Prylar

Jag är ju ingen direkt materialist och vet förstås som alla andra att lycka inte går att köpa för pengar och allt sånt. Men jag måste ändå erkänna att små roliga prylar piggar upp lite i vardagen. I synnerhet om de är gratis! Idag fick jag i posten en mycket efterlängtad älg. Ytterligare ett erkännande är att jag klipper ut små märken från blöjpaketen och skickar in i speciella kuvert för att samla poäng.. Pinsamt va?! Dessa har hittills resulterat i en pyjamas för Nadia som hon nu snart vuxit i, och så äntligen denna älg! 1800 poäng är väl typ (räknar...) 18 blöjpaket (okej, det var visst enkel matematik. Jag är bra på språk jag), men det är ju en enkel match med två små bajssprutor i familjen. Så 18 blöjpaket senare fick jag äntligen trycka på Köp-knappen och få hem denna finurliga älg som både pinglar och har massa bitringar och horn man kan stoppa i munnen. Oj vad Olivia ska ha kul med den! Fast det lär väl bli Nadia som leker med den, som allt annat jag köpt till Olivia...

Och så dessutom fick jag av Elin idag en liten behändig mixer som de inte fick plats med i sitt nya kök. Så nu kan jag mixa puréer med lite ny energi. Plus att jag köpte en fin och mjuk tröja till Olivia för halva priset. Ah, dessa prylar. Det var allt från Material Girl för idag. Nu ska jag äta lite lunch medan Oliven sover och sen bär det iväg för att hämta Nadia. Det är sköna dagar, men de går fruktansvärt fort...

.

Randigt och prickigt

I fredags åt vi en sista lunch tillsammans Johan och jag, innan han återinträdde i arbetslivet idag. Jag var på Söder på förmiddagen och fikade med Jenny x 2, så vi möttes halvvägs i Gamla Stan och åt pasta på Vapaiano. Tyvärr så tog det säkert en halvtimme att få maten, som då Johan fick stå och vänta på, medan jag satt vid bordet och läste en mammatidning och Olivia sov i vagnen. Så för mig var det rätt okej ändå... Sen vaknade förstås Olivia när vi äntligen fick vår mat, men vi är ju vana att äta med en hand nuförtiden. Så vi åt upp maten och sen var det bara att packa ihop oss och ta bussen hem till Vasastan för att hämta stortjejen på dagis. Och så var den lunchen över!

.

Aaaaaaj ajajaj

Förra helgen kom Nadia springandes, snubblade och ramlade med full kraft in i hörnet på soffbordet. Åh elände! När hon var mindre hade vi tejpat grytlappar över de vassa hörnen men hon slet bara bort dem och nu är hon ju stor och ramlar inte. Trodde vi. För bulan hon fick var inte av denna världen. Jag vet inte om det gjorde mest ont på mig eller henne. Jag satt precis bredvid och fångade upp henne i samma sekund som hon ramlade, men då var det förstås redan försent. Hon grät sådär som barn bara gör när det är på riktigt, kippandes efter andan och med ojämna hack i gråten. Jag grät nästan lika mycket själv, tills Johan skickade mig ur rummet för att jag bara gjorde henne mer upprörd.

Nadia själv kom till ro rätt snabbt (som ni ser på bild nr 2), men jag hade en stickande känsla kvar i bröstet och kände mig fruktansvärt rädd och illa till mods som man blir när man inser att världen är hård och barnen små och sårbara. Och man själv ännu mer sårbar som förälder till dessa. Det är en skrämmande insikt, men tack och lov så lade sig bulan ganska snabbt och lämnade kvar en gulblå panna och en vetskap om att allt är lugnt tills nästa fall. Hoppas det blir milt.

.

Femmånadersoliv

Fina fina Olivunge

Med lite uppbackning kan hon sitta i barnstolen (men tröttnar snabbt)

Plutt

Titta, jag kan sitta!

Lekstund

Jag ögnar igenom den senaste tidens inlägg och konstaterar att de alla handlar om precis samma sak. Nadias prestationer på dagis och min stolthet över detta. Till och med jag själv blev uttråkad av att läsa dem, jag LOVAR att detta inlägg - och de flesta kommande - INTE ska handla om dagis.

Detta ska istället handla om Olivia. Och visa några bilder från finkameran, eftersom jag sitter på Macen. Olivia är fem månader nu. Fem månader gammal kan hon nästan sitta, eller KAN faktiskt sitta själv i korta stunder. Så fort man lägger ned henne rullar hon runt och sen några dagar tillbaka ställer hon sig sen på alla fyra och gungar fram och tillbaka och ser ut som att hon är redo att krypa vilken sekund som helst. Precis som Nadia i den åldern är hon lite generellt missnöjd och grymtar gärna så fort hon inte är i famnen. Vilket hon också tröttnar på snabbt. Hon verkar liksom inte veta vad det är hon vill det man själv vill. Som att hon ska ligga själv eller vara nöjd med att sitta i Babysittern.

Denna, som var vår absoluta favoritsak med Nadia, och där hon kunde sitta förnöjd i timmar, ratade Olivia från första stund. Nu när hon är lite större och starkare ser det ut som hon ska ramla ur den framifrån, eftersom hon konstant vägrar luta sig tillbaka utan bara framåt i jakt på fötterna. Dessa är förövrigt en bra förströelse och väl det hon tröttnar på sist. Men jag har liksom inget bra ställe för Olivia just nu, så det blir en del bära vilket resulterar i att jag får ont i handlederna. Men med Nadia gav det allmänna missnöjet med sig när hon lärde sig sitta, och vi får väl hoppas att detsamma gäller för Olivia. Annars så äter hon glatt puré varje dag (eller nästan, det är som tidigare nämnt svårare att komma ihåg denna gång) och när jag står där och mixar morötter, majs och potatis kan jag inte låta bli att konstatera hur overkligt det fortfarande känns att jag står här och mixar babypuréer så snart igen.

.

Första dagisveckan

Första dagisveckan avklarad. Jag trodde inte att man kunde känna glädje över att lämna sitt barn till någon annan, men varenda morgon har jag lämnat dagiset med en liten pirrande lyckokänsla i magen. Att se sitt barn totalt skina upp vid åsynen av fröknarna och de andra barnen, glatt springa iväg och omedelbart börja leka, och knappt orka vinka hejdå till mamma (jodå jag tvingar mig allt till en puss och en vinkning), sånt värmer mitt hjärta något så oerhört.

Och att sen komma och hämta henne, se henne i full fart med att hoppa på tjocka madrassen i rörelserummet tillsammans med de andra barnen.. Hon blir alltid lite extra exalterad när vi kommer och hoppar ännu mer och ännu högre. Och så få höra att det går så bra, att hon kan namnen på alla de andra barnen, att hon sovit bra och ätit ännu bättre. Att hon leker med de andra barnen och inte slåss längre. AH, mitt arma mammahjärta. Ljuvligt, jag känner mig så lyckligt lottad över att vi hamnat på ett ställe där det känns så bra att lämna sitt barn.

Mjukstart

Andra dagen på vår mjukstartsvecka... Johan jobbar fortfarande halvtid hemifrån och vi har eftermiddagarna tillsammans. Det är så mysigt att knalla iväg tillsammans och hämta Nadia och få höra hur bra det går på dagis. Men det märks att det tröttar ut henne, igår somnade hon kvart över sex på kvällen och jag fick väcka henne halv nio nästa morgon. Det är inte många gånger på 18 månader som vi fått väcka henne, och inte tvärtom.

Nästa vecka sätter allt igång på riktigt och jag ska vara ensam hemma med Olivia på dagarna. Det kommer att kännas så himla konstigt, nu är jag ju van vid att man alltid är två föräldrar, hur ska jag klara av hela höstens föräldrarledighet alldeles sääälv?!

Olivia är den som tjorvar mest kvällstid just nu. Hon som inte alls är ett skrikigt barn har vrålat som tusan på kvällarna, och haft svårt att somna och plötsligt slog det mig att precis såhär höll Nadia på när hon fick sina första tänder. Så kanske att det kommer något vasst snart, hoppas det. För sist led vi oss igenom två veckor av skriknätter och det vore skönt om det gick lite mer smärtfritt den här gången. För oss alla!

.

Frukost och första ensamdagen för Nadia

Frukosten Nadia och jag äter just nu: fil med hemgjord müsli och Ljusteröplockade blåbär

Idag hade Nadia sin första dag på egen hand på dagis. Egentligen skulle det varit en dag till med inskolning, men personalen tyckte att det gick så bra för de tre nykomlingarna att vi inte behövde ytterligare en dag. Så imorse var jag lite spänd på hur det skulle gå och inte började det något bra med att Olivia väckte Nadia redan klockan sex, långt innan hon sovit färdigt. Numera sover den lilla ängeln alltsom oftast till efter åtta! Och oftast hela nätter. Men det kompenserar förstås lillasyster för med att vakna på nätter och tidiga morgnar.

Hursomhelst började det inte så bra, men Nadia somnade om och sov en timme sen, och sen blev det ändå en himla trevlig morgon - vi satt i vardagsrummet och lyssnade på Fleetwood Mac och drack kaffe och mjukstartade lite. Och sen knallade Johan iväg med Nadia och lämnade henne på dagis, utan minsta protest. Marie på dagis fick uppmana Nadia att vinka hejdå till pappa och då gjorde hon det... Och sen sprang hon iväg och lekte.

Jag och Olivia gick ut och träffade Hanna och Axel och spenderade lite pengar på Solo, Åhléns och Daglivs. Plötsligt minns jag hur dyrt det var att vara mammaledig "på riktigt" - alltså när man hinner gå i butiker och så. Men så välekiperade vi ska bli! Och så lugnt och skönt det var.

Sen möttes Johan och jag upp och han åt lite lunch (eller slängde i sig en chicken teriyaki så snabbt att killen i Sushin sa VA?? Har du ätit redan? när han skulle betala) och så gick vi hela familjen och hämtade Nadia på dagis.

Det var stort det där, att hämta på dagis för första gången. Vi var lite spända på hur hon skulle reagera och på att få höra hur det hade gått. Nadia sken upp när hon såg oss och Marie sa att det hade gått sååå bra. Hon hade inte varit ledsen alls, hade somnat på fem minuter och sovit en dryg timme och dessförinnan ätit lunch med god aptit. Hon hade dock bitit en kille men hon kommer att lära sig, sa Marie. De hade sagt åt henne på skarpen och det verkade som det hade gått hem. Förmodligen är det mer effektfullt när någon annan än vi säger åt henne, åt mig bara skrattar hon... Jag längtar tills hon lär sig.

När vi gick hem så slogs jag av vilken otrolig lyx det är att ha någon annan som hjälper till att ta hand om ens barn på dagarna, att slippa laga lunch och tänka på mellanmål. Och att man faktiskt får hjälp med både uppfostran och att ta fajterna. Jag tror att vi kommer att orka leka mer och vara bättre föräldrar när Nadia även får sin stimulans på annat håll. Det var en bra insikt.

.

Pappersbröllop!

Vi roade oss med att ta en panoramabild med mobilen medan vi väntade på maten, egentligen sitter vi mitt emot varandra, inte två mil ifrån varandra...

I söndags firade Johan och jag ettårig bröllopsdag! Detta firades vår matglädje trogen på ett kulinariskt sätt. Vi åt lunch hela familjen på Ett litet hak vid R.O.O.M och sen kom farmor Ing-Mari och var barnvakt på kvällen och Johan och jag gick ut och åt middag på Döden i grytan.

Säga vad man vill om livet i småbarnsträsket, hur ljuvliga de små pyrena än är, är det ofantligt lyxigt när man kan lämna dem hemma, ta sin man i HANDEN (eftersom man för en gångs skull inte har en barnvagn där) och knalla iväg till en schysst restaurang. Dela en mustig flaska rödvin och bara njuta av varandra och maten. Även om man såklart snackar en del barn och kollar mobilen då och då. Men ändå!

Vi hade en jättehärlig kväll och var så mätta när vi kom hem att vi var tvugna och sitta och smälta maten och vinet en stund innan vi kunde gå och lägga oss.

Lördag

Äsch, det får bli ett inlägg till. Bara några bilder från dagens sejour i parken. Johan var på fotbollsmatch så efter någon timme i lekparken fördrev jag tiden med att låta Nadia gå bredvid vagnen i andra delen av Vasaparken. Det tar alldeles lagom lång tid när hon får gå själv. Sen tyckte hon att dockan skulle bada i en lerig vattenpöl och blev förstås skitarg när hon inte fick det. Istället blev hon tvungen att åka vagn, vilken förnedring! Men ilskan gick över rätt snabbt, så vi gick och handlade och jag lassade vagnen full med blöjor och rotsaker och tog Olivia som tröttnat på vagnen i Babybjörnen. Önskar ibland att jag kunde ta ett foto på mig själv vid såna tillfällen, måste se ut som världens schabrak. Lyckades iallafall ta oss hem och frakta in allting in i hissen i omgångar.

Fortsatte mitt multitaskande med att försöka amma och lägga Olivia medan Nadia åt middag och sen skala och skära rotsaker mellan små avbrott för att stoppa i napp och sjunga lite. Olivia ville inte riktigt somna dock och jag var rätt trött när Johan kom hem. Men då hade Nadia suttit i sin stol i nästan en timme och ätit middag bestående av kycklinglår (2 st renskrapade), ris och broccoli och efterrätt bestående av en nektarin, 2 Bragokex, potatisskal, rå potatis, morot och så lite mer kyckling som hon hittade någonstans. Min söta lilla avfallskvarn, undra om Olivia blir lika matglad.

.

.

Kakan och Mallan

Igår kväll var jag ute och drack vin med Karin och Malin. En skön kväll i sköna tjejers lag på mitt gamla stammishak Tranan. Massa snack och fyra glas vin senare vinglade jag till 4:an vid tovsnåret och tog bussen två hållplatser. Var rätt rund under fötterna när jag kom hem och babblade med Johan så att jag höll på att väcka barnen. Men så trevligt det var och jag var inte ens bakis idag, trots min orutin. Såna kvällar ger mig lite extra energi att kämpa på med blöjbyten och vredesutbrott.

.

.

På dagis...

...finns en vägg med en radda små giraffer (för så heter avdelningen) och alla barns namn och födelsedatum under. Jag såg det redan när vi var där på inskolningsmöte och fick nästan en liten klump i halsen av att se Nadia och Walters namn där bredvid varandra, sist i raddan. Våra små pluttar är allra minst av alla girafferna.

.

Skor

Nadia har stenkoll på familjens skor. Så fort hon vill gå ut (vilket är ganska ofta, oavsett om det är klockan sju på morgonen och hon bara har blöja), så går hon och hämtar våra skor. Först sina egna, sen mina och så pappas. Det lustiga är att förutom att hon vet precis vems skor som är vems, har hon också helkoll på vilka skor främst jag använder just för tillfället. Så ett tag var det svarta Havaianas som hon hämtade, ett tag vita Nikes och just nu ett par svarta ballerinaskor. "Kooooor" säger hon när hon kommer springandes med en i varje hand och vill att vi ska gå ut. Resultatet blir förstås att det se ligger skor över hela lägenheten och att man får gå och leta när man väl SKA gå ut. Men det kan jag leva med.

.

Dagis

Jag har varit lite dålig på att uppdatera de senaste dagarna, främst för att dessa lite sugit musten ur mig. Jag hade bestämt att när Nadia skolas in på dagis ska vi ta det lite lugnt på eftermiddagarna. Så blev det inte.

Onsdag var den första dagen och vi skulle vara där mellan 9-11. Nadia traskade glatt in på avdelningen och började röja runt bland leksakerna. Det var bara två andra nykomlingar där, Ture och Arvid med varsin förälder och så två pedagoger och vi. De lekte med ett stort vattenkar med kärl och isbitar, målade, åkte rutschbana, hoppade på madrasser, kastade bollar, lyste med ficklampor, byggde med klossar, och massa mer. Efter en halvtimme var jag helt utmattad och lite uttråkad och tänkte att vad som än händer ska jag aldrig jobba på dagis. Men jag var grymt imponerad av pedagogerna som lekte så entusiastiskt och tog sig an våra barn så fint. I synnerhet "huvudläraren" Marie, en ung tjej från Norrland, är helt fantastisk och Nadia tydde sig snabbt till henne.

Jag var stolt över min lilla dotter som varken slogs eller var mammig, bara lekte självständigt och gav leksaker till de andra, mer blyga barnen. Men sen blev det förstås några små smällar ändå, och ett tåg i huvudet på Ture, men jag höll mig i bakgrunden och lät Marie sköta konflikten. Gud så skönt.

11 gick vi hem och åt lunch och sov och sen mötte jag och barnen upp Mimmi och Dylan för att gå på Skansen. Johan var hemma och jobbade. Det var en fin dag och Skansen var toppen och Nadia och Dylan var så ofantligt söta där de gick hand i hand och pussades lite då och då. Det är nog bra för Nadia att ha Dylan som liten extra storebror och inte bara vara störst jämt. Vi tittade iallafall på björnar, sälar, lemurer, lodjur, älgar, hästar, ekorrar och lite annat och åt korv och glass och plötsligt var klockan sex. Alla bussar var fulla så vi fick gå in till stan. Dylan började bli trött i benen så jag tog Olivia i Babybjörnen och så fick han åka syskonvagn med Nadia. Efter en lång promenad, jobbig bussresa och ytterligare långpromenad så kom vi äntligen hem och Nadia fick inte middag förrän halv åtta. Hon sov oroligt på natten sen och jag kände mig lite dålig som hittat på så mycket med henne, även om det var värt det för att det var så mysigt att vara på Skansen med min syster och barnens kusin.

Nästa dag, igår, var det dags för andra dagen av inskolningen. Återigen 9-11 och med bara de nya barnen plus ett av de "gamla". Nadia var lite mer tveksam denna gång och pekade på dörren och ville gå hem. Det tog ett tag att locka in henne men sen lekte hon fint igen. Tills strax före elva då jag skulle byta på henne och hon blev hysterisk och sen igen när hon inte fick stå vid handfatet så länge som hon ville. Men återigen tydde hon sig till Marie och blev glad igen innan vi gick hem.

På eftermiddagen skulle vi bara ta det lugnt i parken men så skulle jag köpa en Blocket-overall och bestämde mig för att ta med barnen till Gärdet. Elin och Thea följde snällt med som smakråd och hälp. Vilket kaos. Barnen (och då främst mina) bråkade och gnällde. Lekte med lilla flickan som hade haft overallens leksaker och slogs om dem. När vi äntligen kom iväg var det bara sura miner men vi sprang lite i Tessinparken och alla var glada. Tills vi kom på bussen. Klockan var plötsligt halv sex och middagsdags och ungefär alla tre barn bröt ihop samtidigt. Thea och Olivia lugnade sig dock, men Nadia blev mer och mer hysterisk. Hon fick ett av sina kaosutbrott och låg som en ål i mina armar och bara vrålade. Alla på bussen glodde förstås men jag lyckades hålla mig ganska lugn tack vare att Elin var där och jag kunde skoja lite om prevetivmedel och så.

Tillslut bände jag ned Nadia i vagnen och låste fast henne i bältet och hon fortsatte skrika och åla sig tills skriket avtog och övergick i stilla snyftningar. Lilla gumman. Hon var helt slut och alldeles svettig och bara låg helt apatisk i vagnen. Det var den längsta bussresa i mitt liv. Johan mötte oss vid hållplatsen och Nadia blev inte sig själv igen förrän vi kom in genom porten. Då liksom vaknade hon till liv och blev glad och bubblig igen och var på gott humör hela återstoden av kvällen.

Idag är det Johan som skolar in och jag känner mig lite trött. För i kombination med allt detta har Olivia börjat sova dåligt på nätterna och vaknar med 2,5-timmesintervall och vill äta. Och så ligger hon vaken och sparkar och låter och håller mig vaken från fem ungefär. Fast inatt var lite bättre och jag ser fram emot en skön dag med bara lille Oliven, eftersom Nadia ska gå till 14 idag. Ska både äta lunch och sova på dagis, spännande. Och jag kan ju förstås inte låta bli att sakna min lille bråk-Skrot trots att hon inte ens varit borta en timme.


.

Sisters

Självklart var den braiga kameran urladdad när detta Kodak-moment dök upp imorse. Så det blev några dåliga bilder med mobilen, men söta var de iallafall!

.

I leksaksaffären

Måndagseftermiddag och jag har baxat in syskonvagnen i den fullproppade och minimala leksaksaffären vid Odenplan. Leksaker hänger längs väggarna, från tak till golv och jag förundras alltid över utbudet på de få kvadratmetrarna. Jag står som bäst och väljer bland dockor och vagnar när jag hör jag en pappa säga "Nej det går inte, vi har inte råd". Jag vänder på huvudet och ser en liten kille i fyraårsåldern hårt kramandes en leksakskartong. "Vi har lite dåligt med pengar den här månaden, du kan inte få den, gubben". Pappan står på huk framför den lille killen som kramar sin kartong allt hårdare.

Jag fortsätter att titta på dockor och efter en stund hör jag pappan prata i mobilen: "Ja, han vill ju så gärna ha den där sandmannen (?), men fan.. den kostar 159 kronor. Det går ju inte. Ja, jag sa till honom att vi inte har några pengar". Lilla killen har vänt ryggen till och står och vaggar med armarna hårt om kartongen. Här brister mitt hjärta. 159 kronor. Vi har ju, utan att vara särskilt rika, råd att närsomhelst utan att tänka spendera 159 kronor. Jag skulle så gladeligen betala för den där leksaken så att pappan kan göra sitt barn glatt. Men jag vågar inte. Tittar i plånboken när jag ska betala och där ligger en hundrig. Vill så gärna avstå den, bara sticka den åt dem. Men jag vågar inte. Vet inte hur pappan skulle ta det, om han skulle ta min -för mig- goda gärning som en förolämpning eller känna sig förödmjukad framför barnet. Så jag stoppar ned plånboken och går hemåt medan min dotter kramar sin nya docka som kostade mer än 159 kronor. Den lille ledsne pojken och pappan som inte hade råd lämnar mig inte på hela kvällen.

.

Ny höstvecka med stora saker

Idag var måndagen då hösten kom. Inte bara för att det blåste gula löv längs gatan när jag klev ut imorse, eller för att luften fått ett nytt litet sting, utan för att denna vecka är veckan då allting startar. Dagens projekt var BVC, med Nadia i fokus för en gångs skull. Först var det synkoll hos ortoptisten som snabbt konstaterade att vår dotter inte skelar. Det bara ser ut så för att hon har så brett mellan ögonen (som sin far, haha) och för att skinnet där liksom inte dragit sig tillbaka ännu. Det kändes skönt att hon slipper ögonlapp.

Sen var det dags för 18-månaderskontrollen. Nadia klarade galant att bygga med klossar, rita med kritor, hämta bollar och visa var magen är. Mässlingssprutan var mindre kul, men då var hon redan förbannad för att Anna Marit försökt mäta huvudet på henne så det var mest ilska över att bli ihållen och tvingad, tror jag. Hon lugnade sig snabbt och fortsatte att jaga såpbubblor. Med munnen nuförtiden, hoppas de inte innehåller så farliga kemikalier...

På BVC

Mamma och lille Nadia

Pappa och lille Oliv

Vi satt också och pratade om Nadias humör och om hur vi ska hantera hennes utbrott och bråkande. Anna Marit egentligen bara bekräftade det vi själva trott, att det är viktigt att markera att det är fel att slåss, men också att ge mycket kärlek och bekräftelse, för det är ju egentligen det hon söker. Hon trodde som vi att dagis kommer att bli bra för henne och sade slutligen att vi gjort det allra bästa man kan göra för sina barn, nämligen att ta sig tid med dem. Hon är otroligt imponerad över att vi varit föräldrarlediga båda två hela våren, jag tror inte att det är så vanligt att papporna tar sig så mycket tid med sina barn. Skrämmande egentligen. Jag vet inte hur jag hade överlevt den här våren som ensam föräldrarlediga till de två små. Hursomhelst var det skönt att prata av sig och skönt att få "bekräftat" att vi hanterar situationen på rätt sätt. Så nu är det väl bara att hoppas på att det ger med sig snart...

På eftermiddagen köpte jag en liten paraplydockvagn och en docka till Nadia för att hon varit så duktig på vaccinationen (men hon fattade ju inte varför förstås). Hon älskar de där små dockvagnarna och skjuter runt på dem helt frenetiskt när vi råkar på en, så jag tänkte att det var dags att hon fick en egen. Docka äger hon inte heller någon. Jag vill här poängtera att jag hade gjort precis samma inköp om jag haft en son. De blev ju succé förstås och hon sköt runt sin lilla vagn tills Thea kom för vi skulle vara barnvakt en stund på kvällen. Då blev det bara bråk om vagn och docka, så jag gömde dem och då gick det bra. Hon får leka med den igen imorgon, det kommer att vara en angenäm överraskning när hon vaknar.

Resten av veckan börjar hösten ännu mer på riktigt. Då börjar dagis, och jag är nog mest exalterad av alla här. Jag har beställt namnlappar och sytt i kläder och märkt kudde och gosehund. Namnnapp med Nadia och så framkallat foton på alla i den närmsta släkten och klistrat in i "trygghetsboken" de ska ha på dagis. Imorgon är det inskrivningssamtal och sen på onsdag är första dagen av fem dagars inskolning. Det känns som att det är jag själv som ska börja, så spänd och exalterad känner jag mig. Fånmamma.

Coola hakklappen från Newwan

...för vi kämpar på med smakportionerna. Kommer nog att ta fart när Nadia börjat dagis och mamma får tid att komma ihåg dessa.



.

För höstens barnvagnspromenader...

...har jag idag införskaffat ett par fotriktiga, förnuftiga och alltigenom välbehövliga skodon. Till halva priset! Kan inte bli bättre.

.

Träning och mera slagsmål...

Igår gjorde jag, som nog hela världen vet vid det här laget, träningsdebut! Första passet sedan Olivias födelse och några månader dessförinnan eftersom jag frös träningskortet ganska tidigt. Ett pumppass blev det och faktum är att det gick hur bra som helst. Körde på med de gamla vikterna och förutom att spegelbilden var lite annorlunda kändes det som jag aldrig varit borta. Jag har faktiskt haft kort på Sports Club, Sats och allt vad det hetat genom åren i hela 13 år räknade jag ut igår, så min träningsrutin sitter nog ganska djupt. Jag blev snarare sporrad än deprimerad av alla deffade kroppar och nu ska jag verkligen göra allt jag kan för att komma iväg åtminstone ett par gånger i veckan. Trodde inte jag skulle kunna gå idag, men jag har faktiskt bara lite ont i armarna, så jag tror att jag ska försöka köra en gång i helgen också.

Idag gick jag till Röda Bergsparken med barnen. Jag kommer inte att sakna de där kaotiska morgnarna när jag stressar för att få iväg båda två, båda gormar och jag hinner knappt klä på mig utan bara tar första bästa plagg och får vara glad om jag hinner borsta tänderna eller sminka mig. Puh! När jag kommer ut sen har jag alltid glömt en massa saker, det är inte helt enkelt med dubbla uppsättningar blöjor, nappar, filtar, mellanmål, extrakläder, Babybjörn, vattenflaska och allt annat som ska med, i synnerhet accompagnerat av barnskrik. Det stressar mig nåt enormt och när jag äntligen kommer iväg med liften med Olivia i ena handen, skötväskan i den andra, Babybjörnen över axeln och en bångstyrig Nadia föst framför mig, är jag bara glad att ha fått iväg alla och orkar inte direkt vända om när jag kommer på allt jag glömt. Många är de gånger då Johan har fått kasta ut saker genom fönstret...

Hursomhelst hade jag bestämt träff med Jeanette med Leonie och Pernilla med Ellen från min "gamla" mammagrupp i parken. Vi har inte setts på hela sommaren så det var jättekul att se dem och barnen som blivit så stora, men som det tydligen är just nu får jag mest springa runt och hindra skydda andra barn från Nadia. För hon slåss. Hon är hemsk just nu, hoppar på varenda unge och slår, skallar, försöker bita och drar i håret. Sen klappar hon och ska kramas när man säger åt henne att säga förlåt, den lilla ögontjänaren. Men då är förstås det andra barnet, oavsett storlek, alldeles uppskrämt och vill inte alls bli klappat av Nadia. Och det kan man ju förstå. Jag tycker att det är ofantligt jobbigt och hoppas att det är den där 18-månadersfasen som jag hört talas om. Jag vill inte att mitt barn ska vara elakt mot andra, det gör mig ledsen att tänka så. Ska fråga på BVC på måndag när vi ska dit på 18-månaderskoll men hon tycker ju att Nadia är så underbar och glad och lyssnar liksom inte på det örat. Ska försöka iallafall, skulle behöva lite råd för hur man ska tackla denna lilla slagkämpe på bästa sätt.


.

För att jag tycker att det både är kul att läsa och skriva listor!

Snodde denna från en blogg jag läser:

Du heter: Julia

Låt som när du är ledsen sörjer till: Har inte gjort så på mååånga år men när jag var tonåring var det "The postman song/Because I love you". Lite pinsamt nästan att erkänna...

Beroende av: Choklad, min familj och bekräftelse

Vad tror folk om dig? Jag tror att jag är ganska mycket som jag är. What you see is what you get, liksom.

Stämmer det? ...så ja isåfall.

Vad får du oftast komplimanger för? Ögon och förr rumpan. Innan den blev platt. Och min smala midja. Innan den blev osmal.

Vad säger du för att imponera på någon? Att jag rest runt ensam i Sydamerika brukar imponera på folk.

Hur imponerar man på dig? Jag gillar folk där man liksom inte får hela historien med en gång, folk som är oförutsägbara och där en massa positiva egenskaper kommer framkrypandes utan att de själva dänger dem i ansiktet på en. Förmodligen för att jag är så tvärtom själv.

Brukar du skratta för dig själv? Ja det händer.

Vad står i ditt senast inkomna SMS? "We did it! - Your new neighbors"

Var bor du? Vasastan

Trivs du där? Ja, mycket bra

Äger du några Converse? Ja men bara ett par, i svart skinn. Som jag aldrig använder eftersom jag tycker att cons är skitsnygga på alla utom mig.

Sprit, cider, vin eller öl? Viiiiiiin. Och framförallt fin champagne.

Brukar du bli för full? Inte just nu mitt i alla bebisbestyr men gudarna (och alla i mitt umgänge) ska veta att det hänt.

Vad har du för mobiloperatör? Telia.

Är du allergisk mot något? Nej, om man inte räknar nickel.

Har du haft sex idag? Nej

Hur svarar du i mobilen? Hej eller Julia

Vem ringde du senast? Johan

Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Att han skulle komma och möta mig och barnen vid tåget och sen äta en gourmetrulle.

Antal timmar sömn inatt: Ingen aning, alldeles för få, alldeles för uppstyckade som vanligt. Men kanske 6 totalt? Lyckligtvis funkar jag även med mindre sömn.

Sov du ensam? Nej hade både en man och en liten skrutt (tidvis) i sängen.

Brukar du komma i tid? Ja, nästan alltid. Tycker det är viktigt.

När mår du bra? Mår bra nästan jämt. Men lite extra när jag busar med Olivia och hon kiknar av skratt. Eller när Nadia kommer fram och pussar mig på axeln med ett litet smack utan att jag bett om det. Eller när min man tittar på mig och säger att han älskar mig 72600 gånger om dagen.

När blev du fotad senast? Är ju linslus så det händer ofta och på min uppmaning. Men senast var nog på festen i lördags.

Hur känner du dig nu? Toppen. Nyduschad, nytränad och nyäten.

Vanligaste färg på dina kläder: Mycket svart och rätt mycket randigt.

Vad tycker du om dina fötter? Har faktiskt alltid tyckt att jag har rätt snygga fötter och till och med fått komplimanger för dem.

Vad saknar du? Tålamod, blygsamhet och ödmjukhet. Men jag jobbar på det.

Hade du en bra kväll igår? Ja, en helt vanlig kväll med middag framför tvn med Johan och två barn som somnade helt själva.

Rakar du benen? Ja fast inte så ofta eftersom jag turligt nog är väldigt ohårig just där.

När går du oftast gå och lägga dig? Vid elva tolvtiden

Är du blyg? Inte det minsta

Sysslar du med någon idrott? Nä, men jag tränar på Sats sen 13 (!) år tillbaka... Med lite avbrott för barn, resor och annat.


Vill du hellre ha mail än brev? Inte nuförtiden men jag var en flitig brevvän förr. Mail funkar bra nu men visst är det alltid mysigt med handskrivet.

Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja det gör jag nog, men också att den kan svalna och att kärleken kan komma vid andra eller hundratjugofjärde ögonkastet.

Har du spytt offentligt? Oh ja. Senast på mitt bröllop. Att stå på Mariatorget i brudklänning och kräkas tillhör väl inte mina stoltaste ögonblick. Men till mitt försvar ska sägas att jag i efterhand (om än långt i efterhand) insåg att jag var gravid vid detta tillfälle.

Vad skulle du göra om du vore kille för en dag? Ligga!

Är du nöjd med ditt liv? Väldigt nöjd med nuet även om jag gjort en massa dumheter som ung. Men jag är mest glad över alla mina resor och över min fina familj.

Är du bortskämd? Jag känner mig bortskämd för att mitt liv är så rikt. Men samtidigt så tycker jag att jag kämpat för allt jag har och aldrig fått någonting gratis, så jag anser mig inte vara bortskämd.

Vad gör du i morgon? Hänger i parken och hoppas på regnfritt.

Vad är det värsta du vet? Fars. Fast ännu värre är förstås krig, svält och våld. Allra värst är hemskheter mot barn.

Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? INGEN aning. Är det att slösa att köpa mat och blöjor?

Vad längtar du till? Nästa sommar och till vår New Yorkresa i maj. Nu närmast tills Nadia börjar dagis nästa vecka.

Vad använder du för shampoo? Dyrt frisörschampoo … Kérastaste just nu.

Vad är det finaste du fått? Mina barn och min man. Hands down.

En speciell dag du minns: Våra barns födelse och vår bröllopsdag. Förstås.

Hur gammal är du? 33 och ett halvt.

Tycker du om någon just nu? Ja, massor av fina människor som jag har turen att ha i mitt liv!

Du samlar på: Ingenting om man inte räknar alla kort, tackkort och brev som jag är helt oförmögen att kasta. Har kartongvis på vinden med sånt.

Vem ringer du när du är arg/ledsen? Johan

Vilken tid gick du upp idag? Vid sju vaknade Nadia men vi låg väl kvar en halvtimme eller så.

Har du sovit i din egna säng inatt? Japp

Har du strumpor på dig nu? Nej. Jag gillar barfota.

Är det okej att gråta? Såklart

När grät du senast? Vet faktiskt inte. Inte jättelänge sen men inget jag kan minnas direkt.

Vad skulle du göra om du vann en miljon? En betydligt svårare fråga att svara på när man har två småttingar. Kanske spara dem tills vi kunde dra iväg på en riktig lyxig långresa till Sydamerika? Och betala av mitt studielån.

Bär du glasögon eller linser? Nä. Men kommer säkert att få för båda mina föräldrar har fått med åldern.

Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Nej det kan jag inte påstå. Men det är klart att det är lite extra kul att göra fynd när det är ett märke man gillar. Men jag handlar nästan aldrig nåt dyrt.

När går du upp ur sängen en helgmorgon? Alldeles för tidigt. Mina barn har inte lärt sig veckodagarna ännu.

Har du någon piercing? Öronen bara. Nu två, tidigare fler. Har också haft i naveln i min ungdom, gjorde den själv första gången.. Sen hos en piercare som sa att jag var "seg i skinnet".

Vill du gifta dig? Jag är redan gift och är väldigt nöjd med det

Vill du ha barn? Jaaa. Alltid velat. Nu har jag två och kanske blir det en tredje någon gång om jag lyckas uppbåda energin att övertala min man.

Är du bra på att laga mat? Ja, det tycker jag. Tycker att det är kul!

Är du flygrädd? Nej inte alls.

Hur vig är du? Inte särskilt.

Är du musikalisk? Nej tyvärr. Men jag gillar musik och gillar att sjunga.

Vad dricker du helst när du är törstig? Kallt vatten.

Tror du på ett liv efter döden? Ja, någonting iallafall. Har svårt att tänka mig att det bara tar slut. Men jag är inte nyfiken att få veta, skiträtt för döden!

Är du morgon- eller kvällsmänniska? Morgonmänniska som tur är med dessa morgonpigga barn.

Vilken ögonfärg har du? Bruna

Har du någon gång gråtit dig till sömns? När jag var yngre, men det var länge sen nu.

Biter du på naglarna? Nej

Röker du? Nej inte längre. Men har feströkt en del i mitt liv.

Hur ofta tränar/motionerar du? Har precis kört första passet sen förlossningen, men i mitt tidigare liv var det ca 3-4 gånger i veckan. Nu kommer jag att vara nöjd om det blir 2.

Senaste låt du hörde: Åh jag har faktiskt ingen aning. Hinner aldrig lyssna på musik längre. :-( Så förmodligen den där jobbiga i reklamen för El Giganten: "My baby takes the morning train". Extremt könsstereotyp och irriterar mig varje gång.


.

Dagens diet

Idag har jag ätit följande:

Frukost: 2 leverpastejsmackor och en halv kopp te med mjölk

Förmiddagsfika: 1 muffin, 1 kanelbulle, 1 wienerbröd. 1,5 kopp kaffe med mjölk

Lunch: Falukorv med makaroner och ketchup

Eftermiddagsfika: Kaffe

Middag: Smörstekta pannkakor med jordgubbssylt. Mjölk att dricka.


Det märks att jag jobbar hårt på formen, va?

.

Småjobbig måndag

Idag var en jobbig Nadia-dag. Hon har nästan spenderat mer tid på marken än stående tror jag, så många utbrott fick hon. Jag blir så trött när hon blir sådär, bara helt okontaktbar och världens drama queen. Först skrattar jag och tycker att hon är lite fånig. Försöker skoja bort det och få henne att tänka på annat. Ibland släpper det då, men ibland bara jobbar hon upp sig till världens kaostillstånd. Det händer nästan alltid när hon vaknar efter att ha sovit middag lite för kort tid. Idag ägde det rum på en uteservering där jag åt lunch med Jenny Bee som kommit för att hänga lite med oss i parken. Hon som är gravid undrar väl om man kan få reklamera och låta bebisen stanna kvar därinne...

Som tur var kom Johan då också, så att vi kunde vara två om att ta emot alla andra lunchgästers blickar och försöka distrahera Nadia. Hon lugnade sig tack och lov efter ett tag och sprang runt barfota (för försöker man sätta på henne skor, kommer nästa utbrott...) på trottoaren och åt bröd och tittade på bilar. Sen åkte vi en sväng till Långholmen för att bada och då var hon ju glad förstås. Där fanns massa flyplan i luften att titta på också. Men så kom vi hem och då blev det en massa golvläge igen. Och Johan som skulle iväg på ett möte och lämna mig ensam med barnen och läggning. Men det gick bra, lyckades amma och lägga Olivia med Nadia högljutt lekandes i sängen bakom mig och sen blev hon på gott humör och vi läste pussboken och lekte lite innan det var dags för välling. Men jag känner mig lite trött nu, eftersom Oliva och följdaktligen också jag sov lite dåligt inatt. Det är ju inte riktigt så att man kan sova när barnet sover längre. De sover nästan aldrig samtidigt, så det är en himla tur att de somnar så tidigt på kvällarna. Oliva däckar vid sex just nu, minns att Nadia var likadan. Nu är det halv sju-sju så det är ju också ganska tidigt. Skönt för oss föräldrar.

Jag ser fram emot dagis. Dels för Nadias skull för att hon behöver den stimulansen och för att hon ska lära sig att umgås med andra barn. Det är otroligt jobbigt och pinsamt när hon slår andra barn i parken för att de försöker åka på "hennes" rutshbana eller leker med nåt som hon vill ha. Hon är så vansinnigt kaxig och orädd och även om folk skrattar och tycker att hon är lite gullig nu, lär det ju knappast vara så om det fortsätter när hon blir större. Jag hoppas att dagis kommer att lära henne lite demokrati och att dela med sig av leksaker. Och så ser jag fram emot det för min egen skull. Nu när andra börjar jobbet, börjar min semester, så känns det. Det blir skönt för Olivia med lite lugn och ro också, jag märkte när vi var iväg utan Nadia att hon sover mycket mer när hon inte blir väckt eller störd av storasyster hela tiden. Nu kan hon snart få njuta av min fulla uppmärksamhet på dagarna och jag ämnar ta varenda tillfälle att sova middag med henne. Sista veckan nu, sen ska det bli väldigt kul och spännande med inskolning!

.

Söndag

Två saker på bloggagendan idag.

1. Vi har börjat med smakportioner för Olivia. Hittills har hon fått smaka gröt och mosad potatis med bröstmjölk. Det enda lilla problemet är att vi hela tiden glömmer bort att ge henne dessa smakportioner! Det är så mycket med allting hela tiden att jag flera dagar kommit på när hon somnat att sjutton, nu glömde vi gröten idag igen... Vi som var så duktiga med Nadia, men det är lite mer att tänka på denna gång. Men nu ska jag göra ett rejält ryck så att hon får samma möjligheter som sin storasyster att bli ett veritabelt matvrak.






2. Igår gifte sig världens bästaste svärmor med sin Henning efter 12 års förhållande. Det var ett överraskningsbröllop där vi bara var ett fåtal som på förhand visste vad som skulle ske. Alla andra var inbjudna till folkparksfest på Ljusterö och tittade lite förvånat på mig och Johan som var lite överuppklädda. Vi hade lämnat bort barnen; vår kollega Hildegard tog hand om Olivia i några timmar tills Mimi kom från jobbet och tog hand om henne, och Nadia fick leka och sova över hemma hos Walter. Det var med stoooor glädje jag emottog rapporter om att allting gick som smort på båda fronter. Då kunde jag slappna av och dricka vin och dansa loss med min älskade man.

Ing-Mari fick sin Henning och Johan och Pia sjöng fint och höll ett vackert tal. De är duktiga, mina kära. Skulle egentligen lagt upp ett foto på brudparet, men kameran dog sent på kvällen och då återstod bara mobilen. Och jag tror inte att min svärmor skulle tycka om mig längre om jag lade upp bilderna jag tog på henne i festens slutskede. En aning svettig och kanske inte helt nykter. Men nästan. Så det blir en på mig i min lånade blåsa istället. Det var skoj att klämma ned sig i klänningen i stl XS, även om jag önskade att jag haft en säkerhetsnål eftersom den envisades med att gå upp i ryggen hela kvällen. Men jag kände mig fin och alla tittade på oss när vi hastade genom stan och några stannade till och med och ville ta kort!

- Nästa vecka blir slutet på den här perioden av oss fyra hemma och lediga tillsammans. Efter det börjar Nadias inskolning på dagis och 31 augusti börjar Johan jobba som vanligt igen. Jag kommer aldrig att glömma den här tiden; den nästan surrealistiska känslan av att få ett barn man knappt väntat på, kaoset ibland med två så små, och framförallt alla härliga soliga eftermiddagar i parken tillsammans som en riktig familj. En minnesvärd och fantastisk vår och sommar!

.

Lite smått och gott

Fredagskväll och jag är ensam hemma. Bortsett från barnen förstås. Men de små rara liven verkade förstå att mamma var lite trött och ville ha vuxenkväll, och somnade halv sex (Olivia) respektive kvart över sex (Nadia). Härligt med kvällströtta barn ibland. Jag har ätit nästan ett helt paket Rocky Road-glass och passar på att måla naglarna och platta håret inför morgondagens folkparksfest på Ljusterö. Vi ska lämna båda barnen till barnvakter; Frida & co tar Nadia över natten och Hildegard och sen Mimi kommer hit och tar hand om Olivia. Jag hoppas hoppas hoppas att det ska gå bra med allt, eftersom vi inte kommer att kunna komma hem förrän mitt i natten med den hyrda bussen. Men det gör det säkert!

Idag tog vi en promenad till Huvudstabadet för att Nadia skulle få bada lite. Vi hann vara i barnpoolen i ungefär tre minuter innan de ropade i megafon att den skulle tömmas. Någon liten illbatting hade bajsat i vattnet och den stängdes av för resten av dagen. Mitt andra bajsbad på två dagar, lagom kul. Så vi fick hänga i trappan till stora bassängen men eftersom Johan och jag inte kunde vara där samtidigt eftersom en var tvungen att sitta i skuggan med Olivia, samt vakta grejerna, tröttnade vi ganska snabbt. Inte Nadia dock, hon kan bada precis hur länge som helst, som ni vet vid det här laget. Men vi knallade hemåt igen och nu har jag rejält ont i fötter och fotleder efter att ha gått i flipflops hela dagen.

Men det har varit en fantastiskt mysig sommarvecka i stan. Härom kvällen åt vi spontanmiddag i Vasaparken eftersom vädret var så härligt att vi inte kände för att gå in. Så vi köpte lite grillad kyckling, avocado och baguette och satte oss på en filt på gräset. Hade tagit med vår vitvins-Bib också men vi envisades med att välta våra vinglas så det blev inte så mycket drucket. Vi stötte på Filippa och en kompis till henne och sen kom Oskar också, så det blev några trevliga timmar i gräset innan vi var tvugna att gå hem och lägga barn.

Fin fejkfamilj!

Och så lite bilder från helgen på Ljusterö:

Nadia och pappa på båten (med glassmuta i slutet av färden...)

Mamma och Olivia

Strandbad

Spanar ut över fjärden

Efterbadsmys hos farmor

Salt och peppar

Härom dagen gick vi hem till familjen Gatu som nyligen kommit hem från Tällberg och alla bröllopsbestyr. På deras uteplats stod Walters badbalja och Nadia och Walter hoppade i. De var så söta där i baljan, med sina helt olika hud- och hårfärger. Salt & Peppar.

Torsdagsvin

Nu sitter jag hemma i soffan lite smålullig efter två glas vin och lite tapas med Elin. Väntar åp Johan som duschar. Har haft en skön sommarkväll på en mysig uteservering. När jag cyklade dit tittade jag på alla andra som satt på uteserveringar och kände mig liksom som en av dem. En som kan gå ut en kväll bara lite sådär och dricka lite vin för att kvällen är ljum och sommaren kort. Hursomhelst behövde jag en återställare efter min hemska bajsupplevelse tidigare ikväll.

Det blev en mysig kväll med massa snack och god mat. Och två glas vin. Kom hem till en lägenhet som var minst femtio grader varm. Tack och lov har vi ett svalt sovrum och nu ska jag gå och krypa ned bland bebis och make. Godnatt!

.

Bad

Sitter med datorn på hallgolvet utanför badrummet och agerar badvakt åt Nadia. Enda gången jag kan känna minsta huslust är dessa dagar då det är 25 grader varmt och man inte bara kan släppa ut barnen i en trädgård med vattenslang. För oss blir det Vasaparken och baljbad istället, men dels eftersom vi varit så mycket på de olika landställen vi har till vårt förfogande, dels eftersom de där kanondagarna är ganska få i vårt kylslagna land, så känns det helt okej ändå. Dock är det lite av en överraskning att Nadia älskar vatten så till den milda grad. Vi som skippade allt vad babysim heter, ändå kastar hon sig friskt i kalla hav och bassänger, och kan stå i timmar vid kranen och leka med vattnet...

Det var något av en överraskning att sommaren kom tillbaka i veckan. Jag som redan börjat ta ut hösten, plötsligt är jag mer bekymrad över att Olivia ska bli överhettad än över kyla och regn. Tack och lov! Det är verkligen lyxigt att jag fått vara hemma nu i två somrar, jag måste påminna mig själv om hur bra jag har det, lätt att glömma annars.

Här var jag tvungen att ta en paus, för det som lät som att Nadia oskyldigt satt och blåste bubblor i vattnet, visade sig vara två korvar i baljan. Jag lyfte ut henne ur badet och skulle till att tömma baljan med innehåll i toan. Det var bara det att baljan var tung och mina händer blöta och jag slant. Vattnet hamnade överallt, på hela badrumsgolvet, hallen, handfatet, mig och Nadia. Tur att man inte är kräsmagad längre, men det var ändå en av de mindre angenäma upplevelserna på senaste tid. Så nu har jag skurat och fejat och NU ska jag duscha. Puh.

.

Tillbaka i stan... igen!

Efter en härlig långhelg på Ljusterö och i Tällberg är vi nu tillbaka i stan och nu känner jag mig faktiskt ganska färdigsemestrad. Vi har dock haft det riktigt, riktigt bra! Först några dagar på landet hos barnens farmor Ing-Mari och hennes Henning. Vi har ätit gott, myst och slappat så mycket det bara går med våra vilda barn. Till och med badat, vad jag fruktar är årets sista dopp. Men man vet aldrig. Farmor hade köpt en fin bassäng till Nadia, som hon knappt klev ur på fyra dagar. Vi fick värma vatten i vattenkokaren för att hon inte skulle förfrysa fingar och tår...

På lördagen fick Johan och jag låna bilen och tog med oss Olivia för att åka till Tällberg till Frida och Fredrics bröllop. Nadia stannade kvar på landet med farmor och Henning. Vår resa tog fem timmar, men det gick bra och bröllopet var helt fantastiskt, och väl värt den långa resan. Vid Siljans strand gifte sig det vackra brudparet till toner av traditionell dalamusik och med brudens mamma, syster, son (Nadias kompis Walter) och systerson i fina folkdräkter. En vacker dag som följdes av en vacker och rolig kväll och även dagen efter då folk från byn traditionsenligt reste en björk med en tavla med brudparets namn på, något som kallas Mallresning (tror jag...). Jättekul att få ta del av och fler än en tår fälldes under bröllopsdagen.

När vi kom tillbaka till Ljusterö på söndagskvällen hade det gått jättebra med Nadia, även om hon var lite blåfrusen av allt badande. Det är kul att hon gillar vatten så mycket, trots att vi skippade babysim... Tillsammans med sin farmor lär hon sig alltid nya saker och nu hade hon både lärt sig att låta som en apa och säga Henning. Jag måste säga att det gör mig lite glad att Nadia förutom sin kära farmor, även har Henning. Han är väldigt bra med båda våra barn. Han gick helt opåkallat och lade Olivia när hon vaknade en kväll och har förstås även blivit tight med Nadia. Sånt gör mig glad. Ett barn kan aldrig ha för många kärleksfulla, trygghetsgivande vuxna omkring sig, det är jag helt säker på.

Och idag skjutsade han oss hem till stan och som alltid drog vi ett djupt lättat andetag när vi klev in genom dörren. För även om vi haft en helt fantastisk sommar med alla våra resor och vistelser, är det alltid makalöst skönt att komma hem igen. Nu vill jag inte åka någonstans igen på länge! Känner mig helt enkelt färdigsemestrad och har faktiskt ingenting emot att det börjar kännas som sommarens sista suck. Jag ser fram emot hösten med dess nya rutiner, med Nadia på dagis, mig själv och Olivia hemma - mammaledig "på riktigt" och med bara en, Johan tillbaka på jobbet och vardagslunken igång igen. Jag gillar vardagen. Sen kunde det förstås alltid få vara 25 grader och sol, för jag kan inte påstå att jag ser fram emot regn, gegg och overaller, men man kan ju inte få allt...

.