Ny höstvecka med stora saker

Idag var måndagen då hösten kom. Inte bara för att det blåste gula löv längs gatan när jag klev ut imorse, eller för att luften fått ett nytt litet sting, utan för att denna vecka är veckan då allting startar. Dagens projekt var BVC, med Nadia i fokus för en gångs skull. Först var det synkoll hos ortoptisten som snabbt konstaterade att vår dotter inte skelar. Det bara ser ut så för att hon har så brett mellan ögonen (som sin far, haha) och för att skinnet där liksom inte dragit sig tillbaka ännu. Det kändes skönt att hon slipper ögonlapp.

Sen var det dags för 18-månaderskontrollen. Nadia klarade galant att bygga med klossar, rita med kritor, hämta bollar och visa var magen är. Mässlingssprutan var mindre kul, men då var hon redan förbannad för att Anna Marit försökt mäta huvudet på henne så det var mest ilska över att bli ihållen och tvingad, tror jag. Hon lugnade sig snabbt och fortsatte att jaga såpbubblor. Med munnen nuförtiden, hoppas de inte innehåller så farliga kemikalier...

På BVC

Mamma och lille Nadia

Pappa och lille Oliv

Vi satt också och pratade om Nadias humör och om hur vi ska hantera hennes utbrott och bråkande. Anna Marit egentligen bara bekräftade det vi själva trott, att det är viktigt att markera att det är fel att slåss, men också att ge mycket kärlek och bekräftelse, för det är ju egentligen det hon söker. Hon trodde som vi att dagis kommer att bli bra för henne och sade slutligen att vi gjort det allra bästa man kan göra för sina barn, nämligen att ta sig tid med dem. Hon är otroligt imponerad över att vi varit föräldrarlediga båda två hela våren, jag tror inte att det är så vanligt att papporna tar sig så mycket tid med sina barn. Skrämmande egentligen. Jag vet inte hur jag hade överlevt den här våren som ensam föräldrarlediga till de två små. Hursomhelst var det skönt att prata av sig och skönt att få "bekräftat" att vi hanterar situationen på rätt sätt. Så nu är det väl bara att hoppas på att det ger med sig snart...

På eftermiddagen köpte jag en liten paraplydockvagn och en docka till Nadia för att hon varit så duktig på vaccinationen (men hon fattade ju inte varför förstås). Hon älskar de där små dockvagnarna och skjuter runt på dem helt frenetiskt när vi råkar på en, så jag tänkte att det var dags att hon fick en egen. Docka äger hon inte heller någon. Jag vill här poängtera att jag hade gjort precis samma inköp om jag haft en son. De blev ju succé förstås och hon sköt runt sin lilla vagn tills Thea kom för vi skulle vara barnvakt en stund på kvällen. Då blev det bara bråk om vagn och docka, så jag gömde dem och då gick det bra. Hon får leka med den igen imorgon, det kommer att vara en angenäm överraskning när hon vaknar.

Resten av veckan börjar hösten ännu mer på riktigt. Då börjar dagis, och jag är nog mest exalterad av alla här. Jag har beställt namnlappar och sytt i kläder och märkt kudde och gosehund. Namnnapp med Nadia och så framkallat foton på alla i den närmsta släkten och klistrat in i "trygghetsboken" de ska ha på dagis. Imorgon är det inskrivningssamtal och sen på onsdag är första dagen av fem dagars inskolning. Det känns som att det är jag själv som ska börja, så spänd och exalterad känner jag mig. Fånmamma.

Coola hakklappen från Newwan

...för vi kämpar på med smakportionerna. Kommer nog att ta fart när Nadia börjat dagis och mamma får tid att komma ihåg dessa.



.