Trotsålder...

Det måste ju vara det det är, eller hur? När ett barn plötsligt inser att det inte behöver foga sig till invanda rutiner eller göra någonting bara för att föräldrarna säger så. Testa gränser är väl vad det handlar om? Det började med påklädnadsfight, via badvägran, och nu är vi mitt uppe i tidernas sovprotest. Vi som alltid varit så nöjda över våra goda sovrutiner, nu är de som bortblåsta. För Nadia, hon vill minsann inte gå och lägga sig att sova varken middag eller för natten. Lägger vi henne i sängen trots protest, och det gör vi jämt just nu, klättrar hon sonika ur sängen och kommer vandrandes ut i vardagsrummet. Och så skriker hon en hel massa förstås, men så länge hon får vara uppe är hon hur glad som helst. Idag lekte hon i flera timmar med sin overall och sina mössor och klättrade upp och ned ur vagnarna och drog fram varenda vante och socka hon kunde hitta. Kul hade hon och jag kände inte att det är okej att förvägra alla lekar bara för att man inte orkar städa.

Halv åtta tänkte vi lägga henne ikväll men det tänkte inte hon. Skrek lite och klättrade sen ur sängen. Vi lät henne hållas en halvtimme eftersom hon var på så gott humör. Men vi bestämde att nappar får man från och med nu bara ha när man ska sova, eller i vagnen. Hon blev sur först, men fogade sig sen, men ville förstås ändå inte gå till sängen. Strax efter åtta bestämde vi att det ändå var sovdags och bar in henne i rummet. Och sjöng oss hesa i allt vrålskrik och fick bända ned henne när hon ilsket försökte klättra ur sängen. Vi hade bestämt oss för att inte ge upp och tillslut tystnade hon och ville ha nappen. Och sen somnade hon. Det gick ändå rätt snabbt, men det är jobbigt och plågsamt att höra henne skrika sådär, för att inte tala om hur trött man blir av allt bråkande.

Det här jullovet hade vi tänkt ägna åt att få Olivia att sova lite längre på morgnarna och sen flytta in henne till Nadia. Det är ju bara att glömma när det är som det är nu. Snälla snälla, låt detta passera snabbt...

Vi hade iallafall en mysig förmiddag, Nadia och jag. Tog henne med mig till parken - första gången på evigheter - för att gunga lite. Insåg mitt i alla snö att jag kanske borde tagit med pulkan. Och efter ett tag började Nadia tjata på att få åka pulka, så då gick vi hem och hämtade den. Tur att vi bor så nära. Vi lämnade barnvagnen och så fick hon åka pulka till parken och det gick faktiskt mycket lättare än att dra sulkyn genom snön. Vi åkte en hel massa pulka tills jag tröttnade och det var lunchdags. Men Nadia var inte alls sugen på att sluta åka utan vägrade kliva ur pulkan och det krävdes en del förhandlande innan vi kom in genom porten. Men har man tid och tålamod går det mesta att lösa utan bråk, således fick hon klä sig själv idag och det gick utan fight. Men det var innan det var dags för middagsläggning det... Nu pustar jag ut i soffan med massa choklad. Måste äta upp allt, för imorgon är det tillbaka till choklad- och fikaförbud igen!

.