Trööööööööött

Trött trött trött är jag just nu. Jag kan ärligt talat inte minnas när sist var så trött. Eller jo, den där hösten när jag var gravid med Olivia utan att veta om det, då kände jag samma genomgående matthet och hade lika svårt att hålla mig vaken i soffan om kvällarna. Nu är jag INTE gravid, bara trött efter konstant högt tempo och alldeles för många tidiga morgnar och avbrutna nätter. Jag vet inte när jag sist sov en hel natt. Minst ett år sen.

Den där tröttheten ligger som ett brus i hela kroppen just nu, och just precis nu, när vi laddar för att gå ut och på fest, känner jag mest av allt för att låta barnvakterna komma och bara ta in på ett hotell och bara SOVA. Men jag vet ju att jag kommer att rycka upp mig, dricka några glas vin, bli pigg och ha kul och sen vara ungefär dubbelt så trött imorgon. Uuuuuuh....

.

Fredagsslask och lördagsdito

Igår måste varit årets vädermässigt tristaste dag, och idag ser inte bättre ut. Jag gick från jobbet strax före ett - det är svårt att komma iväg halv - och mötte upp Johan som skulle på ett spännande möte. Jag tog över vagnen med Olivia som sken upp när hon såg mig och så promenerade vi hem genom snöslask och smältpölar. Vi gick via en barnskobutik och köpte vårskor på rea (fast de kallades visst höstskor, men vad bryr sig väl Nadia - eller jag - om det?) och så hem via Subway där jag köpte en halväcklig macka av den märkliga personalen. Varje gång jag handlar där tänker jag att det ska jag aldrig göra om. Men jag var så jäkla hungrig, klockan var halv två och jag hade fortfarande inte ätit lunch.

När vi kom hem tog det en liten stund bara och sen kom Hanna med Astrid och Axel. Olivia tyckte att det var sååå roligt att leka med Astrid och hon attackerade henne med sina små ljud och busade och skrattade. Det var så roligt att se, oftast får hon ju stå lite i skymundan bakom framfusiga storasyster. Men Axel skrämde hon halvt slag på när hon skulle munkyssas.

Vid halv tre var det dags för mig att gå och hämta Nadia så vi klädde på oss hela gänget och traskade iväg med två syskonvagnar till dagis. Hämtningen av Nadia gick på ett kick, och hon blev så glad när jag sa att vi skulle möta Astrid som väntade utanför. Tyvärr tappade jag min favoritmössa från Elvine, och hittade den inte fast vi sen gick tillbaka hela vägen till dagis...

Vi trotsade slasket och gick till Vasaparken. Småttingarna somnade i vagnen och Nadia och Atrid gungade, lekte i lastbilen och åkte rutschkana. Tillslut var iallafall Hanna och jag genomruggiga och då gav vi upp och lockade med oss barnen med hjälp av löften om varmkorv. Efter korven skildes vi åt och gick hemåt och till alla som klagat över kylan säger jag bara "är det här bättre???". Jag tar snö och minusgrader närsomhelst framför slask och rugg. Denna dag gav en bra återblick över hur Stockholmsvintrarna brukar se ut.

Den här helgen har vi tack och lov inte så mycket planer, det blev lite för mycket förra helgen. Ikväll ska vi iallafall ha barnvakt och gå på Eriks 35-årsfest med nittiotalsfeeling. Och Johan ska på handledarutbildning på körskolan idag på förmiddagen och jag ser fram emot att bara vara hemma. Det är mycket på jobbet nu och mycket i huvudet, och jag vill bara tömma och bara vara.

.

BVC och vietnamesisk kväll

Efter en hektisk dag på jobbet kastade jag mig i princip rätt ur en telefonkonferens med en engelsk kund, ut och iväg till bussen för att möta upp Johan och kidsen på BVC. Verkligen från det ena till det andra, försökte rensa hjärnan där jag satt på tvåan och förbannade den tid den tog genom snömodd och mängder med gatuarbeten. Vi skulle på en försenad tiomånaderskoll för Olivia (som fyllde elva månader igår). Hon klarade förstås alla momenten galant, fast klappa händerna på beställning ville hon INTE. Doktorn tog våra ord på att hon kunde ändå. Precis som jag misstänkt visade längd och framförallt vikt att det är en liten tjej vi har. 8740 gram, det var efter en koll i gula kortet, 700 gram mindre än Nadia vägde i samma ålder. Och hon ligger lite under kurvan men trots ett litet hack följer hon sin egen kurva ganska bra.

Vi stannade kvar en stund i väntrummet eftersom båda barnen hade så kul med alla leksaker, och sen bestämde vi oss för att gå och äta middag. Vi har inte ätit ute tillsammans på evigheter, med två barn och dubbla overaller känns allt som ett så mycket större projekt. Vi gick till en vietnamesisk restaurang vid Odenplan, där vi vet att de är otroligt barnvänliga, och som dessutom just vunnit Gulddraken för bästa budgetkrog (tror jag det var). Och det blev ett mycket lyckat besök! Barnen åt friskt av sin kyckling med cashewnötter (Nadia fick alla nötter, inga till lillpluttan) och Johan och jag åt otroligt gott vi med. Kan verkligen rekommendera det stället, bra priser också! Thang Long Poh på Upplandsgatan.

Sen gick vi hem, till vår lyxigt nystädade lägenhet, och vad skönt det var att då alla redan hade ätit och att vi bara kunde lägga barnen direkt.

Lite bilder från när Nadia och Olivia lär sig att äta med pinnar!

Enhandsgreppet...

Kanske lättare med två händer?

Olivia vill också försöka. Men pinnarna ramlade mest ned på golvet.

Så hon käkade lite nudlar med händerna istället

Och Nadia fick slutligen kläm på pinnarna!

.

Morgontankar

Ett par månader in i jobblivet, tror jag att det så smått börjar slå mig att det är såhär det ska vara. Att det nu i 30 år framöver kommer att handla om möten, excel, ansvar och allvar. Att mina bekymmerslösa hemmadagar med mina små barn för all framtid är över. Det är lite beklämmande när man tänker på det på det sättet. Jag trivs ju med att jobba, men jag kan otroligt mycket sakna den där friheten man har när man gör precis vad man själv (och en liten skrutt) vill på dagarna.

Mitt sociala liv är också annat nu. Innan jag fick barn gjorde jag saker efter jobbet nästan varje dag. När jag sen fick barn träffade jag kompisar och kompisars barn hela dagarna, men nu när jag jobbar igen gör jag ingetdera. Visst socialiserar vi en del på helgerna, och visst har jag trevliga jobbarkompisar, men det är en skillnad att alltid åka direkt hem efter jobbet och att mest umgås med familjen. Samtidigt vet jag ju att jag säkert ändå träffar mycket folk jämfört med många andra, men jag kan sakna alla sköna fikor och vinstunder i fina vänners lag. Men jag längtar ju faktiskt alltid hem till min familj när jag jobbat klart, och vill ju egentligen inte göra någonting annat än att vara med dem då. Och det är tur att jag har min Johan ändå, min allra bästa vän i hela världen. Jag har det nog rätt bra ändå...
.

Fint

Såhär ser det ut utanför mitt kontor just precis nu! Fint va?! (Tack Erika för bilden, sånt här fixar inte min mobilkamera...)

.

Baddags

Ikväll var det baddags igen. Det vete katten vad vi ska göra när de vuxit ur baljan?! Flytta?!

Fick finbesök idag på kontoret!

Obstinat liten skitunge...

..är hon, den där Nadia. Hon vägrade kissa innan hon skulle gå och lägga sig igår, med resultatet att hon vaknade precis när jag skulle gå och lägga mig vid halv elva, och hade kissat på sig. Hela pyjamasen, både byxor och tröja, var dyngsur och lakanen likaså. Tack för plastad frotté! Man får en ny respekt för dagens blöjors absorberingsförmåga när man ser vilka mängder som kommer ur de där små liven!

