Jag börjar på allvar tro att min dotter gör sitt allra yttersta för att driva mig till vansinnets rand och förskaffa mig ännu fler grå hår än jag redan har. Den här julen har varit en prövning. Dock med många mysiga stunder mellan anfallen. Men däremellan, puh! Igår bråkades det bara lite normalmycket och vi hade det jättemysigt hemma hos pappa på middag, men idag har det varit tufft. Vi var hemma hos farmor på sedvanligt annandagskaffe och där charmade hon alla släktingar som inte träffat henne sedan hon var bebis och lekte massor med sin nya favorit morfar. Men på vägen hem fick hon ett vansinnesutbrott på tåget. Jag kunde se alla medpassagerares blickar och hur folk bytte plats när hon vrålat konstant i en kvart. Jag brydde mig inte så mycket om dem, men det är ju alltid jobbigt när det händer bland folk. Tillslut lyckades vi få henne lugn genom att sjunga för henne och hon var väl utmattad av allt skrikande också.
När vi kom hem och skulle lägga Nadia kom nästa utbrott. Ytterligare blå läppar och galna skrik men tillsist fick vi i henne välling och på pyjamas. Men sen var hon ändå ganska pigg och ville inte sova så då fick hon komma upp ett tag, eftersom vi insåg att vi lagt henne lite för tidigt. Hon har ändrat dygnsrytm lite men vi trodde hon skulle vara trött efter två kvällar av sen läggning. Kanske tvärtom istället. Så hon fick komma upp och var glad och pigg och sen stack Johan iväg på fest och vid åtta bestämde jag mig för att det var dags för henne att sova. Men då blev hon förstås vansinnig igen och det är hemskt mycket jobbigare när man behöver ta tag i det ensam. Hon vägrade nappen och låg och skrek i sängen med huvudet ned och fötterna upp, men efter ett tag ville hon ha nappen och jag sjöng för henne tills hon lugnade sig.
Nu sitter jag i soffan och känner mig helt utmattad. Hade tänkt lägga upp lite julbilder men jag orkar bara inte. Igår var det jättemysigt hemma hos pappa och Titti. Nadia lekte med Dylan och hade så himla kul, och vi lyckades till och med få henne att bada (efter mycket övertalning) genom att stoppa Dylan i badet och låta morfar stoppa ned henne. Då var det dock Olivia som strulade. Mitt i den helstekta entrecôten - som pappa grillar i öppna spisen! - blev hon toktrött och jätteledsen. Titti föreslog att vi skulle lägga henne på deras säng och jag gick emot min ursprungliga instinkt att lägga henne i vagnen. Det skulle jag inte gjort. Vi fick henne att somna med lite välling efter en stund och gick ut för att fortsätta middagen. Efter en stund hörde vi att hon vaknat men innan Johan hann in hörde vi en duns. Och så gallskrik. Stackars älsklingen hade ramlat ur sängen rätt ned i golvet. Tack och lov på en matta och på mage, så jag tror inte att det var någon fara, men jag kände mig rätt skakis efteråt och hon var jätteledsen förstås. Vi tröstade henne i famnen och sen fick hon sova i vagnen.
Så det har varit intensiva juldagar och hur mysigt det än är med jul känner jag mig rätt lättad över att den är över. Nu pustar jag ut med lite Toffifee som Johan köpt åt mig (min favis) och tänker inte göra många fler knop idag. Hoppas tjejerna sover bra inatt. Och gärna imorgon bitti också, men det vet jag ju är lönlöst att hoppas på.
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar