Ont om blogginlägg...

...vare gott om! Har faktiskt inte haft en bloggtanke på hela helgen, trots att vi inte gjort så mycket. Eller, jo lite har vi ju gjort.

I lördags var jag och Nadia på kalas hos Thea. Efter den härliga natten till fredag fick vi betala med en skitjobbig natt till lördag, så lite mosig var jag. Men det var bara att ladda om, denna lördag skulle inte bjuda på någon vila. Jag stack iväg med Nadia och handlade efter lunch, med förhoppningen att hon skulle sova i vagnen och att vi skulle slippa ta eftermiddagsfajten. Hon är jättesvår att lägga på dagarna nu, som tur är är det ju bara två dagar i veckan vi behöver göra det. Så vagnen är det enkla sättet...Hon somnade också på väg hem och fick sitta i vagnen och sova i hallen, eftersom jag inte vågade ta upp henne. Sen vaknade hon lagom tills vi skulle gå och det blev ganska perfekt. Då hann hon sitta i vagnen en stund och vakna lite långsamt. På Theas kalas var det var alldeles lagom många barn; tre med Nadia och vi hade mycket trevligt. Ändå kände jag mig sådär sockerkomig och trött som man gör efter barnkalas. Men det var bara att samla nya krafter, för kvällen bjöd på utgång.

Lite kalasbilder (tack Elin):

Födelsedagstjejen! Men vi fick INTE sjunga!

Har visst ärvt mammas faiblesse för choklad...

Tre festprissor i miniformat

Nadia och snygga Elin

Så var det då dags för kvällens aktiviteter. Lina fyllde 35 på fredagen och det skulle vi fira på Le Bon Palais. Vi ville bara ha ett ställe att äta, dricka och dansa på och detta verkade perfekt för våra ändamål. Tyvärr lyckades vi pricka in schlagerkväll och jag upptäckte till min fasa att de sände Melodifestivalen på storskärm. När man för en gångs skull sluppit ifrån tvn! Men fasan var obefogat, för även om både klientelet och servicen var aningen suspekt, hade jag ju mina bästa tjejer och vi hade så himla kul som vi alltid har. Vi drack bubbel hela kvällen, åt gott, snackade massor och bara hade det så härligt. Och sen dansade dansade dansade vi, tills jag hade så ont i fötterna att jag knappt kunde gå. Men förnuftiga morsan hade förstås tagit med sig platta stövlar att gå dit i, så det var bara att byta. Jag kände mig väldigt mogen då. Men klockan var två och ytterligare en mogen insikt var att man inte måste stanna tills man blir utkastad, så vi gick hem. Jag promenderade bara från Norra Bantorget och var hemma på tio minuter, skönt!

Finaste Lina 35 år! Här med karlsällskap. Förmodligaste snyggaste och mest normala killen på stället (även baksidan av menyn)!

Bästa tjejerna! Stellarosielinasanna i mitt hjärta!

Avslutar med en klassisk partybild..

Det var en lagom pigg mamma på söndagen, men jag fick sova lite extra och efter lunch så klädde vi på oss och gick ut. Det visade sig vara en riktigt fin vinterdag med en länge saknad sol som visade sig, så vi tog en långpromenad ned förbi Karlbergs slott. Båda barnen somnade i vagnarna, och Johan och jag hann prata med varandra helt utan avbrott. Jag har alltid älskat att promenera för att man pratar så bra. Men kidsen vaknade ju ganska snabbt förstås, och då gick vi till biblioteket på Kungsholmen. De har en sån bra barnhörna och framförallt Nadia hade jättekul. Hon pratade hela kvällen sen om "joligt biboteket!".

Vips var helgen slut och det är måndag igen. Men jag tycker att det flyter på rätt bra allting, måste jag säga. Rätt kul att jobba och alltid lika underbart att komma hem på eftermiddagen och mötas av två vrålglada barn och en nästan lika glad make. Jobbet försvinner på en sekund och det är häftigt vilka kontraster livet bjuder på och vad lyxigt jag alltid tycker att det är att komma hem till min familj, trots kaos ibland.