På morgonen vägrade hon också att kissa innan dagis, så nu får vi se om hon lyckas hålla torrt i overallen. Jag vet inte hur man ska få henne att kissa på beställning, ju mer man tjatar desto mer säger hon "NEJ!" med emfas. Försöker man sätta henne på toan eller pottan mot sin vilja, blir hon skogstokig. Eländiga lilla viljestarka varelse! Inatt blir det tvångspotta eller blöja...

Pysslig

När jag var på Panduro och passade på att handla till det där aningen misslyckade halsbandet - som jag inte använt en enda gång efter den första, eftersom jag insåg att det såg ut som att jag hade en nyckelknippa runt halsen - var jag ju egentligen där i ett annat syfte. Jag kände mig lite pysslig i år och passade på att göra egna kalasinbjudningar till Nadias kalas. Själv tycker jag iallafall att det är så himla kul att få handskriven post - och då gärna en inbjudan till något kul!

Så svärmor hjälpte mig genom att skriva ut bilder på Nadia tillsammans med sina kompisar och så gjorde jag personliga inbjudningar till alla nio kidsen. Ganska fina tyckte jag att de blev!

Första kvällen. Namn och bild på tork...

Ingrid & Nadia

Framsida på tork

Walters inbjudan klar!

Detalj...

Färdiga att skickas!

Mååååndag...

Usch, det har nog sällan känts så mycket som måndag som idag. Normalt tycker jag ju att det är kul att jobba, men idag känner jag mig trött och svårstartad. Hade gärna varit mammaledig just idag och lite lider jag av Olivia-abstinens eftersom hon fortfarande sov när jag gick hemifrån imorse och jag inte fått pussa på henne idag.

Jo, vi köpte en ny vagn härom dagen också. Nu har vi inte mindre än fyra barnvagnar totalt, samt ståbrädan. Den här vagnen (som vi köpte på Blocket och är mycket fräschare än den ser ut) kommer att bli Olivias sommarvagn och då säljer vi nog Teutonian. Det känns mycket omotiverat att köpa sommarvagn när det är en halvmeter snö ute, men jag vet att de där vagnarna går åt som smör i solsken så snart det blir semestertider, så vi passade ändå på. Vi ska ju till både Frankrike och Italien i sommar, och åka tåg mellan de två, så den kommer att komma till användning då.



Nu var jag tvungen att måndagströsta mig med en glass. Återigen inte så säsongsrätt, men jag tänker att lite snabbt socker kanske kan pigga upp mig. Nu åter till arbetet. Ursäkta menlöst inlägg.
.

Kallt kallt...

Minus tjugo stod termometern på när vi traskade iväg till dagis imorse. Då var jag trööött efter en seg natt med en Nadia som kissade på sig och en Olivia som skrek oförklarligt (tänder?? Ni anar inte hur många gånger jag tänkt den tanken de senaste ca 8 månaderna..), och sen var ju Nadia och jag uppe före sex som vanligt. Hon var sur och omständlig och väckte mig så snart jag lyckats slumra in framför Pippi. Hursomhelst bylsade jag på oss båda och gjorde henne redo för utomhusvistelse, men när vi kom till dagis var det tomt på gården och för första gången fick vi lämna inne. Det kändes skönt att de små skulle slippa vara ute i kylan, tyckte jag.

Helgen gick i ett huj och när jag satte mig i soffan igår kväll vid halv tio insåg jag att jag i princip inte suttit något på hela dagen. Vi hade städat, handlat, tvättat och förberett en massa mat inför kvällens fonduemiddag som blev både trevlig och god. Men jag känner mig lite slut nu, också trött efter lördagkvällens trevliga tjejmiddag där jag drack upp min medhavda vinflaska nästan själv... Så jag ligger på ett litet sömnminus och ikväll när Johan är på fotbollsträning ska jag passa på att slumra lite i soffan.

.

Vinterväder och förortstankar

Snön viner utanför fönstret, det är uppskattningsvis 15 grader kallt och jag är MYCKET osugen på att lämna mitt hem. Inte bara hemmet, utan innerstan. Och ändå sitter jag här och väntar på avlösning av Johan för att krångla med tunnelbana och bussar ut i förorten. Jag vet ju att det kommer att vara värt det när jag väl kommer fram, att vi kommer att ha kul och trevligt med gamla tjejgänget, som vi alltid har, men just nu känner jag mig grymt omotiverad.

Jag har aldrig varit så glad över att bo i stan som denna vinter. När folk klagar över snöskottning, höga värmeräkningar och inställda pendeltåg, då är jag nöjd över att mitt största vinterbekymmer är att jag får kämpa mot snövallarna med barnvagnen, de fem minutrarna det tar att gå till dagis och att jag halkar lite när jag promenerar till jobbet.

Och ändå tycks alla som på beställning köpa hus och lämna stan när andra barnet är på gång. Fem barn har nu slutat på Nadias avdelning om 14 barn, för att de lämnar stan och det är tydligen inget ovanligt fenomen i innerstan. Jag kan ju förstå dem förstås. Tomt, förvaring och utrymme är säkert starka skäl för de allra flesta. Allt det där snacket om att bara kunna släppa ut barnen på tomten, jag kan verkligen förstå att det lockar många. Förmodligen är det bara vi som är för lata för att bo i annat än lägenhet i stan, jag får gåshud av tanken på snöskottning, ständiga renoveringar och oklippta gräsmattor och "vad ska grannarna tänka!". Så vi blir nog kvar här bland asfalten och får hoppas att några vänner gör oss sällskap. Och de andra får vi komma och våldgästa när asfalten känns för het och lägenheten för trång!

.

Pippi Låmpomp

Jag är så trött så trött så trött på Pippi Låmpomp. Trots att vi har en del andra barnfilmer, som Nadia ändå tycker är okej, så tröttnar hon alltid på dem efter en liten stund och vill "titta Pippi". Alltid. Och jag som ändå i början yckte att det var lite mysigt och nostalgitrippigt att titta på Pippi, är nu dels trött av för många gånger, dels tycker jag mer och mer att Pippi är en rätt dryg och osympatisk person. Arrogant rentav. Och hade hon varit barn idag skulle hon definitivt diagnostiserats med någon form av bokstavskombination. Men visst är det en häftig karaktär och Nadia sitter ju som klistrad. Så jag härdar ut och försöker att passa på att sova framför tvn. Det är ju trots allt inte många avsnitt jag sett från början till slut. Även om denna DVD har en konstig egenskap som är att den startar från början så snart skivan spelats till slutet. Så man kan säga att Pippi står på i princip dygnet runt hos oss. Till och med Olivia kollar fascinerat. Så det är väl bara att vänta några år med att sjunga "Adjö lilla Pippi, adjö" för vår del...

.

Fredag och lördag

Såhär såg det ut när jag lämnade på dagis Nadia igår morse (fast inte fullt så mörkt). Hon är så lätt att lämna nu, bryr sig knappt om om det är nån fröken i närheten, utan hoppar bara rätt ned i en pulka och börjar leka. Hon tycker nog att det är jättekul men snön, själv börjar jag minst sagt tröttna... Här leker Nadia med en otroligt mysig liten tjej som heter Emilia. Vi kommer nästan alltid samtidigt till dagis och barnen verkar finna trygghet hos varandra.

På fredagar jobbar jag ju halvdag och hämtar på dagis. Igår gick vi hem till Elin och Thea för att leka lite efter dagis. Jag tog med Olivia också eftersom jag ju inte träffar henne så mycket nu. Och för att Johan skulle få ha lite barnfrihet hemma, när man är föräldraledig är man ju i princip omgiven av minst ett barn dygnet runt.

"Titta, mycket is!!" sa Nadia på Norrbackagatan. Och det hade hon verkligen rätt i. Det är ju förenat med livsfara att gå ut i Stockholm såhär års och jag är alltid livrädd för att jag, eller ännu värre något av barnen, ska få en istapp i skallen.

Hos Thea sprang barnen runt och sjöng "Ja må ho leva" och sen lekte vi bland annat med lego, något som både Nadia och Thea tyckte var jättekul. Olivia var dock ingen vidare hjälp, hon är mest intresserad av att riva ned det de andra byggt upp. Nadia blir alltid vansinnig på henne när hon försöker bygga höga torn och Olivia bara raserar allt... Och det kan man ju förstå!

.

Nu på morgonen tog jag då inspirerad av gårdagen, fram den stora lådan med duplolego som vi har. Och Nadia byggde och hade jättekul, förutom när allt rasade och hon blev skitarg. Men så glad igen, så länge Olivia höll sig undan. "Bygga lååååångt torn!"

.

Inatt gjorde Nadia blöjfri debut, med lyckat resultat! Jag är så stolt! Men hon vaknade förstås halv sex som vanligt och jag bara drömmer om en sovmorgon till sju eller åtta någon dag. Fast nu ska jag snart väcka Johan och byta skift med honom.

.

Blöjstopp del 2

Nu verkar det vara dags för nästa etapp i blöjstoppet. Nadia vill INTE ha blöja på kvällen "jag slutat!" och allra oftast är blöjan torr på morgonen när hon kommer upp. Dock inte alltid. Men kanske ska vi ta och våga oss på nästa steg och sluta även med nattblöja. Men det kommer ju att bli några lakansbyten framöver, kan man tänka sig...

.

Gäsp

Fem, halv sex börjar våra morgnar just nu. Otroligt tröttsamt och jag får flashbacks till oktober, november och december då alla morgnar började klockan fem och jag tillbringade tiden i mörkret i vardagsrummet, med en pigg Olivia. Nu är det Nadia som vaknar och inte somnar om, fastän hon är jättetrött. Eländiga ungar, att de inte kan sova åtminstone tills de själva är utsövda! Men ja ja, även detta lär väl gå över hoppas jag...

Nadia var så rolig igår. Hon lekte med en jättestor badanka som vi har, förmodligen ungefär samma storlek som en riktig anka. Först red hon runt på den och for genom lägenheten. Men efter en stund måste hon ha tröttnat på den för hon satte den på sin pall och sa "Nu SLUTAR du! Naia ARG nu!". Jag kan nog säga vart hon fått de uttrycken från... Däremot brukar hon säga "Ajabaja, Oliia" och det har hon INTE fått från mig, för så säger inte jag. Måste vara dagis! Nä nu får det bli dusch och kaffe så man kanske har någon chans att piggna till även denna dag.. Fullt ös på jobbet väntar!

.

Familjeliv

Det klev på en liten familj på bussen idag när jag åkte hem från jobbet. Det var inget speciellt med dem egentligen; mamma och pappa i min ålder, en tjej i fyraårsåldern och en liten ca 1,5-åring som ville sitta i mammas knä och äta russin. Den lillas händer var alldeles röda av att ha ätit russin ute utan vantar. Jag kände igen synen av småfrusna barnhänder, kunde känna känslan av dem i mina egna. Föräldrarna småpratade om praktiska saker, om vad de skulle äta till middag och vem som skulle handla. Mamman klev av hållplatsen innan de andra och den lilla förflyttades till pappans knä. Mer än så hände inte, de klev av vid Odenplan och jag också. Men den där synen som hade fått mig längtande och lite ledsen en gång i tiden, fyllde mig nu också med längtan, men efter min egen familj, och den ständiga glädjen och den stora kärleken som så ofta överrumplar mig.

Den vällde över mig än mer när jag kom hem och möttes av två glada barn och glädjen över att Olivia nu äntligen orkade komma krypandes med spänst i armarna och var glad och entusiastisk hela kvällen. Efter att ha lagat korvstroganoff åt oss, försvann Johan ut för sin andra körlektion någonsin (körkort till sommaren är vår gemensamma förhoppning) och jag var ensam med barnen på första gången på mycket länge. Och det var så härligt att bara kunna ge dem odelad uppmärksamhet, äta och busa och se dem äta massor av korvstroganoff. Vi måste äta det oftare, det blir alltid en sådan hit...

Nu sover Nadia, men Olivia ligger och babblar i sin säng. Vi som vant oss vid en liten tjej som somnar på två röda, men jag vill mycket hellre ha ett piggt barn. Nu ser jag fram emot en kväll i soffan med min man och jag hoppas att jag kan hålla mig vaken, eftersom jag återigen gick upp halv sex imorse.
.

Godnattsagor

Oj vad vi läser godnattsagor just nu. När vi läst samma fyra böcker (Stina Wirséns härliga "Vem är borta" och "Vems mormor", "Knacka på" (som vi kallar knackaboken och har små dörrar som Nadia knackar på så hårt att boken flyger ur händerna på en), och "Lilla Anna och långa farbrorn" med vikflikar) så många gånger att både vi och Nadia kunde dem helt utantill (och vi var ordentligt trötta på dem, men inte hon förstås) nätshoppade jag lite och så var vi på bibblan och lånade en hel hög. Men det går förstås ganska snabbt att tröttna även på dem. Men det finns några som jag alltid gillar och turligen gör Nadia det också.

När Dylan var liten fick jag systrarna Wirséns "En liten skär och massa små brokiga" i en goodiebag och den läste vi ofta när jag var barnvakt. Han älskade den och jag med. Nu läser jag dem för min egen dotter, och liksom min då ungefärligen jämnårige systerson kan hon den nästan utantill och fyller i "En liten skär" (jag) "Plockar BÄR!" (hon). Dessutom ser hon till att ta fram nappar i samma färg som sidan och säga "Likagaaaaana!". När vi kommer till fyra brunetter som bakar baguetter säger hon "Likagana mamma, Naia, Oliia. Inte pappa". För pappa är ju blond, inte brunett.

Nadia är rolig. Hon säger alltid exakt samma sak på samma ställe varje gång. När vi läser Lilla Anna - en annan favorit - säger hon ALLTID: "Toooookigt" när Långa farbrorn sätter Lilla Anna på sin hatt. Och piiip piiiip när en liten fågelunge ramlat ur boet.

Jag tycker, trots en viss utmattning, att det är helt underbart att ha ett litet barn att läsa sagor för och jag längtar tills Olivia kan ta del av dem också. Och jag längtar tills vi kan börja läsa Ronja Rövardotter, Pip-Larssons och alla de andra favoriterna jag själv hade som barn. Men just nu räcker "tokiga!" ganska bra.
.

Läkarbesök

Den o-oroliga mamman blev ändå orolig idag när jag hörde att Olivia återigen hade feber, var jättehängig och bara sov. Johan ringde Vårdupplysningen som tyckte vi skulle söka vård och jag försökte få tag i husläkaren medan Johan hämtade på dagis. Fick tillsist en akuttid med remiss till labb klockan 16, så jag släppte allt på jobbet och skyndade mig till Odenplan och mötte upp min familj.

Jag är en sån fånigt dramatisk människa. Jag såg framför mig hur sköterskor och läkare skulle stå uppradade och andäktigt ta emot oss. "Åh där är den där stackars sjuka flickan och hennes föräldrar" skulle de viska till varandra, för givetvis hade ryktet och den sjusovande och matta Olivia spridit sig runt mottagningen. Alla skulle se på oss med medlidande och vi skulle efter undersökningen forslas i ilfart till den mest akuta av akutmottagningar. Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på det. Stackars stackars oss.

Nu blev ju tack och lov inte verkligheten så. Inte ens i närheten. Ingen märkte när vi kom in på mottagningen, knappt ens den aningen skumma sjuksköterska som skötte provtagningen. Efter litet stick i fingret där Olivia inte sa ett knyst och Nadia storögt sade "Oliia sticka fingret" och sen "inte fara!" fick vi komma in till läkaren som lyssnade på våra farhågor, lyssnade och tittade på Olivia och sen sa att proverna såg bra ut och att allt var helt normalt. Olivia själv passade förstås på att vara jättepigg och sitta och tugga på en bit bröd och försöka välta ned högen med postit-lappar på doktorns skrivbord.

Sen gick vi och handlade middag och så lagade jag nån slags paella som barnen inte åt men vi vuxna tyckte var god.. Olivia kroknade under middagen så det blev välling och läggning istället. Men det känns skönt nu att vi iallafall fått en läkares ord på att det inte är någon fara. På nästa veckas BVC-koll blir det intressant att se kurvan, jag tycker att hon är så liten och smal.

Nadia tyckte iallafall att det var spännande hos doktorn, och så fort vi kom hem tog hon fram stetoskopet ur sin nya läkarväska och lekte med. Och nu är det läggning även för henne!

.

Onsdagmorgon

Olivia var mycket piggare imorse, ingen feber och lite mer sitt gamla vanliga jag, så oroliga mamman blev en o-orolig sådan igen. Och lyckades dessutom missa telefontiden till läkaren, mitt i dagislämningen, så vi avvaktar lite.

Båda barnen sov utan ett knyst hela natten och vaknade vid sex. Jag somnade som knockad klockan tio, efter ett ganska jobbigt träningspass och en alldeles för varm och lång dusch. Så det var bara att stiga upp, men jag var ändå lite glad att få umgås med Olivia lite efter hennes långa dvala.

Nadia och jag gick till dagis med stora snöflingor fallandes ned i ansiktet. Nadia var glad åt snön och ägnade hela promenaden över gården, från vagnsförrådet till parken där vi lämnar, åt att göra fotavtryck i snön. Jag kom till jobbet med mascaraprickar runt ögonen, men det åtgärdades snabbt i hissen. Och nu är det jobbdags.

Liten hängig skrutt

För att vara en generellt ganska o-orolig mamma, känner jag mig lite orolig idag. Olivia snittar på en 18-20 timmars sömn per dygn just nu. Pratade med BVC imorse och de tyckte att så länge hon verkar pigg när hon är vaken så är det nog ingen fara, bara en tillväxtfas eller något. Och vi har tid för 10-månaderskontroll på torsdag nästa vecka, något försenad eftersom vi fick boka om då Nadia blev sjuk sist. Då får vi träffa en läkare och jag tänkte att vi kanske kan vänta tills dess då. Men när jag kom hem efter jobbet var det en hängig, klängig och ledsen liten tjej som mötte mig med trött blick. Hon hade precis vaknat och hann bara vara uppe en och en halv timme innan hon bröt ihop igen och det var dags för läggning. Lilla gumman, imorgon är det jag som ringer husläkaren. Men nu ska jag gå och träna.

.

Godmorgon

Godmorgon! Kvart över sex - sovmorgon!! Men lille Olivens tillstånd gör mig lite bekymrad. Dels det där att hon sover och sover, typ 6 timmar per dag och 12-14 timmar per natt. Som en liten spädis. Det ska man väl inte klaga över, men det känns inte riktigt som det ska. Dessutom äter hon inte så mycket och varje morgon vaknar hon nedbajsad. Precis som Nadia i samma ålder, när vi sprang på akuten och BVC och gjorde tester och ingenting gav någonting. Det gick bara över tillslut, och det gör mig ändå hoppfull. Men allt detta sovande.. Plus att hon dricker enorma mängder vatten. Tror det blir ett samtal till BVC idag. Men nu frukost with the girls.

.

Måndagkväll

Måndagskväll och jag har gjort något jag inte gjort på mycket länge. Sovit i soffan. Halva "Jag är kär i mitt syskon" (eller nåt liknande), hela "Spårlöst" och lite av nyheterna strök med. Johan är på fotbollsträning och jag känner mig sådär sjukt måndagstrött. Nadia har lite svårt att komma ned i varv på måndagskvällarna och vi fick gå och lägga en liten busig rufsis med tio nappar i händerna, gång på gång. Men tillslut somnade hon och så alltså även jag. Nu sängen!

.

Träning och Beach 2010

Idag var jag nere på jobbgymmet i källaren och tränade på lunchen. Varje gång jag gör det inser jag hur skönt det är och undrar varför jag inte gör det oftare. En gång i veckan är ungefär vad jag får till just nu. Kvällarna är svåra att komma iväg i och med att det är ett sådant projekt att lägga barnen ensam och jag tidigast kan komma iväg till 19:30-passet, så vi hinner lägga Olivia först. Och då MÅSTE jag ha bestämt med någon, annars är chansen att jag masar mig ur soffan ytterst liten. Mitt Sats-kort står och tickar pengar men jag vill inte säga upp det, för då kommer det ju att bli ännu mindre träning. Jag har starka planer på att komma iväg och träna imorgon kväll, då tillsammans med Elin.

Klyschigt nog har jag för första gången i mitt liv insett att det närmar sig en period då jag kommer att behöva visa upp den här kroppen i lite mindre kläder. Och det är den inte i form för, inte på långa vägar. För första gången på tre år kan jag inte skylla på graviditet eller att vara nyförlöst. Beach 2010 och jag är mycket långt ifrån redo...

(Och alla dessa kalas gör ju inte saken bättre direkt. Jag får uppbåda all min viljestyrka för att inte gå ut i köket och äta upp alla goda hembakade kakrester. Nej det går inte, bara en liten bit.. You see where I have problems.)

.

Kalas nummer 3

Idag var det dags för barnkalas! Vi hade bjudit in Nadias alla 9 kompisar, och eftersom dessa egentligen mest är barn till mina kompisar visste vi ju att det skulle bli en trevlig dag med trevliga människor. Och det blev det!

Dagens kalasbord

Klart för drabbning... Jag hade någon illusion om att det skulle vara ett litet städat kalas där barnen skulle sitta runt bordet och äta tårta tillsammans och möjligen spilla lite i soffan - därav filten. Jag hade fel...

Första gästen var fine Walter med mamma och pappa

Johan fick direkt ta fram bilhinken och så var lille bilgalningens söndag räddad!

Astrid och Hanna kom med fina presenter de med!

Och Kristin med Anton och Ella

Finbesök från Uppsala - här Linda med lilla söta och glada Svante

Nadia och Ingrid gick loss på marsmallowsskålen

Men Olivia fick inte smaka (fast jag tror hon hittade en på golvet sen...)

Alma gillade att gå på bord

Och Olivia tränade lite på att gå

I barnrummet var det fullt drag

Gitarrerna var mycket populära. Felicia och Thea borde starta band!

Nadia fick en liten energidipp och vilade lite

och snart fick hon sällskap av Thea och Ingrid

Och Nadia och Thea busade och hade jättekul. Så roligt att de äntligen funnit varandra!

Olivia fick också vara med på ett hörn

Nu har alla gått hem. Nadia ville bara vara naken och lägenheten såg ut som ett slagfält...

Mamma plockar...

...och plockar lite till!

Dagens presentbord! Mockasiner, fina böcker, trosor, jeansklänning, Pippi-gubbar, bok och plånbok, Pettson-memo och Findus-docka, docka och doktorsväska. Nadia blev superglad och lekte sen med allt!

Men det var en arg och trött liten nakenfis när kalaset var slut. Men med lite bad och middag blev allting bra igen. Hon somnade på nolltid och föräldrarna pustar ut i väntan på nästa kalas om en och en halv månad...

.

Födelsedagsfirande i bilder.. del 1 och 2 av 3

Födelsedagsmorgon med massa paket

Käpphästen måste provridas framför spegeln

Andra blåsningen

Kan man få det här till frukost varje dag?

Äsch, vi tänder ljusen en gång till!

Födelsedagsmiddag med farmor och Henning. Notera väldekorerad lillasyster.

Och så lite mer tårta innan läggning. Den här frysta grejen var en riktig hit, Nadia åt tre bitar.

Lördag och snart dags för släktkalaset. Vi bakar kakor.

...och tårta (med ny botten)

Den misslyckade tårtbottnen blev till småkakor

Fin namngivningspresent som kommit till bra nytta vid födelsedagarna hittills

Födelsedagsbarnet

Med halsband och allt

Kakfatet med jordgubbs-macaroons bakade av min syster

Ballongleken var roligast av allt

Lekmorfar tar en paus

Dylan käkar tårta

Morfars ballonglek

Morfar med Olivia och ballongerna

Sömntutan Olivia sov sig igenom större delen av kalaset

Sötnos

Presentbordet!

...och nu laddar vi om för barnkalas i eftermiddag! Ska bara baka en tårta till först. Vi kör precis samma fika som igår, det var ett vinnande koncept.
.