Nytt år i annalkande...

Det här är ju också tiden på året då man tittar tillbaka på det gångna året och summerar. Då man blickar framåt och tänker på sina förhoppningar. Kanske avger ett löfte om man tror att man kommer att kunna hålla det. Brutna löften är värre än inga löften, och i synnerhet om de är emot en själv.

Jag kan enkelt summera både 2008 och 2009, och säga en stor skillnad gentemot det nya året som nu kommer. 2010 ska bli året då jag INTE föder något barn. Då min kropp inte växer till oigenkännlighet, utan snarare krymper. Då jag inte vill svettas i en förlossningssal eller sitta med en bebis vid bröstet. 2010 fokuserar vi på befintliga barn.

För vilken resa dessa två senaste år varit. Det är svårt för mig att inte klumpa ihop dem. Barn, giftermål, familjeliv... Livet har ändrats så radikalt de senaste åren! Jag besitter en rikedom jag inte trodde var möjlig och sover förmodligen mindre än jag någonsin trodde möjligt. DET är en förändring jag hoppas på för nästa år, mer sömn tack! Annars fortsätter jag gärna som nu, men med lite större barn, färre fighter och några utlandsresor. Gott nytt år!

.

Läggning och sovning

De senaste dagarna har varit lite annorlunda än jag förväntade mig. Jag bet ihop och väntade vilda läggingsstrider med Nadia, men faktum är att det gått rätt bra. Men det är annorlunda nu när hon kommit på att hon kan klättra ur sängen själv (vi måste förövrigt bygga om den eftersom vi tyvärr inte köpte en med avtagbar sida). Igår ville hon prompt dricka kvällsvällingen i soffan men vi stod på oss och väntade på henne i hennes rum tills hon bråkat klart i vardagsrummet. Sen kom hon och läggningen gick jättebra. Idag var det inga problem med att dricka välling i rummet, men istället kom hon upp flera gånger efter att vi lämnat henne och ville bara att vi skulle sjunga och sjunga. Men till sist somnade hon, utan att vi stannade tills hon somnat, för vi vill inte börja med en sån vana. Men om hon vaknar på natten, då är det bara jag som får komma in, är det Johan blir hon jättearg och skriker "INTE pappa!!". Och när hon sovit klart, prick klockan sju de senaste dagarna, kommer hon och ropar på mig.

Olivia har haft jobbiga nätter sista tiden. När vi lyckats lösa rumpproblemet med återgång till vanlig välling och salva för fotsvamp (enligt BVC:s rekommendation...) i rumpan, kom nästa sväng. De senaste nätterna har hon sovit jätteoroligt, gråtit mycket, haft svårt att somna och vaknat av minsta lilla. Även på dagarna har hon varit kinkig och klängig och inte riktigt sig själv. Tänder, tänder, tänder tänker jag förstås, det är ju verkligen about time, men ännu har inga dykt upp. Positivt är dock att hon iallafall just nu somnar om på morgonen och sover tills Nadia väcker oss alla. Vi har inte gått upp fem på flera dagar, sju känns betydligt mer mänskligt.

Men jag har sjungit så mycket vaggvisor att jag är vansinnigt trött på dem jag kan. Sätter på autopiloten och bara sjunger tills barnet tystnar. Det funkar iallafall rätt bra, trots eller kanske tack vare den monotona stämman bakom sången...

.

Lite julbilder... eller ja, skitmånga.

Här kommer lite bilder från juletid at the Vasastan!

Dan före dan... Morbror Felix kom förbi med present till barnen!

En mycket uppskattad målarlåda!

Sen körde vi avfrostning av frysen och Nadia hittade till sin glädje en låda med lite frysta blåbär...


Även lillasyster blev matad med blåbär




Och mamma fick en härlig blåbärskyss



Såhär fin var Nadia efteråt. Tack och lov för Vanish, sade husmodern! Fast fläckarna på golvet var svårare att få bort...

Familjemiddag dan före dan. Johan lagade en himmelsk pasta med kalvfärs och svart trumpet. Och så lite vino till.

Bovetebullar in the making. Blev sugen efter mitt inlägg om brödstopp härom dan. Aningen kontraproduktivt...

Julaftonsmorgon och liten paketöppning. Nadia har valt en läcker outfit bestående av Olivias midjekorta t-shirt och bar underkropp.

Varm choklad med vispgrädde och familjemys. Chokladen hälldes snabbt över i nya dockservisen.

Julaftonseftermiddag. Johan och Olivia med faster/faddermor Pia

Plutt och jag

Nadia kollar på Kalle Anka med stor entusiasm. Kan man tro. Egentligen var hon helt ointresserad av Kalle men showade och snurrade framför tvn när allas blickar ändå var riktade ditåt.

Nadia helt nyvaken efter sin försenade middagslur.

Le julbord

Le Julskinka

(visst är min man duktig matfotograf?! Blir nästan sugen på julmat igen.. Nästan.)

Mera mat

Bara en sista bild på slutresultatet. Potatisgratängen var himmelsk, den åt vi i flera dagar efteråt tillsammans med lammfiolen. Mmmm...

Dinnertime. Olivia har visst tappat nåt på golvet.

Pia och Henning

Asgarv i farmors knä

Fint syskonpar

Ytterligare ett fint syskonpar spanar in klapparna

"Vi köper inte så mycket julklappar i år"

"Tjoho en cd-spelare till rummet!"

"Tjoho, Olivia fick en synth"

"Tjohoo, Henning fick en deckare!" Nadia (iklädd Olivias julklappsmorgonrock...) var involverad i paketöppningen både här och där!

.

En mycket trevlig jul!

.

Trotsålder...

Det måste ju vara det det är, eller hur? När ett barn plötsligt inser att det inte behöver foga sig till invanda rutiner eller göra någonting bara för att föräldrarna säger så. Testa gränser är väl vad det handlar om? Det började med påklädnadsfight, via badvägran, och nu är vi mitt uppe i tidernas sovprotest. Vi som alltid varit så nöjda över våra goda sovrutiner, nu är de som bortblåsta. För Nadia, hon vill minsann inte gå och lägga sig att sova varken middag eller för natten. Lägger vi henne i sängen trots protest, och det gör vi jämt just nu, klättrar hon sonika ur sängen och kommer vandrandes ut i vardagsrummet. Och så skriker hon en hel massa förstås, men så länge hon får vara uppe är hon hur glad som helst. Idag lekte hon i flera timmar med sin overall och sina mössor och klättrade upp och ned ur vagnarna och drog fram varenda vante och socka hon kunde hitta. Kul hade hon och jag kände inte att det är okej att förvägra alla lekar bara för att man inte orkar städa.

Halv åtta tänkte vi lägga henne ikväll men det tänkte inte hon. Skrek lite och klättrade sen ur sängen. Vi lät henne hållas en halvtimme eftersom hon var på så gott humör. Men vi bestämde att nappar får man från och med nu bara ha när man ska sova, eller i vagnen. Hon blev sur först, men fogade sig sen, men ville förstås ändå inte gå till sängen. Strax efter åtta bestämde vi att det ändå var sovdags och bar in henne i rummet. Och sjöng oss hesa i allt vrålskrik och fick bända ned henne när hon ilsket försökte klättra ur sängen. Vi hade bestämt oss för att inte ge upp och tillslut tystnade hon och ville ha nappen. Och sen somnade hon. Det gick ändå rätt snabbt, men det är jobbigt och plågsamt att höra henne skrika sådär, för att inte tala om hur trött man blir av allt bråkande.

Det här jullovet hade vi tänkt ägna åt att få Olivia att sova lite längre på morgnarna och sen flytta in henne till Nadia. Det är ju bara att glömma när det är som det är nu. Snälla snälla, låt detta passera snabbt...

Vi hade iallafall en mysig förmiddag, Nadia och jag. Tog henne med mig till parken - första gången på evigheter - för att gunga lite. Insåg mitt i alla snö att jag kanske borde tagit med pulkan. Och efter ett tag började Nadia tjata på att få åka pulka, så då gick vi hem och hämtade den. Tur att vi bor så nära. Vi lämnade barnvagnen och så fick hon åka pulka till parken och det gick faktiskt mycket lättare än att dra sulkyn genom snön. Vi åkte en hel massa pulka tills jag tröttnade och det var lunchdags. Men Nadia var inte alls sugen på att sluta åka utan vägrade kliva ur pulkan och det krävdes en del förhandlande innan vi kom in genom porten. Men har man tid och tålamod går det mesta att lösa utan bråk, således fick hon klä sig själv idag och det gick utan fight. Men det var innan det var dags för middagsläggning det... Nu pustar jag ut i soffan med massa choklad. Måste äta upp allt, för imorgon är det tillbaka till choklad- och fikaförbud igen!

.

Prövad moder

Jag börjar på allvar tro att min dotter gör sitt allra yttersta för att driva mig till vansinnets rand och förskaffa mig ännu fler grå hår än jag redan har. Den här julen har varit en prövning. Dock med många mysiga stunder mellan anfallen. Men däremellan, puh! Igår bråkades det bara lite normalmycket och vi hade det jättemysigt hemma hos pappa på middag, men idag har det varit tufft. Vi var hemma hos farmor på sedvanligt annandagskaffe och där charmade hon alla släktingar som inte träffat henne sedan hon var bebis och lekte massor med sin nya favorit morfar. Men på vägen hem fick hon ett vansinnesutbrott på tåget. Jag kunde se alla medpassagerares blickar och hur folk bytte plats när hon vrålat konstant i en kvart. Jag brydde mig inte så mycket om dem, men det är ju alltid jobbigt när det händer bland folk. Tillslut lyckades vi få henne lugn genom att sjunga för henne och hon var väl utmattad av allt skrikande också.

När vi kom hem och skulle lägga Nadia kom nästa utbrott. Ytterligare blå läppar och galna skrik men tillsist fick vi i henne välling och på pyjamas. Men sen var hon ändå ganska pigg och ville inte sova så då fick hon komma upp ett tag, eftersom vi insåg att vi lagt henne lite för tidigt. Hon har ändrat dygnsrytm lite men vi trodde hon skulle vara trött efter två kvällar av sen läggning. Kanske tvärtom istället. Så hon fick komma upp och var glad och pigg och sen stack Johan iväg på fest och vid åtta bestämde jag mig för att det var dags för henne att sova. Men då blev hon förstås vansinnig igen och det är hemskt mycket jobbigare när man behöver ta tag i det ensam. Hon vägrade nappen och låg och skrek i sängen med huvudet ned och fötterna upp, men efter ett tag ville hon ha nappen och jag sjöng för henne tills hon lugnade sig.

Nu sitter jag i soffan och känner mig helt utmattad. Hade tänkt lägga upp lite julbilder men jag orkar bara inte. Igår var det jättemysigt hemma hos pappa och Titti. Nadia lekte med Dylan och hade så himla kul, och vi lyckades till och med få henne att bada (efter mycket övertalning) genom att stoppa Dylan i badet och låta morfar stoppa ned henne. Då var det dock Olivia som strulade. Mitt i den helstekta entrecôten - som pappa grillar i öppna spisen! - blev hon toktrött och jätteledsen. Titti föreslog att vi skulle lägga henne på deras säng och jag gick emot min ursprungliga instinkt att lägga henne i vagnen. Det skulle jag inte gjort. Vi fick henne att somna med lite välling efter en stund och gick ut för att fortsätta middagen. Efter en stund hörde vi att hon vaknat men innan Johan hann in hörde vi en duns. Och så gallskrik. Stackars älsklingen hade ramlat ur sängen rätt ned i golvet. Tack och lov på en matta och på mage, så jag tror inte att det var någon fara, men jag kände mig rätt skakis efteråt och hon var jätteledsen förstås. Vi tröstade henne i famnen och sen fick hon sova i vagnen.

Så det har varit intensiva juldagar och hur mysigt det än är med jul känner jag mig rätt lättad över att den är över. Nu pustar jag ut med lite Toffifee som Johan köpt åt mig (min favis) och tänker inte göra många fler knop idag. Hoppas tjejerna sover bra inatt. Och gärna imorgon bitti också, men det vet jag ju är lönlöst att hoppas på.

.

Julefrid.. typ.

Någon fridefull jul blev det ju inte direkt. Inte till en början iallafall. Dagen började alldeles för toktidigt med att Olivia vaknade klockan fyra och INTE ville somna om. Efter trekvarts nattande, sjungande, vaggande av Johan och mig omväxlingsvis somnade hon äntligen om. Och vi fick sova en timme till, till tjugo i sex då Nadia vaknade. Hon hade gjort en jättebajs i blöjan så det var bara att gå upp och byta. Då vaknade Olivia också och så var det bara att göra detsamma på henne.

Så sov vi som vanligt i skift i några timmar, innan vi båda gick upp och intog den traditionsenliga julfrukosten som Johan infört (jag hade redan ätit riktig frukost med barnen tidigare på morgonen): pepparkakor och varm choklad med vispgrädde. Och så fick barnen varsin present från oss. Och precis som det ska vara med barn så dröjde det tio minuter och så satt de båda och lekte med varsin kartongbit...

Sen hade vi en plan för dagen som gick ut på att barnen skulle äta lunch halv tolv och sova tolv, så att vi kunde få vila lite och sen julstöka i lugn och ro. Det mesta, som julgodis och skinkgriljering, hade vi klarat av kvällen innan och jag hade bakat bovetebullarna på morgonen (projekt brödslut tillfälligt lagt på hyllan...). Olivia följde planen rätt bra, men Nadia vägrade förstås sova när vi tyckte att det var dags. Hon blev vansinnig när vi försökte lägga henne och stod och vrålade så att hon blev hes. Och stod på huvudet, dunkade pannan, krumbuktade och allt det där hon gör när hon blir sådär tokig. Vi gjorde ett par försök varav det sista slutade med att hon sonika klättrade ur spjälsängen och stod och skreeek i hallen, så då gav vi upp. Hon fick väl vara vaken då.

Johan körde nästa fight - blöjfight. Mera skrik och ål och vrål. Pust. Det går nästan inte att vinna de där fighterna mot Nadia, hon ger aldrig upp. När han äntligen fått på henne blöjan var det ju en enkel match för henne att slita den av sig. Och så om igen några gånger. Nadia skrek så att tårarna sprutade. Tillslut kom hon naken till mig och Olivia, torkade tårarna och sa "Jag glad nu". Och sen fick jag sätta på både blöja och kläder.

Så vi grävde ned stridsyxan denna julafton och satte igång och fixade. När Ing-Mari och Pia kom vid halv tre var vi helt i fas och Nadia fortfarande glad och pigg. Vi satte på Kalle Anka förstås klockan tre, men det var ingen av barnen det minsta intresserade av. Nadia tyckte mest det var kul att stå och snurra och snurra framför tvn. Hon höll ställningarna till halv fem då hon började gnugga sig i ögonen och farmor och jag lade henne i sängen och farmor sjöng tills hon somnade.

Henning kom vid halv sex, efter besök i tyska kyrkan, och då gjorde vi klart det dignande julbordet, väckte Nadia och åt sedan. Nadia åt salami, lammfiol, kokt ägg och drack julmust. Olivia mandarin och små skinkbitar och lite potatisgratäng. När vi ätit klart såg det ut som vi knappt rört julbordet. Vi kommer att få äta julmat i veckor, och vi som tyckte att vi gjorde så lite...

Sen var det förstås dags för tomten och Johan klädde ut sig och kom och ringde på. Nadia blev livrädd. "Tomten farlig" hade hon redan sagt i flera dagar, och när Johan kom med lösskägg och luva höll hon på att krypa ur sitt eget skinn. Hon försökte fly, till och med ur min famn. Det blev ett kort besök för tomten och sen körde vi paketutdelning för hela slanten. Nadia blev jätteglad och exalterad över alla paket och fick så fina saker. En cd-spelare, barnskiva, barnfilm, ett staffli med pappersrulle och lite annat. Olivia fick en liten keyboard som Nadia omedelbart lade beslag på, böcker och fina kläder. Av oss fick Nadia en dockservis som hon serverade oss kaffe ur hela dagen och Pippi-boxen på dvd. Olivia fick en Fisher Price-telefon och kläder.

Olivia var uppe till åtta och Nadia halv tio, rekordsent! Tänkte att de kanske skulle sova lite längre idag då, men icke... Barn, eller iallafall våra barn, fungerar inte så. Inte som man själv som gärna sover ut om man varit vaken sent. Bah, ju senare läggning desto tidigare väcknig, helt ologiskt! Tur att vi är två så att vi kan turas om att sova.

Så här sitter jag och dricker kaffe och bloggar och tittar ut över alla mängder av kassar av omslagspapper som vi ska bära iväg till återvinningen idag. Nadia tittar på Pippi, eller iallafall med ett halvt öga. Johan och Olivia sover och vi har det lugnt och skönt (fram tills det är dags för påklädnad av Nadia...). I eftermiddag ska vi hem till pappa och fira lite jul med min familj och jag känner trots allt kaos ett stort lugnt i kroppen. Det var så mysigt att fira jul med den "nya" delen av min familj och jag är så glad att jag har dem och min andra familj. Mina barn och min man är en sån källa till glädje - TROTS alla fighter med trotsfia. Såhär i juletider känns det extra starkt att jag är så rik som har dem.

God jul, alla läsare, eller kanske snarare God fortsättning! Hoppas på fortsatt julefrid (i synnerhet som vi tänkte göra ett badförsök hemma i pappas badkar... Wish us luck!)
.

Sista dagen!

Idag var min sista dag som mammaledig. Jag körde på som vanligt och kom hem med en vagn som var så tungt lastad att jag knappt fick upp den för rampen i trappan till hissen. Det måste varit julskinkan... På eftermiddagen kom Elin och Thea över och lekte och det var väldigt mysigt även om det inte blev så många kompletta meningar för Elin och mig. När Johan sen kom hem insåg jag att nu har vi två och en halv vecka tillsammans innan jag börjar jobba. Åh så mysigt det ska bli! Alla julklappar och all julmat är inhandlade, eftersom jag passat på på dagtid för att slippa trängas alltför mycket. Hade vi inte så klåfingriga barn skulle jag lägga dem under granen, men det får vänta..

Nytt tvångsduschförsök i söndags kväll, eftersom Nadia fortfarande vägrar bada. Det gick betydligt sämre än förra gången och jag gav upp efter att hon vrålskrikande med blå läppar halkat runt på duschgolvet och jag kände mig som världens barnmisshandlande. Vet inte vad man ska ta sig till om detta fortsätter?!

Den eländiga lilla bråkstaken verkar ha kommit på att hon kan ifrågasätta våra rutiner och det gäller allt från att vilja dricka kvällsvällingen i soffan, till att vägra kläder. Vi har sådana klädesbråk just nu att det inte liknar någonting annat. Jag verkligen fasar för de två gånger om dagen jag måste bända på henne kläderna.

Men mellan dessa utbrott är hon hur rolig och charmig som helst. Och så allt detta pratande! "Prosit!" säger hon varje gång någon nyser. Hon känner igen siffror när hon ser dem tryckta och räknar alltid "åtta, nioooo, tålv!". En mästare på grammatik som säger "henne" och böjer verb så man som gammal språkfascist blir alldeles stolt. Så det är högt och lågt just nu...

Olivia, hon är inte riktigt hundra just nu. Fortfarande lika röd i rumpan och bajsar hela tiden. Nu har hon nästan som öppna sår i huden därbak och imorgon ska jag ta med henne till BVC och kolla på det. Nadia har i princip bajsat hela eftermiddagen hon med, vi har tömt pottor på löpande band. Jag funderade på vad vi gett dem att äta och efter ett tag kom vi på att de ju fått börja med fullkornsvälling. Kan det vara det som satt sådan fart på magen? Vi slutade direkt med den med Nadia (den är från 8 månader) eftersom hon raketbajsade så, kanske har lillasyster lika känslig mage. Vi kanske helt enkelt får köra 6-månadersvällingen tills de slutar med välling.

Nu soffmys med maken min! Lägenheten skiner (nja, efter barnens framfart lite mindre lysande..) och vi sitter i soffan med tända ljus och allt detta mysiga extraljus från gran och elljustake. Trots en del stress är det himla mysigt med jul ändå.

.

Liten nostalgitripp

Jag satt och letade bland gamla mobilbilder efter en som farmor bett om, och hamnade mitt i en nostalgitripp. Eftersom Johan och jag hann vara tillsammans så kort tid innan jag blev gravid (tre månader vetandes, två ovetandes..) så är de minnen vi har tillsammans före detta alldeles extra värdefulla. De motsvarar många år i andras förhållanden. Här kommer en liten återblick...

På bröllop i juni 2007. Undra om jag nånsin får tillbaka midjan.. suck...

Min Johan när han är som bäst. Naken med gitarr :-)

Den här bilden har jag fortfarande som profilbild på Johan när han ringer. Vi var så nykära här...


Här skulle vi på Kanal 5:s årliga sommarfest, med Moulin Rouge-tema. Min sista riktiga fest på ett tag. Jag var fortfarande bakis när jag tog gravtestet två dagar senare...

Både Johan och jag gillar att spöka ut oss. Jag hade fixat till min blivande mans mustascher med hjälp av limstift...

Jag och en kollega på samma fest

Vår första gemensamma semester. Här i poolen vid det fantastiska huset i Toscana. Här var jag gravid i vecka 9, fast det syns inte riktigt ännu... Första semestern utan barn, men förhoppningsvis inte sista utan barn. Fast vi väl får ge det en femton år sådär...

Lite slutkörd

Vilken dag... Jag kan nog kalla den den jobbigaste på länge, men egentligen vet jag inte varför. Mer än att jag inte suttit ned mer än två sekunder sen jag vaknade imorse. Jag kan summera med att efter att Nadia gått till dagis (efter Olivias och min obligatoriska morgonlur) duschat, hällt i mig en kopp kaffe på stående fot, lagat barnmat, förberett middagen, gett Olivia först gröt, senare lunch, klätt henne och mig, bytt en massa bajsblöjor, kört iväg barnvagnen genom snömodd för att ladda den med ett gäng chokladkakor, fightats vidare med snömodden hem till Jenny och Alan för att se på det vackra nytillskottet Ingrid och lämpa av chokladpresenten, sen köpt presentkort till dagispersonalen, kort till desamma, sista julklappen, hem och skriva kort, byta barnvagn, ut igen och hämta på dagis... Och så den sedvanliga påklädnasfighten med Nadia och så äntligen hem. Ganska så trött.

En halvtimme innan Johan skulle komma hem började Olivia gråta hysteriskt och slutade inte. När man har ett barn som normalt aldrig skriker mer än ett par minuter i sträck är sådant lite oroväckande. Det är väl tänder på gång, tänkte jag som så många gånger förr. Nio månader gammal har hon inte en endaste gadd... Och någonting var ju helt klart fel och när Johan kom hem tog han över vyssandet. Tillslut somnade hon utmattad i sin säng trots att det varken var läggdags eller middagslursdags. För att vakna upp skrikandes efter en halvtimme. När Johan skulle byta på henne kom förklaringen. Hon var så röd i rumpan att det såg ut som att hon blivit alldeles skinnflådd och skrek ännu högre när vi försökte torka rent. Det måste gjort så ont, man verkligen såg det i ögonen på henne.

Det blev en snabbis under kranen och sen på med ett tjockt lager av den fantastiska salvan Inytol (tror jag den heter). Hon låg länge och med huvudet bara vilades mot min axel men efter ett tag piggade hon på sig lite och när det sen var dags för läggning på riktigt var hon nästan sig själv igen. Puh! Det skär i hjärtat när ens små har ont men det är iallafall skönt att veta vad det är. Och en titt på rumpen innan läggning visade att det såg mycket bättre ut. Den där salvan är verkligen grym!

Nu är barnen lagda och Johan är ute och tar en öl med ett par kompisar. Jag hade häromdagen beställt hem en massa foton som kom idag. Skulle egentligen bara ha tre stycken till en ram som hängt tom alldeles för länge, men istället blev det 350 bilder och de till ramen beställde jag av bara farten i samma format som de andra, vilket var för litet. Suck!! Men det funkade med lite skarvande och tejp, tills jag som kämpat för att få ned spånskivan bakom de där små pluggarna, tog i lite för hårt och hela glaset spräcktes. Jag blir så trött, så trött. Nu tänker jag inte göra ett dugg mer nytta, trots att lägenheten ser ut som en smärre krigsskådeplats och städerskan kommer imorgon..

Imorgon är min sista dag som mammaledig alldeles ensam... Jag hade tänkt passa på att sticka iväg och julhandla maten men jag funderar faktiskt på att skita i det och bara ha en skön, oplanerad dag. Fast just det, jag måste ju hålla mig borta hemifrån i tre timmar. Ja, vi får se. Nu ska jag iallafall bara pusta ut.

.

Julgran och lördagskväll

...och så här blev slutresultatet! Vi hade en större gran förra året, men alla ornament skulle förstås upp även i år, därav den aningen amerikanska looken. Nadia var till god hjälp och hade jätteroligt när hon hängde upp kulor och små pepparkaksgubbar. För att inte tala om stjärnor. Hon ääälskar "Blinka sääärna" som hon kallar dem, och sjunger högljutt sången hela tiden. Olivia tyckte också att det var spännande, men mest att stoppa de små julgranskulorna i munnen. Dessa fick vi dra ut med ett plopp!

Vi blev så till oss i allt dekorerande att vi helt glömde bort tiden och plötsligt insåg Johan att han hade 20 minuter på sig tills han skulle åka iväg på herrmiddag iklädd smoking. Han stod och stresströk sin skjorta och jag gav Olivia mat (för vi hade förstås glömt bort det med) när vi hörde ett brak. Hela granen hade farit i golvet. Den var visst lite för stor för den lilla foten jag köpt (trodde vi skulle ha en pytteliten gran på ett bord eller så..), så imorgon blir det till att ta en tredje tur till källaren och hämta den vanliga. Under tiden står granen lutad mot hyllan, inte riktigt lika snygg som på bilden...

Jag har en ensam lördagskväll och insåg att det var första gången på länge jag lade båda barnen själv. Men det var inga problem. Dock var Nadia rätt pigg efter sin långa middagslur och jag kände mig lite ensam i soffan så jag tog upp henne och så kollade vi på pingviner i filmen Happy Feet. Det var så mysigt att umgås lite, bara hon och jag. Fast sen blev hon förstås arg när det var dags att sova men hon lugnade sig snabbt och somnade på bara en liten liten stund. Och jag sitter här och har ätit lite glass och längtar efter min Johan.

.

Pulkadebut

Imorse tog vi den pulka Johan köpte igår och begav oss efter en halvtimmes påbylsande ut i Vasaparkens backar. Där satte jag mig bakom Nadia på pulkan och så susade vi ned för backen med bra fart. Jag tror jag tyckte det var roligare än Nadia... Hon sade inte så mycket men lät mig dra henne uppför backen och åka nedför några gånger, innan hon tröttnade. Vi hade förstås glömt kameran hemma, och Johan gick hem för att hämta den. När han kom tillbaka hade hon förstås helt tröttnat på pulkan så det blev inga bilder från backen.

Men vi hängde i parken ett bra tag och mötte även upp fina familjen Gatu, samt åt korv till mellis, innan vi begav oss hemåt med Nadia i pulkan. Mysigt med en utedag och nu snöar det igen. Jag älskar det! Och hoppas som alla andra att det ligger kvar till jul...

Gran

Vi har köpt en gran. Eller rättare sagt, fått en gran. Den har stått ute på balkongen och väntat på rätt tillfälle. Rätt tillfälle är nu. Så fort barnen (som sovit rekordlänge, 2,5 timme!) vaknar ska vi klä den. Och sen se om det var lika korkat som jag tror att skaffa gran med en liten klåfingrig Olivia som vill resa sig mot allt, i huset... Men man måste ju ha gran på jul!

.

Trött i mössan-fredag

Igår var vi inte så pigga, Johan och jag. Det var julfest på jobbet i torsdags och en klar fördel med att jobba tillsammans när man har barn tillsammans är att man får gå på fest tillsammans, vilket ju inte sker så ofta. Farmor Ing-Mari kom över för att vara barnvakt och lägga båda barnen för första gången. Det hade nog varit lite kaotiskt en stund, och det är det ju alltid när man ensam ska lägga båda - därför bestämmer vi nästan aldrig aktiviteter förrän ett barn är lagt - men det hade gått bra ändå.

Jag hade det trevligt på festen! Säga vad man vill om att jobba, men en stor fördel med vårt jobb är att det är en sån fantastiskt bra stämning där. Det har alltid varit så, men ännu mer senaste åren då vi har en sån bra och sympatisk vd som alla tycker om. Jag tyckte det var jättekul att träffa alla gamla och nya kolleger och ser faktiskt fram emot att börja jobba.

Johan och jag tog det ganska lugnt, men det blev ju lite vin förstås och vi var hemma vid halv ett. Våra barn struntade förstås högaktningsfullt i att vi var trötta, Olivia körde stöknatt och vaknade sen som vanligt vid fem. Jag var tröööött men lyckades iallafall få sova en timme sen innan vi gjorde oss klara för att åka ut till Täby och hälsa på min farmor. Vi åt en väldigt god lunch hemma hos henne och sen när Olivia tröttnat på att riva i tidningar och stå under bordet så lade jag henne i vagnen och så gick vi ned i Täby Centrum för att titta lite i butiker. Jag hade planerat in detta till en fredag då Johan skulle hämta, för att jag inte skulle behöva stressa hem. Så skönt att för en gångs skull inte ha en tid att passa. Men så ringde Johan och hade glömt sina nycklar, så vi fick skynda oss hem ändå...

Kvällen var så seg och vi ville bara lägga barnen för att kunna lägga oss själva. När de äntligen sov gjorde vi ostfyllda lövbiffar med potatiskroketter och pås-bea och haricots verts. Och så cola till, perfekt bakismiddag! På tv visade de ET, vilket också var perfekt, men vi somnade båda och vaknade halvvägs in i en annan film... Då blev det sängen istället!

Idag somnade Olivia om efter sin femvälling och sov till tjugo i sju. Halleluuuuja! Vi bylsade på hela familjen och stack iväg för att åka pulka, men mer om det samt bilder i nästa inlägg!

.

Meningen med livet

En aningen ambitiös titel på ett blogginlägg, inte sant? På morgontv diskuterar de meningen med livet just nu, och det får mig att tänka på någonting jag hörde en gammal tant säga i en intervju en gång. "Meningen med livet är att fylla livet med mening" sade denna gamla dam och jag tyckte den var så klockren att jag snodde det rakt av och använde som motto i många år.

Nu med barn och familj skulle jag kunna säga att detta var meningen med livet. Men jag fann ju mening i livet även innan dessa, så jag kanske får tycka att med att meningen med livet är att fylla livet med kärkek. Och den kan ju komma från familjen, vänner, barn eller en partner. Och kärleken är ju meningen, tror jag, och alltså återkommer vi till att meningen med livet är att fylla livet med mening. Ja, så måste svaret bli för min del.

Vantar

Jag vet inte hur många par vantar jag köpt åt Nadia i vinter. Fast jag kan räkna efter... 4 par fingervantar och nu lika många tjockare tumvantar. Vi bara får inte till det. Köper billiga som det hela tiden är något fel på. Omöjliga att få på, tummen åker ur, etc.. Oftast att hon drar dem av sig lite för lätt. Hon är ju inte direkt den stillasittande typen. Idag satt en Post-it på hennes hylla på dagis där det stod att hon behöver nya vantar som inte ramlar av. Och då har hon ändå haft de bästa av dem vi har, de med spännrem på, de senaste dagarna.

.

Dagisfröken visade mig exempel på bra vantar: Walters och Arvids. Jahaja. Vissa har tydligen fattat det där. Johan gick iallafall till Stadium efter jobbet och köpte likadana och nu vägrar jag köpa fler vantar om det så blir 30 minusgrader. Typiskt mig att köpa massa billiga och dåliga istället för ett par bra från början...

.

Bröd

Mitt paradbröd Bovetebullar som jag bakade för ett tag sen. Kanske gör ett undantag om jag hinner baka sådana igen. De är fantastiskt goda!

I början av veckan bestämde jag mig för att det är dags för mig att sluta äta bröd. Sen jag slutade med fika och choklad är detta min stora last som hindrar midjans återkomst. Jag är en sån mackjunkie, skulle kunna leva på enbart bröd tror jag. Och inte har det blivit bättre av att det öppnat alla dessa fantastiska bagerier i vårt kvarter. Eftersom jag sällan hinner baka längre, har det blivit så att jag handlar i dessa butiker istället. Nu blir det kvällsmackor alltsom oftast och det är inte något vidare bra för mammafiguren. Så jag gjorde en stor sats müsli häromkvällen och bestämde mig för att detta ska bli den nya frukosten.

Men det har inte gått något vidare hittills. Första dagen glömde jag helt sonika bort att jag slutat, och kom på det mitt i en tugga gott bröd från Riddarbageriet på Konsthallen. Darn it. Igår hade vi ostkväll med Stella och Lina och då blev det ju lite bröd till osten förstås. Men sen gav jag bort all överbliven ost till Lina och det kändes skönt. Det är ju inte så kul att mysa över goda ostar alldeles ensam och Johan äter inte sånt. Och slutligen, idag åt jag en macka med skagenröra på lunchen.

Så mitt brödförbud har inte direkt haft någon vidare kraft än så länge. Men jag ger inte upp. Det ska väl gå att detoxa bort även detta beroende, hoppas jag! Fast jag blev väldigt sugen på en macka av den där bilden jag just lade upp...

.

.

Luciafirande på dagis

Igår var det alltså luciafirande på Nadias dagis. Jag som inte vanligtvis är så lättrörd kunde inte låta bli att få en klump i halsen när de kom ut, först de stora barnen och sen våra små pluttar, hand i hand... Sen satte de sig ned och sjöng alla sångerna och när de kom till Blinka lilla stjärna och Pepparkaksgubbarna hörde jag Nadia ljudligt sjunga med. Hon var så söt i sin lilla tomtenissadräkt (som hon vägrat komma i närheten av hemma, men allting är ju annorlunda på dagis, tydligen hade hon nästan hoppat ned i den) och när hon fick syn på oss blev hon så glad. Satt och vinkade och skrattade och sjöng med. Min sötnos! Vi stannade på fika, men det var ruskigt kallt och Olivia bara grät och frös, tror jag stackarn. Hon tystnade med hjälp av lite pepparkakor och sen gick vi hem och tinade...

Hon såg lite allvarlig ut till en början...

Men sen tinade hon upp i kylan..

...och när hon fick syn på oss började hon skratta och vinka!

Fortsatte vara på gott humör

...fastän lite krångligt att äta pepparkaka med vantar på!

.