Skitväder och mysfredag

Ännu en lördag med pissigt väder och jag känner noll lust att göra någonting som innefattar att gå utanför dörren. Johan sliter på med deadline för sitt spel och har fotboll x 2 imorgon så denna helg är jag ganska ensam med barnen. Parat med skitväder och låg ambitionsnivå, lär det inte hända så mycket denna helg. 

Just nu är iallafall barnen ute på gården tillsammans med Rufus och leker. 11 grader och regn men de vägrade regnkläder. Orkade inte tjata utan tänkte att de får väl skylla sig själva då... Elias sover så jag passar på att chilla lite. 

Igår hade vi iallafall en mysig och spontan kväll. Malin ringde när jag hämtade Nadia och frågade om vi ville komma på middag eftersom deras middagsgäster blivit sjuka. Vi som just sagt hur osugna vi var på att handla och laga middag nappade direkt! Härligt när man kan vara sådär spontan! Jag och Nadia gick hem och lämnade min dator och hennes ryggsäck, hämtade sen Elias och Olivia och tog bussen till Söder och Johan åkte direkt från jobbet och anslöt senare. 

Nadia hade haft utklädningsdag i skolan så jag fick med mig en liten katt hem. 

Vi blev bjudna på både champagne, toast Skagen, röding och tårta och hade en riktig toppenkväll. Vi la Elias i Ines säng vid sju och han somnade på direkten den lilla ängeln och så kunde vi hänga i lugn och ro tills det var dags att ta trötta barn hem vid halv elva.

 

De stora körde Netflix-marathon...

Trött liten kisse på bussen hem

Morotsbiffar

Vi försöker äta vegetariskt här i familjen iallafall någon gång i veckan men jag tycker att det är svårt! Är så van att utgå ifrån kött eller kyckling så det är svårt att tänka om. Idag åt vi iallafall morotsbiffar som var goda, och det tyckte alla om (utom Elias, som bara åt lite haricots verts... Hoppas att han inte blir smalare än han är, den lilla skrutten, så lite som han äter).

 

Morotsbiffarna var löjligt enkla i receptet men rätt roddiga, köket såg ut som en bomb exploderat när jag var klar. Hade jag inte varit så kladdig om händerna hade jag tagit en bild. Här är iallafall receptet:

1 kg morötter, grovrivna 

2 ägg

2 dl mjöl ( tog grahamsmjöl men hade kört rågmjöl om vi haft nåt hemma)

1 dl sesamfrö

1 kruka färsk dragon

1 tsk salt

Peppar 

Gör tunna biffar och stek i ordentligt med rapsolja. Vi åt klyftpotatis, tsatsiki och haricots verts till. Supergott!

  

Gulligt

Det finns några gulliga uttryck som vi vuxna fortsatt använda långt efter att barnen lärt sig att uttala dem rätt - just för att det är så gulliga felsägningar. 

"Pappa, de här skorna sitter inget skönt i sälen" - vi kallar fortfarande hälen för sälen hemma hos oss

Och

"Ska vi handla på Ica eller Hemköping?" -  vi säger alltid Hemköping numera 

Också gullig: dagens jeansrumpa

Invigning

Igår var det invigning av Nadias skola. Den öppnade ju redan i höstas, men först nu hade de fått till en riktig invigning. Till saken är att det är den första nyöppnade kommunala skolan i innerstan sedan 1986 så det är stort! Jag jobbade hemma idag för Elias och Olivias förskolor var stängda, så då kunde jag passa på att gå och titta på lunchen. Hemmajobbandet gick okej men några avbrott blev det ju, så jag har jobbat ikapp nu på kvällen... Elias vaknade lite febrig imorse (halv sex, gääääsp) och kändes hängig och snorig och extremt dregglig hela dagen. När vi var på picnicen satt han och hackade tänder under sin filt och såg riktigt risig ut, vi hade fått väcka honom för att gå. 

Fin musik av skolans fantastiskt duktiga musikläraren Caroline som är så cool i 50-talsstil och hade ett band med samma sorts stil (Nadia ÄLSKAR musiken i skolan, jag har till och med ställt henne och Olivia i kö till kör till hösten. Kyrkans. Ehum.) och sen upprträdde Ayla från Barnkanalen och det var fullt drag. En stor rosett hade syslöjdsläraren sytt, som de klippte av.

Olivia rockade med.

När vi kom hem försökte jag få Elias att titta på Bamse. Bamse är det enda han kan sitta stilla framför i några minuter, men det blev inte särskilt långvarigt...

Ikväll var Johan och kollade på AIK-derby och jag passade på att laga lax med feta och oliver (för sånt gillar inte han) och vitlöksfräst vitkål till och barnen älskade alltihopa! Utom Elias som äter som en fågel just nu och bara åt sojabönor, vilket han älskar. Ja sen har jag jobbat och nu är det snart läggdags, får se om jag får hem en glad eller ledsen man, beroende på hur matchen gick. En sak förutom att han inte gillar oliver och fetaost, som jag nog aldrig riktigt kommer att förstå, hur man kan bry sig så mycket om ett fotbollslag...

Veckan gick. Nej försvann!

Alldeles nyss var det helg. Och som genom ett under är det nu helg igen! (och när jag nu fortsätter på detta påbörjade inlägg är helgen nästan över! Tiden!)

Helgen i fråga var Kristi Himmelsfärd, skönt med långhelg även om vädret var sådär... På fredagen tog vi premiärturen till Ljusterö och åt middag där. Elias var mycket nöjd med att sitta bakom ratten medan vi svettades med en svårinstallerad bilbarnstol. 

Nöjd med popcorn efter middagen också. En mysig kväll men kall... 

Vi åkte hem igen på kvällen och nästa morgon packade vi in oss i bilen igen och åkte söderut för att spendera resten av Kristi himmelsfärdshelgen med familjen Back på deras nya landställe utanför Vingåker. Fantastiskt hus med imponerande takhöjd och för barnen gjorde det inget att vårvärmen uteblev, de var fullt nöjda med klätterväggen och gympauppvisning. 

Elias fastnade stort för trumsetet

På söndagen var vi iallafall ute en liten stund innan hemfärd...

Så en arbetsvecka och så helg igen! Nu gjorde vi nåt som vi lovat barnen sedan vi köpte bilen - att gå på lekland. Så vi bet ihop och körde till Sickla, jag storhandlade medan kidsen lekte och sen bytte vi och Johan packade in i bilen. En vuxen dag på alla sätt men leklandet var en ren plåga, den ljudvolymen...

Elias hade kul i bollhavet för de små iallafall och jag försökte mota bort alla som inte var 0-3, men det var inte det lättaste..

Sen fortsatte vi med vår bilutflykt och åkte vidare till Kärrtorp och mötte upp Pia och lilla Ines, samt Joel och Ylva med barn i en fin lekpark och hade några sköna timmar där. Elias och Olivia har blivit världens kompisar på sistone och har så kul ihop. Trots att det ju bara skiljer ett år mellan Olivia och Nadia har de helt olika relation till Elias och Olivia är verkligen hans buskompis. Nadia började leka med några lite äldre killar som tog kontakt med henne, och plötsligt kändes hon så stor. 

Idag söndag bestämde jag mig för att göra nåt med bara Nadia, det sker så otroligt sällan. Och just nu är hon inne i någon känslig mammafas, vill vara med mig hela tiden, vill sova bredvid mig (fast det får hon inte...) och blir helt förkrossad om jag ska bort någon kväll. Så när Olivia var på kalas gick Nadia och jag på bio och såg Askungen, som faktiskt var helt okej. Och mysigt att hänga lite bara hon och jag, men hon var ledsen och mammig igen ikväll, vet inte vad det är...

Lillungen... och hans systrar.

Han fattar så mycket nu. Är så med och en sån aktiv och glädjefylld liten del av familjen. Och älskar att göra små uppdrag. När man tagit av honom en kissig blöja kan man säga åt honom att gå och kasta den och så gör han det. Visst hamnar den i plaståtervinningen ibland men oftast inte. När han är snorig säger vi åt honom att gå och hämta papper och då brukar han oftast snyta sig själv också och kasta pappret i toan. Han fattar nästan allt man säger, och det han gillar bäst är att sjunga, titta på flygplan och leka med sina bilar som han ärvt av pappan. Och så gillar han att gosa och ligga tillsammans i hans myshörna och läsa böcker. Lilla sötungen.

När vi har tid och ork, och det är tyvärr inte så himla ofta, försöker vi potträna lite. Jag tror att han är redo för det för han säger alltid bajsch när han bajsar och kisssch ibland när han kissar (inte varje gång) och ber vi honom hämta pottan så gör han det och sätter sig gärna där, även om det inte händer så mycket. Hans systrar var ju båda torra på dagtid innan två års ålder (och Nadia även nattetid, för Olivia tog det mycket längre tid än så på nätterna) men vi har inte direkt haft någon ambition att Elias ska ha samma tempo, främst för att vi oftast inte hinner ha koll på honom om han skulle vara blöjlös Och jag vet inte, men jag får en känsla av att killar går och skvätter lite mer än tjejer... Han kissar lite här och där och pekar sen ut och torkar villigt och några gånger har det kommit lite i pottan också. Får se om vi kan ta potträningen lite mer på allvar i sommar när vi är lediga.. Ingen stress, som sagt, men om han är redo känns det ju dumt att inte ta fasta på det

Syrrorna, de avgudar fortfarande sin lillebror. Aldrig ett hårt ord, ingen svartsjuka. Men ofta en stängd dörr in till deras rum, där den lille marodören gillar att riva runt och förstöra legobyggen och annat. Att inte låta de tre dela rum, som vi först hade tänkt, var nog en bra idé. Men det gosas och kramas och pussas och de vet inte till sig av glädje när de får blöta pussar tillbaka eller han sträcker sitt "ecke deeeej" även till dem. Dock får de sig en hel del kängor och rivmärken och några gånger har han bitit dem riktigt hårt. Då blir de så ledsna och sårade och Elias får trösta och säga förlåt med en klapp och kram. Långsinta är de inte. 

De tre kollar på tv ihop  - oftast är han dock helt ointresserad av rörlig bild.

Sen förflyttade trion sig till golvet. Fortfarande lika gölliga (tills Elias bestämde sig för att Nadia låg för nära och började grymta och veva...)

Bilägare!!

Igår gjorde vi någonting som vi funderat mer eller mindre allvarligt på i flera år: vi köpte en bil! Det är en ren lyxgrej, för vi behöver ju egentligen ingen bil till vardags, eftersom vi ju både bor och jobbar i stan och har det mesta vi behöver inom några kvarters räckhåll. Men vi har inga andra fasta utgifter än boende och mat och sånt (ja såklart el och försäkringar och såna där tråkiga vardagsgrejer, men inga andra lån eller landställe eller båt eller sånt som många har) så vi kände att det var dags att investera i lite livskvalitet och slippa släpa tre ungar och packning på kommunala färdmedel kors och tvärs till stad och land. Och bli vuxna på riktigt, slippa be pappa om skjuts till IKEA och kunna bidra med handling och så när vi åker till Ljusterö. Och slippa båten! Och kunna åka spontant dit och hem när vi själva känner för det!

Men riktigt vuxna var vi inte i själva bilköpet, för då tog vi hjälp av papsen. Johan behövde jobba och kunde inte åka med och kolla på bil, och det kändes sååå tryggt att ha med pappa hos bilhandlaren. Han hade själv köpt en där för några veckor sen. Sen fick nog Johan inte så mycket gjort på jobbet ändå de timmarna för vi konsulterades förstås livligt i telefon och han var (såklart!) högst delaktig i köpet. Och vi gick från att ha funderat på en tio år gammal Toyota Avensis för en spottstyver till en ett år gammal Toyota Verso för rejält mycket mer. Men fortfarande väldigt prisvärt! Det var inte så vansinnigt mycket dyrare med en helt ny, men dels tappar de ju direkt i värde, dels var det inte leverans förrän slutet av juli på dem. Och denna bil har de själva på Toyota ägt och den har bara gått 440 mil. Inte världens sexigaste bilmodell (eller färg..), men en superpraktisk familjebil med tre riktiga säten bak och här känns det verkligen som att vi kommer att kunna få plats i många år framöver. I förra veckan var vi också och kollade på en garageplats i huset som blir ledig första juni och bestämde oss för den. Att ha bilen på gatan gör mig stressad bara av tanken. Imorgon ska vi åka och hämta vår bil och i helgen åker vi och hälsar på familjen Back på nya landstället utanför Vingåker och jag är redan nervös över att vi inte ska hitta parkering när vi kommer hem på söndag kväll. Jag är störd! Men en störd bilägare iallafall. Och med garageplats så slipper jag ju oroa mig sen...

Tjoho, vad kul detta känns. Vi har redan börjat prata om allt vi ska göra på helgerna med bil: Kolmården, lekland, hälsa på alla kompisar utanför stan, åka och bada i sommar, åka till 4H-gårdar, åka till Strömstad mer än bara på sommaren osv osv. Återstår att se om vi kommer att realisera allt, men möjligheten finns iallafall!

Låt mig presentera: Sonja! I Johans familj har de tydligen  en tradition att döpa bilarna efter namnsdagen som var då de köpte den och Sonja blev ju perfekt. Och som den proffsbloggare jag är har jag raderat registreringsnumret. :)

Operation och pinsamma problem

Igår opererades jag alltså. Ordet låter dramatiskt men det var bara ett litet ingrepp.

I den läckra sjukhusmunderingen inklusive knästrumpor. Utan helbild får man dock inte riktigt fram gräsligheten i Landstingets outfits. 

 Jag tvekade lite om jag skulle skriva om det här på bloggen men bestämde mig för att inte skämmas för ett problem som har visat sig vara så otroligt vanligt bland kvinnor, men nästan aldrig pratas om. För mig handlade det om problem att hålla tätt vid ansträngning efter tre graviditeter och förlossningar. Att nysa, hosta och kräkas, inte kul... Och träna hårda pass med upphopp, jumping jacks, höga knän, springa... Inte kul. Jag tänkte att det väl var så det var och att man får lära sig att leva med det och försökte komma ihåg att knipa så mycket som möjligt. Men så läste jag i en kommentar på ett blogginlägg som handlade just om pinsamma "kvinnoproblem" om en tjej som fått hjälp från Octaviakliniken. Så jag kollade upp det, lyckades pricka in en telefontid och fick tid för undersökning ett par månader senare. Inför denna skulle man under två dygn, varav en arbetsdag, mäta sitt kiss och anteckna i ett dokument. Det var nästan det värsta, att smyga med ett decilitermått på nya jobbet och tvingas mäta och skriva.. Men jag fick beröm av den otroligt trevliga specialistläkaren som undersökte mig, hon sade att det är många som hoppar över den delen, men eftersom jag hade mätt så kunde hon se att jag kissar ungefär 4 ggr så mycket som är normalt och att risken då om man dricker så mycket som jag gör är att man tänjer ut blåsan och den blir stum och oelastisk när man blir äldre. Så nu försöker jag tänka på att inte dricka så mycket, men jag är nästan alltid törstig.

Och förutom det så var ju problemet med knipet och hon konstaterade att jag nog inte skulle komma så mycket längre med knipövningarna utan frågade om jag var intresserad av en operation .Och det var jag! Så igår var det dags, och de satte då in ett litet gummiband att stötta blåsan, som på bilden nedan. De var så gulliga, narkosläkaren (som gav lugnande), sjuksköterskan och så samma läkare som hade undersökt mig tidigare. Jag blev så väl omhändertagen men det gjorde ganska rejält ont när de satte in bandet, trots att jag var bedövad. Och värken i ljumskarna efter... ajaj.

Som vanligt är det inte tjejen som skrivit inlägget som är med på bilden.. :)

Jag fick ligga och vila i flera timmar innan de kollade att jag hade kissat och jag fick gå hem. Men då passade jag på att linka förbi och köpa en cykel på Blocket åt Nadia. Jag veeeeet, superkorkat men jag har letat i flera veckor (hennes börjar bli liten och jag tänkte att Olivia ska få den och lära sig cykla ordentligt) och när jag efter några timmars skönt softande började bli lite rastlös, kollade jag Blocket och denna som jag hittade visade sig ligga precis bakom sjukhuset. Dessutom låg det ett taxifik precis bredvid och jag hade ändå tänkt åka taxi hem, så det blev perfekt.

Resten av kvällen låg jag mest raklång i soffan, kände mig rätt mosig och hade som sagt väldigt ont i ljumskarna. Idag är det bättre men jag är hemma och har en riktigt soft dag där jag kollar på lite dagtv och äter choklad. Hoppas vara återhämtad imorgon, men jag får inte träna, cykla, bada eller "ha samliv" på fyra veckor... Så jag chillar vidare. 

Hippa med mera

Ännu en arbetsvecka till ända. Det går nästan för snabbt nu på våren. Vår har det dock bara varit växelvis denna vecka, här har det varierats mellan galonställ, t-shirt och vantar. Själv känner jag mentalt mest för det senare, har dragits med samma gamla förkylning i en månad nu och den blommade ut fullt efter ett jobbigt träningspass i onsdags. 

I tisdags träffade vi våra gamla grannar och kompisar Elin, Thea och Edith på eftermiddagen. Vi fikade och hängde i Vasaparken och det är roligt hur Thea och Nadia direkt finner varandra även om det går långt mellan varven nuförtiden. Elias går ju tidsvis knappt att ha i möblerade rum och i lekhörnan på Espresso house fanns en trappformad hylla som han promt skulle klättra upp på hela tiden, så det var skönt att gå till parken efteråt..

Edith och Elias. Och ett exempel på KALL vår...

Ovanstående skrev jag häromdagen, sen dess har jag varit på möhippa i Nyköping och haft en väldigt mosig söndag hemma. Hippan var så otroligt lyckad, och vi hade så himla kul! Vi överraskade totalt Malin som var helt i chock och ägnade sen dagen åt att dansa Waacking (tänk Vouge-dansstilen), gå Memory lane i Nyköping, spaa i relaxen på hotellet, dricka massa bubbel, äta supergod middag, och sen klubba och dansa (och dricka shots) tills de stängde klockan två och då lite efterfest på hotellet. Superkul!

Maria och jag redo för dans 

Malin och Malin, danslärare och elev

Nu är det måndagsmorgon och jag sitter hemma i soffan. Har lämnat barn, handlat middagar och satt på en tvätt. Sköööönt. Men anledningen till att jag är hemma är att jag idag ska göra en liten operation. Ett litet ingrepp för att fixa till visst läckage efter tre förlossningar. Även om jag inte direkt ser fram emot själva ingreppet ska det bli otroligt skönt att få det åtgärdat. Just nu är jag mest hungrig dock eftersom operationen är klockan 11 och man måste fasta innan... Återkommer med rapport. 

PS Kul med all igenkänning på förra inlägget! Även om man såklart önskar att det inte vore så...

Plågan

Det finns någonting som ständigt plågar mig, någonting jag nästan hela tiden tänker på när jag är hemma, och någonting som är orsaken till nästan alla konflikter hemma hos oss. Någonting jag konstant tjatar om, på stora och små, någonting som är helt förenligt med ro eller oro, någonting som var så obetydligt för mig när jag var yngre så att det är rent ofattbart hur det kommit att ta så stor plats i mitt liv som vuxen. Detta någonting stavas städning.

Nuförtiden är min sinnesro helt avhängig av hur det ser ut hemma. När jag kommer hem till ett nystädat hem andas jag ut och mår bra i själ och hjärta. Och när jag ser det förfalla efter en dag, eller redan efter nästa middag, mår jag genast lite sämre. Barnens rum är en egen historia... Nästan hela gårdagen ägnade Johan och jag åt att få Nadia och Olivia att städa sitt rum innan vi skulle gå ut. Vi turades alla fyra om att få psykbryt och jag insåg ju förstås att detta måste vara det allra bästa sättet att betinga sina barn att hata städning för all framtid. Men ibland bara står man inte ut och jag kan bli så tokig när de på tre sekunder vänt ett nystädat rum till ett inferno av småsaker och klippta papper och sen bryter ihop bara man andas "plocka undan". Det är helt sjukt så de kan stöka till och vilket bråk det alltid blir när det ska plockas undan. När vi så äntligen lyckades komma ut igår var det redan eftermiddag och samtliga familjemedlemmar var på uselt humör.

Eller när jag som idag, när Johan varit hemma och jobbat med en hostig Nadia, och lämnat över hem och barn till sin kompis Simon som barnvaktade när Johan själv var på bankmöte, och jag kliver in efter hämtning av övriga barn och möts av ett hem där frukostresterna fortfarande står framme, där jag får kryssa mellan gamla bunkar på golvet och använda träningskläder och leksaker huller om buller för att säga hej till en person som jag knappt känner... Då mådde jag illa i hela kroppen. Det var hemskt och jag fick be om ursäkt. Han hävdade att det var stökigt hos dem med, men det har jag väldigt svårt att tro. Sen fattar jag ju varför, Johan hade en hektisk dag och fick dessutom ta hand om Nadia, men jag önskar bara att ingen utomstående hade behövt vara hemma hos oss då... Jag minns själv hur jag tyckte att det såg ut hos barnfamiljer när jag bara hade mig själv att tänka på. Och hur lite jag brydde mig, förvisso, men nu när jag är i rollen av barnfamiljen tycker jag att det är outhärdligt.

Och så jämför jag mig (oss) konstant med alla andra där man kan göra spontanbesök och det ändå ser helt perfekt ut och fattar inte hur det kan se ut som helvete hos oss jämt. Och jag gnäller och tjatar på Johan som inte ser sånt som jag ser, som inte alls har samma prioriteringar och fokus och som utan problem kan koppla bort städning (som kanske förvisso aldrig varit påkopplat) för att fokusera på jobb eller annat. Själv kan jag inte jobba en minut om jag inte först plockat undan och torkat av diskbänken. Och man är väl olika, men lite tröttsamt är det ju att vara den enda ordningsamma i en familj på fem och jag är konstant i underläge med att hålla reda efter fyra stökiga personer. Låter jag gnällig och gammaldags nu? Jajemen. Och jag avskyr det och önskar att rollerna var mindre klyschiga hos oss. Eller att jag bara inte brydde mig. Ska jobba lite på min Zen. Andas djuuuuupt.

Förortshelg

I helgen var det dags för Eriks svensexa. Erik är alltså tillsammans med min kompis Malin som jag var i New York med och även en av mina äldsta killkompisar, jag var ihop med hans tvillingbrorsa på gymnasiet - snabb liten recap. Jag hade bestämt med Malin och Marina, som är Malins syster och också med i vårt härliga gäng, att vi tjejer och barn skulle passa på att hänga ute hos dem i Nacka. Dessutom fick vi även sällskap av Malins kompisar Jenny och Karin, vars killar också var med, och deras barn. Vi var således fem mammor och  tio barn och hade världens härligaste dag! Det var inte alls stimmigt faktiskt, utan barnen delade direkt upp sig i två åldersgrupper och de stora hade superkul ihop. Det var Nadia, Malte, Nora och senare Olivia, som jag åkte in till stan och hämtade senare på eftermiddagen, eftersom jag hade roddat ihop det med skjuts till ett kalas i Sollentuna som hon så gärna ville gå på. De hade sååå kul och bara lekte och lekte, ute och inne, i studsmattan och kojan i skogen bredvid, trots att vädret tidsvis var riktigt ruggigt.

Malin och jag sov över med våra kids, och det tyckte barnen var ett riktigt äventyr. Tyvärr fick lilla Ines jättehög feber på kvällen så det blev lite stök kring det, vi tvekade om vi behövde åka in med henne eftersom den inte gick ned trots alvedon i dubbel dos, men sen sjönk den lite och nästa dag var hon pigg igen, tack och lov. 

Mina barn stortrivdes och ville aldrig åka hem och det var kul att se hur väl barnen fann varandra, trots att Nadia nästan alltid är äldst och normalt tycker att det är tråkigt att leka med yngre barn.. Och superhärligt för oss vuxna att hinna hänga och prata (om än i upphackade meningar, beroende på småfolk i Elias ålder...)

Nora 4, Nadia 7, Olivia 6, Lisa 21 mån, Malte 5, Elias 20 mån. Lite av varje, helt enkelt!

Lunch på trappan. 

Elias och Lisa. 

Första maj men kallt...

Marina och Lisa

Elias hoppar studsmatta 

Kollar på sniglarna som kom ut i regnet 

De hoppade i timmar! Barfota på den blöta studsmattan och kalla om fötterna men vägrade både mer kläder och att komma in...

Det var som en riktig landethelg för oss, så härligt att hänga i deras superfina hus och alltid funderar man ju om man borde bo så, om man borde ge barnen det livet... Men jag tror verkligen inte att det är för oss. Bil å andra sidan skulle öka flexibiliteten och möjligheten att ta sig ut från stan lite mer, jag tror att det är dags att kolla upp det på allvar. 

Malin och Ines med feber. Vi hade ändå en mysig kväll med vin när alla andra barn var lagda.