Samma bild med en månads mellanrum. Under denna tid har Nadia fördubblat sin ålder och vuxit nästan en decimeter. Nu är hon en mer bestämd dam och jag har lärt mig vad de flesta av hennes olika läten betyder. Apljudande kluckanden är nöjda vakenljud som hon oftast kör med i babysittern. När hon tröttnat på att sitta i den ger hon till ett litet snällt skri. Då plockar jag oftast upp henne, annars blir hon surare. Hon gråter på olika sätt när hon är ledsen, arg och trött. Vi lever nästan som i en liten symbios hon och jag, eftersom vi umgås nästan dygnet runt. Hon är beroendeframkallande också och jag kan nästan sakna henne när hon somnat i sin säng på kvällen. Även om det är rätt skönt med lite vuxentid också.
Den här veckan har varit aktiv. Vi har varit på middag med jobbgänget och på tjejmiddag hos Tove. Nadia är ganska enkel att ha med sig och jag blir alltid lika förundrad och glad över att det faktiskt går att leva ett någorlunda normalt liv även med en bebis. Men det gäller väl att passa på medan hon är liten, mobil och ganska nöjd med att ligga i vagnen... Denna vecka har vi även njutit en massa vårsol, tagit långa promenader, lunchat och fikat med en massa olika vänner. Det enda vi egentligen inte hunnit med är att umgås med pappa Johan. Jag har varit borta en del och han med. Så nu känner jag nästan lite abstinens eftersom han är på födelsedagspartaj ikväll. Men vi får ta igen det nästa vecka!
Tillägg: Vad sjukt, jag insåg just att jag har precis samma kläder på mig på bilderna! Och jag hade inte alls arrangerat att stå på samma plats eller likna den första bilden, det är bara en slump. Men det ser ju rätt fräsigt ut. Kanske ska göra detta till en månatlig vana för att se Nadias framsteg. Och mina egna... Hur står det till med valkarna egentligen? Illa. Men det kanske inte är så konstigt med allt detta eviga fikande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar