Releaseparty och sköna soliga dagar

Partytjejerna... (enda bilden innan kameran försvann för kvällen)

Nu är Nadia äntligen introducerad i denna värld på riktigt, för i lördags firade vi hennes ankomst rejält med ett stort releaseparty. Mamma hade varit här och hjälpt mig att laga mat och pappa hade skjutsat till Ikea och Willys. Vi bakade och lagade i ett par dagar men så fasligt mycket jobb var det faktiskt inte. Allteftersom dagarna led fick jag dock mer och mer ångest över hur mycket folk som tackade ja - samtidigt som jag ju blev glad över att så många ville komma och fira vår dotter. Från 15 körde vi öppet hus och det började som ett barnkalas och övergick alltmer till vuxenparty allt eftersom kvällen led och en efter en av de 12 inhandlade bag in boxen gick åt... Nadia höll god min ganska länge men sen blev det lite mycket med allt folk och vid åtta fick hon sova för första gången i sitt eget rum. Festen fortsatte till tvåtiden och den underbara lilla bebisen hade den goda smaken att sova till elva nästa morgon (med några avbrott för mat förstås) och vi kände oss ganska fräscha och redo att grabba tag i städningen. Och stoppa undan alla fina fina presenter vi fick! Jättenöjda efter en riktigt lyckad fest!

Annars har vi mest haft sköna lata dagar i solen, Nadia och jag. Hängt med nya och gamla mammalediga och njutit av att ha hela utedagar till vårt förfogande. Nu står Valborgshelgen för dörren och Johan som legat sjuk i några dagar är åter på benen och imorgon ska vi hela familjen bege oss ut på landet. Vi tar båten till Ljusterö för att andas lite havsluft på Johans mammas mans land. Ska bli skönt att slippa asfalten några dagar och få ta Nadia på hennes livs första båttur!

Veckoslut

Samma bild med en månads mellanrum. Under denna tid har Nadia fördubblat sin ålder och vuxit nästan en decimeter. Nu är hon en mer bestämd dam och jag har lärt mig vad de flesta av hennes olika läten betyder. Apljudande kluckanden är nöjda vakenljud som hon oftast kör med i babysittern. När hon tröttnat på att sitta i den ger hon till ett litet snällt skri. Då plockar jag oftast upp henne, annars blir hon surare. Hon gråter på olika sätt när hon är ledsen, arg och trött. Vi lever nästan som i en liten symbios hon och jag, eftersom vi umgås nästan dygnet runt. Hon är beroendeframkallande också och jag kan nästan sakna henne när hon somnat i sin säng på kvällen. Även om det är rätt skönt med lite vuxentid också.

Den här veckan har varit aktiv. Vi har varit på middag med jobbgänget och på tjejmiddag hos Tove. Nadia är ganska enkel att ha med sig och jag blir alltid lika förundrad och glad över att det faktiskt går att leva ett någorlunda normalt liv även med en bebis. Men det gäller väl att passa på medan hon är liten, mobil och ganska nöjd med att ligga i vagnen... Denna vecka har vi även njutit en massa vårsol, tagit långa promenader, lunchat och fikat med en massa olika vänner. Det enda vi egentligen inte hunnit med är att umgås med pappa Johan. Jag har varit borta en del och han med. Så nu känner jag nästan lite abstinens eftersom han är på födelsedagspartaj ikväll. Men vi får ta igen det nästa vecka!

Tillägg: Vad sjukt, jag insåg just att jag har precis samma kläder på mig på bilderna! Och jag hade inte alls arrangerat att stå på samma plats eller likna den första bilden, det är bara en slump. Men det ser ju rätt fräsigt ut. Kanske ska göra detta till en månatlig vana för att se Nadias framsteg. Och mina egna... Hur står det till med valkarna egentligen? Illa. Men det kanske inte är så konstigt med allt detta eviga fikande.

Lilla familjen

Happy days

Livet är allt bra jäkla fint ändå. Konstigt nog (eller kanske inte) ger den mammalediga existensen mig en massa energi. Igår var jag på mammagrupp för första gången och träffade iallafall en riktigt trevlig tjej som jag fikade med efteråt. Hur mycket härliga vänner jag ändå redan har så gör det mig himla glad att träffa nya människor också. Gick ut i solen sen och njöt över att bara kunna spankulera omkringi vårvädret. Sen sov Nadia och jag lite middag på fårfällen i soffan, mage mot mage som vi brukar. Och igår fick Maria en liten kille! Härligt med nya liv och nya mammalediga. Idag kommer tjockmagade Sandra hit och fikar och sen kommer mamma en stund och sen ikväll ska Nadia och jag på bjudmiddag med några från jobbet. Fullspäckade dagar och ändå så totalt kravlösa.

Nadia 2 månader

Två månader och redan så duktig på att hålla upp huvudet!

Ofattbart att det redan gått två månader i Nadias liv. Lika ofattbart är det att hon inte alltid har varit hos oss. Ofattbart också att man kan växa så mycket på så kort tid. Jag kan riktigt se på henne hur mycket tyngre och längre hon har blivit. Samtidigt som jag såklart är glad att hon växer som hon ska och gläds åt vartenda utvecklingssteg, kan jag redan känna en liten fånig nostalgi i att hon har lämnat nykläckta stadiet. Fast jag tycker också att det är lite skönt att hon är lite större och inte känns fullt så ömtålig som när hon vägde knappa tre mjölkpaket.

Idag var vi på Danderyds Sjukhus på en öppen föreläsning av sjukgymnast som erbjuds nyblivna mammor. De rekommenderar att man går dit 2-8 veckor efter hemkomsten så vi var i senaste laget. Jag har inte kommit iväg tidigare och nu var Nadia störst av alla barnen. Hon som alltid varit minst i alla sammanhang, plötsligt såg hon gigantisk ut i jämförelse med de där pyttesmå nykläckta med små magra tantben stickandes ut ur byxbenen. Och då saknar jag nästan Nadias små magra rynkiga ben. Fast jag älskar ju de där gosiga valkarna hon har nu. Och jag älskar henne, mer än jag trodde var möjligt på så kort tid. Men lika viktigt som kärleken, är det tydligen att knipa. Två gånger tio per dag, annars kommer jag att bli inkontinent. Usch då, måste försöka komma ihåg...

Imorgon fyller Nadia två månader och vi ska fira i sällskap av kära vänner och en ny bekantskap vid namn Dom Perignon. Denne herr Perignon är en exklusiv typ som jag vann i någon medietävling för några år sedan, och inte hittat ett tillräckligt högtidligt tillfälle för. Men nu ska han äntligen dekapiteras!

Slutligen, som tvåmånadersmamma har jag insett vad jag saknar allra mest med livet före barn. Det är inte sena nätter, sömn eller bajsfria kläder. Det är att få krypa ned mellan lakanen med sänglampan tänd och en god bok i handen. Att få somna efter att ha legat och läst tills ögonen kippar. Sånt sysslar vi inte längre med i vår familj. Nu smygs det in i beckmörkret och kläs av under tystnad och sen ligger Johan och jag och tisslar ett tag medan Nadia snusar i sin säng. Också lite mysigt förvisso men jag saknar mina böcker.. Men de finns väl kvar om några år antar jag!

Jag tog en bild...

...på en allvarlig och eftertänksam liten tjej. Hon måste ha det efter mor sin.

Nya framsteg

Det händer mycket med lilltjejen nu! Det mer generella är att hon växer så det knakar och nu snart har dubblat sin födelsevikt. Många nya små valkar och dubbelhakor att gosa med! Och så ler hon så hela ansiktet spricker upp och det glittrar i de stora mörka ögonen. Det är helt omöjligt att inte le tillbaka, även om det är mitt i natten och man blir väckt för sjuttonde gången och måste byta nattens fjärde bajsblöja... Ibland skrattar hon också och då sprider sig värmen i hela modersbröstet. Hon har även upptäckt mobilen ovanför spjälsängen och kan ligga länge och skratta åt Labanspökena som roterar ovanför hennes huvud, så länge som man inte glömmer att vrida upp speldosan som spelar någon slags speedad technoversion av Byssan Lull...

Just nu har dock lilla Nadia drabbats av sitt livs första förkylning, vilket gör henne lite kinkigare än normalt. Näsan är så täppt och det låter som en liten gris ligger och bökar och grymtar bredvid mig på natten. En hjärtskärande liten hosta på det, gör att både Johan och jag har lite svårt att sova just nu. Men vi var hos doktorn som sa att lungorna lät bra, så det är väl bara att fortsätta att sputa koksalt i näsan, trots högljudda protester, och hoppas att hon blir bättre snart. Och att hon inte smittar oss stora med sina frekventa och synnerligen respektlösa högtrycksnysningar...

Just nu njuter iallafall jag av sköna vårdagar och tillfället att få vara ute i solen och dagsljuset så mycket. Nadia är lite extra trött på grund av förkylningen och sover gott i vagnen i vårluften. Men jag hoppas att hon kryar på sig snart.