Efter en härlig långhelg på Ljusterö och i Tällberg är vi nu tillbaka i stan och nu känner jag mig faktiskt ganska färdigsemestrad. Vi har dock haft det riktigt, riktigt bra! Först några dagar på landet hos barnens farmor Ing-Mari och hennes Henning. Vi har ätit gott, myst och slappat så mycket det bara går med våra vilda barn. Till och med badat, vad jag fruktar är årets sista dopp. Men man vet aldrig. Farmor hade köpt en fin bassäng till Nadia, som hon knappt klev ur på fyra dagar. Vi fick värma vatten i vattenkokaren för att hon inte skulle förfrysa fingar och tår...
På lördagen fick Johan och jag låna bilen och tog med oss Olivia för att åka till Tällberg till Frida och Fredrics bröllop. Nadia stannade kvar på landet med farmor och Henning. Vår resa tog fem timmar, men det gick bra och bröllopet var helt fantastiskt, och väl värt den långa resan. Vid Siljans strand gifte sig det vackra brudparet till toner av traditionell dalamusik och med brudens mamma, syster, son (Nadias kompis Walter) och systerson i fina folkdräkter. En vacker dag som följdes av en vacker och rolig kväll och även dagen efter då folk från byn traditionsenligt reste en björk med en tavla med brudparets namn på, något som kallas Mallresning (tror jag...). Jättekul att få ta del av och fler än en tår fälldes under bröllopsdagen.
När vi kom tillbaka till Ljusterö på söndagskvällen hade det gått jättebra med Nadia, även om hon var lite blåfrusen av allt badande. Det är kul att hon gillar vatten så mycket, trots att vi skippade babysim... Tillsammans med sin farmor lär hon sig alltid nya saker och nu hade hon både lärt sig att låta som en apa och säga Henning. Jag måste säga att det gör mig lite glad att Nadia förutom sin kära farmor, även har Henning. Han är väldigt bra med båda våra barn. Han gick helt opåkallat och lade Olivia när hon vaknade en kväll och har förstås även blivit tight med Nadia. Sånt gör mig glad. Ett barn kan aldrig ha för många kärleksfulla, trygghetsgivande vuxna omkring sig, det är jag helt säker på.
Och idag skjutsade han oss hem till stan och som alltid drog vi ett djupt lättat andetag när vi klev in genom dörren. För även om vi haft en helt fantastisk sommar med alla våra resor och vistelser, är det alltid makalöst skönt att komma hem igen. Nu vill jag inte åka någonstans igen på länge! Känner mig helt enkelt färdigsemestrad och har faktiskt ingenting emot att det börjar kännas som sommarens sista suck. Jag ser fram emot hösten med dess nya rutiner, med Nadia på dagis, mig själv och Olivia hemma - mammaledig "på riktigt" och med bara en, Johan tillbaka på jobbet och vardagslunken igång igen. Jag gillar vardagen. Sen kunde det förstås alltid få vara 25 grader och sol, för jag kan inte påstå att jag ser fram emot regn, gegg och overaller, men man kan ju inte få allt...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar