Den här helgen har jag ju varit alldeles under all kritik-dålig på att blogga. Jag kan bara skylla på att den gått i ett och att datorn inte känts så lockande när jag äntligen får pusta ut...
Men nu är det måndag, och jag tar lunchen och bloggar lite när jag ändå sitter framför datorn. Solen skiner och det ger ändå lite energi, trots att jag är trött efter ännu en toktidig morgon och den allmäna måndagskänslan.
I lördags skulle jag vara ensam med barnen hela dagen, och eftersom jag inte kände för att stanna hemma och klättra på väggarna, hade jag bestämt med Cissi att jag skulle åka ut till dem i Sollentuna och hänga där. Så när Johan gått iväg till sitt möte vid tio, bylsade jag på oss alla tre och kom tillslut iväg med syskonvagnen. Man hinner att bli ganska så svettig innan alla vantar, mössor, fleecejackor, overaller och annat är på och jag gissar att barnen blir det också. Men vi kom iväg till pendeln och tog oss ut utan problem, trots att det var ett gammalt pendeltåg som är HELT omöjligt att ta sig på med barnvagn utan hjälp. Det gör mig alltid arg när man ska behöva vara beroende av andra för att ta sig någonstans, tänk de som behöver göra den resan varje dag. Ytterligare ett skäl att aldrig lämna stan...
Hos Cissi lekte Nadia med Melker och Olivia tuggade på småleksaker på golvet. Nu är det tydligt med två små vassa gaddar på väg upp i underkäken - äntligen!! Vi åt lunch och sprang upp och ned för trappan när Nadia skulle på pottan men inte hade ro att sitta tills hon var klar. Även Olivia tyckte att trappan var mycket spännande, och jag hann inte fram innan hon vände sig om några steg upp och kastade sig ned. Vrålskrik, hjärtstillestånd på mamman, men allt gick bra. Efter det blev det grinden ned. Sen bylsade vi på oss alla igen för att bege oss ut i pulkabacken.
Solen strålade och Olivia var jättetrött, så utomhus lockade. Oliven somnade så fort jag lade henne i vagnen och Nadia fick på sig en störtkruka och sattes i pulkan. Och så åkte hon och jag tillsammans nedför den brantaste pulkabacken jag upplevt. En smal och brant nedförsbacke med massa gupp. Jag försökte bromsa den höga farten med hjälp av fötterna, vilket resulterade i att Nadia och jag på nolltid blev täckta av blötsnö och när jag äntligen fick stopp på pulkan fick jag leta fram min dotters gråtande ansikte bakom all snö. Vi var båda lite tagna, men hon repade sig snabbt och så åkte vi i lite lugnare tempo nedför resten av backen. Men sen räckte det för oss och jag drog henne uppför så att det brände i låren på mig. Nadia fick göra Olivia sällskap i vagnen och somnade på några minuter. Då satte jag mig i solen på en snödriva och pustade lite.
Sen gick vi tillbaka hem till Cissi och satte oss på en stol på en fårfäll, lutade mot husväggen och jag stängde ögonen och njöt av solen medan Cissi satte på kaffe. Men det är något med mina barn och doften av kaffe, för det tog bara några minuter så vaknade Olivia. Och sen en stund senare Nadia, och så var det igång igen. Vi hängde ute ett tag, men overall och snö är ingen höjdare när man knappt kan gå så vi gick in och lekte. Stannade i några timmar till, innan jag bylsade på barnen för tredje gången och powerwalkade iväg för att hinna med tåget. När jag 13 minuter senare klev in i hissen på pendeltågsstationen hade jag andan i halsen och en minut tillgodo, men hissdörrarna gick inte igen och jag hörde tåget passera ovanför mitt huvud. Mycket irriterande.
Kom äntligen in till stan vid halv sex och mötte upp farmor Ing-Mari som väntade på oss på ett café. Hon skulle komma hem och barnvakta medan vi skulle iväg på fest. Fest var ungefär det sista jag var sugen på när vi kom hem, och jag satte igång att laga middag till barnen och farmorn. Johan kom sen också, efter möte och AIK-match (nu är det igång igen... suck) och så lade vi Olivia och satte igång att "piffa". Tack och lov var det After Ski-tema på Åsas 35-årsfest så vi behövde inte piffa oss så mycket. Raggsockor och fleece blev perfekt. Det bästa med den kommande kvällen var att vi för första gången sen Olivia föddes skulle få sova utan barn. Min snälla svärmor hade (kanske efter att ha läst min tröttklagan i tidigare inlägg..?) erbjudit sin lägenhet till oss och skulle själv sova över hos oss med barnen. Så vi packade necessären och begav oss hem till Åsa.
Festen började i snödrivorna på gården, med glühwein (stavning?), hot shots (andra helgen i rad!) och massa folk i skidkläder. Mycket trovärdigt och kul tema! Sen flyttade vi in, fick rykande gulashsoppa och vin. Sen kom underhållningen i form av två vilda trubadurer och det var en mycket autentisk känsla på det hela. Förmodligen det närmaste afterski jag kommer att komma på några år! Födelsedagsbarnet var i högform och det var kul att träffa dem alla på fest andra helgen i rad, lyxigt. Jag var dock ganska trött, och den tomma sängen i Solna hägrade, så vid halv ett ringde vi taxi och kröp sen ned i de hotelliknande duntäckena hos svärföräldrarna.
Och sov... ända tills vi vaknade halv åtta. För sovmorgon existerar ju knappt i våra huvuden längre. Men det var ändå så himla skönt att slippa kasta sig upp för att någon måste kissa, vi gjorde frukost och åt i sängen medan vi kollade lite på TV-shop, för det var inget annat och jag nöjde mig med ganska lite, bara att slippa den konstanta matta av barnljud som alltid omger oss... Sen tog vi ett bad och softade lite till innan det var dags att bege oss hemåt och tillbaka till verkligheten. Vi tog en skön promenad hem och anlände lagom till lunch.
Då kom Pia med inhandlad brunch och så lagade vi och åt brunch tillsammans för att fira hennes förestående födelsedag. Sen hängde vi ett tag innan Pia och Ing-Mari gick och vi lade barnen att sova och fick sova en liten stund själva också. För trots vår lyxiga lördagsnatt känner jag mig inte så jättepigg, Nadia var ju uppe halv sex igen imorse och Olivia kvart över. Men det är bara att bita ihop, snaaart är det vår. Och häromdagen fick vi besked om att Olivia fått dagisplats på samma dagis som Nadia. Hon känns så stor helt plötsligt...
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar