Vilken dag... Jag kan nog kalla den den jobbigaste på länge, men egentligen vet jag inte varför. Mer än att jag inte suttit ned mer än två sekunder sen jag vaknade imorse. Jag kan summera med att efter att Nadia gått till dagis (efter Olivias och min obligatoriska morgonlur) duschat, hällt i mig en kopp kaffe på stående fot, lagat barnmat, förberett middagen, gett Olivia först gröt, senare lunch, klätt henne och mig, bytt en massa bajsblöjor, kört iväg barnvagnen genom snömodd för att ladda den med ett gäng chokladkakor, fightats vidare med snömodden hem till Jenny och Alan för att se på det vackra nytillskottet Ingrid och lämpa av chokladpresenten, sen köpt presentkort till dagispersonalen, kort till desamma, sista julklappen, hem och skriva kort, byta barnvagn, ut igen och hämta på dagis... Och så den sedvanliga påklädnasfighten med Nadia och så äntligen hem. Ganska så trött.
En halvtimme innan Johan skulle komma hem började Olivia gråta hysteriskt och slutade inte. När man har ett barn som normalt aldrig skriker mer än ett par minuter i sträck är sådant lite oroväckande. Det är väl tänder på gång, tänkte jag som så många gånger förr. Nio månader gammal har hon inte en endaste gadd... Och någonting var ju helt klart fel och när Johan kom hem tog han över vyssandet. Tillslut somnade hon utmattad i sin säng trots att det varken var läggdags eller middagslursdags. För att vakna upp skrikandes efter en halvtimme. När Johan skulle byta på henne kom förklaringen. Hon var så röd i rumpan att det såg ut som att hon blivit alldeles skinnflådd och skrek ännu högre när vi försökte torka rent. Det måste gjort så ont, man verkligen såg det i ögonen på henne.
Det blev en snabbis under kranen och sen på med ett tjockt lager av den fantastiska salvan Inytol (tror jag den heter). Hon låg länge och med huvudet bara vilades mot min axel men efter ett tag piggade hon på sig lite och när det sen var dags för läggning på riktigt var hon nästan sig själv igen. Puh! Det skär i hjärtat när ens små har ont men det är iallafall skönt att veta vad det är. Och en titt på rumpen innan läggning visade att det såg mycket bättre ut. Den där salvan är verkligen grym!
Nu är barnen lagda och Johan är ute och tar en öl med ett par kompisar. Jag hade häromdagen beställt hem en massa foton som kom idag. Skulle egentligen bara ha tre stycken till en ram som hängt tom alldeles för länge, men istället blev det 350 bilder och de till ramen beställde jag av bara farten i samma format som de andra, vilket var för litet. Suck!! Men det funkade med lite skarvande och tejp, tills jag som kämpat för att få ned spånskivan bakom de där små pluggarna, tog i lite för hårt och hela glaset spräcktes. Jag blir så trött, så trött. Nu tänker jag inte göra ett dugg mer nytta, trots att lägenheten ser ut som en smärre krigsskådeplats och städerskan kommer imorgon..
Imorgon är min sista dag som mammaledig alldeles ensam... Jag hade tänkt passa på att sticka iväg och julhandla maten men jag funderar faktiskt på att skita i det och bara ha en skön, oplanerad dag. Fast just det, jag måste ju hålla mig borta hemifrån i tre timmar. Ja, vi får se. Nu ska jag iallafall bara pusta ut.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar