobba på måndag, vilket jag varit helt inställd på och verkligen behöver, känns avlägset just nu. Eländes skitinfluensa!!

- Posted using BlogPress from my iPhone