Sitter i soffan med kurr i magen medan vi väntar på att Nadia ska somna innan vi börjar slamra i köket. Det blev ingen familjemiddag idag. Vi har ett stort nordiskt kundmöte på jobbet imorgon, som jag och en kollega håller i, så det var en del att göra. I synnerhet som jag nästan hela dagen satt fast med en annan kund. Men det är kul, jag lär mig massor, vilket är rätt häftigt när man varit i åtta år på samma ställe!
Men vid strax före sex, bara stängde jag av och gick. Johan ringde med barnen vrålandes i bakgrunden och jag hade ingen lust att vara karriärskvinna längre. Utan att sätta mig till döms över andra människors val, har jag svårt att förstå dem som väljer att jobba mycket när barnen är små. Jag får ångest över att jag träffade dem så kort idag och att jag inte kommer att se dem alls imorgon kväll. Samtidigt kan jag verkligen förstå hur svår ekvationen kan vara att få ihop. Man vill ju ha ett meningsfullt yrkesliv, även när barnen är små, och ibland kan det ju vara omöjligt att få arbetstiden att räcka till. Ja, inte är det en enkel balans, och jag hoppas att jag kommer att kunna fortsätta jobba som jag gör. Känner en fantastisk förståelse från chefer och kolleger och det är guld värt.
Det häftiga med att komma hem till en familj, är att det spelar nästan ingen roll vad jag gjort på dagen, eller hur mycket jag har i huvudet, Nadia och Olivia gör det omöjligt att tänka på annat än dem när jag kommer hem. Det är fullt ös från att jag kliver in genom dören, tills dess att de båda sover. Idag när jag kommit hem gav vi barnen middag och sen byggde jag och Nadia lego på vardagsrumsgolvet medan Johan slumrade i soffan och Olivia gjorde sitt bästa för att rasera det Nadia och jag byggt upp. Men båda var trötta och somnade snabbt och nu ska Johan jobba lite på en hemsida, medan jag tänkte lägga mig på soffan och kanske... sova lite?
.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar