Onsdagsmorgon. Sedan någon vecka tillbaka börjar morgnarna klockan sex. Av någon anledning har Olivia programmerat om från fem till sex. Sex är mycket mer morgon än fem, men jag skulle förstås inte ha någonting emot en ytterligare timme...
För ett par veckor sen slutade jag amma också. Precis som med Nadia så var det inte jag utan barnet som valde. Jag försökte och hon bara sög till och vände sen bort huvudet. Inget kul längre. Det känns ju förstås lite sorgligt, att bebistiden nu definitivt är över, men skönt att få tillbaka sin kropp och skönt att det var Olivia själv som valde. Det hade jag inte trott, så tuttig som hon var. Lite tråkigt också att förlora den volym som jag vant mig vid under de senast två åren men det är väl bara att vänja sig vid denna nya kropp. En ny Julia; lite sladdrigare, lite degigare.
Jag går nu in i min sista mammamånad. 7 januari återgår jag till arbetslivet och Johan tar över här hemma. Det är dubbelt, men mest positivt. Jag ser fram emot att börja jobba igen, att få använda hjärnan och dessutom i en ny roll som jag känner ska bli jättespännande och utmananade. Samtidigt som det känns lagom utmanande att komma tillbaka till samma arbetsplats som jag haft sen 2001 (!) - fast på nytt kontor, där folk redan känner mig och vet vad jag går för. Och jag kommer att jobba 80%, vilket också känns lagom. Och så ser jag fram emot lite högklackat och att få dricka varmt kaffe i lugn och ro..
Så samtidigt som jag känner allt detta, är det förstås blandat med en liten känsla av vemod. Olivias mammaledighet gick så snabbt. Den här hösten som vi haft bara hon och jag bara försvann. Och jag vet ju inte om jag någonsin kommer att vara föräldrarledig igen och då känns det lite skrämmande att börja med knegandet fram till pensionen nu... Men det som tröstar mig är att Olivia nu kommer att vara med sin pappa och jag är så glad för att vi nästan lyckats dela föräldrarledigheten lika rakt av. Det känns som en investering för oss och vår familj och jag tvivlar inte på att Johan kommer att fixa det lika bra som jag. Om än med lite mindre städning...
,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar