Skattesmäll..

Tillbaka till vardagen! Johan kom hem och kröp ned i sängen mitt i natten till måndag. Mysigt att vakna tillsammans på måndagsmorgonen, även om han nog blev lite besviken över att barnen inte blev så glada som han trott. Men det kom lite senare, de behövde nog bara få lite tid att fatta.

Idag kom jag hem till ett skattebesked om 11 200 kronor i kvarskatt. Så jäkla skittrist. Men å andra sidan har vi tyckt att vi har förvånansvärt mycket pengar kvar ibland så som tur är har vi lagt undan lite av dessa. Och senare på kvällen kollade vi på räkningen från bostadsrättsföreningen där det stod att vi betalar noll denna månad eftersom de tydligen dragit dubbelt i juni. Måste dubbelkolla det men aningen klantigt att inte märka något, men väldigt skönt om det stämmer.

Nu har Nadia slutat med blöjor även nattetid. Hon hade inte kissat i sin nattblöja på veckor så vi tyckte det var lika gott att sluta. Hittills har det gått utan problem, hon är ju så medveten nu att hon alltid går på pottan även om hon har blöja på sig (på kvällen t ex). Men nu är det slut med det och även om det säkert kommer att hända några olyckor, känns det väldigt skönt. Hon blir liksom ett stort barn med trosor ("tlosor") istället för blöja! Lite coolt också att hon faktiskt körde hela sin potträning helt själv!

Vin- och ostavslutning

Denna söndag började i morse med att Nadia blev mycket fascinerad av testbilden. "Va e deeee??" frågade hon gång på gång och ännu mer spännande blev det när hon såg att det var en liten pinne längst ned som rörde sig fram och tillbaka. Men sen bytte vi till Barnkanalen innan mamman blev knäpp... (här ligger det egentligen en bild på Nadia och testbilden, men av nån anledning syns den inte!)

När Olivia vaknat efter sin morgonlur, åt vi lunch och så klädde jag oss och kom iväg för ett Kungsholmsrace. Jag köpte blöjor, frukt, ostar och mjölk på Prisextra och sen en snabbis in på Åhléns där jag äntligen fick mig ett par gummistövlar. Krokar till hallen som jag egentligen var där för hittade jag inga bra. Sen gick vi bort till Hanna och lekte med Astrid en stund på deras gård.

Äntligen har snön töat bort och sand existerar igen. Nadia och Astrid lekte till synes helt omedvetna av varandra en stund innan de fann varandra i det lilla huset. Precis som alltid tar det en liten stund och sen leker de hur bra som helst.

Vi var dock mycket dåligt rustade för parklek, eftersom jag tänkt gå till bibblan med barnen. Inga galonisar och overallen stod nästan av sig själv när vi kom hem...

På eftermiddagen kom Tove och lilla James över (men jag glömde visst ta kort) och vi hade en mysig eftermiddag ihop. James 8,5 månad är både längre och större än lilla Olivia och så himla söt och go. Mysigt att träffa Tove igen, det var länge sen. När de precis skulle gå, sprang Nadia ut naken genom ytterdörren och kastade sig om benen på Tove för att ge henne en avskedskram. Det är så härligt att hon är så kärleksfull, jag blev alldeles varm och Tove rörd.

När de gått hade jag en timme att slå ihjäl innan jag ville lägga barnen så jag passade på att laga mat till mig själv. Sen åt vi tillsammans en improviserad middag bestående av pasta med oliviolja, vitlök och persilja, italiensk salami, champinjoner och stekt haloumi. Barnen höll sig underhållna med spaghettin och Nadia slukade haloumi, medan jag åt i lugn och ro. Nadia ville inte sova middag alls idag, men höll sig ändå på gott humör. Hon somnade på två röda utan saga..

Och jag unnade mig ett glas vin medan jag pustade ut och insåg att jag överlevt tre hela dygn alldeles ensam med mina barn. Jag inser att andra föräldrar gör sånt för jämnan, men vi är vana att alltid vara två, så för mig kändes det som en stor bedrift. Inte bara för att det gick, utan för att det gick så JÄKLA bra! Känner mig stolt över mina barn som varit såna underbara små stjärnor hela helgen. Nadia har gått runt, lagt huvudet på sned och frågat "Mår bra, mamma?" Och svaret är JA! Men måste jag verkligen jobba imorgon? Lite trött är jag allt...

.

Olivias ord

Oliva kan ett år gammal säga:

• Mamma
• Pappa (hela tiden)
• Aaa (ja)
• NE (nej, åtföljs av bestämt skakande på huvudet, oftast när hon inte vill äta mer)
• Där!
• Äpple (fast inte fullt så tydligt)
• Nadia (också av mer tveksam karaktär)

...och idag någonting som lät som macka när jag sa att vi skulle äta frukost. Mammas dotter, helt klart!

Konstigt nog inte Titta som jag trodde var de flesta barns första ord. Men hon börjar även komma ikapp på tandfronten, två små i underkäken och nu är även framtänderna däruppe på väg ut. Och hon dreglar något kopiöst av den anledningen, får byta små dregellappar stup i kvarten.

.

Dimanche

Söndag och vi är inne på tredje ensamdagen. Det har gått så långt över förväntan och vi har det så mysigt, barnen och jag. Hade jag fortfarande varit mammaledig hade jag nog inte njutit så mycket av detta som jag gör, men jag lider ju alltid av lite barnabstinens just nu och ensam med de små får jag verkligen njuta av dem helt och hållet hela tiden. Kanske skärper de till sig lite extra, för det har verkligen inte varit några problem alls. Med det inte sagt att jag inte saknar min man. Igår kväll när jag inledde en någon försenad Earth Hour och stod och diskade i det svaga ljuset av två sterainljus konstaterade jag att den företeelsen var bra mycket mysigare förra året när vi var tillsammans. Och jag ska erkänna att jag fuskade och tände en liten nattlampa när jag tidigt gick och lade mig för att läsa.

Igår morse kom Lina och Alma över för att vi skulle vara barnvakt medan Lina gick på teater. Stella skulle komma över och hjälpa till men av olika skäl blev det inte så, och eftersom Lina inte hade hjärta att lämna mig ensam med tre barn mitt i middagslurstid, gick vi ut och gick istället. Barnen somnade snabbt i vagnarna och vi tog en skön promenad i det osköna och ganska ruggiga vädret. Jag köpte ett par fodrade galonvantar till Nadia, som hon nog kommer att ha mycket nytta av. När jag hämtade på dagis i fredags och möttes av stela, genomleriga vantar mindes jag plötsligt höstens gegga alltför väl. Galon är bra.

Stella mötte upp oss på vägen och eftersom alla tre barnen vaknade lika snabbt som de somnat, köpte vi med oss varsin latte och gick till parken. Nadia vägrade där att kliva ur gungan på säkert en timme och även Alma och Olivia hade kul i gungorna. Men sen blev det ruggigt och vi började gå hemåt och sa hejdå till våra vänner. Men Stella glömde sin bok i min väska och kom efter och hämtade den. Då lyckades jag lura upp henne med löften om nybakade bovetebullar och så åt vi mellanmål och busade med barnen en stund.

När barnen somnat på kvällen så hade jag till motsats till fredagens effektiva kväll, en riktig slapparkväll och gick och lade mig tidigt och läste ut min bok.

Och idag fick jag njuta av lyxen att bli väckt kvart i sex och inse att klockan var kvart i sju. Då kunde jag åtminstone intala mig själv att jag var lite piggare än jag var. Får hålla dem vakna en extra timme ikväll ändå, tänkte jag, och hoppas att de fortsätter sova en timme längre, med hjälp av den nya sommartiden.

Vi skulle brunchat med Karin och Tove idag, men Karin är magsjuk så det blir en eftermiddagsfika med Tove istället. Vi har inte så mycket andra planer än det och att gå ut och handla blöjor (för de var visst också slut) när Olivia vaknat. Och inatt kommer Johan hem, i ett aningen slitet tillstånd, kan man tänka sig...

.

Mysig och produktiv ensamfredag!

Det blev en mysig första ensamdag med barnen. Jag hade en tanke om att Olivia vid ett års ålder skulle få debutera på Öppna förskolan och att jag skulle gå dit med henne till deras sångstund klockan 11. Men dels är det mitt i hennes morgonlur, dels insåg jag att det kunde vara rätt skönt att bara vara hemma. Dessutom behövde Elin som jag egentligen skulle äta lunch med åka tidigare till jobbet och då passade det bättre att ses hos oss vid halv elva.

Efter dagens enda jobbiga stund hittills, pyjamasutbrottet, kom vi iväg till dagis och sen lekte Olivia och jag en stund innan jag lade henne. Hon är fantastiskt lätt att lägga, måste jag säga. Trots att hon knappt verkade trött, lade jag henne i sin säng och gick därifrån och en liten stund senare sov hon. Jag passade på att hänga lite tvätt, stoppa i en maskin till och krypa ned under täcket och läsa lite i min bok som jag läst i alldeles för länge. Jag är så trött jämt, så jag kommer aldrig längre än ett par sidor åt gången. Även denna gång blev det en ganska kort - men lyxig! - lässtund och sen hoppade jag i duschen innan Elin skulle komma.

Från Elin fick jag lite IKEA-beställda varor och när vi fikat klart och hon behövde åka till jobbet vaknade Olivia och vi fixade lite hemma. Sen gick vi iväg för att handla på Daglivs. Johan storhandlade visserligen innan han åkte, men han håller sig strikt till listan utan andra improvisationer än snabbmakaroner, så hemma rådde brist på toapapper och lite annat. Körde fredagsracet på Daglivs och sen en sväng på Indiska och H&M med lite shopping till mig och barnen. Det tyckte jag att vi var värda denna ensamhelg.

Olivia var så rolig. Hon satt i pigg och upprätt i vagnen och log och sa "Hej!!" tjugo gånger till varje person vi mötte. Och det var ganska många mitt i fredagseftermiddagsrusningen. De flesta lade huvudet på sned, log tillbaka och svarade på varje hej. Jag ler när jag skriver detta och jag minns så väl att Nadia var precis likadan i den åldern. Att heja verkar vara omåttligt populärt hos mina döttrar, och charmen har de gemensamt.

Så kom vi hem och åt lite mellanmål innan det var dags att bege oss ut igen. Vi hämtade Nadia och gick sen till Vasaparken och gungade lite. Nu var det dags för Olivia att sova igen men det tyckte inte hon. Det krävdes en del talang för att gunga Nadia med ena handen och försöka hindra Olivia att sätta sig upp och köra vagnen fram och tillbaka på det mjukglassliknande underlaget. Med lite hjälp från en annan dagismamma lyckades jag tillslut och så gungade vi och hoppade studsmatta tills jag frös om mina gympadojsfötter. Då gick vi hem och Olivia fortsatte att sova i vagnen ända tills jag väckte henne vid fem. Då var den helstekta rostbiffen nästan klar och sen satte barnen och jag gemensamt i oss säkert en 400 gram kött. Gott var det!

Och nu sover de - Nadia var så duktig och väntade i hallen där hon satt och sjöng medan jag lade Olivia. Och jag bakar bröd och målar en pall och känner mig ganska effektiv. Faktiskt lite skönt att inte sova framför tvn en enda kväll.. Men det blir tidigt i säng med förhoppning om en lugn natt. Morgnar som börjar senare än halv sex har jag gett upp hoppet om sedan länge...

Livisen och jag på väg ut. Vinteroverallen tillfälligt undanlagd till förmån för jacka. Vååår!

I Ikea-leveransen fanns en potta till landet. Nadia ville enbart kissa på denna resten av kvällen, vilket öppnade upp för Olivia att få fri tillgång till den andra pottan.

Hon klättrade upp på pottan hela tiden och ville inte komma ned. Resultatet blev klent, men det var ju inte heller riktigt avsikten med det hela.

Gräsänka

Tiiiiiidigt imorse stack Johan iväg för att tillbringa helgen i Barcelona tillsammans med sina killkompisar. Seeent på söndag natt kommer han tillbaka. Jag är förstås lite avis, för Barcelona är ju en fantastisk stad, men hoppas att han får det skönt och kul därborta. Och att det ska gå bra här hemma och att inte barnen ska driva mig till vansinne. Nadia har gjort goda försök och varit rätt grinig de senaste dagarna, och imorse fick hon ett utbrott för att hon bara ville ha pyjamas och inte tröja på sig. Det är otroligt selektivt vilka kläder man lyckas få på henne på morgonen. Ska sånt börja redan nu?! Dessutom är hon otroligt nappig för närvarande och vi har många nappfighter dagligen. Men nu är hon på dagis och Olivia sover och då njuter jag av att slappa lite på egen hand mitt på dagen. Men snart ska jag duscha och hänga lite tvätt och sen kommer Elin över på en liten fika och sen måste jag ut och handla lite innan dagishämtning. Nu minns jag plötsligt att det inte alls var så himla avkopplande att vara mammaledig!

.

Kärkek

Igår morse när jag pussade Nadia tittade hon på mig och sa "Jag älskar dig". Vilken känsla, vilken värme som spred sig i hela kroppen. Total lycka. Sen fortsatte hon med "Du älskar pappa. Och Olivia!" Jajemen! Och min lilla Skrotnadia förstås!
.

Olivia 1 år!!

Olivia en knapp vecka gammal får en puss från storasyster, drygt året gammal.

Olivias första födelsedag blev en lyckad sådan. Vi väckte henne inte på morgonen, utan när vi tre som redan var vakna hörde att hon vaknade, tände vi ett ljus, tog presenterna och gick in till henne och sjöng. Nadia tyckte att det hela var mycket spännande, Olivia såg mest förvånad ut. Olivia fick sitt paket och sen fick Nadia till sin stora glädje ett likadant. Visst blev dockorna uppskattade, men de kommer nog att bli ännu mer populära ju äldre barnen blir.

På kvällen kom en diger skara nära släktingar över; pappa, Titti, farmor Ing-Mari och Henning, moster Mimi och Dylan och så båda gammelfarmödrarna. Och det blev en mycket trevlig kväll med den goda moussakan och fina presenter. Olivia fick en fin klänning med t-shirt till, en lila Mini-Kånken, ett pussel med ljud, ett bowlingset med söta mjukdjurbowlingklot och en söt fransk barnbok. Och så åts det och lektes det i full fart. Födelsedagsbarnet själv kroknade vid halv åtta, då var hon så trött att hon somnade på två sekunder (vilket hon i och för sig alltid gör...).

Det blev en tidig kväll eftersom alla gick när Nadia skulle sova, så vi plockade undan och tittade sen på slutet av Draknästet. Idag njuter jag av den sista dagen denna vecka med min man, sen åker han till Barcelona med sina killkompisar över helgen (lyllos!) och lämnar mig ensam med kidsen. Blir nästan lite spännande att vara ensam med dem i tre hela dagar, det har aldrig hänt förut. Och det har nästan aldrig hänt att Johan och jag varit ifrån varandra så länge heller, men det känns inte så spännande, mer tråkigt. Fast kul för honom med lite semester förstås, det är han värd min älskling!
.

Dan före Olivia-dan

Imorgon kommer släkten på födelsedagsmiddag och eftersom det blir tight om tid imorgon efter jobbet, lagade vi maten idag. Nu när jag sätter mig ned klockan kvart i tio, är det nästan första gången sen jag kom hem efter jobbet. PUH. Det var två sura tjejer som mötte mig i dörren också, och en trött pappa. Men barnen muntrade på sig vid åsynen av mig och pappan fick vila lite.

När vi lagt barnen lagade vi moussaka av bara helskotta men kom någonstans halvvägs på att vi glömt köpa lök. Som tur är har vi snälla grannar i huset som vi känner, så jag smsade Mia och frågade om de hade lök. Vi fick komma upp och hämta. Några timmar, och lite indisk hämtmat senare, stod jag mitt uppe i cheesecakelagande och skulle till att knäcka ägg när jag kollade datumet och såg att de gått ut för en månad sen. Testade flyttricket och de sjönk som små stenar... Nästa telefonsamtal till Mia som räddade min kväll och lånade ut två ägg. Taaaaack, vet inte vad jag gjort annars! Nu står kakan i frysen och sista moussakan är snart klar i ugnen och jag längtar efter sängen...

Två små pyjamasbarn roade sig med auberginerna iallafall!

...och en potatis.

.

Vem är vem?

Docka.. dockor...

På onsdag fyller Olivia ett år och jag har lite dåligt samvete för att vi inte hunnit köpa någon present ännu. så idag bestämde jag mig för att jag inte orkar eller framförallt hinner kajka runt och leta födelsedagspresent, utan att göra det lätt för mig (oss). Jag hade en tanke om att jag ville köpa henne en egen docka, eftersom Nadia är väldigt beskyddande över Kalle och Filippa.

.

I en fin liten exklusiv barnbutik precis vid mitt jobb hade jag sett en sån fin liten docka, med mjuk tung kropp, fint hår som inte tovar sig och små små skinnskor. Men den var så dyr, så jag tänkte att jag skulle försöka hitta en annan fin men billigare någon annanstans. Men jag har verkligen inte hunnit gå i affärer och på väg hem idag bestämde jag mig för att ändå ta den där, att det fick vara värt det för att slippa leta.

.

Men det visade sig att det skulle bli dubbelt så dyrt, för när jag stod där och väntade medan butiksägaren slog in paketet, tänkte jag på hur mycket Nadia skulle älska en sån docka och hur ledsen hon skulle bli när bara Olivia fick en. Så jag ringde Johan och rådgjorde med honom och det slutade med att jag köpte två skitdyra dockor. Detta år får båda presenter på Olivias födelsedag, nästa år är Nadia förhoppningsvis tillräckligt stor för att förstå livets orättvisor...

.

Men jag ser fram emot att se barnens reaktion och hoppas att de inte är så små att fina saker är bortkastade på dem. I så fall får vi lägga undan dem tills de vuxit i dem!

.

En bra lördag!

Denna lördag började som de flesta andra strax före sex. Men sen fick jag ändå sova lite till, även om jag fick väcka Johan under dramatiska former. Nadia ramlade ned från pallen med ansiktet före och blödde ur munnen och även Olivia grät eftersom Nadia landat på henne. Men det såg värre ut än det var, en fläskläpp och ett sår på hakan blev resultatet och Nadia blev snabbt glad igen. Efter min lur drack Johan och jag en kopp kaffe tillsammans och sen gick jag iväg och tränade på Sats. Dagen kunde ha blivit förstörd när jag upptäckte att jag bara hade en sko med mig, men som tur var förbarmade sig den snälla receptionisten över mig och lånade ut sina extraskor och sen körde jag ett skönt Shape-pass tillsammans med Elin. Efter det lyxade jag till det med att duscha och basta på gymmet och kände mig som en ny människa när jag traskade hemåt i vårsolen.

När jag kom hem hade barnen redan ätit lunch och Johan och jag gjorde detsamma, och sen gick vi ut allihopa. Det var recyklingdags och sen somnade barnen i vagnen när vi skulle gå till parken. Så Johan och jag köpte varsin kaffe och satte oss på en bänk vid parken och drack vårt kaffe i solen. Sen promenerade Johan ut till Solna för AIK-match och jag tog vagnen och gick mot Kungshomen, hem till Hanna, Astrid och co. Barnen vaknade både två när vi kom till Fridhemsplan och då gick vi till Hanna. Men Nadia var på ett surhumör som jag sällan skådat. Hon brukar vara antingen superglad eller skitarg, men aldrig sur. Nu måste hon ha vaknat på fel sida, för hon var grinig som bara den och helt ointresserad av att leka med Astrid.

Astrid och Olivia lekte istället, medan Nadia bara skulle dra dockvagn i vardagsrummet och sura.

Olivia hittade en liten stol att sitta på och sen ville hon nästan inte göra någonting annat. Bara upp på stolen, hela tiden. Jag tror hon kände sig stor.

Efter ett par timmar vaknade Nadia äntligen ur sin surmulna dimma och blev sitt leende och skrattande själv igen. Här tittar hon och Astrid på tavlorna och gormar om apan.

Och sen kom de på att de kunde hoppa i sängen och hade hur kul som helst tills Astrid slog skallen i sänggaveln och det fick vara sluthoppat och dags för middag. Hade tänkt gå hem och äta mat med de små, men nappade sen ändå på erbjudandet om barnmiddag. Själv fick jag mig ett glas vin!

Nadia och Astrid pustade ut framför Bolibompa medan Olivia fortsatte att äta dubbla mängder makaroner. Sen klädde vi på oss och gick och mötte Pappa Johan och så var det hem och i säng med två toktrötta småtjejer. Johan och jag gjorde hemlagade hamburgare och nu kollar vi Milleniumserien. Mycket bra lördag!

.

Det droppar

Vart jag än går just nu, så droppar det. Den långa kalla vintern verkar äntligen ha släppt sitt grepp och snö och is smälter bort med porlande läten.

.

Veckoslut och gångframsteg

Jag tror nästan att man kan säga att Olivia lärde sig gå igår. Thea och Elin kom hem till oss och lekte efter dagis och det var som att Olivia behövde se ytterligare ett barn gå, för att tycka att det verkade som en rolig grej att testa. Så hon ställde sig upp och stapplade runt och resten av kvällen kombinerade hon krypandet med att gå. Kul, nu släpper det säkert snart!

Annars har det varit en hektisk vecka som vanligt. På torsdagskvällen mötte jag upp Lina och Stella på en kinarestaurang i Hornstull och åt mat och drack vin för att fira Stellas födelsedag som är på söndag. Lina och jag hade träffats på lunchen och handlat födelsedagspresenter på en fin second handbutik i närheten av våra jobb. Det är så lyxigt att vi jobbar på tre minuters avstånd från varandra, så lite synd att de snart ska flytta. På tal om lyx, så unnade jag mig ett par begagnade Whyred-stövlar i ljusgrått som stod där och bara råkade vara i min storlek...

Finare på riktigt än på bilden...

Efter två flaskor vin på tre (och jag drack inte ens upp det sista glaset) hade jag ont i huvudet på fredagsmorgonen och var glad över att jag bara jobbade halvdag. Nästa vecka är två av de kolleger jag jobbar mest med just nu borta, så det kommer nog att bli lite för mig att stå i... Nu gick jag iallafall halv ett och mötte upp Johan för att ta över Olivia, eftersom han skulle övningsköra. Jag och Olivia gick och fikade med Elin och Olivia åt en hel scone!

Kvällen blev lugn och jag somnade förstås i soffan, efter den goda Borstij - rysk rödbetssoppa som Johan jobbat hårt med hela eftermiddagen. Idag ska jag träna, sen ska Johan på match och sen har vi i princip ingenting mer planerat. Skönt!

Finaste fina!!!
.

Nostalgifilm

Om en vecka fyller Olivia ett år och det är med en känsla av overklighet som jag inser hur snabbt detta år passerat. Hennes bebistid bara försvann, och nu är hon ingen spädis längre.

Här är en liten film från när vi kom hem med Olivia från BB. Tänk att vi tyckte att Nadia var så stor då... Hon är var ju bara en månad äldre än Olivia är nu. Här får ni se lite av hennes läten och stolpiga gång, och en liten liten Oliv, bara ett par dagar gammal.

Ord och tänder

Idag berättade Johan att Olivia hade sagt Nadia igen när de stod utanför dörren till dagis. Hon säger även tack och hej nu! Inte supertydligt eller superofta, men ändå! Och så ger hon slängkyssar, vinkar vid hejdå och gör handrörelser till barnramsorna. Gåendet har avstannat lite, tycker jag. Hon gick ungefär lika mycket för två månader sen som hon gör nu, fast hon står mycket stadigare. Och gången släpper säkert snart den med. Jag har en skön dröm om en vår utan overaller (med geggiga galonisar istället, men det har min dröm censurerat bort), med två små barn som springer omkring och är glada i den sköna vårsolen. Åh vad jag längtar...

Och så är det tänder på gång lite överallt nu. Olivia har ju sina två små taggiga i underkäken som håller på att komma upp, och härom dagen noterade jag även att Nadia håller på att få käktänderna längst in. Hon har ju reagerat starkt på varenda tand hon fått och jag undrar om det är på grund av den som hon varit på lite gnälligt humör på sistone.

Nu är barnen lagda, och vi hoppas på en bättre natt än den föregående. Men först en skön och efterlängtad kväll i soffan.
.

Avatar-frälst... och trött

Det skulle inte vara något problem att hålla sig vaken, visade det sig. Filmen var hur bra som helst och jag njöt av varenda sekund av de nära 3 timmarna, utan att ens vilja blunda. De stora svarta 3D-glasögonen fyllde dubbel funktion för mig, som kunde hulka ostört där bakom. Tänk att jag blivit så blödig.

Även natten bjöd tyvärr på vissa sömnsvårigheter. Vi kom inte hem förrän strax före tolv och sen hade jag huvudet fullt av filmintryck och kunde inte somna direkt. Och Nadia måste ha drömt mardrömmar, för hon vaknade och skrek när vi hade gått och lagt oss. Tror inte jag somnade förrän tidigast ett, och vid fem vaknade Olivia och skrek efter välling. När hon äntligen tystnade, efter att Johan gått upp och klappat om henne ett par gånger, vaknade Nadia tjugo i sex och jag kände mig rätt matt. Egentligen var det min tur att gå upp, men Johan tog barnen en timme så jag fick sova lite till. Idag ska jag ända ut till Kista och träffa en kund på uppföljningsmöte om en kampanj. Och så snöar det, vad är detta?!

.

Biokväll

Nu har vi fått sova två nätter i rad utan avbrott, och två morgnar i rad har jag vaknat halv sex av mig själv och inte kunnat somna om. Jag är ju helt störd! Hoppas på att Olivia nu tänker fortsätta sova hela nätter och att jag kan programmera om mig själv så småningom...

Ikväll ska Johan och jag gå och se Avatar. När till och med min farmor (som i och för sig inte är någon vanlig farmor!) sade att hon sett den i 3D, kände jag att det var dags att inkassera min födelsedagspresent. Fick nämligen biocheckar och barnvakt av svärmor som nu är här och ska ta över nattandet. Och Johan och jag ska alltså ut igen, trots att jag är rätt trött och hoppas att jag kommer att kunna hålla mig vaken...

.

Treårsdag

Tisdagsmorgon och jag är fortfarande mätt... Johan överraskade mig igår på vår treårsdag, genom att ha ordnat barnvakt och bokat restaurang. Så när Kalle kom, till Nadias stora glädje - Olivia hade vi just lagt - gick vi ut och åt på Melanders Brasserie. Vi hade inte jättemycket tid för Kalle skulle iväg och spela fotboll sen, men vi hann gott och väl dricka ett glas champagne (jag, Johan tog öl) och äta en heeelt magnifik sjötunga, med massor av brynt smör. 315 spänn för en varmrätt kan väl tyckas vara i saftigaste laget men just där och då var det värt varenda öre.

Jag tog en god chokladfudge med bananglass, hackade jordnötter och kolasås till efterrätt, fast i efterhand borde jag nog hoppat över den, för jag var sååå mätt när vi gick hem. Men det var en härligt mysig måndagskväll, ett litet andhål i hemmakaoset, och det enda jag kan klaga på var egentligen servicen. Synd med ett ställe med så mycket gott och så hög kvalitet på allt, att man behövde be om att få beställa, be om vatten, be om allt till två rätt nonchalanta servitriskillar... Men sånt glömmer man ju, och minnet av Johans omtänksamhet, den goda fisken, champagnen på en måndag och den lilla andningspausen - det är sånt som består!
.

En lördag i Uppsala

Redo för avfärd!

Kul på tåget! Nadia åt macka, drack vatten i flaska, klättrade runt i sitt säte och hade jättekul.

Ingrid och Nadia på väg ut i matchande mössor

Väntar på Linda och Svante...

På Pelle Svanslös hus. Enda form av utlklädnaden Nadia ville prova var en liten kattmössa. Hon vägrade kategoriskt svansar, prinsessklänningar och ansiktsmålning.

Softar i en hängmatta

Äntligen dags för fika

Ingrid var så fin i sin lilla kattnos och morrhår. Synd att Nadia vägrade (men inte helt otippat..)

Nadia pustar ut hos Linda. Hon somnade på en minut i vagnen sen och vi tog en liten shoppingtur på stan innan vi begav oss tillbaka mot tåget, som denna gång var helt fullsatt och inte alls lika mysigt. Men det var en mysig dag i Uppsala och framförallt väldigt kul att träffa våra vänner igen!

.

Söndagskorv

Måndagsmorgon och jag har vaknat av mig själv för första gången på mycket länge! Det verkar också som att vällingfighten gett resultat, för vi har fått sova ostört hela natten. Och då passar jag på att vakna kvart i sex utan att kunna somna om... Eller så var det bara två utmattade tjejer, för de kom inte i säng förrän halv nio då vi kom hem från pappa. Där hade vi festat loss på hemgjord korv i mängder (merguez, salsiccia, chipolata... mmmmm... bra present vi gav honom, den där köttkvarnen!) och barnen och främst Nadia då, hade lekt som vildar med Dylan och pappa med kuddarna i soffan. Min pappa har en unik förmåga att komma ner på barnens nivå och bli deras bästa lekkamrat. Han ångrar sig alltid sen när han sitter flåsandes med vilda barn som är så uppjagade att leken helt urartat och de inte vill sluta på kommando. (Ungefär här vaknade barnen, och det blev pottpaus...)

Det blev en mycket bra söndag trots att både Johan och jag vaknade på lite segt humör. Insåg vid elva att vi inte druckit något kaffe, så då gjorde vi det och mådde lite bättre sen. Vi åt en avancerad falukorv- och makaronilunch och sen klädde vi på oss ytterkläderna. Johan skulle iväg på Allsvenskepremiär och jag kände att jag behövde komma ut med en rastlös Nadia som nästan klättrade på väggarna. Så vi lämnade pappan vid bussen och gick till Vasaparken för att gunga. Gunga är den bästa parkaktiviteten vintertid när man är ensam med två barn, för då kan de sitta i varsin gunga med mig i mitten som puttar på. Men det är en isbana runt gungorna i Vasaparken och det är med fara för livet som man får ta sats...

Nadia var trött eftersom det var eftermiddag, så jag stoppade barnen i syskonvagnen och började gå. Nadia somnade efter en stund så jag gick nedåt stan eftersom vi skulle hem till pappa sen. Jag tog en lång promenad, men Olivia vägrade envist somna, tills jag hängde för en filt, då gav hon också upp. Så där gick jag i vårsolen med två barn som sov i vagnen. Skööönt. Drack en kaffe på vägen och när jag kom in till city tog jag en sväng i Gallerian och handlade lite barnkläder till våren och billiga sommarklänningar till Nadia på H&M. Sen var klockan närmare fyra, då jag skulle vara hos pappa, och Olivia hade just vaknat så jag gick dit, och Nadia vaknade när vi kom fram. Vi kom samtidigt som Tittis barns familj och så var vi stora gänget igen - trevligt!

Som vanligt fick vi vänta länge på maten och som vanligt var den fantastisk när den väl var klar. Barnen hade jättekul under tiden och efter en stund kom Johan också och vid åtta promenerade vi hemåt. Väldigt mysig söndag - återkommer med lite bilder från lördag i Uppsala.
.

Vällingstopp

Igår natt tog vi första steget mot att få sova hela nätter. När Olivia vaknade mitt i natten fick hon ingen välling. Den där vällingen började vi ju med i höstas för att få henne att somna om när hon ville vara vaken från halv fem fem, och tillslut lyckades vi få henne att somna om med hjälp av välling. Men nu har hon ju bara börjat vakna tidigare och tidigare på natten och blir tokig om hon inte får välling. Så nu kände vi att vi måste investera i vår nattsömn och att det är vällingstopp.

Och det har gått över förvantan faktiskt. Hon skriker lite på natten men somnar om av sig själv. Igår vaknade hon sen halv sex på morgonen med Nadia och då kände jag ju att vi var tillbaka där vi var i höstas, men nu är klockan snart åtta och hon sover fortfarande! Nu gäller det bara att få den stora odågan att sova till längre än sex på morgnarna...

.

Äntligen fredag!

Mina halva fredagar är så lyxiga. Om det funkar ekonomiskt (och inte räntorna tokstiger...) och med jobbet så kommer Johan och jag aldrig att jobba mer än 80%. Det är så lyxigt! Det var så härligt idag att få kliva ut i vårsolen och lämna allt projektledande bakom mig, mitt på ljusan dagen. Mötte upp Johan för att överta Olivia, eftersom han skulle övningsköra. Trots att vi hade ont om tid, klämde vi in en lunch. En lunch som Johan fick kasta i sig på fem minuter (och det är ingen överdrift) för att hinna. Som tur är äter han snabbt. Jag satt kvar och åt klart medan Olivia satt och var på strålande humör i barnstolen. Så mysigt att få bonusumgås lite med henne på tuman hand.

Sen mötte vi upp Jenny och Ingrid och köpte kaffe latte och tog en promenad i vårsolen. Jag kände mig som en riktig fejkig mammaledig och knölade in handväskan under vagnen. Olivia somnade och vi satte oss på en parkbänk och njöt av vårsolen tills jag började frysa om fötterna som vilade på snödrivan framför bänken. Vad skönt det ska bli när denna snö äntligen försvinner. Men det lär säkert komma lite mer innan dess, det vet man ju sen gammalt...

Vi promenerade vidare efter ett tag, och jag smet in i en smyckesaffär och köpte ett halsband som jag spanat på ett tag. Jag unnar mig så lite nu så det kändes lite lyxigt att bara gå in och köpa det fastän det var lite dyrt.

Sen var det dags för mig att gå och hämta Nadia, så jag sa hejdå till Jenny och gick och mötte Johan som kört klart, och lämnade vagnen med den sovande Olivia till honom. Nadia blev jätteglad när jag kom och ville gå direkt. Fast jag stannade ändå kvar en stund för att hinna prata lite med dagisfröken. Jag är ju där så sällan nu, så det var skönt att få en liten uppdatering personligen (annars rapporterar ju Johan förstås). Skönt också att höra att Nadia är på strålande humör hela dagarna, att hon leker självständigt (hon var ju så himla klängig på Marie ett tag när de bytte mycket personal) och att hon börjar få kompisar som hon verkligen har kul ihop med.

Sen ville Nadia ändå inte gå hem, utan gå och gunga, så då gjorde vi det tillsammans med en dagiskompis som också visade sig ha köpt hus (eller snarare hans föräldrar...) och ska sluta. Himla otyg det där med alla stanlämnare! Dessa bor dessutom i porten bredvid oss. Sen gick vi hem via Vasaparken och det tog säkert ytterligare en halvtimme i barnens tempo och jag var väldigt kall om fossingarna när vi kom hem. Sen har vi vikt tvätt, sopat grus (ingen blir gladare än jag när det är dags för vårens grussopning...) lagat middag, ätit, lagt barn och allt det vanliga. Johan är ute ikväll och jag somnade i soffan nästan direkt när han gått. Men kvicknade till av mobilen som ringde och snart är det väl läggdags på riktigt. Imorgon ska Nadia och jag på utflykt! Vi ska ta tåget till Uppsala och gå på Pelle Svanslös hus med Ingrid och Linda. Kul!
.

En dag i våra liv - tema fåfänga

I vår familj visar vissa medlemmar vissa tecken på fåfänga. Nadia har blivit en riktig liten spegelapa som springer och tittar i spegeln för minsta grej. Jag försöker att inte uppmuntra henne men ibland är hon ju bara för fånig när hon ska stå och gråta framför spegeln till exempel. Då är det svårt att inte sucka... Hoppas att det är en barngrej mer än en tjejgrej. Hon gillar iallafall väldigt mycket att låna mina saker och klä ut sig i...

Med mammas halsduk framför spegeln.

Mammas mössa är också kul. Anar en viss fåfänga här...

Sen har vi då vissa familjemedlemmar som inte är fullt så fåfänga... Johan hade gått och lagt sig med blött hår kvällen innan och såg hela dagen efter ut som en äldre dam med noggrant lagd krusig page. Jag hade nästan svårt att titta på honom...

Nästa dag nu med kjol och halsduk.

Olivia är lyckligt ovetandes om fåfänga. Fullt nöjd med att hänga i pyjamas på golvet.

I synnerhet då hon hittade lite middagsrester under barnstolen

Yum!

Och även hon kunde ha kul med halsduken

Tittut ska lekas med varenda tygstycke som råkas hittas på golvet (och de är många...)

Sen kom Nadia och showade lite till

Men Olivia vann kampen om halsduken!

Tvättorsdag

Dagarna och tiden bara rasar iväg just nu. Det är liksom fullt upp hela tiden, på alla plan. Massor på jobbet, massor med barnen och när dessa somnat om kvällarna har jag inte mycket energi över till annat än lite soffsovning. Vilket är vad jag ägnat mig mycket hängivet åt de senaste kvällarna. Men ikväll har jag starka planer på att titta på en film med min man, hoppas att jag kan hålla mig vaken bara...

Rusade iväg från jobbet en halvtimme försenad idag. En halvtimme är ingenting för mina kolleger som jobbar över med ett antal timmar varje dag, men jag vill verkligen bara jobba mina 80% och idag skulle vi dessutom tvätta så snart jag kom hem. Jag hade preppat med att sortera tvätt redan igår och Johan hade tagit lakanen på dagen och så snart jag kom hem avbröt han sitt kalopskokande och sprang ned i tvättstugan och laddade maskinerna. Vi har ju tvättmaskin i lägenheten också, men det är så skönt att få allt tvättat på samma gång ibland. Och vi har ingen torktumlare heller.

Nästa gång det var dags att gå till tvättstugan hade vi alla ätit middag, och jag tog med mig Nadia ned. Hon tycker att det är såååå kul. Tar fram sina små gummistövlar som hon bara använder till utklädnad och till detta, och tycker det är jättespännande att få gå utan jacka de få (cirka tre) metrarna över gården. Jag fick absolut inte hålla henne i handen när hon skulle gå nedför trappan och inte uppför heller (hissen går bara till bottenplan, sen är det av någon mystisk anledning ytterligare två trappor ned) utan hon skulle gå själv med sina "stajka ben". Sen hängde vi tvätt och hon fick trycka på alla knappar och hade så kul. Bortsett från detta så tycker jag också att det är lite bra att barnen får se att kläderna inte tvättar sig själv, utan vara med och hjälpa till. Guuuud så präktigt det lät...

Nu ska vi lägga barn, sen blir det ned i stugan igen och så förhoppningsvis den där filmen... Julie och Julia, låter väl som det kan vara nåt för mig?!
.

Saker att se fram emot

Man ska alltid ha nåt att se fram emot, så tänkte jag alltid förr. Alltså hade jag oftast en resa inplanerad och många små roliga saker och fester i vardagen som jag såg fram emot.

Livet mitt i småbarnsträsket ser lite annorlunda ut. Jag lever i stunden på ett helt annat sätt. Ser fram emot småsaker, som att komma hem efter jobbet till mina småttingar, att få sova en timme till på morgonen, att jobba halvdag på fredagen och hinna ensammysa lite med Olivia, att fika med en kompis eller att det ska bli helg.

Men nu har jag faktiskt två konkreta, härliga saker att se fram emot, som involverar resor!

I maj åker Johan och jag till New York i FEM hela dagar utan barn. Då ska vi bo på lyxigt hotell downtown, äta gott, sooooova, festa, skratta, sightseea, promenera, shoppa, softa i Parken (som vi gamla New Yorkers kallar den), dricka vin på uteserveringar i East Village, dricka tokstarka martinis på den där ryska restaurangen i Alphabet City där jag alltid får minnesluckor, äta tuna on rye with no onions, dricka Venti Latte från Starbucks på Union Square, kolla in det senaste på MoMa, träffa gamla kompisar och visa min man min gamla hemstad som jag aldrig kommer att sluta älska.

Fem dagar. Vad jag längtar. Och samtidigt vad jag har en klump i magen över att lämna barnen så länge, av oro för att vi ska få ihop logistiken med barnvakter, att allt ska ordna sig. Men det måste det ju. Så jag försöker fokusera på den positiva aspekten i att äntligen få uppleva vår riktiga bröllopsresa, nästan två år efter bröllopet.

Nästa längtan är till juli. Då åker vi hela familjen till Nice, där vi bor några dagar i Cannes hos snälla sköna Karin och hennes familj som lovat att låna ut sin grannstudio till oss om barnen inte vaknar och vrålar klockan fem varje morgon. Vi jobbar hårt på den saken just nu, med aningen tveksamt resultat. Men det är ju långt kvar... Sen tar vi tåget till Italien och tillbringar en 8-10 timmar med snälla, sovande barn och alldeles lagom lätt packning, mot Genoakusten och Porto Venere. Där har pappa och Titti hyrt hus hela juli, med plats för barn och barnbarn. Där möter vi upp mina syskon med respektive (Felix' Siri) och barn (Mimis Dylan) och tillbringar en vecka med sol och bad på den lilla stranden i den lilla byn. Och så äter vi massa god pasta, dricker massa vin och får sovmorgon eftersom det finns så många andra (morgonpigga...?) som kan hjälpa till att ta hand om barnen tidiga morgnar. Och så tåget tillbaka, en natt till i Nice och så hem! Easy peasy Japanesey!

Framtiden ser ljus ut!

.

Om jag hade tid..

...skulle jag ta reda på hur man snyggar till bloggen med personifierat huvud, fina bilder och typsnitt. Jag skulle välja bra bilder att illustrera mina genomtänkta och välformulerade inägg med, och jag skulle komplettera småbarnslivsskildringen med lite omvärldsanalys och djupa tankar. Om jag hade tid. Men som livet ser ut just nu är jag glad att jag alls orkar och hinner blogga och allt det snygga och genomtänkta får ni vänta lite på. Stay with me...

.

Lite bilder

Eftersom det blev så mycket text i förra inlägget, så kommer här några bilder för att illustrera...

Farmor (som fyller år idag - HURRA!!!) på Bonniers konsthall

En konstnärlig replika av Svarta änkans nät i svart nylontråd. Coolt!



"Prismabollar" (tror inte de hette så...)

Astrid och Nadia fikar på bibblan. Nadia i full färd med att dissikera en dammsugare.

Astrid & Axel

Bokläsning

Förra veckan i Vasaparken



Korvätning i syskonvagn. Vi är mycket populära när vi går i bredd...

En äter korven, en brödet. Perfekt syskonkombination.