De senaste dagarna har varit lite annorlunda än jag förväntade mig. Jag bet ihop och väntade vilda läggingsstrider med Nadia, men faktum är att det gått rätt bra. Men det är annorlunda nu när hon kommit på att hon kan klättra ur sängen själv (vi måste förövrigt bygga om den eftersom vi tyvärr inte köpte en med avtagbar sida). Igår ville hon prompt dricka kvällsvällingen i soffan men vi stod på oss och väntade på henne i hennes rum tills hon bråkat klart i vardagsrummet. Sen kom hon och läggningen gick jättebra. Idag var det inga problem med att dricka välling i rummet, men istället kom hon upp flera gånger efter att vi lämnat henne och ville bara att vi skulle sjunga och sjunga. Men till sist somnade hon, utan att vi stannade tills hon somnat, för vi vill inte börja med en sån vana. Men om hon vaknar på natten, då är det bara jag som får komma in, är det Johan blir hon jättearg och skriker "INTE pappa!!". Och när hon sovit klart, prick klockan sju de senaste dagarna, kommer hon och ropar på mig.
Olivia har haft jobbiga nätter sista tiden. När vi lyckats lösa rumpproblemet med återgång till vanlig välling och salva för fotsvamp (enligt BVC:s rekommendation...) i rumpan, kom nästa sväng. De senaste nätterna har hon sovit jätteoroligt, gråtit mycket, haft svårt att somna och vaknat av minsta lilla. Även på dagarna har hon varit kinkig och klängig och inte riktigt sig själv. Tänder, tänder, tänder tänker jag förstås, det är ju verkligen about time, men ännu har inga dykt upp. Positivt är dock att hon iallafall just nu somnar om på morgonen och sover tills Nadia väcker oss alla. Vi har inte gått upp fem på flera dagar, sju känns betydligt mer mänskligt.
Men jag har sjungit så mycket vaggvisor att jag är vansinnigt trött på dem jag kan. Sätter på autopiloten och bara sjunger tills barnet tystnar. Det funkar iallafall rätt bra, trots eller kanske tack vare den monotona stämman bakom sången...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar