Träning och mera slagsmål...

Igår gjorde jag, som nog hela världen vet vid det här laget, träningsdebut! Första passet sedan Olivias födelse och några månader dessförinnan eftersom jag frös träningskortet ganska tidigt. Ett pumppass blev det och faktum är att det gick hur bra som helst. Körde på med de gamla vikterna och förutom att spegelbilden var lite annorlunda kändes det som jag aldrig varit borta. Jag har faktiskt haft kort på Sports Club, Sats och allt vad det hetat genom åren i hela 13 år räknade jag ut igår, så min träningsrutin sitter nog ganska djupt. Jag blev snarare sporrad än deprimerad av alla deffade kroppar och nu ska jag verkligen göra allt jag kan för att komma iväg åtminstone ett par gånger i veckan. Trodde inte jag skulle kunna gå idag, men jag har faktiskt bara lite ont i armarna, så jag tror att jag ska försöka köra en gång i helgen också.

Idag gick jag till Röda Bergsparken med barnen. Jag kommer inte att sakna de där kaotiska morgnarna när jag stressar för att få iväg båda två, båda gormar och jag hinner knappt klä på mig utan bara tar första bästa plagg och får vara glad om jag hinner borsta tänderna eller sminka mig. Puh! När jag kommer ut sen har jag alltid glömt en massa saker, det är inte helt enkelt med dubbla uppsättningar blöjor, nappar, filtar, mellanmål, extrakläder, Babybjörn, vattenflaska och allt annat som ska med, i synnerhet accompagnerat av barnskrik. Det stressar mig nåt enormt och när jag äntligen kommer iväg med liften med Olivia i ena handen, skötväskan i den andra, Babybjörnen över axeln och en bångstyrig Nadia föst framför mig, är jag bara glad att ha fått iväg alla och orkar inte direkt vända om när jag kommer på allt jag glömt. Många är de gånger då Johan har fått kasta ut saker genom fönstret...

Hursomhelst hade jag bestämt träff med Jeanette med Leonie och Pernilla med Ellen från min "gamla" mammagrupp i parken. Vi har inte setts på hela sommaren så det var jättekul att se dem och barnen som blivit så stora, men som det tydligen är just nu får jag mest springa runt och hindra skydda andra barn från Nadia. För hon slåss. Hon är hemsk just nu, hoppar på varenda unge och slår, skallar, försöker bita och drar i håret. Sen klappar hon och ska kramas när man säger åt henne att säga förlåt, den lilla ögontjänaren. Men då är förstås det andra barnet, oavsett storlek, alldeles uppskrämt och vill inte alls bli klappat av Nadia. Och det kan man ju förstå. Jag tycker att det är ofantligt jobbigt och hoppas att det är den där 18-månadersfasen som jag hört talas om. Jag vill inte att mitt barn ska vara elakt mot andra, det gör mig ledsen att tänka så. Ska fråga på BVC på måndag när vi ska dit på 18-månaderskoll men hon tycker ju att Nadia är så underbar och glad och lyssnar liksom inte på det örat. Ska försöka iallafall, skulle behöva lite råd för hur man ska tackla denna lilla slagkämpe på bästa sätt.


.