Första dagisveckan avklarad. Jag trodde inte att man kunde känna glädje över att lämna sitt barn till någon annan, men varenda morgon har jag lämnat dagiset med en liten pirrande lyckokänsla i magen. Att se sitt barn totalt skina upp vid åsynen av fröknarna och de andra barnen, glatt springa iväg och omedelbart börja leka, och knappt orka vinka hejdå till mamma (jodå jag tvingar mig allt till en puss och en vinkning), sånt värmer mitt hjärta något så oerhört.
Och att sen komma och hämta henne, se henne i full fart med att hoppa på tjocka madrassen i rörelserummet tillsammans med de andra barnen.. Hon blir alltid lite extra exalterad när vi kommer och hoppar ännu mer och ännu högre. Och så få höra att det går så bra, att hon kan namnen på alla de andra barnen, att hon sovit bra och ätit ännu bättre. Att hon leker med de andra barnen och inte slåss längre. AH, mitt arma mammahjärta. Ljuvligt, jag känner mig så lyckligt lottad över att vi hamnat på ett ställe där det känns så bra att lämna sitt barn.
2 kommentarer:
GULLUNGE !!!!
Kram
Å-M
Hej Vasastan
Vad bra att Nadja gillar dagis. Och att hon inte slåss längre :D
Även vi har börjat, fast Leo bara är 13 månader. Vågade inte chansa på att få plats i januari där vi ville.
Efter 4 dgrs inskolning kom första snuvan direkt. Hoppas ni klarar er.
Här går oxå inskolningen bra. Leo är minsta killen och leker inte med de andra direkt. Men han verkar trivas.
Men visst känns det konstigt - som du skriver - att lämna sitt barn till någon annan.
Är så spänd på att hämta i em och höra hur det gått.
Hälsningar från Helen och Leolejon i Älvsjö
Skicka en kommentar